Enbart förnimmelse av förändring av att något händer. Enbart förnimmelse av närhet, en förnimmelse av lust och längtan. En förnimmelse av glädje, av liv. Av den jag aldrig var, den jag aldrig blev.

Vi sluter våra ögon och drömmer om liv vi önskar, om hur det kunde vara. Stunder av lycka, stunder av stillhet, en frid ett lugn och tankar av längtan. Så i stunder som dessa förnimmer jag den jag också är. Jag är här och jag är nu. Allt jag nånsin kunde bli är jag, allt jag alltid varit är nu. Jag är och i stunder av lycka förnimmer jag det. En sällsam helhet, en stillsam lycka.

En dag i november, eller en dag idag, när jag blundar kan jag se. Jag ser då allt, allt det jag önskar, allt det jag drömmer och allt jag vill. Det är bakom mina ögonlock som jag är jag, som jag är hel. Här lever drömmarna, här lever jag. Här lever du, och du, och du. Här lever vi alla just så som jag vill. Jag ler och drömmer. Jag kisar och ser ut, det är grått, det är vått. Så slut dina ögon och dröm, slut dem för att se.

Med en stigande känsla av välbehag förnimmer jag den jag är. Jag ler och känner mig nöjd, den jag aldrig var är jag. Hel och komplett. Så komplex som jag. En man som lever sitt liv, som lever i ditt liv. Jag blundar och du ler, ditt hår som svajar din blick som strålar med solen. Solbränd hud, en doft av salt och kropp. Sinnlighet som vaknar och jag hör vågor som når till strand. Känner vinden på min kind, eller var det lätt din hand som strök förbi? Du fnissar och går. Lämnar små spår i sanden, jag böjer mig ner känner med fingrarna avtrycken från dina tår. Luften smakar sommar, en smak av hav av lust och längtan.

Förnimmer min lust, min längtan i den vinterlånga november där grått är livets färg. Så jag sluter åter min blick och förnimmer sommarens sinnlighet. Den närhet som livet kan ge, den glädje och de skratt av samhörighet, av tillfredställda behov. Och Gud jag längtar och jag ler. Alltid finns de där, bilderna av mitt liv. Det enda jag behöver göra är att sluta min blick för att se. Så kom min vän, kom och blunda med mig, kom, kom och dröm med mig. Låt oss drömma här i drömmarnas värld. Slut dina ögon så att du kan se, se den du aldrig var men som du också är. Se allt och du blir hel. Förnimmer du, minns du din ungdoms längtan, dina krisers lust? Minns du all din längtan,? Den finns, här och nu! Bara blunda och se! Dra in luft i din själ, fyll dina lungor med längtan och du är där. Allt, ja allt det du vill är här, är här och nu.

Varsamt tar jag mina drömmars hand, varsamt håller jag den kvar. Varsamheten binder oss samman och löser våra band. Varsamt vårdar vi varandra, drömmarna och jag. En längtan så stark, så levande stark, till något mer. Till den jag aldrig var, till den jag också är. Varsamt löses våra band när jag lyfter min blick för att se. Då allt försvinner och jag åter står här i den vinterlånga novemberdagens gråa dag.

Du ljuva dröm, du ljuva tanke, du som också är, var rädd om mig. Ta det varligt, ta det lugnt!

Släpp mig varsamt när det är dags för mig att gå!

Enbart varsamt

Peter PC Carlsson

P.S. Sista strofen är "stulen" från Di.