Enbart hopp kan få mig att le. Hopp om ändring, hopp om liv, om lust att finna nya vägar. Nya vägar till liv och samliv. Hopp är det sista som lämnar oss, det sista vi överger. Hopp om bättring, hopp om förändring, hopp om att leva ett annat liv, ett liv vi vill leva.

Jag hoppas och jag vill. Hopp är hoppfullt, är fyllt av längtan till något mer, något annat, något bättre. En förändring, en förbättring. Det är just det, hoppet, ett enda litet hopp, som vi kan klamra oss fast vid, ett hopp om att finna, en chans, att få en möjlighet. Jag har det, hoppet, så jag lever, jag söker och jag kommer att finna. Men jag vet inte vad, inte ens vad jag söker, vad jag hoppas finna. Men jag söker så jag lever.

Kan det vara min väg, att söka, att vara just det en sökare? En sökare efter en mening, min mening. Jag söker själv att kunna lägga mig ner och ärligt säga att jag ligger här och duger. Jag är bra, bra som jag är och min mening har jag funnit den är att söka. Innan var den att föröka. Jag söker inte jag finner. Finner vägar att gå, att vandra, att leva. Vägar att existera att samverka och uppleva en samvaro.

Så lite som krävs, som behövs, en len hand, en enda öm blick en liten stund av samvaro och en sticka kan tändas. Kan lysa upp och skingra det mörker som omgivet mig. En enda sticka, ett enda plån, ett enda ljus, lyser och lyfter.

Ett hopp, som tänts, ett hopp som lever, en sticka, ett ljus som brinner. Ljus i min dag, ljus i mitt liv. Ljus, ljus som ger mig hopp, hopp att fortsätta söka, fortsätta leta och leva samman. Ett liv, en stund, tillsammans, du och jag. Det enda vi har, livet vi lever, det liv vi skapar, tillsammans.

Håll min hand, så ska jag hålla din. Led mig fram så som jag vill leda dig. Att bli sedd, att se och att förse. Jag vill se dig, vill så gärna ge dig.

Enbart ge dig, enbart ger, ser, det är det jag ber.

Peter PC Carlsson