Enbart midsommar är en tid vi ständigt längtar till. En tid då sommaren är här, ledigheten står bak dörren och vi längtar. En längtan som räcker året om, längtan efter värme, efter ljus och efter sol. Många låtsas att vi njuter av de fyra årstiderna, att det är skönt med regn, med mörker,med piskande vind. Men alla njuter vi av midsommar, av den värme som kommit eller som kommer.

Midsommar blod är vad vi firar. Förr skulle vi män stöta vår säd i jorden för att garantera att det skulle bli ett fruktsamt år. Lite missförstånd där skulle jag tro. Just att stöta säden i jorden (runka och spruta på marken) är knappast fruktsamt. Ljuset är som mest mest påtagligt just denna tid på året. Så är kontrasten. Kontrasten mot hur vi vanligen lever, i mörker eller åtminstone i dunkel. Sverige är fantastiskt på många vis men knappast är det vädret som lockar.

För de flesta är midsommar en högtid då vi dricker, eller snarare super, oss fula. En högtid då vi ger oss själva rätten att koppla av med mängder av alkohol. När man inte gör det anses det som underligt. Igår var jag underlig, näst intill osvensk ett par öl och det var allt. En film som avslutning på kvällen. Vi satt hemma och firade själva. Nog tog vi oss förbi midsommarstången, tittade på dansen och undrade varför man skall hoppa runt stången som en groda.

Även en treåring som min son reagerar och tittar med förundrade ögon på de vuxna som skuttar runt. Det går inte att låta bli att förundras över kulturen. Vad är det som är så bra med att sitta på huk, hoppa som en groda, sätta händer till öron och svans, samtidigt som man sjunger "ej öron, ej svansar hava de!"?

Kultur är en gemenskap, en yttring av tillhörighet. Konstigt för mig som aldrig tyckt mig höra till det jag känt som löjeväckande. Men det är vårt kulturella arv, det är den svenska kulturen. Att sitta på huk och hoppa som en groda, runt en penis som tränger in i en slida. Den ursprungliga midsommarstången var en symbol för en kuk och trängde in i en ring -en slida.

Jag är inte emot denna kultur, jag känner mig bara inte delaktig i den, lika lite som jag känner delaktighet i muslimernas brytande av fastan. Kultur är ett sätt att skapa och känna gemenskap, men det behöver inte betyda att vi alla känner oss tillhöriga. Jag har dock inget emot firandet. Och firar gärna själv, även om det är utan hoppande runt en kuk.

Peter PC Carlsson

kolla (intressant.se)