En sån som jag

En sån som jag
Den senaste tiden har det slumpat sig så att jag har sett en hel del olika komedier. Huvudsakligen svenska. Det är slående hur ofta komedi och tragik går hand i hand. Lika slående är det hur komiken slår ner på samhällets brister. Det är ofta genom komiken som vi kan få del av andra människors tillkortakommanden och lidande. Vårt jobb blir att ta det till oss och att både känna empati och lära oss att omvandla den i någon form av handling.
Det som inte går att skämta om är inte värt att ta på allvar, brukar det sägas. Är det sant, kan man skämta om allt? Är det inte förbjudet att skämta om det förbjudna?
Torsten Flink har de senaste dagarna varit på mångas läppar och på alla löpsedlar. Inte för att han varit rolig utan för att det funnits förväntningar på att han skulle skapa just de rubriker man redan förberett till löpsedlarna. Torsten är knappast känd för sin humor, snarare för sin svärta. Ändå är jag säker på att han skulle kunnat vara en enastående komiker. Den svärta han bär är inte bara kajal runt ögonen. Det är också en grund för mycket av det vi skulle kunna skratta åt.
Komiken är som bäst när vi skrattar så att tårarna rinner och just när vi tror att vi inte klarar mer så vänder det och skrattet fastnar i halsen, de tårar som rann av skratt fortsätter att rinna men av delad smärta och sorg. Det är dessa komiker som kan lyfta fram det dolda, det fördolda och få oss att skratta åt det förbjudna. Men en aldrig så duktig komiker kan inte tvinga dig, inte mig att känna empati. Än mindre kan de få oss att agera, det kan bara vi. Bara jag, bara du.
”Var kan en sån som jag hitta en plats i den här världen? För jag vill gärna ha en plats!” Mer träffande en så går det inte att uttrycka det. Ett kort utdrag från ”Fyra nyanser av brunt!.
http://www.youtube.com/watch?v=v2WhcHeaQOw&feature=related
av Peter PC Carlsson
Den senaste tiden har det slumpat sig så att jag har sett en hel del olika komedier. Huvudsakligen svenska. Det är slående hur ofta komedi och tragik går hand i hand. Lika slående är det hur komiken slår ner på samhällets brister. Det är ofta genom komiken som vi kan få del av andra människors tillkortakommanden och lidande. Vårt jobb blir att ta det till oss och att både känna empati och lära oss att omvandla den i någon form av handling.
Det som inte går att skämta om är inte värt att ta på allvar, brukar det sägas. Är det sant, kan man skämta om allt? Är det inte förbjudet att skämta om det förbjudna?
Torsten Flink har de senaste dagarna varit på mångas läppar och på alla löpsedlar. Inte för att han varit rolig utan för att det funnits förväntningar på att han skulle skapa just de rubriker man redan förberett till löpsedlarna. Torsten är knappast känd för sin humor, snarare för sin svärta. Ändå är jag säker på att han skulle kunnat vara en enastående komiker. Den svärta han bär är inte bara kajal runt ögonen. Det är också en grund för mycket av det vi skulle kunna skratta åt.
Komiken är som bäst när vi skrattar så att tårarna rinner och just när vi tror att vi inte klarar mer så vänder det och skrattet fastnar i halsen, de tårar som rann av skratt fortsätter att rinna men av delad smärta och sorg. Det är dessa komiker som kan lyfta fram det dolda, det fördolda och få oss att skratta åt det förbjudna. Men en aldrig så duktig komiker kan inte tvinga dig, inte mig att känna empati. Än mindre kan de få oss att agera, det kan bara vi. Bara jag, bara du.
”Var kan en sån som jag hitta en plats i den här världen? För jag vill gärna ha en plats!” Mer träffande en så går det inte att uttrycka det. Ett kort utdrag från ”Fyra nyanser av brunt!
Del av Fyra nyanser av brunt

Peter PC Carlsson
För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

Kommentarer till Enbart

Kommentera Enbart här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0