090817 Enbart Döden
Enbart döden delar upp oss människor en gång för alla. Levande eller död. Livet går i vågor. Som liten möter vi en första gemenskap i skola och tillsammans med andra barn. Ja efter det att vi ammats av våra mödrar och vaggats på natten av en sömndrucken förälder.
Vi växer och byter klasser, vänner, idrottslag och föreningar. Allt tycks synkroniserat och vi lever våra liv i harmoni. Dagarna går och sommarloven tycks oändliga. Vi växer och möter våra första hormoner. Det är nu vi vet och förstår att livet är så mycket mer än lek. Tonåren kommer och går de flesta av oss består. Men i var årskull är det någon som faller från. Någon som allt för tidigt möter döden.
Så fortsätter studier och fester i en rullande röra. Men snart möter vi kärlek och står likt våra föräldrar med en liten på vår arm. Barnvagnsrace och föräldragrupper. Dagisbarn, blöjbyt varvas med glada bröllop och 30 års kalas. Som snart avlöses av 40-årskalvs och en och annan upprivande skilsmässa. Far och morföräldrar går till sista vilan, föräldrarna möter en aktiv pension och vi skjutsar barn till en till synes oändlig ström av aktiviteter.
50-årskalasen börjar, bröllopen är slut, barnbarnen dyker upp utan att vi känner oss gamla. Barnbarn skall passas och så byter vi jobb en sista gång. Vänskapskretsen fyller 60- och begravningarna börjar. Morbröder, farbröder, fastrar och mostrar. En och annan granne och slutligen mor och far. Så står vi där på toppen av vårt liv utan en generation mellan oss och döden.
Dagarna går och vi möter dagarna som pensionärer. Kanske är vi glada och friska pensionärer, aktiva motionärer. Nöjda med livet som det varit, så som det är. En tid av långsamt åldrande, resande och frid. Men med tiden som går lär vi allt bättre känna sjukvården och kroppens begränsningar.
Dagar som går och nu återstår enbart avsked av vänner och släkt. Döden delar oss människor mellan levande och död. Enbart tiden avgör vem som blir ensam kvar.
Jag var på en vacker begravning idag. En begravning med ljus och glädje. En begravning i ljuset av en tro på gud. Trots allt ljus, trots all tro kan jag inte låta bli att tänka på några rader...
"Vad blev ditt liv? Ett fotspår uti sanden, som spolas bort av böljorna på stranden. Den saken är ej värd att tänka på. Ty andra komma efter dig och gå!"
Nomiera en eftertänksam blogg till Månadens Blogg.
Peter PC Carlsson
För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!
Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?
Postat av: Gagnskullu
Tror min första kommentar försvann ut i rymden?
Med risk för att upprepa mig:
Jag läser och ler igenkännande åt din sammanfattning av livet. Tänker igenkännande att mitt liv inte skiljer sig så mycket från mitt.
Du har fått med allt faktiskt tänker jag och läser vidare. Men på slutet känns det som om något saknas.
Funderar
Det är de där små stunderna som ibland bara är ögonblick. Av glädje
Av att allt är underbart.
Det som gör det så fantastiskt att leva just då som jag saknade.
Men ett underbart inlägg har du fått till ändå.
Som en snabbspolning av filmen.
Postat av: Alexandra
Det du säger är så sant..
Man säger att man går sin egna väg, men vi ändå likadant.. Vi drömmer nog alla om att få barn för att sen få se hur våra egna barn väntar barn..
Tack för ett bra inlägg
Postat av: Siw
Ja det är ju åt det hållet det ska gå, men inte för alla. Min son tappade sin pappa först sen farfar och sen gammel farfar. Själv är jag äldst kvar och är "bara" 45. Känns som det är alldeles för många som gått bort runt mig, alldeles för tidigt. Tanken på meningen med detta dyker ofta upp och jag tröstar mig med att det så klart finns en mening med allt.
Postat av: Linda
Döden liksom livet som man kanske kan önska sig tänker jag när jag läser dina tankar.
Men döden och jag har ofta varit i luven på varandra.
Vi har varit rejält osams när döden bestämt sig för att ta ifrån mig så många som varit så stor del av mitt liv alldeles för tidigt. Då tycker jag att döden är grym och orättvis.
Andra gånger har vi varit helt ense. När lidandet och smärtan har varit så stor att inget annat återstår.
Då har jag välkomnat döden.
Det finns en strof som rymmer allt som jag känner för döden och för dem jag har fått ta farväl av och det är Jaques Werups: " Jag har varit med om dig. Jag kan aldrig förlora dig." För honom bar orden en annan innebörd, men för mig och många är det just så vi känner när någon älskad dör. Den döde finns kvar. I en tanke, i en doft, i ett minne.
Likväl är döden och jag inte på långa vägar helt ense. Inte än.
Postat av: Cecilia
Usch, usch, usch...tiden går alldeles för fort och jag vill inte tänka på det!!!
"från någon med dödsångest..."
Postat av: Skogshuldran Titti
Ett helt liv i ett enda Blogginlägg! Det ska vara du som kan få till det så komplett och läsvärt med så lite text!
En nära vän gick hastigt bort detta året. Ibland förundras jag över att livet inte stannar för oss andra, vi som är kvar här.
Kanske stannar det inte efter "döden" heller, kanske detta livet bara är en del av en stor helhet som vi inte kan se med våra ögon?
Något helt annat som vi kan se med våra ögon är minnen i fotoform!
Jag har sammanställt några glimtar från vår tredagarsfestival här i somras.
Jag hälsar både dig och dina läsare välkomna in till mig för en titt!
Postat av: Anna
Hej! Hoppas din sommar varit bra?!
Jag läser det du skriver och du gör det bra,
men ändå så kan jag inte förlika mej med det... L
För mej är det du skriver något som BORDE vara... Så som det "ska vara", så som jag önskade att det skulle bli...
För mej kommer det aldrig att bli på det viset...
Önskar dej en bra helg!
Postat av: Madeleine Larsson
Jobbat hela mitt liv inom vården o övervägande med döende människor. Jag har aldrig upplevt att själva döden är skrämmande däremot kan vägen dit vara fylld med ångest o smärta. De sista dagarna, timmarna innan kroppen ger upp har varit fylld av förlikning o i många fall önskan om att få avsluta sitt liv. Jag har ingen rädsla för döden, jag har mer oro att inte hinna med så mycket som möjligt på vägen dit.
Postat av: Addi
Det var en vacker blogg mitt i det hemska.
Postat av: princess 55
Livet går upp och ner och en dag är vi där. Men sen vet vi nog inte mer. Därför så är det bra om vi försöker leva nu för det är väl ändå det vi vet och känner.
Fin trext som speglar en aspekt av livet om än inte allas.
Ett tag sedan jag var här men inte gjort något annat än skrivit på min boke hela sommaren. Men läser ofta.
Kram M
PS Har kommit ut med min andra bok nu Övergiven som handlar om livet och döden. Du kan läsa om den på min nya hemsida www.megamanus.seDS
Postat av: Toffs
Jag hittar inte inlägget där man kan nominera eftertänksamma bloggar, men jag hittade en mycket fin och stark blogg http://www.gmlt.se som jag tycker förtjänar en nominering och lite extra uppmärksamhet.
Postat av: F R I D A B R E M S >> whip it!
Du skriver väldigt fint och välformulerat, du leker verkligen mer orden!
Postat av: Lena
Go kväll vännen,
Här är det så tomt utan dina inlägg. Kom tillbaka.
Kramis
Postat av: titti
Gillar att läsa dina bloggar!
Kommenterar aldrig men tänkte
nu passa på att tipsa dig om en
insamling.
Många läser din blogg och du är
ju så härligt engagerad i många
människoöden.
Det handlar om Gustav som har cancer
och insamlingen- dodaj fixar.
Kan ej länka men det går ju att
googla.
Guatavs mamma skriver i bloggen
Annas anatomi.
Gustav har ochså en blogg-Gurra G´s life.
Tack för ordet och sköt om dig.
Jag fortsätter att följa din blogg!
Postat av: Siw
Du är saknad, mycket!
Postat av: titti
Nu har jag nominerat....
Postat av: Skogshuldran Titti
Kikade in för att berätta att jag blåst liv i min blogg igen samt för att läsa och upptäckte att "det här har jag ju läst förut..."
Jag blir alldeles förskräckt! Var är du?
Postat av: Pia
Men vem vet vad som väntar efter döden ? Och vad innebär döden, vad är det och vad händer då ?
URL: http://gagnskullu.blogspot.com/