Enbart kvinnodagen den 8 mars och året är 2009. Långt har vi kommit när det gäller jämställdhet men det är också långt kvar. Idag är det en självklarhet att mannen stannar hemma med sina barn, de som inte gör det får ett frågande ögonbryn av sina manliga kolleger och vänner. Kvinnor byter däck på bilarna i lika hög utsträckning som männen och snart har vi lika många manliga barnmorskor som kvinnliga. Jämställdheten går framåt. De kvinnliga snickarna, plåtslagarna och bilmekanikerna blir fler och fler liksom de manliga förskollärarna, sömmerskorna och grundskollärare.

Vi vet alla att det inte ser ut just så, fråga är vad som är viktigt. Är det viktigt att alla kvinnor skall byta lika många däck som män? Är det viktigt att alla män skall putsa lika många fönster som kvinnor? Eller är det viktigare att det gemensamma arbetet fördelas på ett sätt att både mannen och kvinnan känner sig nöjd?

Efter senaste uttagningen till Melodifestivalen har vi anledning att reflektera över könsfördelningen. Av de elva bidragen är det Enbart tre som är med manliga deltagare och sju som Enbart består av kvinnor samt ett som är kvinnodomminerat. Detta är ju upprörande, jämställdheten har inte kommit långt trotts att det är 2009.

Givetvis är jag ironisk, tillhör ju den ironiska generationen, det är inte alls upprörande. För mig får det gärna röstas fram 100% kvinnor till Melodifestivalen. Dock tror jag inte det är smart. Åtminstone inte om man vill ha en bredare publik.

Ofta är det en fördel med en någorlunda jämn könsfördelning i de flesta branscher och yrken, det skapar dynamik och ett annat klimat än enbart ett enkönat. Jag tror dock inte att det har ett egen värde med en jämn könsfördelning i olika yrkesgrupper. Däremot har det ett egenvärde att få in olika perspektiv och att bryta upp könsmönster.

Fortfarande är det en vit medelålders man som är norm i vårt samhälle, en sådan som jag, och andra måste förhålla sig till normen. Det finns undantag där det är kvinnan som är norm och där det är hennes domän som manen får förhålla sig till, barnen.

Det odlas myter som görs till sanningar. Vid ett samtal häromdagen hörde jag två kvinnor prata om hur de tyckte det var så jobbigt när de skulle resa bort. Det var alltid de som fick stå för packningen, manen menade att den gick fort medan kvinnorna fick ta ansvar för familjens packning. Jo det följer med normen. Om det är så att kvinnan ska bestämma vad och hur det skall packas, vad som skall vara med så blir det hon som tar ansvar för packningen. Enda sättet att slippa det är att släppa taget, lämna över ansvaret. Då menar jag att lämna över ansvaret, inte lägga sig i utan acceptera så som det blir.

På samma sätt är det för oss män, vi behöver släppa taget och känna tillit. Ett mer jämställt och inte minst ett mer jämlikt samhälle gynnar i längden oss alla.

Peter PC Carlsson

P.S.
Tack för alla era kommentarer. Hinner inte svara i era bloggar just nu.

Nominera gärna en eftertänksam blogg till Enbart Månadens för Mars. Nominering sker till 15 mars. Därefter kan man dagligen rösta på sin favorit, månaden ut.

Intressant?  För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas

Enbart Hermelin eller var det "en katt bland hermeliner?" I vart fall så känner jag mig lite då och då som en sådan, en som ser ut att höra till men som inte gör det. Att vara lite udda i en samling av gemenskap. Oftast är det en negativ känsla men ibland kan det vara bra att vara utanför. Idagens tider är det många som går med oro i bröstet. Kommer mitt jobb att finnas kvar? Företag efter företag, organisation efter organisation drar åt och känner av den allt djupare lågkonjunkturen.

I en värld av rädsla minskar investeringar, minskar risker och minskar all utveckling. Alla bromsar sig genom uppförsbacken och istället för att anställa får fler och fler säga upp personal. Lågkonjunkturs spiralen är i full gång. Allt färre som arbetar och känna pengar leder till allt färre som konsumerar och får fart på all världens produktionshjul.

I dessa tider går jag och känner mig lite utanför. Funderar på att sätta upp en skylt utanför mitt kontor "Jag deltar ej i lågkonjunkturen!". Inte är det så att jag inte berörs, inte så att jag inte bryr mig men jag driver ett projekt som har medel i tre år. Ändå kan jag inte känna mig helt säker nu när min organisation tvingas minska antalet anställda med ca 20%. Trotts det går jag runt i min lilla bubbla och jobbar på i det helfinansierade projektet.

Visst kan det kännas skönt, visst kan det kännas tryggt, men ändå känns det inte bra när jag vet att kolleger kommer att få gå. Katt bland Hermeliner, den som är udda, den som får vara kvar när andra får gå. Inte bästa grunden för samförstånd, för samverkan och kamratskap.

Runt om i världen går vi människor nu runt och känner en oro för vår försörjning, för om vi får vara kvar, eller om vi kan få ett nytt jobb, en ny inkomst. Oron finns där och hämmar vår lust, vår förmåga och vår tro på framtiden och oss själva. Katten bland hermelinerna blir än mer udda och främmande i det skrämmande vi alla lever i.

Det är först när vi finner tilltro till framtiden, till oss själva och vår förmåga som det kommer att vända. Både för oss själva och för världen.

Peter PC Carlsson

P.S.
Nominera Enbart Månadens för februari. 
Intressant?
För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna, Knutby församling och cancern skall bekämpas

Enbart ignorera är vad vi oftast gör. Ignorera saker som skulle störa vår bild av hur vi anser att något är eller borde vara. Det är enklare att ignorera, att inte låtsas om. Hur många brukar stanna till för att köpa ett ex av Situation Stockholm? Hur många stannar till och byter några ord med de som sitter utanför Systembolaget med röda ansikten och tigger några kronor? Hur ofta köper vi mat som vi vet är uppföd utan att skada varken natur, djur eller människor? Oftast väljer vi att ignorera, gå förbi eller köpa det som är billigast.

Det är så mycket enklare att ignorera, att inte låtsas se, att inte engagera sig. Ju mer vi ser runt om oss som är fel ju lättare är det att isolera sig i det egna. Ju fler uteliggare som tigger ju lättare är det att gå förbi, rycka på axlarna och säga att jag kan ändå inget göra. Ju fler som tillåts kasta skräp just där de står utan att någon säger till ju lättare är det att ignorera. Ju mer klotter ju mer ignorerar vi. Det är så vi tycks fungera, vi lär oss att acceptera och anpassar oss.

Just nu anpassar vi oss åt att det är normalt med naturkatastrofer, som bränder, översvämningar, tornados och smältande isar jorden runt. Skulle vi inte acceptera, inte ignorera att det sker skulle var och en av oss få ändra vår livsstil. Vi skulle genast ställa våra bilar, alltid enbart åka kollektivt, aldrig flyga och se till att äta mat som är närproducerad. Det vill vi inte så vi hoppas att klimatet går att rädda utan ansträngning från oss. Det är enklare att ignorera och hänvisa till andra länder (Sorry, Sverige är en av världens största utsläppsbovar räknat per individ). Eller så skyller vi på industrin (sorry det är en stor del av utsläppen som kommer från hushåll och privatbilism). Enklare att ignorera. Visst är det enklare att ignorera det kräver inte så stora uppoffringar.

Alla ignorerar vi, behöver också ignorera för att orka med. Men vi behöver ta ett större ansvar, ignorera mindre och förändra vårt sätt att vara. Förändring är jobbigt särskilt om de leder till att vi förändrar vårt sätt att leva och förlorar saker som vi tagit för givna. Alla vet idag att det behövs förändring för att rädda klimatet och en massa andra förändringar. Men att själv genomföra det är det inte många som är beredda att göra. Enklare att Ignorera.

Enbart Q får man inte heta. Det anses inte som ett namn. En familj ville döpa sin son till just Q. Men kammarrätten avgjorde att en bokstav kan inte anses som ett namn. Två bokstäver då? Ja jag tänker för egen del PC. Skulle med stor sannorlikhet inte få ändra mitt namn till det som alla kallat mig de senaste 24-åren. Egentligen skulle jag vilja säga att det är upp till individen själv att avgöra vad den vill heta, eller för föräldrarna att välja det namn de anser lämpligt. Tyvärr fungerar inte det alltid, tänker på lille Adolf Hitler. Ja han fick det namnet av sina föräldrar. I intervju med pappan ser man ett rum fyllt av Nazistiska symboler, liksom på hans kropp.

Det kommer alltid att finnas personer som lockas av våldsideologier, som lokas att tro att det är några andras fel att man mår dåligt, att man inte förmår. Att namnge sin son till Adolf Hitler visar förståss på mycket märkliga och störda föräldrar. Namnet Q är inte lika kontroversiellt, för mig är det en gammal gubbe i Bond-filmerna senast spelad av John Cleese. Inte riktigt lika illa att bli förknippad med John Cleese som med världens värsta massmördare.

Det gäller att vara uppmärksam på olika tendenser i samhället, tendenser som kan förringa brott som gjorts i nationalismens namn. Det kan vara att namnge ett barn efter Hitler eller att låta påskina att det är invandrare som är skuld till det ena eller det andra. Vi har och lever i det samhälle vi skapar. Släpper vi fram nationalistiska krafter så kommer vårt samhälle att bli mer och mer likt det samhälle Hitler ville skapa. Det är vi som lever nu som formar vårt gemensamma samhälle och var och en av oss har både en rättighet och en skylldighet att vara med och forma samhället.

För mig innebär det att jag vill bli bemöt av och vill bemöta varje individ med respekt. Det låter lätt men är så oändligt svårt.

Enbart world, ja en hel värld satt och lyssnade. Det var så det kändes. Nästan som att det var en välregiserad Hollywood-produktion. Den amerikanske hjältepresidenten talade både till nationen och för att ena en hel värld mot ett yttre hot. De yttre hoten var globaluppvärmning och allt som sker i finanskrisens spår. Obama har i hela kampanjen inför presidentskapet både adresserat problem men också målande beskrivningar vad han vill uppnå. Känslan han lämnar hos åhörare även på denna sidan Atlanten är hopp.

Jag kan inte annat än känna med den avgående och djupt impopuläre president Bush. Där sitter han på sin sista dag som president och framför honom står Barack Hussein Obama och håller ett enande tal inför 2 miljoner samlade amerikaner. Amerikaner som sätter sitt hopp till honom, hopp om att han skall komma med förändringar. Det är inget annat än ett stort och djupt misstroende mot George W Bush. Alla har vi väntat, inte bara på att Obama skall tillträda utan också på att Bush skall försvinna. Nu börjar han sitt förändringsarbete, change.

Jag delar inte alls det flera tidningar har skrivit om att det var ett försiktigt tal. Det var ju ett väldigt enande tal både för en nation och också för the World. Hoppet lever och stärks, det kommer att ske förändringar och vi sitter alla och väntar på dem.

Rösta på månadens blogg i rutan till vänster på första sidan! Läs mer!

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?

Enbart urban det är vad jag är. U-barn, dvs ett utvecklingsbarn som utvecklas. Född, uppfostrad och uppvuxen på landet har jag så lämnat denna miljö och givit mig Iväg till staden. Till en urban miljö. Idag gick jag hem från jobbet. Vart steg kunde jag gå på plattor av cement, gatsten eller av asfalt. Det är helt annat än där jag är uppvuxen, helt annat än vart jag kommer ifrån är vägarna och stigarna täckta av grus eller jord.

Det är inte så att det ena är bättre eller sämre än det andra men det är annorlunda. Vart steg jag tar idag är belagt, vart steg jag tar är beträtt. Där jag växte upp kunde jag fortfarande gå ut i en skog som ingen satt en yxa i, som ingen kört runt i. Men det är inte där jag hör hemma. Det är inte i min uppväxt jag har mitt hem. Jag är urban, en stads, människa. Inte för att det är något fel på landet utan för att jag gillar staden.

Jag gillar att vandra bland hus, att gå förbi restauranger och pubar. Runt om mig i staden rör sig folk. på gatorna möts vi alla, de rika och de fattiga. Här finns de välfrisserade och nymannikerade men här finns också försäljarna av Situation Stockholm, här finns människorna med ölburkar i påsar från Systembolaget. Människor samlas i staden, kanske för gemenskap, kanske för att vi har ett hopp. Men vi samlas här och vi lever här. För de flesta av oss är det ett liv vi vill leva, men för några är det en ensamhet. På samma sätt som det kan vara en ensamhet att leva i en stuga på landet.

Jag är urban, ett barn som vill växa och leva med andra. I den stora flocken som staden är kan vi vara anonyma om vi vill, men vi kan också skapa oss en plats och en plattform att leva. Urban eller agral, det kan vara en fråga om tycke och smak. En fråga om hur vi vill leva våra liv.

Själv känner jag mig friare här i ett myller av människor än bland ett fåtal på landet. Det finns inget som är rätt eller fel, vi väljer själva hur och var vi vill leva.

Rösta på månadens blogg i rutan till vänster på första sidan! Läs mer!

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?

Enbart radikal är det många som är framförallt när man är ung. Igår såg jag en debatt om konflikten/kriget i Gaza. I vanlig ordning i i debattprogram så finns det de som tycker på ett sätt och de som har motsatt uppfattning. Ibland finns det också de som vill nyansera och försöker se saker från flera håll. I debattprogrammet fann vi Israelvänner som försvarade det de kallade för ett försvarskrig. Det fanns Palestinavänner som inte kan erkänna Israels rätt till existens!

Låt mig göra klart med en gång. Oavsett vad man tycker så måste man ha en pragmatisk inställning om man vill uppnå en varaktig fred. Israel har rätt till sin existens som nation och det har Palestina också. Jerusalem måste antingen delas eller samregeras. Givetvis måste Israel upphöra med sin ockupation, sina bosättningar och Hamas med sina beskjutningar och självbombare.

Israel har så mycket större militär styrka och därmed också ett större ansvar för sitt agerande. Palestina har problem med att man har en president som är accepterad och som finns på Västbanken samt en folkvald regering, Hamas, som förespråkar Sharialagar och ett utplånande av Israel. Visst är de folkvalda men inte fasiken har de rätt för det. Jag har sedan flera år varit djupt kritisk till Israel och hävdat Palestinernas rätt att försvara sig mot ockupationen. Men Israel har rätt till sin existens frågan är om Hamas har det. De har lett Palestina bakåt och det mildare klimat som tidigare fanns är nu som bortblåst.

Hamas vägrar att erkänna Israel och vill införa sharialagar. Religiös fanatism bör bekämpas och så bör den Israeliska ockupationen av Palestina. Men faktum är att bägge formerna är en slags ockupation. Israel med vapenmakt och i fysisk kontroll över landområden. Hamas och religiösa ledare ockuperar människors hjärnor och tro. Det är alltid farligt att underskatta faran med fanatism. Oavsett att Hamas är folkvalda så kvarstår faktum att det är fanatiska ledare som leder organisationen. Ledare som uppenbarligen inte haft medborgarnas bästa för ögonen.

Hur svår konflikten än är att lösa, så är det en av de viktigaste nycklarna för att skapa en mer långvarig fred. Inte bara mellan Israel-Palestina och alla grannar, utan också mellan västvärlden och den muslimska världen.

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?
 

Enbart attack av Gaza från Israelisk trupp är inledd. Förvånande, nej knappast. Förfärande, ja helt klart. Israel har en svår roll att hävda och skydda sin existens omgiven av så många fiender. Det är sant. Staten Israel föddes i mitten av maj 1948 och Palestinierna fick flytta på sig enligt beslut i FN. Det har gått över 60 år och det verkar längre än på länge till en försoning mellan Israeler och Palestinier.

Dum vore jag om jag påstod Hamas som oskyldiga till det som sker, tvärt om de är i högsta grad skyldiga. De har fortfarande inte erkänt staten Israel trotts dess över 60-åriga existens. Genom bl.a. sina raketbeskjutning visar de att de inte vill fred med Israel. Den smala Gazaremsan (ca ¼ av Ölands storlek) hyser ca 1,5 miljoner Palestinier som oavsett vad de tycker och önskar nu hårt drabbas. Deras livsmöjligheter blir än mer beskärda och dessvärre är jag rädd att än fler kommer att kunna rekryteras både till soldater för Hamas och som självmordsbombare.

Konflikten är gammal och det är ingen lösning i sikte. Våldets väg är prövad, prövad igen och igen. Den har givit Israel möjlighet till fortsatt existens men inte till fred för varken Israeler eller Palestinier. Som ett brev på posten kommer avskyn mot Israel att växa, inte minst i arabvärlden och den redan spända situationen blir än mer spänd.

Hamas stöd ökar trotts att de mycket medvetet nyttjar den civila befolkningen och dess utsatthet. Israel lär vinna slaget men inte freden. För att vinna freden måste de slå in på en ny väg, en väg som ökar tilltron som ökar Palestiniernas livsmöjligheter. Nya bosättningar måste stoppas och gamla avvecklas. Det är ingen enkel väg men en nödvändig väg. Raketanfallen kommer att fortsätta, självmordsbombningar kommer att fortsätta. Ändå har Israel möjligheten att stå tillbaka från vedergällning. På samma sätt som Hamas när som helst kan erkänna staten Israel, deras rätt till existens. De existerar och har all rätt att existera, så har Palestinierna.

Det finns en smal väg att gå, en väg bort från våld, en väg till samexistens. Den vägen finns där, men känns nu ytterst smal och den tycks oändligt långt borta. Beklagligt såväl för Palestinier som Israeler.

Peter PC Carlsson

Intressant? Sveriges största blogginsamling för barncancerfonden.
För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas

Enbart nyårsnatt, kölden har tagit ett grepp och fryser in de sista minuterna av 2008. Ute smäller raketer och nyårssmällare allt tätare, på TV:n har Jan Malmsjö gjort sin stämma hörd och mer förvånande och lika välkommet så har Mickael Wiehe låtit sin skånska dialekt förgylla Skansen.

Aldrig är vi så hoppfulla, så fyllda av löften som just nu, kork efter kork öppnas och Champagnen flödar. För nu är det ett nytt år, och vi får nya möjligheter. Ett ännu oskuldsfullt litet 2009 finns ett par minuter bort. Ändå har redan mer än halva jordens befolkning hunnit fira när turen väl kommer till oss. Denna nyårsnatt lever jorden i två världar. 2008 med alla sina problem och 2009 med alla sina möjligheter.

Ring klocka ring, ring ut det gamla, ring in det nya... Detta hopp dessa löften skall vi hålla vid liv, låt oss hoppas att de krut som bränns i år är det som bränns inatt och lyser upp himlavalvet i all dess prakt. Ett år med hopp om lycka, med hopp om kärlek som räcker till alla, värme som fyller den frusna, mat som mättar den hungrige. Så Happy New Year, happy new year...

Kavalkaden av fyrverkeri tar fart och hundarnas mardröm är här medan vi alla drömmar om nya ljuva tider. Vi vänder oss mot vår nästa omfamnar och skålar, kramar och kyssar delas ut i en takt som enbart slås av gnistrande fyrverkeri över Stockholmsnatten.

Just runt tolvslaget har telefonbolagen världen över sin julafton, vi ringer och ringer, sänder sms och mms. Allt för att visa att vi finns, att vi bryr oss och för att vi människor vill inget annat än att dela våra liv med andra.

Så ta min hand denna natt, håll den hårt och håll den nära. Ta en hand, håll den hårt och håll den nära. Lev och gör det nu, lev, lev nära. Ensam är vi inget, inget annat än just ensamma. Så ta en hand, ge en kram.

Gott nytt 2009 alla Enbarts läsare och en varm kram till dig.

Peter PC Carlsson

Intressant?

Enbart the world. Ja varken mer eller mindre, hela världen. Är det så att den gör en sista ansträngning inför det nya året? Israel attackerar åter Palestina, och människor dör i hundratal. Västvärlden låter det pågå. Den enda av alla orimliga förklaringar jag kan finna är att vi fortfarande finner att deras situation under andra världskriget hade vi kunnat göra något åt. Men underlät att göra det.

Det är sant vi ingrepp inte i tid, trotts att regeringar visste, mot utrotning av judar, kommunister, romer och oliktänkande. Vi visste men lät dem utrotas. Det är och förblir en skam. Men på vilket sätt kan det rättfärdiga att vi åter stillatigande ser hur mord begås på en civil befolkning? Det är åter en skam att vi i Sverige och övriga västvärlden inte agerar gentemot Israels agerande idag. Eller gentemot Hamas som utnyttjar sin befolkning. De håller tillsammans på med ett systematiskt folkmord gentemot Palestinierna.

Att det ligger storpolitik bakom vet vi, att USA:s uppbackning är nödvändig vet vi också. Frågan är om Obama vågar gå emot en stor och stark inhemsk opinion för att stoppa Israel? Är vi verkligen på väg in i en ny värld?

Obama kommer att ta över ett USA med ett enormt underskott såväl i statsfinanser som i bytesbalans. Han har två krig att ta hand om, ett i Irak som han vill avveckla, ett i Afghanistan. Han har dessutom den värsta lågkonjunkturen sedan 1930 talet. Den amerikanska bilindustrin hotar att helt kollapsa och så gör den amerikanska dollarn. Fler och fler företag och länder funderar och börjar använda Euro som sin valuta. För Euro har visat sig mer stabil och pålitlig än dollar.

En stigande arbetslöshet och minskad konsumtion, hos de redan tungt skuldsatta amerikanska hushållen, kommer att förlänga lågkonjunkturen. Han har mycket som talar emot sig, den nya presidenten.

The World skakar och vi behöver agera! Men inte för världens skull som så ofta påstås, utan för vår skull. Världen kommer att klara av människans härjningar, men frågan är om vi själva gör det? Vi har att välja att anpassa oss efter vad som krävs för att hålla världen i ballans eller att tillåta temperatur och klimatförändringar att utrota oss. Sanningen är den att var gång vi tar bilen så har vi också bestämt oss för att det är ok att mänskligheten utrotas. Jag är av den uppfattningen att situationen i världen är bra mycket allvarligare än vad vi erkänner, åtminstone när det gäller vår miljöförstöring.

Den världsomspännande lågkonjunkturen är bra för oss, den minskar utsläppen. Kanske är den vår räddning för att kunna gå in i ett nytt år. Ett år då vi tar oss an utmaningar på ett nytt vis. Vi inser att det går inte att underlåta att agera oavsett vad det gäller.

Kanske, kanske blir det så. Det är en from förhoppning att bedja om, att hoppas på, att jobba för!

Peter PC Carlsson

Intressant?
Sprid på alla sätt du kan för att nå målet för Sveriges största blogginsamling för barncancerfonden.
För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas! 

Enbart Piratpartiet väcker debatt och har även fångat mitt intresse. På Mymlans blogg läste jag Rikards långa svar och liksom Mymlan förundrades jag av hans engagemang och den energi som han lagt ner. Rick Falkvinge, ledare för PP skriver, "Vi kräver samma regler på som utanför nätet.".

Jag liksom många andra har fildelat och kopierat. Redan som liten kopierade jag från radio. Sedan kopierade jag band från kompisar, spelade av skivor jag jag lånat ofta på biblioteket som gratis tillhandahöll dessa skivor. Sen kom CD skivor som kopierades och senast kopierade jag via nätet. Allt är i grunden samma sak, det är kopiering. Oftast för eget bruk men visst lånar jag ut skivor. Allt är olagligt. Det nya är snarast att vi har ett enklare och mer vidsträckt sätt att kopiera idag än tidigare.

Det som förändrats är lagringsmediet och hastigheten med vilken vi kan kopiera.

Kopiering i liten skala har alltid varit bra för författare, musiker och för skivbolag. Det hjälper till att öka intresset och sprida musiken. När det nu är omfattande kopiering så missar de intäkter.

Inte så konstigt säger jag att man inte vill betala 200 kr för en CD. Jag tror att lösningen ligger snarast i att se hur artister/författare skall få betalt. Det är mer intressant än att kolla hur man skall kunna fortsätta att ta betalt på samma sätt som tidigare.

Jag tror att den kamp som "lagen" nu för är dömd att misslyckas. Det är idag redan accepterat i en hel generation att ta det man vill ha från nätet. Detta kommer de att fortsätta med oavsett om det är lagligt eller ej.

Att skrämmas med brott mot upphovsrätt fungerar än sämre idag än det gjorde när jag kopierade den första skivan från en kompis. Men nog finns det sätt att kunna ta betalt på ett vis som den nya generationen accepterar.

Ursäkta utvikningen men jag tror att Piratpartiet har en ganska ljus framtid. De appellerar till en ung generation som inte är så intresserad av politik. Samtidigt är det inget missnöjesparti som Sverigedemokraterna. Piratpartiets namn tror jag också är rätt utifrån den målgrupp de vill ni. Deras syfte är knappast att fånga gamla väljare i redan etablerade partier, utan att fånga nya som kanske annars inte ens går och rösta.

En god gärning bara det :-)

Peter PC Carlsson

P.S. På tal om att kopiera så får du mer än gärna kopiera idén om att skänka en get till Carl Bildt. Länka hit så att andra kan göra det.

Intressant?
Sprid på alla sätt du kan för att nå målet för Sveriges största blogginsamling för barncancerfonden.
För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas! 

Enbart get till Carl Bildt tycker jag är en bra och lämplig present. Aldrig tidigare har vi haft en utrikesminister som är så aktiv i att resa runt i världen som Carl Bildt, vi har heller inte haft en utrikesminister som så idogt låtit oss följa med i vad han gör och därmed hur svensk utrikespolitik bedrivs. Detta via sin blogg "Alla dessa dagar". För detta anser jag att han är värld en get.

Eftersom det är en summa av 200 kr så är det inte att betrakta som muta, men jag hoppas att geten kommer att göra nytta. Nu är det ju inte så att Carl skall ta med sig geten på sina resor. Nej jag skänker helt enkelt en dräktig get i Carls namn via Actionaid. En organisation som hjälper de fattigaste i världen. Bildt kommer här att hjälpa en fattig familj till egen försörjning. Gåvan kommer att skickas som ett kort till Utrikesdepartementet så att den kan diarieföras ordentligt. Givetvis också med en kommentar på Carl Bildts blogg.

Så varsågod Carl du har just fått en get. Kanske kommer du att hälsa på dess familj under någon av dina många resor. Nu kan du glädjas extra under din julledighet att du har get en fattig familj chansen till en egen försörjning.

Jag vill tacka Bloggaren på bloggen http://bara.blogg.se/ som gav mig idén genom att skänka en get i min bloggs namn. Med den mycket smickrande motiveringen "Jag ger härmed en get till bloggen http://enbart.blogg.se/ för dess engagemang att hjälpa andra och uppmärksamma både små och stora frågor. Geten skänks via organisationen Actionaid till några av världens fattigaste familjer. God Jul!"

Peter PC Carlsson

P.S. Kopiera gärna idén du också. Eller länka hit så att andra kan göra det.

Intressant?
Sprid på alla sätt du kan för att nå målet för Sveriges största blogginsamling för barncancerfonden.
För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas! 

Enbart sko som flög genom luften var ett möte som George W Bush säkert inte hade räknat med under sitt sista besök i Irak. Inslaget kommer säkert att bli ett av de mest visade i historien. Bush är verkligen ingen populär president men nog har han både snabba reflexer och ett lugn reaktion, (se själva). En extra knorr åt historien är att det var en journalist som tydligen ansåg att pennan inte var ett tillräckligt starkt vapen utan tog till sina dojjor.

På bloggar uppmanas vi nu att visa vårt missnöje med Bush genom att posta en gammal dojja till Vita huset. Nog är det en kul idé det håller jag med om, men mina dojojr blir kvar här hemma. Jag känner mig mest nöjd med att mannen i fråga tar sina egna skor och lämna Vita huset.

Det här med skor och ledare verkar hänga samman, visst mins vi Ingvar Karlsson som liknades vid en sko och där sedan SSU snabbt ryckte upp knappar med en sko där det stod fotfolket på.

Men mest minnesvärd var nog ändå Nikita Chrustjov som bankade sin dojja i bordet vid en session i FN.

Så visst kan man ha sko till mer än att gå i, själv fick jag för några år sedan bära ut en man från en pub som tagit av sig sina skor och skulle slåss med dem. Där gick min gräns så jag lyfte upp honom och bar ut en vilt fäktande man som skrek att han skulle prata med min pappa. Ja du läste rätt, han skulle prata med min pappa... Idag kan jag inte annat än att skratta. Mannen ifråga kom tillbaks dagen efter bad om ursäkt samt hämtade sina skor.

Peter PC Carlsson

Intressant?
Sprid på alla sätt du kan för att nå målet för Sveriges största blogginsamling för barncancerfonden.
För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas! 

Enbart vintern är här, den har tagit sitt grepp om oss med sin sedvanliga grå och slaskiga sörja, med sitt mörker. Vänta nu, så ska väll inte vilden vara, inte skall vintern vara en grå och mörk tid utan färg. Så minns jag det ej från min barndomsdagar då allt var vitt. Kallt redan när löven satt kvar och frös på träden. Vid denna tid hade jag redan gjort flera skidspår i skogen och mest var kväll hade jag en snölykta som lös.

Visst behöver jag frosta av frysen men skall det vara nödvändigt för att göra en snölykta? För första gången för några veckor sedan kunde min grabb född 2005 åka pulka mer än någon timme när snön smälte. Men nu är det åter grått. Det är svårt att vara glad när man är ledsen, svårt att åka pulka utan snö. Har vi kommit till en tid då ytterligheterna pendlar fram snabbt som en moraklocka? Har vi nya snöoväder att vänta, sedan 15 plusgrader och blåst så att träden far ett ärevarv runt jorden innan de fäller några ledningar med el till marken?

Visst vore det skönt att kunna säga, lugn, lugn, det är ingen fara. Det går över om hundra år, eller tusen. Detta är helt normalt, jordens klimat ändrar sig. Ja, visst, det är sant. Ändå kan jag inte låta bli att tänka och tro att det är just vår mänskliga inverkan de senaste 100 åren som påverkat klimatet. Isar smälter och öknar breder ut sig. Översvämningar och skogsbränder tycks tillta eller är det bara media som blivit bättre på att bevaka annat än Idol på TV4?

Nja, bevakningen av diverse underhållningsprogram tycks i vart fall underhålla media. Så en bättre media tror jag inte på. Kanske är det jag som bättre tar del av det som händer i världen? Tyvärr är det inte heller så. Vi människor har en fantastiskt kreativ förmåga att skapa och jag tror att det är förbaskat hög tid att sätta igång att vara kreativa. Den som först uppfinner en bil som går på vatten bjuder jag på en bulle. (Höll på att glömma WES). Nåja, det var värt en bulle.

Jag vill se mina barn åka skidor, jag vill se mina barnbarn skrika av glädje när de kanar ner för en backe i en liten pulka. Jag vill lära dem bygga snökojjor och Iglo. Men inte tusan vill jag flytta till Norrland för att behöva lära dem det.

Till Tomten!

Snälla tomten, jag önskar inte mycket, bara att klimatet skall vara så som det var när jag var liten, snälla kan du ordna det.

PC 43 år

P.S. Jag har varit ganska snäll, hela året faktiskt, fråga mamma om du inte tror mig.

Enbart ödet kan vi välja att tro på eller också gör vi det inte. Jag vet faktiskt inte. Intellektuellt så gör jag det inte, men ändå gör jag det på något vis. Men med tanke på vad jag ser vill jag inte tro. Redan när jag var lite fick jag en känsla av att jag kommer att dö ung. Svårt att säga att 43 är ung i och för sig, men det kom upp en bild att jag skulle dö innan jag var 44 år. Visst vill man slå bort sådana tankar.

När jag tittar i min hand så är livslinjen bruten på mitten, bredvid kommer en svag linje som leder långt upp mot pekfingern som visar vägen. Kanske är det mitt alternativ. Men varför bry sig, jag tror ju ändå inte... fast ändå. De senaste åren har mitt hjärta varit allt annat än lugnt. Antingen slår det dubbelslag eller så slår det allt för långsamt. Otränad som jag är så har jag en puls på mellan 40 och 50 slag i minuten. För dig som inte vet betyder det att hjärtat slår som om det vore mycket vältränat. Eftersom jag inte är det kompenserar kroppen och jag svettas som en snöboll i bastu utan att göra ett smack.

Ja, jag vet, jag har sagt att jag inte skall vara privat i min blogg, nu tangerar jag det. Det är så att jag har de senaste tio åren levt med ett hjärta som jag då och då får svälja ner. Det är först det senaste året som jag haft dessa svettningar. Jag menar verkligen svettningar som gör att jag har med mig extra ombyte till jobbet. Hittills i år har jag inte behövt annat än T-shirt och en tunn jacka. Jag sitter på min stol och jobbar så plötsligt rinner det svett från mitt ansikte, sedan från håret och snart från armar, rygg, bröst och ben. Pinsamt, jo visst. Men vad skall jag göra.

Givetvis har jag varit hos doktor och givetvis har jag medicin, men det mest mot ett högt blodtryck. Samtidigt fick jag medicin som hjälper hjärtat att bibehålla en bra rytm. Ibland när jag cyklar, går eller för den delen bara står blir jag så andfådd att jag måste sätta mig ner, ta det lugnt och vänta en fem minuter på att återfå andan. Det låter kanske konstigt men jag är van, det gör det inte bra, men det gör det lättare. Jag har lärt mig att leva med ett hjärta som är lätt förstorat och som pumpar runt mitt blod i en rytm som är utöver det normala.

Jag känner mig inte redo att lämna jorden, jag är inte klar, jag har mer kvar jag vill göra. Jag vill se mina barnbarn och jag vill skriva en bok. Kanske har jag inte skrivit för att jag då har ett mål mindre kvar. Jag vill mer. Kanske skulle jag samlat in pengar till hjärt- och lungfonden istället. Kanske. Men jag vet att jag vill och fortfarande kan bidra. Jag vill att världen skall bli lite bättre till följd av att just jag har levt!

Det låter så högtravande, men det är så enkelt. Antingen bidrar jag till att världen blir lite bättre eller att den blir lite sämre. Det är ett val var och en av oss har, ett val som vi alla kan göra. Jag har mycket kvar att göra för att världen skall kunna bli lite bättre till följd av att just jag lever. Det är det som är mitt mål, det är vad som driver mig i vardagen, det som får mig att finna kraft när jag är trött. Det är mitt mål som får mig att hålla mig om hjärtat när det värker, det är då jag förstår meningen och innebörden av att vilja leva.

Våra liv är så sköra, vi bär dem med oss likt en nykläckt fågel i vår hand. Nakna och blinda för allt föds vi hit. Törstande efter kärlek och i behov av ömhet sitter vi där i en hand. En hand som har makt att skydda och att förstöra. Vi har alltid ett val. Jag är skör, bräcklig och i behov av ett täcke av skyddande kärlek. Nu vill jag krypa ner, nu vill jag komma till ro i din hand.

Jag hoppas och vill att vi ses imorgon igen.

Peter PC Carlsson

Hoppas att du antagit utmaningen Länk till Lucia, om inte gör det nu!

Inlägget är pingat på Intressant.

För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas. 
Skänk en gåva till Barncancerfonden. Eller kolla på Enbart Gåvor! Läs gärna inlägget om Tim som kämpar och om Madde som inspirerar. Mina länkade läsare.

Enbart glöd i en liten lampa. Enbart glöd som släks och ett hopp som tänds. En uppfinning som förhoppningsvis går i graven idag. Inom EU fattar man idag beslut om att förbjuda glödlampor till förmån för energilampor. Det är för mig en självklarhet att politiker skall gå fram och göra regleringar där det krävs för att öka vår motivation att agera mer ansvarsfullt. Det är lättare att ta ett miljöansvar när alternativen görs tydliga för oss.

Visst skulle vi kunnat få alternativen tydliggjorda genom höjda skatter på miljöfarliga produkter istället för förbud. Det viktiga är att vi får tydliga incitament att välja rätt. Det är för det jag går till val, det är för det jag väljer dem att agera och regera för samhällets bästa. Sedan några år har jag helt slutat att köpa glödlampor och fortsättningsvis är det enbart lågenergilampor som finns i vårt hem.

Jag hoppas att kedjor som IKEA går före och själva enbart säljer energilampor. Konstigt nog spelar det roll, stor roll. Vi blir allt mer miljövänliga eller åtminstone miljömedvetna. Men fortfarande styr min plånbok mer än den borde göra. Ibland är det dock bra, det är genom vår plånbok som bränsleslukande bilar i USA får problem. Det är bl.a. därför Saab och Volvo har svårt att sälja. Att inte ställa om i tid kommer att leda till att företag går omkull och det är rätt. Visst hoppas jag att såväl Saab som Volvo klarar sig men också att de lär sig att det krävs betydligt energisnålare bilar.

Varför görs bensinbilar över huvudtaget? Varför inte diselmotorer som förbrukar så mycket mindre? I stora delar av Europa är det diselbilar som säljs men i Sverige är det bensinbilar. Dags för svenska politiker att agera och reglera med hjälp av skattehöjningar på bilar som dricker mycket. Jovisst det sker redan genom bränsleskatten, men det går att göra mer. Men det kommer också att drabba Saab och Volvo.

Det är svårt att göra rätt när man vet att man själv drabbas. Det är då vi prövas, då våra politiker testas. Än har vi befunnits ovärdiga att klara uppgiften. Att ta ett steg med att sluta köpa glödlampor till förmån för energilampor är bra, nu gäller det att ta liknande steg på andra områden. Även om det kostar.