Enbart Verkstad lekte jag när jag var sådär 25 år. Jag har alltid varit ganska händig och framförallt gillat att jobba med händerna. Nu fick jag plötsligt för mig att min gamla bil skulle kunna lagas. Så jag frågade runt lite om hjälp att byta två tröskellådor, laga fem under bilen (som visade sig vara över tio) byta fyra skärmkanter och laga bakluckan längst ner samt ta ut rutan bak och sätta dit lite ny plåt där den gamla rostat bort. Samt fyra dörrar som behövde få en ny nederkant.

Jag hittade ingen kompis som ville, men dock en som lånade ut sin verkstad med grop, svetts, vinkelslip och allt. Dum som jag är så tänkte jag att det ska väll inte vara så svårt att svetsa. Eftersom jag aldrig gjort det tidigare så visste jag ju inte vad jag gav mig in på. Hade jag vetat, eller ens anat så skulle jag inte gjort vad jag gjorde.

Nåja, jag var ju inte dummare än att jag frågade hur man skulle göra, skaffade alla delar jag behövde och så körde jag efter jobbet till verkstaden. Det är ett underverk vad man kan ta bort gammalt skräp snabbt med en vinkelslip. Både tröskellådorna försvann i ett enda naffs och det gjorde snart alla fyra skärmkanter runt hjulhusen också. Bakrutan gick också ganska snabbt att ta bort liksom att med slipen skära ut den rostiga plåten. Bilen såg nu ganska kul ut och jag la vinkelslipen åt sidan.

För att svetssömmen skulle fästa och för att jag skulle få bort all rost var det dags för att sandblästra områdena runt där jag skurit bort en massa plåt. Klockan tickade på och en massa finkornig sand flög in i ögon, öron och inte minst i håret.

När jag skulle ta fram svettsen var det redan ordentligt mörkt. Eftersom jag aldrig svettsat tidigare så var det kanske inte så konstigt att jag till en början enbart brände hål i plåten. Jag började med bakluckan, mest för att det var enklast att stå där. Att det visade sig vara ett av de svåraste ställena att svettsa på hade jag ingen aning om. Jag skulle ju svetsa och forma plåten så att den passade för bakrutan. Den första halvtimmen växte bara hålet runt fönstret, varje gång jag skulle svettsa så brände jag bara större och större hål. Men efter en timme så började jag så smått fylla igen hålet.

Problemet var att nu var klockan riktigt mycket så snabbt bestämde jag mig för att se till att få dit de bägge tröskellådorna. De är bärande och därmed nödvändiga för att få köra bilen. För dig som inte vet så är tröskellådor ganska stora, de går under bägge dörrarna på bilens sida. Det är därför svårt att hålla upp dem själv samtidigt som man skall svettsa. Jag började med lite klämmor och vinkelhakar för att sedan svettsa. Men tiden gick och när klockan nu var över midnatt och min bil inte ens var i närheten av att vara körbar så bestämde jag mig för att vara lite radikal.

Vilken mekaniker, besiktningsman eller polis som helst skulle studsa när den får veta att jag helt enkelt poppnitade fast tröskellådorna. Det betyder att man sätter fast ungefär som med knappar i en väst. Detta går fort och är inget annat än en olaglig och temporär lösning. Bakrutan tejpade jag över med en plastsäck och skärmkanterna runt hjulen lät jag vara bortskurna. Så vid tre tiden på natten kom jag hem och kunde duscha.

Efter nästa dags jobb var det dags för mer natt arbete med bilen. Det skulle ta ytterligare tre långa kvällar innan jag var klar och jag hade lackat över de nya delarna. Tröskellådorna svetsade jag aldrig, jag poppnitade bara mer och la sedan på en tjock underredsmassa så att det inte skulle synas på besiktningen vad jag gjort.

De märkte inget på besiktningen och jag behöll bilen i ytterligare 2 år, gjorde en resa genom Östeuropa med den. När jag sålde den var den fortfarande rostfri.

Men jag är ingen mekaniker, inte min grej. Även om det visade sig att jag kunde så var det ett himla meck.

Ibland är det tur att jag inte vet vad jag ger mig in på och att jag inte från början inser mina begränsningar.

Peter PC Carlsson

Inlägget är pingat på Intressant.

Kul inlägg!!