100704 Enbart Skönhet

Enbart skönhet kan vara så bedräglig, så skiftande och likt vatten så falsk. Eller hur ska jag förstå all den skönhet som så plötsligt klär av sig och finns överallt runt omkring så fort solens strålar värmer?

Är det skönheten jag ser, var var den tidigare? Vad är det som gör att kroppar som badat i sol blir likt en len smekning för min blick? Kanske har jag blivit gubbe, kanske har jag bara blivit mogen och uppmärksammar den skönhet som finns.

Den som under månad efter månad har gömt sig och hållit min längtan och lust på halster. Så kommer tiden, den är nu, då hud möter strålande sol. Då små klänningar ger livslust till alla som ser. Och gud vad vi ser, vad vi tittar och stirrar. Hur kan vi annat? Hur kan vi beskyllas för att vi gör det?

Att se allt det vackra omkring oss är inget annat än ett tecken på att vi lever, att vi fortfarande är vitala att vi vill föra vår säd vidare. Ja det är så det är, även om det inte är det vi tänker.

Det är vår instinkt, vårt kall. Ett kall som så ofta blir förtryckt, som blir hånat och förlöjligat. Så låt mig på en gång säga. JA, jag är gubbsjuk, i vart fall om man med det medar att jag kollar på och åtrår vackra kvinnor. Åldern är sekundär, skönheten primär men jag vet att mina chanser att så min säd är minimal.

Men det indrar inte min lust, det dämpar ej min kåthet och min längtan efter att få föra mina gener vidare i ytterligare en kropp.

Kanske skall jag beskyllas för det, kanske är det rätt att jag hånas, kanske är det riktigt. Men naturens krafter vill att jag bejakar, att jag örsöker, hur fåfängt det än är. Själv sitter jag här och ler. Jag vet min begränsning, jag förstår att en medelålders man har små chanser att nå fram. Men det borde inte hindra mig att försöka.

För trotts allt är vi sociala djur. Djur som inget annat vill än att förökas. Kanske är det nu det blir problem, att flirta, älska och leka må vara men att förökas innebär ett ansvar. Ett ansvar jag ej vill ha. Så kanske blir det ändå så att jag flirtar och bejakar, kanske också bejakas.

Men sedan är det stopp för inte vill jag ha ännu mera ansvar att bära. Men nog är det vackert, när sommaren är här. Vackert med de luftiga korta tyg som lyfter i vinden.

De solsmekta axlar och armar som rör sig fram. Jag sluter mina ögon och drömmer mig bort. 


Peter PC Carlsson


För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

Kommentarer till Enbart

Kommentera Enbart här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0