Nedan följer ytterligare en gästblogg i Enbart. Denna är skriven av Sabina. Sabina är en tvåbarns mamma som själv har en obotlig cancer, se film om henne. Hennes ena dotter har ett medfött handikap PWS (Prader-Willis Syndrom). Det är om sitt barn hon väljer att gäsblogga och vad det har lärt henne.

Håll till godo med en av de bloggar jag nyss upptäckt och som jag kommer att fortsätta att följa.

-------------------------

En Resa
När jag fick Julia var det så klart väldigt omtumlande och svårt, man var ju tvungen att hitta ett sätt att lära sig leva med handikappet. Både sorgen och glädjen att få ett barn, sjukt barn. När jag sen efter 6mån fick denna dikt så kände jag "det är ju precis så här det är!!" 
Lite så känner jag idag oxå när jag är sjuk, man hade ett liv som man kände till som frisk, nu kommer ett annat liv som sjuk. Men mötena med alla dessa underbara människor jag träffar nu och alla nya miljöer får man försöka se positivt på.
Läs själva och sänd gärna vidare om ni känner någon som har varit i denna situation, den har hjälpt mig!!

Välkommen till Holland

av Emily Pearl Kingsley

övers. Sara och Hans Hallerfors

Jag blir ofta tillfrågad om hur det är att leva med ett handikappat barn - att jag borde hjälpa dem som inte delar denna unika erfarenhet så att de kan förstå och föreställa sig hur det känns. Så här är det...

Att vänta barn är som att planera en sagolik semesterresa till Italien. Du köper guide-böckerna och gör upp underbara planer. Colesseum, Michelangelo och gondolerna i Venedig. Du kanske lär dig några användbara fraser på italienska. Allt är mycket spännande. Efter månader av spänd förväntan är det äntligen dags. Du packar dina väskor och så far du iväg. Flera timmar senare landar planet. Flygvärdinnan kommer in och säger; "Välkommen till Holland".

"Holland"!?!, ropar du. "Vad menar ni med Holland? Jag har beställt en resa till Italien! Det är dit jag ska. I hela mitt liv har jag drömt om att komma till Italien". Men flygresan har ändrats. De har landat i Holland och där måste du vara kvar. Det viktiga är att de inte fört dig till en hemsk, ful och smutsig plats full med pest, svält och sjukdomar. Den är bara annorlunda. Så du måste gå ut och köpa nya guide-böcker. Och du måste lära dig ett nytt språk. Och du kommer att möta helt nya människor som du aldrig skulle mött annars. Det är bara en annorlunda plats. Tempot är långsammare än i Italien: det är inte så tjusigt. 

När du varit där ett tag och återhämtat dig så ser du dig omkring och du börjar lägga märke till att Holland har väderkvarnar och att Holland har tulpaner och i Holland finns till och med målningar av Rembrandt.
Men alla du känner är upptagna med att resa till och från Italien och de talar vitt och brett om hur underbart de hade det där. Och under resten av ditt liv kommer du säga "Ja, det var dit jag skulle ha rest. Det var det jag hade planerat." Och den smärtan kommer aldrig, aldrig, någonsin försvinna därför att förlusten av den drömmen är en mycket betydelsefull förlust. Men om du ägnar ditt liv åt att sörja över att du inte kom till Italien, så blir du aldrig fri att uppskatta och njuta av allt de sällsamma, det underbara med Holland.

Våga leva livet och njuta av det vi har, svåra stunder kommer och går! Jag har lärt mig mycket av mina svåra stunder! Tack för mig! Tjingeling Sabina

----------

Tack! Enbart Tack för inlägget Sabina!
Skulle du mot förmodan inte ha besökt och läst i hennes blogg Så gör det nu!

Peter PC Carlsson
Inlägget är pingat på Intressant.