081006 Enbart Tobias, Tim...

Enbart Tobias, Tim och alla andra barn som drabbats av cancer fick mig att sitta och gråta några timmar ikväll. Det är bra att gråta, bra att verkligen förstå hur sårbara vi är. Men det gör så ont att tänka sig dessa underbara små barn som drabbats. Jag kan inte ens föreställa mig hur det är att vara förälder och förlora ett barn. Eller till dem som riskerar att förlora sitt enbart 11-åriga barn. Tim har en egen blogg och han har livslust. Jag skulle så gärna vilja ge honom ett år av mitt liv. Seså, varsågod, jag har redan levt länge och kan ge dig ett av mina år så att du kan få fortsätta och göra det du sjunger om. "Jag kan känna livet inom mig!"

Efter att jag startat Madde insamlingen "Den jävla idioten" så följer jag insamlingen på Barncancerfonden och jag ser det ena gripande ödet efter det andra. Tänk om det ändå vore så väl att alla de pengar som försvunnit från världens börser den senaste tiden hamnat hos barncancerfonden. Eller i vart fall ett par tusendelar.

Barn är själva symbolen för livet, symbolen för vår fortlevnad, deras liv är heligt. Hellre jag än något av mina barn. Det är när vi ser på våra barn som vi inser hur lyckliga vi är. Visst kan jag som pappa bli trött, jag kan bli förbannad men mestadels känner jag kärlek. Jag kan bara älska dessa underbara skapelser. Att då möta andras smärta och förluster gör att jag både känner mig lyckligt lottad och får lättare att uppskatta och känna tacksamhet och empati. Jag vill bidra med lite Bloggkraft.

Tobias farmor har skrivit ett brev till sin sonson, ett brev som öppnade mina tårkanaler. Tobias blev knappt 8 år gammal.

"Tobias mitt älskade barnbarn

Någonting ofattbart har hänt, så svårt att riktigt förstå. Så smärtsam är nu verkligheten och vetskapen om att Du inte längre finns bland oss här på jorden, och aldrig mer kommer att göra det.


Men vi har fått en gåva av dej "Minnena". Genom dem kommer Du att leva kvar inom oss, för alltid.


Tobias Du spred så mycket glädje omkring dej, och Du visade oss hur man kämpar mot något som är mycket, mycket svårt. Du tappade nästan aldrig modet. Jag är så stolt över dej, att jag har fått lära känna dej den korta stund du var bland oss på jorden. Och jag har ju som så många andra som kände dej personliga minnen, glada, roliga, vackra, fina minnen...


Du vann oftast över mej när vi spelade spel. Ja inte förstås dataspel, för där tyckte du jag var en klantskalle, med all rätt.

Du hade också en speciell förmåga att uttrycka dej som t.ex. när jag inte fick ihop julgransfoten för 2 år sedan:" Pappas mamma kan inte", sa du. Och det sporrade mej att fortsätta tills jag kunde svara dej: "Pappas mamma kunde". Då förklarade jag för dej och Emelie vad uttrycket "skam den som ger sej" betydde. Eller i somras när din pappa satt försjunken vid datorn; "Farmor, din son är tråkig". Gud vad jag skrattade åt dej då.


Men du sa också Farmor, vad tur att det finns en kyrka för barnen som dör på Astrid Lindgren. Du tänkte så gott. Jag minns när Du satt i pappas knä med en gul ros i handen, som Du skulle lägga på Stens kista, Du var fem år då. Sedan gick Du och jag och Emelie omkring bland gravarna uppe på Garnsviken, och jag fick säga hur gamla alla var när de dött. Nu kommer Du att få vila mitt emot Sten.


I augusti innan du fick så där ont, så ropade du på mej, "Farmor, kom och se sista delen av "Bröderna Lejonhjärta", när alla blir glada, ja så sa du"! Vi tittade tillsammans men jag tyckte och tycker att det är en sorglig men mycket, mycket fin historia.


Och djur, du kunde tala med djur, speciellt katter. Din katt Elvis som vägrade att lämna dej där du låg "den sista dagen", var ett tydligt bevis. Och Nallemaja, som Du hade ett speciellt förhållande till.


Jag minns hur du envist kämpade med dina första steg, bara 8 månader gammal. Din första stapplande resa gick mellan sovrum och vardagsrum. Och alltid hade du bråttom, precis som om du måste hinna så mycket som möjligt, det var som om kroppen visste... att livet skulle bli kort. Du lärde dej nästan allt, fortare än andra i din ålder. Och så smart du var, och klok, och vacker. Att du inte finns bland oss mer är ofattbart svårt att förstå, men vi kommer att lära oss att leva
med.


När någon frågar mej  hur många barnbarn jag har, så kommer jag självklart, och utan den minsta tvekan att svara: " Jag har 2 barnbarn, fast mitt yngsta, Tobias finns inte kvar här på jorden, han bor i Nangiala eller himmelen, vilket som känns lättast för den som frågar att föreställa sej.


Jag ser framför mej hur Du nu rider på en Ponny som du fick av dem som tog emot dej, rakt in i "Lyckans land", undrar just vad du tänker kalla den? Tiden där Du nu är går mycket fort, Emelie säger att ett liv på jorden är som 2 dagar i Nangiala. Så vi är snart hos dej allihopa!


Men först får du nog träffa Sten och busa med honom igen, och min syster Agneta och Nallemaja kanske blir din egen katt.


Nu har Du inte ont mer, Du kan springa och spela fotboll hela dagarna, Du är befriad från all jordisk smärta. Och, jag din farmor är övertygad om att du har det bra nu.


Och vi som är kvar här på jorden har fått en gåva av dej,
"Minnena"

Genom dem kommer Du att leva kvar inom oss, för alltid.


Din Farmor."


Stiftelsen Tobias Ekholms glädjespridarfond Bg: 5279-4336
Barncancerfonden
Bloggkraft


Peter PC Carlsson

Inlägget är pingat på Intressant.

Kommentarer till Enbart

Postat av: Anne

Gud så fint!

Jag både skrattar och gråter samtidigt.

Så många "barncanceröden" det finns!

Det som alla människor bör ta till sig är

att det enda vi har kvar när någon går bort

är MINNENA tillsammans.

Inget annat spelar någon roll.

Gör saker tillsammans vare sig du har

en krona eller en miljard.

Inga pengar i världen kan ersätta en

stund i blåbärsskogen med dina små barn, eller

köksbordet fullt med kritor, papper och

skaparglädje.

Lite mjölk och bullar till är ett plus i kanten

om ett barn får bestämma!

Men det viktigaste är att vara här och nu!

Kram på dig Peter och tack för att jag fick träffa dig i Stockholm!

Kram från Anne

2008-10-06 @ 23:48:47
URL: http://levaidag.blogg.se/

Postat av: stella sweden

Förstår ditt engagemang i barns cancer....men mammor o pappor kan även få det, o det kan vara traumatiskt för barnen...jag tänker ibland, finns det ingen som ser dina tårar?



O visst lever vi nu, men vem fan pallar det?



...bara en chimär kanske?

2008-10-07 @ 00:34:44
URL: http://enlitenj-ablogg.blogspot.com

Postat av: stella sweden

Psst..min yngste heter Tobias...

2008-10-07 @ 00:36:22
URL: http://enlitenj-ablogg.blogspot.com

Postat av: Anna Karin

Goa kramar till Dig PC!



Hjärtligen

Anna Karin , Tims mamma

2008-10-07 @ 00:55:18
URL: http://hem.bredband.net/b3331

Postat av: Malin

Var inne på aftonbladet och läste om TIM. Det är för djävligt rent ut sagt, det är bara en unge med hela livet framför sig... Något om gjorde extra ont är att inlägget brevid TIMS var en casanovakille som hade en dröm om att ha 50 tjejer på ett dygn!!! Ytligheten har inga gränser, eller? Hoppas du får en fin dag! Kram M

2008-10-07 @ 09:04:06
URL: http://tidsoptimistens.blogg.se/

Postat av: penzeln

hej, jag hade inte en aning om att detta kom från dig, jag kopierade från en kompis. Kul att få veta var allt kommer ifrån. Tack f en fin blogg. //

2008-10-07 @ 12:18:47
URL: http://www.penzel.bloggagratis.se

Postat av: Dockmamman

Vad så fint! Jag gråter, jag funderar på vad det är jag håller på med när jag läser det här...



Jag med mina självmordsförsök, jag har kunnat ge istället många timmar liv till människor som behöver det...



Jag gråter, jag känner sådan ledsamhet, jag tänker på de minnen jag har, de minnen de har, det är tur att vi kan minnas och kanske le en dag åt att vi minns...





Ha det bra/Kram

2008-10-07 @ 12:55:15
URL: http://stickmonster.bloggagratis.se/

Postat av: Maria

Det gör så ont i hjärtat och tårarna bara rinner.

2008-10-07 @ 16:05:31
URL: http://mariasbetraktelser.blogg.se/

Postat av: Di

ja det är tragiskt med barn som får cancer..jag har ju själv varit nära ett fall, och hon skulle fylla 8 år i midsommar det året hon somnade in för gott...det berör mig och jag försöker hjälpa när jag kan..varm kram!

2008-10-07 @ 16:20:54
URL: http://diqueen.blogg.se/

Postat av: Siw

Otroligt fint och berörande, tårarna kommer.

Tack

Många kramar

2008-10-07 @ 16:48:20
URL: http://yllegarnets.blogg.se/

Postat av: Nike

Hej, vilken fin blogg, jättebra... Inte så många som vågar skriva om känslor och sånt, det behövs verkligen.

jag gör mitt för att dra mitt strå till stacken. Har en nystartad blogg där jag skriver om mycket tanlkar och känslor som finns när man växer upp i en familj med missbruk. Jag skriver om självkänsla, tillit och mycket mer. Mina läsare är helt underbara och jag är så tacksam att jag har fått bli frisk från medberoende och panikångest så jag får hjälpa andra.

titta gärna in, vi ses

Bästa hälsningar

Nike

2008-10-07 @ 17:25:02
URL: http://nike.blogg.se/

Postat av: Gisan

Just ikväll är jag alltför egocentrisk för att ens orka läsa om dessa barn. Jag beundrar dig för allt ditt engagemang. Kramar...

2008-10-07 @ 19:18:03
URL: http://gisans.blogspot.com

Kommentera Enbart här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0