090623 Enbart Samvaro
Enbart samvaro med andra gör livet värt att leva, men är också en källa till oro. Hela vårt liv går vi runt och vill känna oss älskade, behövda och omtyckta. De mest enkla och självklara saker. Ändå är det så svårt.
När jag ser mig omkring bland vänner och bekanta så stöter jag ofta på just denna kärna i våra förhållanden. Är vi älskade, är vi behövda och är vi omtyckta? Helst för just de vi är inte för det vi gör. Många är de som jagar som ständigt tvekar och frågar sig om de är älskade, uppskattade. Ständigt söker vi denna bekräftelse.
Ibland känner vi otillräckligheten. Det är okey, men vi kan inte leva med den, otillräckligheten. Att ständigt gå omkring och känna oss otillräckliga tror jag bara kan skapa missnöje och frustration. Ofta är känslan dessutom utan fog, men den finns där. Vi bär den med oss och vi drar den med oss ner när vi faller.
Vi ägnar våra liv efter att söka, efter att finna någon vi kan älska. När vi väl gör det borde vi kunna leva i harmoni, leva tillsammans och vara tillfreds. Det är i vår relation som vi skall hämta kraft, det är här vi skall känna oss bekräftade, uppskattade, älskade och långt mer än tillräckliga. Ibland blir det inte så och en osynlig kamp smyger sig in i förhållandet. Hur ofta ser vi inte just det, ett par som stretar och kämpar men med en osynlig kamp där var och en drar åt just sitt håll.
Ledsen, men jag tror inte på dessa förhållanden. Jag tror att det är just i samvaron som vi skall finna kraft, kraft att möta vardagens och jobbets krav. Var skall vi annars fylla på, var skall vi annars få vår energi.
Vänner som inget ger har knappast ett värde som vänner, möjligen behöver de vår hjälp. Men det är i vårt umgänge vi skall få kraft. Det är här vi skall fylla på för att kunna vara till hjälp både för oss själva och andra. Det är länge sedan jag klippte bandet till de som enbart sög musten ur mig, till de som bara tog och tog. En vänskap skall vara ömsesidig. Det är där jag vill känna mig trygg.
Det är enbart i mina ögon som otillräckligheten består. Svårt att göra sig av med den egna bekantskapen, så jag söker fortfarande sätt att känna tillräcklighet inför mig själv. I väntan på det söker jag kraft i mina relationer.
Rösta på månadens blogg i rutan till vänster på första sidan!
Peter PC Carlsson
För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!
Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?
Postat av: Gunsan
Känns ju givet vilken blogg man ska rösta på..
Självklart ett djupt sår!!
Postat av: peter pc carlsson
Det är bara att se till att gå in och rösta en gång om dagen på din favorit.
Postat av: denise
vad gör du helst en varm sommardag? :D
Postat av: tess
Det lät väldigt bra tycker jag. Du e klok du och detta tar jag till mig. TACK //Tess
Postat av: Anna
Hej och tack! :)
Ja, att vara opräktig (och dessutom utnämnd till att heller aldrig bli det...) är en hedervärd och tung mantel att axla... Hehe!
Närå, ska nog fixa det med glans... ;)
Månadens tävling är i full gång igen ser jag. :) Dags att börja rösta!!
Ha en bra kväll!!
Postat av: Milla
Aj då, sådana dagar är inte roliga. Hoppas du är piggare nu?
Bra sagt i inlägget ovan!
Postat av: Bloggullet
Jag kom hit genom länk, en intressant och bra blogg du har.
Kram
Postat av: Lena
Go kväll vännen,
sv: hehe nu har jag sjunkit i ålder till ca 70!
Pigg som en mört lär jag väl aldrig bli igen. hehe Men pigg börjar jag bli av solen, värmen och era goa kommentarer inne hos mig.
Hoppas att allt är bra och du inte tar ut skilsmässa än. Det var ju ett tag sedan vi förenade våra band. hehe
Kramis
Postat av: Lena
Halloj igen,
Du har en liten nalle att hämta hos mig!
Kramis (och en liten puss)
Postat av: Bibban
Vilket härligt och vettigt inlägg..tackar för titten
Bibban
Postat av: Madeleine
För tio år sedan tog jag ett medvetet beslut nämligen att bara omge mig med människor som ger positiv energi. Kan tyckas självklart men när jag såg mig omkring fanns det en del av motsatsen. Trista, snåla, småsinta, egoistiska energitjuvar som jag egentligen inte alls tyckte om. Det var ganska enkelt o idag är jag tacksam för valet. Jag omges av människor i alla åldrar o sociala nivåer som gillar mig för den jag är o det är stärkande o lyfter mig som individ. Ångrar bara att jag inte gjorde det tidigare ;)
Postat av: Linda
Sitter och funderar på om inte behovet av vänskap och närhet varierar efter hur jag själv mår för tillfället. Och att jag i det behovet kanske tränger mig på, blir för mycket och frestar tålamodet hos mina vänner och nära, liksom vännerna ibland kan bli för mycket. Min egen roll i en relation kanske är minst lika påfrestande för den vännen, partnern etc. som jag upplever det.
Vågskålen tippar över åt galet håll, men vem beror det på?
Jag har under den gångna våren hittat tillbaka till vänner som jag mer eller mindre brutit med helt av olika anledningar. Vänner som sårat och tagit mer av mig än vad jag då för stunden kunde hantera.
En av mina vänner som jag kommit i kontakt med igen, hade jag inte pratat med på över 13 år.
Det pratas mycket om energitjuvar och att sålla bland bekantskaper. Men frågan är hur mycket jag själv har del i att relationen utvecklas på ett sådant sätt, där jag upplever att jag ger men inget får?
Jag tror mer på pauser.
Att trycka på pausknappen i vissa lägen. För en längre eller kortare tid kanske man behöver vara ifrån varandra för att kunna växa samman igen längre fram.
Jag tror på att vi utvecklas och lär oss av livet i alla skeden. Vi är olika på alla plan och olikheterna kompletterar oftast, men inte alltid och kanske heller inte samtidigt.
Nu synkar olikheterna igen för mig och vännerna, det kanske det inte gör längre fram.
Att helt släppa taget om människor som betyder och har betytt något för mig, det gör jag inte. Jag pausar.
Postat av: Nike
Tänkvärda ord...och riktigt bra skrivet. Visst är det så! Det mest grundläggande fundamentala behovet vi människor har, (förutom mat och vätska) är att känna sig behövda och bekräftade. Känns ibland som att såren aldrig läker. Att aldrig riktigt känna gemenskap med någon är hemskt. Läst Cecilia Hagens krönika i expressen idag - klockrent!! Hur många känner inte så??
Tack för en bra blogg. Nike
Postat av: Bjorne
Är Mona Salin alternativet eller, enbart mina egna tankar,kanske hela Sverige ska bli ett nytt och gulligt Rosengård ,enbart mina egna funderingar och vem ska försörja alla som inte kan jobba,är inte Sverigedemonkrat men ibland kan man fundera.
URL: http://www.metrobloggen.se/kardiomyopati