Enbart döden delar upp oss människor en gång för alla. Levande eller död. Livet går i vågor. Som liten möter vi en första gemenskap i skola och tillsammans med andra barn. Ja efter det att vi ammats av våra mödrar och vaggats på natten av en sömndrucken förälder.

Vi växer och byter klasser, vänner, idrottslag och föreningar. Allt tycks synkroniserat och vi lever våra liv i harmoni. Dagarna går och sommarloven tycks oändliga. Vi växer och möter våra första hormoner. Det är nu vi vet och förstår att livet är så mycket mer än lek. Tonåren kommer och går de flesta av oss består. Men i var årskull är det någon som faller från. Någon som allt för tidigt möter döden.

Så fortsätter studier och fester i en rullande röra. Men snart möter vi kärlek och står likt våra föräldrar med en liten på vår arm. Barnvagnsrace och föräldragrupper. Dagisbarn, blöjbyt varvas med glada bröllop och 30 års kalas. Som snart avlöses av 40-årskalvs och en och annan upprivande skilsmässa. Far och morföräldrar går till sista vilan, föräldrarna möter en aktiv pension och vi skjutsar barn till en till synes oändlig ström av aktiviteter.

50-årskalasen börjar, bröllopen är slut, barnbarnen dyker upp utan att vi känner oss gamla. Barnbarn skall passas och så byter vi jobb en sista gång. Vänskapskretsen fyller 60- och begravningarna börjar. Morbröder, farbröder, fastrar och mostrar. En och annan granne och slutligen mor och far. Så står vi där på toppen av vårt liv utan en generation mellan oss och döden.

Dagarna går och vi möter dagarna som pensionärer. Kanske är vi glada och friska pensionärer, aktiva motionärer. Nöjda med livet som det varit, så som det är. En tid av långsamt åldrande, resande och frid. Men med tiden som går lär vi allt bättre känna sjukvården och kroppens begränsningar.

Dagar som går och nu återstår enbart avsked av vänner och släkt. Döden delar oss människor mellan levande och död. Enbart tiden avgör vem som blir ensam kvar.

Jag var på en vacker begravning idag. En begravning med ljus och glädje. En begravning i ljuset av en tro på gud. Trots allt ljus, trots all tro kan jag inte låta bli att tänka på några rader...

"Vad blev ditt liv? Ett fotspår uti sanden, som spolas bort av böljorna på stranden. Den saken är ej värd att tänka på. Ty andra komma efter dig och gå!"

　
Nomiera en eftertänksam blogg till Månadens Blogg.

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?