081014 Enbart Gb av Sanna

Nedan följer ytterligare en gästblogg i Enbart. Denna är skriven av Sanna. Hon skriver om något som framförallt många tjejer är drabbade av, ätstörningar. Håll till godo med en av de bloggar jag nyss upptäckt och som jag kommer att fortsätta att följa.

-------------------------

Att få äran att gästblogga känns fantastiskt och faktiskt lite läskigt, vilka krav det blev (absolut inte av bloggaren Enbart själv, utan av mig som ska gästblogga, kraven på mig själv finns fortfarande kvar! )

Jag har valt att skriva om det jag vet mest om, som tyvärr är Ätstörningar, att jag ens började skriva om det i min blogg är pga. att jag idag är så frisk, och har fått distans till allt.

Problematiken finns idag inte bara i det känslomässiga (att man tar till ätstörningar för att slippa onda känslor), utan det ligger mycket i media och vad som sköljs över våra barn om vad som är parallelt med lyckligt och hur man ska se ut gällande allt, kläder, skor, väskor, hår, ja allt, och vad man ser idag när man har pratat med många unga, så är Lycka = pengar och utseende .

Det här skrämmer mig!!

Vi måste se till, att få våra barn, att se sig själva som underbara och vackra och att alla är värda lika mycket.

Jag vill att dom som läser mina inlägg ska få veta vilket helvete det framför allt är både för en själv och omgivningen, naturligtvis hoppas jag även att någon som håller på eller är i startgropen på bantning ska få sig en tänkeställare.

ÄR det VÄRT det??

Jag vet att många säger - jag skulle aldrig hamna där, och då kan jag svara -det sa jag också!

När någon frågar mig - Är du helt frisk idag?

Kan jag bara svara - jag är som en nykter alkoholist, men jag måste ha ett förhållande till maten dagligen eftersom det inte är något man bara kan sluta med!

Men känslorna finns där hela tiden om det händer något ex.  vill-vill-vill ta bort när det gör ont.

Den enda anledningen till att jag vet att jag aldrig kommer hamna där igen är att jag aldrig vill tillbaka till det helvete det faktiskt är!

Lämnar med den här texten ut en stor del av mig själv

......Utdrag ur min Dagbok........
Behövde sova var så trött, ska bara ta en tablett så jag får sova (jag vet inte hur jag fått dessa tabletter, men jag måste ha sagt att jag var så trött hos läkaren jag var hos i mitten av veckan och försökte få en sjukskrivning förlängd.....)
Jag minns att jag tryckte ut 1 tablett och tänkte, nej vad faan inget funkar ju så jag tog 2 på en gång... väntade nån minut vilket kändes som evigheter, kände mig inte alls trött jag var speedad kände att kroppen skulle gå igång igen, men jag orkar inte det blöder ur halsen och allt gjorde ont ville inte mer skulle ju bara sova ett slag så skulle allt bli bättre varför lämnar inte den onda skiten mig FAAN jag vill inte längre ta bort mig här ifrån....

Tog 2 tabletter till det började kännas snurrigt men inte nog, MÅSTE sova faan ta dessa skittabletter dom gav mig inget funkar tog 2 till..., och 2 till...,och 2 till..., och några till
VILLE ju sova , jag kom inte riktigt ihåg hur många jag tog, men låg i ett dåsande skönt borta, men vaknade till av att det ringde.

Ringsignalen var som en ekande klocka RIIIINNNGGGGGGG och signalen lät om och om igen, men vad nu jag ska ju bara sova, kan jag inte ens få göra det i frid, låt mig sova, försvinna, jag vill inte ha det här sjuka livet......
Signalerna fortsatte, letade svamlande efter telefonen som var vid sängen......signalen ljöd hela tiden varför kunde det bara inte sluta
- Jag är så trött låt mig vara ifred vill inte mer, orkar inte.....
- Va vad säger du? hör jag en röst långt borta..hur mår du ingen har fått tag i dig hur är det ????
- Jag vill sova sluddrade jag vill inte mer låt mig va...slumrade tydligen till, då L skrek i luren - Vad FAAN håller du på med? Vad har du gjort? Du är ju helt borta? Vad gör du????
- Ska bara sova lite hade jag svarat och blivit tyst.

L, fortsatte att skrika,
- Vakna nu säg vad du gjort, jag kommer på en gång lägg inte på luren.....
- Trött, hade jag svarat har bara tagit en tablett eller några tror jag....ögononen slöts hela tiden
L, skrek när hon talade till mig -gå och spy förfaan NU på en gång Hör du mig gör som jag säger...
- spy det kan jag inte... tårar började rinna ner för kinderna vadfaan håller jag på med ....-L, jag har tagit för många tror jag , hade jag sludrat fram- L , jag vill inte DÖ, jag ville bara sova....

L skrek nu - Spy, spy nu för faan stoppa fingrana i halsen ta bort det kommer, har dom kvar nyckeln???
- mmm, hade jag svarat och försökte få upp allt igen, så trött så trött ambulansen kom med L, och det var in på sjukhus för magpumpning kom inte ihåg så mkt och har inte frågat L heller om jag ska vara ärlig, så feg var/är jag
...Vill om igen Tacka dig, min älskade väninna L, Jag älskar dig! kramisar!!!

Du räddade faktiskt mitt liv den kvällen om jag sovit hade jag antagligen inte vaknat igen, så tack, för idag är jag verkligen glad att jag lever jag har en fantastisk Familj och underbara barn.

Orkar inte mer just nu, det knyter sig i magen och gråten står högt upp i halsgropen SORRY, hoppas att inte allt dravlar ihop sig, för som sagt skriver direkt från minnet utom det som jag skrev av min gamla dagbok idag, för att få med dom riktiga känslorna som fanns vid det här tillfället.
Kan erkänna att trots att jag mår bra och är frisk idag gör det lika ont att minnas känslorna jag hade..=0(

Kram

Sanna

---------------------------

Tack! Enbart Tack för inlägget Sanna!
Skulle du mot förmodan inte ha besökt och läst i hennes blogg Så gör det nu!

Peter PC Carlsson
Inlägget är pingat på Intressant.

Gå in och läs om Maddes kamp mot cancern, hennes mammas beskrivning när hon lämnade jorden och hennes pojkväns varma ord. Ge sen ditt stöd till cancerforskningen. Enbart gästblogg av Anne.