080130 Enbart vila

Enbart vila är det jag nu gör. En vila efter några intensiva dagars jobb. Att jobba mycket, att lägga många timmar och att känna adrenalinet flöda under en kort period är inget farligt. Att känna en kortvarig stress är inget som vi blir utbrända av. När Zebran flyr från Lejonet så fylld hon av adrenalin, ett adrenalin som ger kraft och styrka som är utöver Zebrans normala förmåga. På samma sätt fungerar adrenalinet hos oss människor. Vi flyr när vi måste men oftast utan att kunna förbruka adrenalinet genom våra muskler.


Kortvarig stress är inte farligt, det kan till och med hjälpa oss att fokusera att enbart göra det som är nödvändigt för att klara vår uppgift. Men därefter ska vi vila. Låt topprestationen avlösas av en lugn period, av vila. Så efter några dagars topprestation villar jag nu. Jag tar det lugnt på jobbet, gör lite gran, jobbar några timmar och går sedan hem för att koppla av. Men viktigast av allt är att jag gör det utan minsta dåligt samvete. Jag har toppresterat och nu ska jag återhämta mig.


Vårt vanliga fel är att vi tror att vi ständigt skall presstera på topp. Det går inte, vi förmår inte det. Åtminstone inte i längden utan att till sist ha förbrukat även de reserver vi bär med oss.

Villan är nödvändig för att både kroppen och hjärnan ska återhämta sig. Att ta det lugnt, att koppla av, att sova, att slappa. Att ligga ner i sängen och känna "Här ligger jag och duger". Det är målet för min avkoppling.


Konstigt nog bär många av känslan att vi ständigt ska prestera på topp. Att vi ska vara maxpresterande varje stund som vi är vakna. Både på jobbet och hemma. Varför då? Vad är det för en märklig bild av hur en människa ska vara. Om du just har löpt ett maratonlopp så är det knappast någon som förvänta sig att du genast ska löpa ett till och ett till och ett till. Nej du måste vila. Du måste också träna för att kunna topprestera. En del av träningen är justavkoppling, vila men också närvaro. Att träna vår närvaro. Jag är här och nu, inte någon annan stans. Min kropp är här och jag är här med mina tankar, med min blick, min hörsel, min känsel, ja med alla mina sinnen. Jag är här. Att vara i nuet är så svårt, att inte tänka på saker som varit, som gör oss förnärmade, förbittrade, besvikna. Att inte tänka på allt som skall komma, problem eller möjligheter. Bara vara här och nu. Det är bara här jag är.


Jag behöver träna det än mer, liksom att bara njuta av en utmattning efter en topprestation. Tillåta mig att vila, att koppla av och koppla bort. Nu vilar jag, nu tar jag det lugnt.


Jag vill tillåta mig att missa möjligheter, missa krav, måsten och mycket av det jag tycker att jag borde. Nu villar jag, just nu är det vila som krävs, som jag behöver. Ger jag mig inte den vilan, den återhämtningen så är jag inte professionell. Jag undergräver då möjligheterna att prestera på topp, att vara närvarande och alert.


Så nu är jag professionell, jag slappar på jobbet, jag tar det lugnt och jag vilar när jag kommer hem. Saker får vara så länge, ett litet tag, någon dag.  


Så jag sätter mig i min fåtölj, lägger benen på fotpallen och kopplar bort, kopplar av. Jag sjunker in i ett lugn, känner mig nöjd med det som gjorts, njuter av tröttheten, prestationen och känner hur jag domnar bort. Vila, enbart vila. En vila i kropp och själ. Att inget göra, att bara känna mig nöjd och njuta av det. Slappt sitter jag här och njuter för att kunna vara professionell.


Enbart professionell

Peter PC Carlsson

Kommentarer till Enbart

Kommentera Enbart här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0