080528 Enbart Hemlös Del 2

Del 1, Del 2, Del 3, Del 4



Enbart hemlös är egentligen fel att säga. Micke har ett hem, det är New York. Ditt hör han hemma. Han berättar om hur han varit borta några år, i Boston, men att det är i NY han känner att han hör hemma. Han kan gatorna, folket, snacket och han känner Harlem.


NY är hans stad, är min stad. Jag har inte varit där tidigare och han har just återvänt. Han har ett mål, ett mål med sin resa till och sitt liv i NY. Micke ser sig inte som ett offer, han har möjligheter och det är därför han är i NY. Nu skall han söka en sponsor, en sponsor som kan hjälpa honom att ordna hans tänder. Sen skall han ut och föreläsa, han har föreläsningen redan klar. Drar den snabbt för mig på amerikanskt vis och men självsäkert att detta är något som ungdomarna i skolan vill höra.


Kanske har han rätt, det spelar ingen roll, han har en dröm och han lever den. Målet med hans tid i NY är klart och han vet vad han vill. Jag kan inte lägga andra värderingar i det än att jag ser betydelsen av att ha ett mål, att ha en mening med sin tillvaro. Det har Micke.


Efter att vi stått och pratat en timme frågar jag om han vill ha frukost. Får egen del är frukosten klar, men jag ville vara artig mot Micke. Han tackade ja och vi gick runt hörnet. En liten Kinesbutik, här plockar Micke vant fram två stora burkar extra stark öl. Jag betalar och vi får varsin brun påse när vi går ut.


Kanske är jag dum, aningslös, eller bara ofantligt nyfiken på det jag inte vet något om. Men vi går ut och lutar mot en vägg. Öppnar våra påsar och dricker. Innehållet får inte visas. Det är inte tillåtet att dricka utomhus i NY. Inom mig fnissar jag åt att jag sitter med en brun påse och dricker ur den. Är jag med i en film, eller har jag bara sett en massa amerikanska filmer?


Ölen är stark och jag vaknar definitivt till liv. Micke fortsätter att svara på mina frågor och jag får veta allt mer om hans liv. Värmen strålar från honom och jag kan inte annat än gilla hans person. Tänk vad lätt det är att komma på fel sida om linjen, att hamna utanför. Det skulle kunnat vara jag, han skulle kunnat vara jag.


Jag frågar om NY och berättar att det är min första dag. Så mycket att se, han undrar vad jag vill. Allt svarar jag, allt vill jag. Han börjar gå mot tunnelbanan och jag stoppar honom. Taxi är så billigt, vi tar den istället. Han invänder men det blir taxi. På vägen möter vi Raymond. Han är en kille med grava drogproblem, kan inte se Micke i ögonen, och inte mig heller. Han vacklar med blicken och berättar om hur han blivit bestulen på allt han har. En ryggsäck med grejer. Hans soffa står på andra sidan gatan och Micke tycker att han skall gå dit så att inte den försvinner också.


Raymond menar att det är Micke som knyckt hans ryggsäck. Micke visste det sedan tidigare, en kille kom tidigare fram och sa att Raymond skulle döda Micke, eller snarare låta döda Micke för att han knyckt hans ryggsäck. Blåögd står jag där, vad vet jag. Har svårt att tro att den kille som inte ens kan lyfta blicken från marken har koll. Han hallucinerar och ser plötsligt saker när vi pratar.


Micke är lugn, ber honom bara att gå. Vi går, tar en taxi och åker iväg. Jag kommer ju från Europa, och än bättre från Sverige vilket är exotiskt. I Europa finns Red light distrikt, Amsterdam. Han undrar om jag varit där. Jag nickar jakande och så säger han att det finns i New York också.


Så sitter vi i taxin och kör mot west 30th street. Väl framme och tio dollar lättare, så kan jag bara konstatera att detta har inget med red light district i Amsterdam att göra. Vi gled in på en videoshop, gick upp en våning och där kunde man boka en hytt.


En hytt där man dels matade pengar till maskinen och dels stack in en bunt sedlar till tjejen som dök upp. Meningen var att jag skulle onanera till hennes stön och att hon tog av sig topp och trosor. Men det kändes riktigt töntigt så jag öppnade och gick ut. Mick fnissade och frågade om hon inte var bra. Jag sa som det var att det vet jag inte, men att jag inte var intresserad.


Så vi gick ut. Micke fnissade och jag kände mig lite som en lantis i stan. Det var liksom inte dit jag ville. När vi väll var där så passade Micke på att skälla ut en "brother" som tog emot pengarna. Inte för att han tog emot pengar utan för att han lämnade tillbaks för lite. Jag märkte det och Micke blev skitsur på killen. Bara för att du är vit så tror han att han kan blåsa dig. Jag är med dig och då tror han att jag blåser dig så då tycker han att han också kan göra det...


Kanske var det så, kanske en slump, tror inte det. Men vi gick och Micke sportade och fräste hela vägen ut. Sa till så fort vi kom ner att det var en oärlig kille däruppe som försökte blåsa kunderna.


Själv var jag tyst, jag bara gick.

Så ut på gatan igen och en hand upp i luften, nu var det dags för mat.


Enbart en dag


Fortsättning följer

Peter PC Carlsson

Del 1, Del 2, Del 3, Del 4


 

Kommentarer till Enbart

Postat av: vindensmelodi

Oj, vilken dag! :-)) Mycket minnen fick du från den resan. En upplevelse som denna etsar sig nog fast på näthinnan kan jag tänka.
Synd att det är för långt att hjälpa honom med tänderna ;-) Det är inom den branchen jag är ;-) kanske hade jag kunnat hjälpa honom med det iaf.... brukar hjälpa sommarbarn från ryssland ideellt.

2008-05-28 @ 14:28:51
URL: http://vindensmelodi.blogg.se

Kommentera Enbart här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0