Enbart ett mail väckte en massa tankar. Tankar som jag varit tvungen att tänka på i flera dagar. Det handlade om seende. Det var ett bra mail, väckte mycket tankar, tankar som också gå utanför själv mailet. Här kommer det svar som jag formulerade.

Hej

Jag vet inte om jag har funderat färdigt. Vet bara att det jag nu har i mina tankar är just det som centreras kring det du benämner som SEENDET.
Att se saker för vad det är, att inte lägga in värderingar utan att just se dem, att låta saker vara och att betrakta dem. Jag vill se, men jag vill framförallt förstå. För mig går livet väldigt mycket ut på att förstå. Jag behöver förstå för att kunna leva.

Jag har fyra barn, alla killar och jag har haft många diskussioner kring barn och hur man skall fostra dem. Fortfarande håller jag fast vid att jag vill inte ha lydiga barn. Idag går jag till och med längre än tidigare, jag vill ha olydiga barn. Det jag menar jag att barn (eller för den delen vuxna) ska inte göra som jag säger. De ska göra det de förstår är rätt. Det är förståelsen som är viktig. Det är förståelsen av hur deras agerande blir som är det centrala. Alltså skall jag fostra till förståelse inte till lydnad.

Lydiga barn, lydiga vuxna är farliga! De kan göra vad som helst. Beroende på hur de hamnar i olika situationer så lyder de en Hells Angels ledare, en ledare för Bevara Sverige Svenskt, de lyder en Gammel kommunist eller en Fascist. Lydnad är av ondo. Förståelse är en nyckel till självständiga individer, till ett samhälle som utvecklas i demokrati.

Så om du skall lyda något, så lyd inte :-)

Att fostra till förståelse, till ifrågasättande, till självstädigt tänkande innebär att fostra till att ta ansvar. Vi har allt för lite av ansvarstagande, allt för mycket av att det är någon annans fel, någon annans skuld. Vi urskuldar beteende med bl.a. bakgrund och droger. Men jag säger att vi är alltid ansvariga för våra handlingar även om vi inte menar att det skulle bli som det blev. För om inte jag är ansvarig för mina handlingar vem är det då? Gud?

Att se är att konstatera att något är på ett visst vis. Men det betyder inte att jag acceptera det. Det betyder inte att jag tycker att det är bra. Att se är just att se, innan jag värderar.

För ett tag sedan såg jag ett stort ungdomsgäng spraka ner en "gästarbetare" från Polen (vet att han var från Polen för jag pratade med honom efteråt) på tunnelbanespåret. Jag kunde inte värdera och bedöma varför. Jag kunde inte bortförklara att de var fulla och att det var därför de gjorde det. Jag kunde enbart och var som människa ansvarig för att agera för att hjälpa honom upp från spåret och från vidare angrepp samt att ringa polisen.

Det kan funnits många anledningar till varför det blev som det blev, men beteendet är inte acceptabelt och jag agerar utifrån det.

Att förstå blir sedan grundläggande för att jag skall hantera det som hände. Varför, vad gjorde att det blev så? Ett lätt svar är just alkohol, droger, rasism. Men är det acceptabelt för det?. Nej naturligtvis inte. Det är vad jag ser, men inte vad jag acceptera.

Att se är att aktivt betrakta och kunna beskriva det jag ser. Inte att acceptera men jag vill se för att förstå.

Enbart förståelse

Peter PC Carlsson