080107 Enbart Liv

Enbart den som lever kan dö. Det är just nu, just idag jag lever. Det är just nu, just idag som du lever. Så låt oss leva, leva, leva. För utan liv kan vi inte dö. Vem vill leva för evigt när det är idag som livet pågår. Tänk att leva i nuet, att vara närvarande just i denna stund. Det är just nu, nu när du läser detta som du lever. Nu, inte sen, bara nu. Att drömma om ett bättre liv är bra, men att leva våra liv så som de är, oavsett drömmar, är större.


Var dag vi stiger upp, var dag vi går till sängs är värd att vårda, var dag. Oavsett hur vi mår, oavsett att drömmarna inte uppfyllts är just denna dag vårt liv. Är just denna dag ditt liv. Oavsett om vi är bekräftade eller inte, oavsett. Det är idag jag lever, det är nu. Och här ligger jag och duger.


Vi har så lätt att leva på någon helt annan plats än där vi är. Vi lever i och för våra drömmar, vi lever i minnen av en tid som varit eller vi lever i en förväntad framtid. Under tiden rinner livet iväg. Livet är nu och enbart den som lever kan dö. Enbart den som varit levande kan bli odödlig. Så låt oss leva, låt mig leva, var dag och låt var dag vara just idag. Just idag när livet är.


Vad gör vi av vår tid. Hur vet du att du lever just idag? Allt för ofta flyr vi från dagen utan att ta tillvara just den stund som är. Leva livet så som det är. Enbart den levande kan dö, enbart den som lever blir odödlig.


Jag menar inte att vi ska vara nöjda med det vi har utan att sträva efter att få det bättre, men jag menar att oavsett hur du mår oavsett hur ditt liv är så är ditt liv just nu. Det kan bli bättre, det kan det alltid men det är nu du lever. Det är nu jag lever. Jag är inte nöjd, men jag lever.


Det är inte alltid jag inser det. Att mitt liv är just nu, att det är just idag. Att det är genom att vara levande när jag lever som jag kommer att leva för alltid. Själva livet gör mig odödlig. Livet gör mig levande, så jag lever. Lever just nu, just idag.


"Inte visste jag att alla dessa dagar som gick var livet". Tänk att vakna upp på en bädd av vita lakan, en bädd där det står ett bord med vit duk, ett levande ljus och en enda röd ros. Bredvid på en stol sitter någon jag känner igen och gråter. Håller min hand och försöker att le. Alla dessa dagar som gick var mina, denna dagen tillhör någon annan. Alla dessa dagar då jag ännu levde var just mitt liv. Vem tillhör livet nu? Vem tillhör ditt liv, just nu?


Livet är mitt att leva, livet är ditt att leva. Enbart den som lever kan dö, enbart den levande kan leva för alltid, så lev min vän, lev och gör det nu, enbart nu.


Enbart nu.


Peter PC Carlsson

Kommentarer till Enbart

Postat av: Di

lika inspirerande och tänkvärt som vanligt..jo, jag lever nu, här och nu..Kram

2008-01-07 @ 19:00:56
URL: http://diqueen.blogg.se

Postat av: Nina på Johangården säger

Jag erkänner... jag är inte alltid här och nu, men övar mig på den biten... när jag kommer ihåg det. Annars vill jag leva länge och bli en gammal alert dag på 105 vårar innan jag överväger att lämna in. Det finns så mycket kvar att uppleva och upptäcka här i livet.

2008-01-08 @ 00:50:47
URL: http://ninajohangarden.blogg.se

Kommentera Enbart här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0