081022 Enbart Barn

Enbart barn kan få mig så blödig, kan få mig att vekna. Det är alltid något visst med just barn. Barn som far illa gör oss mig både förbannad och nedstämd. Program som går på TV och där jag var att det skall visas utsatta barn brukar jag undvika. På samma sätt som jag undviker skräckfilmer för de berör mig illa. Det känns inte alltid som att jag vill utsätta mig för allt som berör mig illa. Fly verkligheten med en skönt avkopplande film eller läsa en deckare.


Hur mycket sanning och verklighet orkar vi med? Ibland räcker det, ibland vill jag bara skärma mig och fly in i mina egna dagdrömmar. Jobbar man som jag vid Medborgarplatsen i Stockholm så går det inte att undvika att varje dag mötas av människoöden. Alkoholister, narkomaner och organisationer som söker stöd för än det ena och än det andra. Ibland ger jag en hundring, ibland går jag förbi. Ofta ljuger jag och säger att jag redan är medlem, att jag redan skänkt. För att jag inte orkar, för att jag inte alltid vill se.


Men värst av allt är när barn utsätts för våld, blir negligerade, ignorerade, när barn inte blir älskade sedda och kramade. Varje liten unge har alla möjligheter, det är dess sociala miljö och vi vuxna som begränsar dem. Hur tar vi oss tid att vara med våra barn? Lyssnar vi och uppmärksammar vi dem så mycket vi vill, så mycket de vill?


Ständigt brottas jag med mitt dåliga samvete för min otillräcklighet, för att jag inte finns för mina barn så som jag tycker att jag borde, så som jag vill. Framförallt är jag otillräcklig för mina barn från tidigare förhållande.


Otillräckligheten följer mig ständigt och som enväldig och omutlig domare sitter jag själv i tronen. Inte en en chans att få nåd, inte en chans att få förmildrande omständigheter.


Peter PC Carlsson

Inlägget är pingat på Intressant.

Gå in och läs om Maddes kamp mot cancern, hennes mammas beskrivning när hon lämnade jorden och hennes pojkväns varma ord. Ge sen ditt stöd till cancerforskningen. Länk Enbart gästblogg av Anne. Skänk en gåva till Barncancerfonden.
Kommentarer till Enbart

Postat av: Hontass

Själv har jag ganska svårt hur jag känslomässigt ska hantera känslorna när barn far illa. Jag tar det så enormt hårt.

Nä historien om lilla Bobby uppdagades kunde jag inte öppna en tidning utan att börja gråta för det stackars barnet när jag föreställde mig känslan hos barnet när det utsattes för en det ena en det andra.



Kanske har jag svårt att hantera känslan tack vare att jag själv inte hade en uppväxt som någon dans på rosor.



Såg en film för ett tag sen "A Amerikan Crime" tror jag den hette. Jag mådde illa i flera dagar och vägrar se den igen.



Som förälder är vi nog alltid otillsräckliga hur bra vi än skulle gör ifrån oss so mamma eller pappa. Är jag snöjd med det ena så har jag dåligt samvete för det andra.



Tack för ett bra inlägg

2008-10-22 @ 20:24:30
URL: http://www.metrobloggen.se/hontass

Postat av: Hontass

Tack Peter vad roligt att du tycker om det jag skriver. Man måste kunna lägga in lite humor i de annars tråkiga vardags sysslorna. Hur skulle världen se ut om det inte fanns lite galenskap och humor i allvaret och vardagen!



Då skulle nog allt vara bra tråkigt, eller hur?!

2008-10-22 @ 21:16:25
URL: http://www.metrobloggen.se/hontass

Postat av: Kotte

Du gör nog en hel del för dina barn. Du kan inte ge mer än det finns att ta av.

Det är ofta det lilla som gör det, att du hör av dig, att de vet att du finns där för dem om livet är lite svårare någon dag.



Det som gör ont är att det finns så många barn med föräldrar som inte bryr sig, som inte har dåligt samvete att de inte ger av sin tid och kärlek.



När ett par ska adoptera så går de igenom en hel radda med tester och blir synade i sömmarna t.o.m. ett år efter att de fått hem sitt barn, medans två personer som aldrig borde få förmånen att bli föräldrar bara behöver ha sex.



Går ju inte att sätta regler på vem som borde få skafa barn, men jag hoppas att folk funderar en extra gång på om de verkligen kan ansvara för ett annat liv i 20 år framöver.

2008-10-22 @ 21:19:27
URL: http://enkottestankar.blogg.se/

Postat av: fia

Tack för komentaren ang min sömn.Att inte finnas till hands för alla barn i värden kan ju ingen, men alla kan göra något och det tycker jag att du har bevisat när du har startat insammlingen till barncancefonden ,det intiativet att få så många att skänka pengar gör att detfinns många barn som får hjälp . Jag tror det ligger mycket i tale sättet alla bäckar små...

önskar dig en trevlig kväll .

/ajaxen.

2008-10-22 @ 22:14:07
URL: http://ajaxen.blogg.se/

Postat av: helen

Hej Peter. Angående frågan om hjärtklappningar och smärta i bröstet så har jag alltid haft det.....men nu är det mer än förut.

När jag var gravid så fick jag ta ett EKG för att kolla hjärtrytmen och fick då svaret att jag led av arrytmi(tror jag det hette) oregelbundna hjärtslag....inte jämt men ibland.

Men detta är jag (efter att kollat runt lite på nätet) ganska säker är panikångest och möjligen biverkning på medecin.

Just nu känns allt suddigt och luddigt och jag vet varken ut eller in.

Är jag inbillningssjuk börjar jag fundera.



Tack för att du bryr dig om/Kram Helen

2008-10-22 @ 22:22:06
URL: http://gussilago.bloggagratis.se

Postat av: Siw

Ja a kunde jag så skulle jag rädda hela världen, det är tyvärr omöjligt och man får se sina begränsningar. Man mår inte bra av att se allt elände som man inte kan göra så mycket åt utan man får lägga energin och viljan på det som är närmast.

Jag titta absolut INTE på skräckfilmer, HUGA!

Kram

2008-10-22 @ 23:01:09
URL: http://yllegarnets.blogg.se/

Postat av: d'§

godnatt :) sov gott

2008-10-22 @ 23:13:02
URL: http://ballcrew.blogg.se/

Postat av: ina

jag läser detta och tänker på vilka skuldkänslor du har. men vad ska JAG säga då? du vet inte ens vem jag är och hur jag är eller vad som hänt som till sist har präglat mitt liv med väldigt oförglömliga minnen. där skuld ska ju finnas i centrum för evigt. men orkar jag leva så? nej, det gör jag inte. därför väljer jag bort allt destruktivt och tar fram bra saker. och jag som tror på att Gud finns trots allt hemskt men inte tror på reinkarnation, på ett annat liv lik det jag redan har, och inte tror jag på en annan chans långt bortom från besvären, jag tar livet här och nu. äntligen har jag förstått detta! jag tror på ett enda liv och tycker: det är modigare att ta ansvar för det man gjort trots allt och leva livet en gång, hur än det går ibland (helt fel d v s)! alltså, jag tycker inte att man kan gräva ner sig i skuldkänslor och tycka att det hjälper någon, allra minst en själv. och det är ju så att ingen kan göra om det man gjort tidigare men se de egna felen rakt i ögonen och gör något nytt av det du har lärt dig. om du inte kan hjälpa dina barn och ändra på det du gjort mot dom, hoppas och be till Gud att dina barn är tillräckligt ödmjuka och förlåtande (de där egenskaperna behöver man mer än ett rent samvete ibland, ska jag säga) och du kan gå vidare genom att göra gott runtom kring dig. som du redan gör vet du. tror inte du att dina barn kommer att se det som något fantastiskt positivt hos dig? de kanske redan är stolta över dig? det behövs enbart kontakt med dom för att reda ut detta. varför tror du att de behöver dig perfekt? sådant existerar inte.



hade du vetat vem jag är (nej, jag har inte suttit i fängelse och är ingen sådan synderska som man vill tro att man är så fort man talar så patetiskt, haha). hur som, du kanske skulle inte skrivit till mig iaf. så kan det också vara ibland. men jag bär på mina sår och erfarenheter inte för att göra mig less på mig själv utan för att förändras. förändras till det bättre. och ibland tror jag att jag drar människor med mig, trots att jag kan påverka så ytterst lite i den omgivning där jag finns. än så länge vet jag inte vad jag vill göra med mitt liv i framtiden. det känns för stort för att mitt lilla jag ska begripa alla gånger vad som är bäst för mig och mina barn. jag kanske gör totalt fel men jag har lärt mig vissa läxor och vet att hjärtat ska vara med det man gör och det man säger. enkelt egentligen!nu kom jag att tänka på ditt hjärta.va rädd om dig! skona dig! det är också något som dina barn behöver. om du sliter ut dig då kommer du göra mer ondska än gott för dina barns skull. jag vet inte vad som är fel med ditt hjärta men var rädd om dig själv. blir du bra då blir dina barn också OK. kram på dig själv med! alltid roligt att läsa. man tänker så: vad har han skrivit nu igen?:)

2008-10-23 @ 00:11:23
URL: http://iinnaa.blogg.se/

Postat av: Mia

Kärlek och respekt, sånt får man tillbaka om man visar det tror jag, det låter enkelt men det är ju inte det...sen kan man ju faktiskt inte finnas till alltid, varje minut, varje sekund. Men med kärlek och respekt i övrigt, så tror jag inte att det ska behövas heller. Jag tror du fixar det bra! L

2008-10-23 @ 06:37:52
URL: http://matmia.blogg.se/

Postat av: sabina

Bra tankar, bra skrivet ( som vanligt ) Jag är så glad att jag startade tidigt med att skaffa smått så jag nu har fått chansen att vara med dom, se dom växa till små egna idivider. Om jag måste lämna dom så hoppas jag att det jag givit dom i ryggsäcken ska räcka för dom ett tag! Ha en bra dag! Tjingeling!

2008-10-23 @ 06:39:51
URL: http://mittlivsabina74.blogspot.com

Postat av: Gisan

Ditt medkännande med barn, medmänniskor, utsatta människor av "diverse slag" märks mycket tyddligt i din blogg. Kramar...

2008-10-23 @ 07:06:11
URL: http://gisans.blogspot.com

Postat av: Babyborderline

Hej, kommer du ihåg mig? Du hade gästbok-at på min blkogg och jag är supersnabb med att svara (jajemen!). Det som slog mig var bara, "hoppas på bipolär?" Jag som trodde jag hoppades på borderline? Bipolär är ju sjukdomen från helvetet?! Förklara gärna ditt resonemang, blev lite nyfiken nu... :)

2008-10-23 @ 07:11:06
URL: http://babyborderline.wordpress.com

Postat av: Beppe

Som den äldste sonen från tidigare förhållande för dig kan jag säga att jag inte har något att klaga på. Jag tycker du är en bra far. Nu är jag ju långt bort och vuxen så jag vet inte vad mer jag kunde begära av dig? Att du var miljonär? Nja, jag är rätt nöjd ändå :P Men jag hade blivit mycket glad om du kunde komma över en sväng.



Ja, du kan säga upp telefonen. Jag har inte satt i kortet sen jag skaffade ett kanadensiskt nummer så bara säg upp.



Angående skype, ja jag lämnar datorn på när jag laddar ner grejs och så glömmer jag logga ut från msn och skype. Ska försöka att bara vara inloggad när jag är vid datorn. Inte första gången jag kommer tillbaka och ser att någon skrivit eller försökt ringa.

2008-10-23 @ 07:34:52
URL: http://beppecarlzon.blogg.se/

Postat av: Beppe

Kom precis på en grej. Det kan ju faktiskt vara bra att du känner att du måste göra mer, för då kommer du aldrig sluta försöka! :D

2008-10-23 @ 07:35:55

Postat av: Marica Rödebäck

Tack för ditt förslag ;)

2008-10-23 @ 07:53:55
URL: http://rodeback.blogg.se/

Postat av: soffies

Mycket intressant!

ja tänk om man kunde hjälpa för det finns verkligen många i vår värld som behöver hjälp,Alla barn som far illa runt om i världen de som utsätter barn för något hemskt ska straffas hårt,vära barn är ju vår framtid glömmer en del bort det,



hoppas din dag blir bra

2008-10-23 @ 08:31:20
URL: http://soffie69.blogg.se/

Postat av: Sanna

Peter, först av allt tror jag aldrig att det är försent att ge sina barn den kärlek och tilltro dom behöver alla kan ändra sig jag vet inte riktigt din situation till dina barn men med din personlighet och kärlek till människor kan du inte ha gjort dem illa på samma sätt som ngn som skulle slå misshandla eller strunta i sina barn så ta mod till dig och ge dom den tid dom behöver !!!

Tack för din kommentar om min blogg musik vad kul att du gillade den!

Vill passa på att önska dig en underbar torsdag och helg!!!

KRAMISAR till TUSEN

2008-10-23 @ 08:56:14
URL: http://sannasegna.blogspot.com/

Postat av: Malin

Nu vet ju inte jag orsaken till VARFÖR du känner dig otillräcklig mot dina barn... Det kan ju bero på så mycket... Men ibland är det inte så att man måste ses för att visa att man bryr sig. Att skicka ett kort, ringa ett telefonsamtal (eller skicka ett sms om du har större barn)Då känner dom att du bryr dig även om ni inte alltid kan ses. Så mycket omtanke och kärlek om människor du sprider via din blogg, så är jag säker på att du även utstrålar den mot dina barn, att de känner den... Man måste försöka komma förbi det åliga samvetet,och känna att man gör så gott man kan... Mer än så kan ingen göra! Kramiz M

2008-10-23 @ 09:35:28
URL: http://tidsoptimistens.blogg.se/

Postat av: Princess 55

Tack för kommentar på min blogg. Du har bestämt rätt det är en positiv text.



Gillar att du tar upp ämnet barn som far illa. Det behövs i dagens hårda samhälle där barnen inte alltid kommer i första rummet.

2008-10-23 @ 09:36:21
URL: http://bokblogg.indoman.se

Postat av: Toffs

Neee, kasta böcker kan man inte...Det är ju nästan helgerån...Jag är bokoman, men Jysk vill uppenbarligen inte sponsra mig...Så jag ska besöka IKEA idag och se om de kan hjälpa mig bättre.

2008-10-23 @ 09:40:30
URL: http://gilgamesh.blogg.se/

Kommentera Enbart här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0