100413 Enbart Requiem

Enbart Requiem av Mozart är musik som passar just nu. Vad jag förstått så skrev han detta requiem som ett av det sista han gjorde. Musik som är så vacker, så smärtsam och samtidigt fängslande. Ett requiem skrivs till någon som lämnat jorden, som inte längre finns kvar. En hyllning för att vi skall kunna minnas, för att förstå personens storhet.

 

Aldrig är du så stor som då du dör, då du lämnar livet och ord skall sägas vid gravens rand. Hur ofta det är sant eller starkt utvalda delar av sanningen vet jag inte. Men jag vet att jag bara kommer att ha gott att säga om just dig min vän. Din död kom allt för tidig, långt tidigare än vad som borde varit. Små barn, en fru, en gård och en hel skock av människor som saknar, som kommer att se sig om efter dig. Söka ditt skatt, söka ditt allvar och dina kloka ord.

 

Tomhet är ett ord som på inget sätt kan fylla den plats du lämnar. Hålet efter dig är svart och täckt av tårar. Sakta rinner tiden i livets flod. Utan att vi riktigt anar står vi så där och möter döden, slutet på ett allt för kort liv.

 

Så många tankar, så många som brottas och vill ut, ändå har jag svårt att forma ett endaste ord, en endaste tanke. Men ständigt ser jag dig framför mig. Leende, strålande och just så levande som jag önskar att du vore. Vi sitter i varsin kanot, paddlar och skrattar. Ännu är vi unga ännu leker livet. Inte kunde vi ana att det så snart skulle ta slut.

 

Ännu är dagen ung, så låt oss driva våra kanoter lite till, låt oss se hur de glider över vattnet, låt oss se vart strömmarna för oss.

 

Kommer alltid att sakna dig!

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?

Kommentarer till Enbart

Postat av: Peter F

"Fri från rädsla, fri från sorg” heter en underbar bok av zenmästaren Thich Nhat Hanh. Den inleds med en liten berättelse om blommorna på en buske rosenkvitten i hans eremitage i Frankrike, och den har gett mig tröst i sorg.



Thich Nhat Hanh upptäckte en vårmorgon att blomknopparna hade dött under en nattlig köldknäpp. ”Nu blir det inga blommor till nyår för att smycka Buddhas altare”, konstaterade han.



Några veckor senare slog vädret om och nya knoppar kom. Han frågade: ”Är ni samma blommor som de som dog av frosten eller är ni andra blommor?” Blommarna svarade: ”Vi är inte samma blommor och vi är inte några andra. När omständigheterna är de rätta visar vi oss, och när de inte är de rätta gömmer vi oss. Så enkelt är det.”



Detta lärde oss Buddha, skriver Thich Nhat Hanh. När förutsättningarna är tillräckligt goda dyker saker och ting upp. När de inte är goda drar de sig tillbaka. Detsamma händer när vi förlorar någon vi älskar, skriver han. När omständigheterna inte är de rätta för att uppehålla livet drar han eller hon sig tillbaka.



Det är som en våg som slår in mot stranden och sedan drar sig utåt igen. Det är inte längre den våg vi följt med ögonen, under en stund – eller under ett liv. Det betyder inte att vattnet i vågen är borta. Det betyder bara att vi inte ser vågen som vi är vana att se den. Men minnet av den kan ändå för alltid vara levande inom oss.

2010-04-15 @ 14:29:00
URL: http://forlagetdana.blogspot.com/

Kommentera Enbart här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0