Enbart xtra, xtra allt. Det kan vi få  när vi beställer en kebab, en hamburgare, xtra allt. Då betalar vi bara si och så mycket. Ja det är så lite extra vi betalar att det nästan är som vi tjänar pengar. Xtra, xtra, kom och köp xtra-bladet, allt om det senaste nytt, xtra, xtra.

Det är som om det är någon bonus vi erbjuds, något exklusivt och ovärderligt. Extra allt. Som om det inte vore nog med det vi redan tänkte köpa så får vi en klick av allt annat också. Extra, extra. Det märkliga är att vi så ofta går på det, att vi så ofta tycker oss behöva just extra allt.

När vi köper en ny teknik pryl kan vi genast köpa till en extra försäkring som skall täcka allt som hemförsäkringen redan täcker och lite till. Vi lockas att köpa på oss lite extra. För några år sedan fans en skylt på IKEA där det stod "Har du köpt för mycket? Köp mer!" Skylten hängde ovanför lite takräcken. Med kvällstidningarna erbjuds vi möjlighet att köpa extra bilagor och filmer.

Handlar du bil så lockas vi att köpa extra utrustning och när jag köper ett par byxor så tycker expediten att jag skall passa på att köpa extra kalsonger och strumpor. Hela tiden lite extra. Det är inte bara i frågan om att köpa varor utan också vad vi prestera. Hela tiden strävar vi efter att kunna prestera lite extra, älska lite extra, motionera lite extra, tjäna lite extra, sova lite extra vara med våra barn lite extra.

Extra, extra "read al about it". Det är som vi aldrig kan få nog, aldrig kan bli nog, vi måste hela tiden lite extra. Vad är det som driver oss till detta? Till och med koppla av skall vi göra lite extra. Jag tror att vi har fastnat i våra egna förväntningar och inte kan nöja oss om vi inte är lite extra. Alla skall vi stå ut, alla skall vi vara lite extra.

Kan inte jag vara som jag är, vara extra bra bara för det? Är inte just du extra bra, bara för att du är du? Jag tror det, vi är alla extra bra för någon för att vi är vi, inte för att vi gör något extra. Själv skall jag vara extra bra i helgen bara för att jag är jag.

Peter PC Carlsson

Läs gärna inlägget om prostitution där diskussionen varit het.
Rösta på månadens blogg i rutan till vänster på första sidan! Läs mer! 
För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?

Enbart Ynkligt att höra och läsa de debatter och diskussioner som just nu förs kring Anna Odell. Hon är elev på kostfack och säger sig ha gjort en konstnärlig installation. Det hon gjort, som anses vara konst, är att simulerat ett självmordsförsök på Liljeholmsbron. Här blev hon räddad av några privatpersoner, därefter kom en polisstyrka och fick ta hand om henne. Hon var då våldsam och fick handbojjor. På psykakuten fortsatte hennes våldsamma "konstverk" och hon fick läggas i bälte. Enbart ynkligt

Ursäkta mig, jag är som ni som följer mig vet för fri debatt och vill lyfta på en mängd olika frågor för att vi skall tänka till. Men någon jävla ordning måste det väll ändå vara. Att påstå att detta är konst kan inte annat än att leda till förakt för konsten. Varje vanlig människa utanför konstnärsskapet och eventuella kulturjournalister lär skaka i förtvivlan på huvudet. En del saker är så dumma att de inte ens är värda att reflektera över. Att erkänna detta som konst skulle öppna dörren för att göra än mer människoföraktande installationer.

Varför inte begå ett mord i konsten namn, våldtäckt, barnmisshandel? Nej, jag har inte ens lust att fortsätta, saken är så pass tramsig att jag inte kan säga annat än att Anna antagligen hamnade på helt rätt plats under ett dygn. St: Görans psykakut. Hoppas att de kan hjälpa henne, konstfack tycks uppenbarligen inte ha lyckats.

Enbart Zappa innebär något annat idag än när jag var ung på 80-talet. Då var Zappa förknippat med Frank, Frank Zappa. För mig var han en stor musiker då. Ja ända tills jag fick plattan av honom som heter Shut up and play your guitar. Det enda han gör på en dubbelplatta är att spela gitarr. Det blev för mycket även för mig.

Idag innebär Zappa något annat, att bläddra mellan tv-kanaler. Otroligt enerverande för den som inte har fjärkontrollen i sin hand. Så skall man ha kontroll över sin tv-kväll måste man se till att erövra fjärkontrollen. Det är med den vi styr våra liv. Hemma sitter vi i våra soffor och zappa, några sekunder här och några där. Inte konstigt att livet kan uppfattas och kännas innehållslöst.

Jag tror att vi mår bättre av att inte zappa, av att inte ständigt jaga runt bland de bästa kanaler eller göra andra allt för snabba och spontana byten. Tänk om vi skulle köra bil på samma sätt som vi byter tv-kanal. Rätt som det är kastar vi oss över i en annan fil, på en annan väg eller vänder om. Har vi inga mål med vår färd? Varför sitter vi framför TV:n? Är det för att vi inte orkar med något annat, för att koppla av? Många brukar säga det och själv brukar jag allt för ofta göra det. Men vad är det vi egentligen vill med vårt soffsittande? Zappa?

Nog skulle var och en av oss kunna vara lite mer selektiv, stänga av TV:n och allt annat skvalande ljud. Ska vi koppla av är det väll snarast lugn, tystnad som vi behöver. Idag kan jag inte gå många meter utan att möta killar, tjejer, vuxna, gamla och barn utan att de har olika storlekar av hörlurar på sig. Själv är jag ibland också en av dessa vandrande lyssnare.

Är vi rädda för tystnaden, är vi rädda för att bli ensamma då, så rädda att vi isolerar oss och blir ensamma med vår musik, våra talböcker för att inte känna oss ensamma? Tysta sitter vi på tåg, tunnelbanor, bussar och i våra bilar. Oavsett om vi har hörlurar på eller inte tittar vi runt överallt utom just i ögonen på en annan människa. Aldrig ett onödigt hej, aldrig en onödig nick eller ett glädjande leende. Ja om det inte är ett barn inblandat förståss.

När jag reser kommunalt brukar jag roa mig med att betrakta folk. Det är märkligt hur många som tycker att det finns massor av intressant att titta på utanför fönstret. Extra märkligt blir det om man åker tunnelbana och det inget finns att se i tunnlarna. I den tysta kulturen undviker vi kontakt, även om det innebär att stirra intresserat på ingenting, eller att gång på gång läsa en reklamskyllt för att slippa kontakt.

Klart att det då är enklare att sitta med hörlurar, lalla och nynna i sin egen lilla värld. Då behöver vi inte oroa oss för att någon söker kontakt. Är det verkligen så vi vill leva?

Sitter alla där i sina bilar, bussar, tåg och tunnelbanor och bara längta hem för att kunna slänga sig ner framför tv:n och kunna börja zappa. I jämförelse med det är ju ungdomens sms ett under av kontakt. Samma rörelse som med tummen på fjärkontrollen men med skillnanden att man kan få svar.

Peter PC Carlsson

Läs gärna inlägget om prostitution där diskussionen varit het.
Rösta på månadens blogg i rutan till vänster på första sidan! Läs mer! 
För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?

Enbart åsikt och att hålla kvar vid den är något vi har svårt för. Det finns kulturer där debatten anses som viktig och en högt stående form av civilisation, det finns länder där man har argumentation och diskussion på schemat. Men vi undviker helst de heta ämnena. Framför allt om det luktar politik. Nej, nej, jag har ingen åsikt, jag har ingen särskild uppfattning, jag tycker som alla ni andra.

Helst tycks vi vilja glida genom livet utan att sätta några avtryck. Är det verkligen så, vill vi leva obemärkt och oförargligt? Vad är det som är så farligt med att ha en åsikt, att säga sitt hjärtas mening, att verkligen uttrycka det vi tycker? Helt klart saknar vår kultur förmåga att inspirera oss att debattera att uttrycka våra åsikter. Istället håller vi det för oss själva och går med knuten näve i fickan och förbannar sakernas tillstånd. Eller så följer vi floden när fördämningen väl brister. Men få vågar stå upp och säga sitt hjärtas mening, eller ens vad vi röstade på i senaste val, vad vi skall rösta på i kommande val, eller vad vi tjänar.

Obemärkt skall vårt liv gå förbi, åtminstone vad vi tyckte under tiden vi levde. Själv skall jag rösta på Marit Paulsson i kommande val, inte i första hand för att hon är liberal utan för att hon är den svenska Europaparlamentariker som tydligast agerat och tagit sin roll på allvar. Jag vill inte att mitt liv skall gå obemärkt förbi, jag vill sätta spår. Inte för att vara populär utan för att påverka, beröra och låta mig själv förföras.

Det är lätt att låta oss styras av en gammal moral. Tydligast uttryckt finns den hos kristdemokrater och olika religiösa grupper. Moralen behöver inte vara fel, men den är ingalunda självklar. Utan att ifrågasätta, fundera och ta en egen ställning är vi inget annat än små marionetter i andras dockspel. Skall jag vara en docka vill jag åtminstone själv välja vem jag spelar och varför.

Att stå upp för de vi är det vi tycker och tro på är alltid värt respekt, även om jag själv skulle ha en helt annan uppfattning. Vilket jag ofta har, en annan uppfattning alltså. Men jag kan respektera meningsmotståndare som just visar mig och andra respekt. Medan populister, moralister och demagoger som förkastar och föraktar andra har jag svårt att själv respektera.

Var fråga är värd att lyfta, att vända och vrida på, var åsikt är värd att höras om den förmedlas med just respekt. Men allt för ofta döljs ett förakt i populistiska budskap, ett förakt för andra som är värt att bekämpa.

Enbart uppmärksamhet skriver signaturen Irriterad att jag är ute efter när jag låter Paul skriva om sitt köp av sex. Irriterad har rätt, jag söker uppmärksamhet och vill gärna att det blir diskussion kring var gränsen för prostitution går. Men det är knappast något som gör min blogg mer populär, knappast något som drar fler läsare. De flesta som läser vill läsa något man håller med om. Att läsa om prostitution är det få som tycker är bra.

När jag och Paul pratade om hans inlägg hade jag krav om att det inte skall förespråka prostitution och att han isåfall skulle problematisera kring ämnet. Jag har för egen del svårt att se ett läge då jag skulle kunna köpa sex men anser att frågan har många bottnar och är värd att diskutera kring. Den huvudsakliga anledningen till att vi inte tillåter köp av sexuella tjänster tror jag är moraliska. Det som oftast förs fram är trafficking, hallickar och droger. Men även om det skulle vara så att tjejer/killar säljer sex av egen fri vilja anser vi det som fel. Detta av moraliska skäl.

Jag är inte ute efter att ändra vår moral men däremot att titta på våra motiv till vårt fördömande eller avståndstagande. Vad är det som gör att det anses ok att vara frikostig och bjuda på mat och dricka och sedan finns en förväntan om sex? För egen del har jag aldrig gjort det och tycker att det är lite skrämmande. Vilka förväntningar som ställs och som sedan förväntas uppfyllas.

Var går gränsen för prostitution? Finns det tillfällen då det är acceptabelt? Jag tror att de flesta av oss kan tänka oss att sälja våra kroppar men våra pris är väldigt olika. Men för en miljon är det många som skulle kunna sälja sex, för tio än fler. Jag vill inte moralisera över de tjejer och killar som säljer sex men har inget till övers för de som utnyttjar dessa människor. Med utnyttjar menar jag alla som ägnar sig åt trafficking, hallickar och kunder till dessa personer. Hur kan den som köper sex verkligen veta att en kvinna inte blir utnyttjad av någon organisation? Jag vet inte, men det är naturligtvis ett ansvar som ligger på den som anser sig vilja köpa sex.

Det finns många skäl som talar emot sexköp men vi gör det för enkelt för oss när vi bara avfärdar allt med att alla blir utnyttjade och att ingen gör det av fri vilja. Var och en är förtjänt av att behandlas med respekt oavsett vilka vi är. Respekten ska naturligtvis även finnas mellan den som säljer och den som köper sex.

För egen del känner jag respekt för Paul som lyfter ett tabubelagt ämne. Även om jag tror att Paul skulle kunna valt en helt annan väg än han gjort. Men det säger jag inte av moraliska skäl utan för att jag tror att Paul skulle ha större chans att finna någon han verkligen kan dela sin kärlek med om han valt annorlunda. Även om det inte lett till sex just när han önskar.

Paul är en tvåbarnspappa som lever själv med sina barn. Han har en egen blogg men väljer att vara annonym eftersom såväl han somjag räknar med att hans inlägg kommer att väcka starka känslor. Han kommer att läsa era kommentarer i detta inlägg. Jag kommenterar själv i följande inlägg.

Jag har länge funderat på prostitution. Det är ett så tabubelagt ämne. Att säga att man skulle vilja köpa en prostituerad är tabu. Då är man en dålig människa. Skulle man sedan göra det är man otroligt dålig. Usch och fy! Jag har köpt sex! Första gången var jag nog bara sexton år. Tjejen jag träffade var jämngammal och jag hade lyckats fixa alkohol. Hon ville ha och jag bjöd. Vi drack tillsammans och när alkoholen var slut så hånglade vi. Hon smekte min lem och jag kände inne i hennes grotta.

Jag lärde mig att det gick att få tjejer att följa med hem för sex om jag bjöd dem på drinkar. Så jag bjöd och de följde med hem och vi kramades, kelade och knullade. Efter ett tag kände jag mig billig! Jag visste ju att jag köpte sex genom att bjuda på drinkar. Det är en accepterad form av prostitution att bjudas på drinkar och sedan följa med hem. Men jag tröttnade på att få med mig tjejer hem som dagen efter inte visste vad de skulle göra.

Var gång jag tog med mig någon hem kändes det fel efteråt. Under tiden vi hade sex var det underbart och ibland också dagen efter. Men när de sedan ville gå och var obekväma så kände jag mig billig. Jag hade alltid sagt att de måste antingen vara borta klockan sju på morgonen när barnen vaknar (som farmor passat) eller också vara beredd att umgås en stund med mig och barnen. Alla som följde med mig hem var borta innan barnen vaknande.

Jag kände mig utnyttjad och ville inte vara det så jag funderade på vad jag kunde göra. Så en dag bestämde jag mig för att köpa sex men utan att vara full. För femtonhundra kunde jag få en professionell escort som under drygt trettio minuter tillfredsställde mig. Jag kunde vara nykter och hon var nykter. Jag började köpa sex utan omvägen via krogen.

Det var en stor skillnad, jag köpte direkt deras "kärlek", deras kroppar och både de och jag var nykter. Skillnaden var stor, så mycket bättre än att jaga sex av tjejer som förväntas bli bjudna på allt under en kväll. Oftast blev jag tillfredsställd genom att de följde med och vi hade sex, men inte alltid. Nu har jag lämnat detta fyllelotteri och köper sex om jag vill ha det av någon som vet hur man tillfredsställer mig.

Men jag söker kärlek och jag går fortfarande ut, men jag bjuder inte längre en kvinna på drinkar för att få sex. Jag dansar och njuter av deras sällskap och hoppas att de njuter av mitt. Men när jag vill ha sex så köper jag det av någon som är nykter och vet hur man tillfredsställer mig.

Jag kan inte låta bli att tycka att det är egendomligt att det är olagligt att betala för sex direkt av en nykter kvinna, men lagligt att fylla henne innan vi har sex. För mig är det en märklig moral. Det är ju bättre att knulla nykter än full. För mig är det mer prostitution att sälja sig för alkohol och sex än Enbart sex. Att bli bjuden och sedan följa med och knulla är anses ok. Men att få femtonhundra för samma sak är prostitution. Märkligt. Dessutom är jag bara en torsk om jag betalar pengar direkt för sex, inte om jag gör det via drinkar...

Jag kommer att fortsätta att köpa sex utan alkohol.

/Paul

----

Tack Paul för ditt inlägg.  Jag förstår att ditt ställningstagande att acceptera att köpa sex kommer att väcka reaktioner. Din identitet är säker hos mig. Läs gärna inlägget i Aftonbladet.

Rösta på månadens blogg i rutan till vänster på första sidan! Läs mer!

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?

Enbart önskad är vad var och en av oss vill vara och kan vara. Jag har verkligen känt en längtan och önskat vart och ett av mina barn, faktum är att jag till och med skulle önska mig fler. Inget gör mig så fylld av glädje och kärlek som just mina barn. Tyvärr lever jag bara med ett av mina fyra barn, men det går inte en dag utan att jag tänker på hur var och en av dem har det, var de gör och vad de tänker om mig.

Att skiljas är jobbigt isig, men även när skilsmässan är så bra som en skilsmässa kan vara så kvarstår ändå att man inte lever tillsammans med sina barn hela tiden. Själv bor jag dessutom långt bort så vi träffas inte ens var vecka eller ens var annan vecka. Det finns så många stunder då jag verkligen önskar att det vore annorlunda. Stunder då jag även önskar att jag bodde kvar, trotts att jag vet att det inte var ett bra alternativ Men det jag önskar är att få finnas där för mina barn, finnas tillhands för dem.

Det jag kan hoppas är att de trotts avståndet kan känna att jag alltid finns där för dem, att jag alltid bryr mig, alltid tänker på dem och alltid skulle ställa upp för dem vad det än är. Ändå kvarstår faktum, jag finns inte där för dem i vardagen. Jag har övergivet dem i deras vardag. För detta kommer jag alltid att känna skuld och dåligt samvete. Det spelar sedan ingen roll att jag vet att jag och deras mamma har gjort vad vi kan för att göra det bästa av situationen. Skulden kvarstår, jag lämnade dem och deras mamma.

Det har snart gått tio och och jag har börjat lära mig leva med skulden, acceptera att jag känner den och ibland bemöta mina egna känslor med att jag trotts allt alltid finns och att jag gör vad jag kan. Men saknad går inte alltid att resonera med, jag saknar er grabbar. Så enkelt är det och för att jag lämnade er känner jag skuld.

Rösta på månadens blogg i rutan till vänster på första sidan! Läs mer!

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?

Enbart öde har en dubbel betydelse. Något är öde och tomt eller så har vi ett öde som vi går till mötes. Många tror på ödet, att vi har en historia som väntar oss. Jag tror att vi formar vårt eget öde utifrån våra förutsättningar. Men var och en av oss har ett val, vi kan välja vårt öde, skapa våra egna möjligheter.

I det hus som står öde kan vi välja att flytta in eller lämna kvar. Även det väljer vi. Ofta har vi allt för lite kraft att välja våra öden, att välja att bebo de öde husen. Så vi lever på och läter saker sker. Efteråt kallar vi det ödet. Men ödet skapar vi, ingen annan. Jag skapar min framtid, det är varken ödet eller någon gud som skapar vart jag skall göra eller bli.

Ibland skylelr vi ifrån oss, för att vi inte orkar, men det är inte ödet som fört oss dit vi är. Det är vi själva och bara vi. Det är så lätt att skylla ifrån oss, säga att det beror på olika omständigheter. Men det är bara förklaringar. Vi har alltid ett val. Vi styr själva våra liv. Däremot har vi väldigt olika förutsättningar att förverkliga det vi vill. Det har inget med ödet att göra. Utan med bakgrund och förmåga.

Mitt liv är inte ödesbestämt. Men om jag inget gör i vissa avseenden går det illa. Det är inte lätt att ändra sig att göra det som är rätt. Men det är inte mitt öde, över det bestämmer jag själv.

Rösta på månadens blogg i rutan till vänster på första sidan! Läs mer!

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?

Enbart ärlighet varar längst. Med det är jag uppvuxen så jag ljuger inte. Men det betyder inte att jag talar sanning. Det finns sanning och så finns det sanning. Långt ifrån all sanning är absolut utan är ofta en fråga om tycke och tolkning. En delsanning är kanske positiv men helheten är negativ. Så vad man väljer att berätta, att belysa avgör vilken sanning som kommer att uppfattas.

Så var är ärlighet? Vad är det att vara ärlig? Jag tror att min skylldighet att vara sann, att vara ärlig den har jag bara gentemot mig själv. Det är för mig själv jag skall vara sann och inte ljuga. Men jag har ingen skylldighet att vara helt ärlig, helt sann gentemot någon annan än just mot mig. Till och med finns det väll anledning att inte berätta allt, vara helt ärlig för alla andra! Det skulle begränsa mig, skulle få mig att våga och kunna leva mindre sannt, mindre som jag vill.

Ibland kanske vi till och med måste ljuga för att orka, för att må bra, för att klara vår dag. Hur ofta var dag får vi inte göra just det, ljuga. Nästan var gång vi möter någon säger vi "Hej, hur är det?" Oftast när vi får sanningen så ljuger vi, vi säger att det är bra! Det är en lögn, men det är också sant. För vi mår både bra och dåligt. Det är en del av sanningen, något vi vill visa. Men det är inte sanningen.

Jag tror inte vi skall vara ärliga, inte helt ärliga gentemot andra. Det skulle skada oss och det skulle tråka ut den som frågar. Vi skulle få ge ett långt svar på hur det är, var vi har ont, vilken ångest vi kanske har, vilken oro och vad vi gläds åt. Men ändå skulle det bara vara en del av sanningen. Själv väljer jag att svara "Det är ok?" Vilket är sant, det är ok. Saker kunde vara bättre men det är ok.

Så är även denna blogg, en bild av en sanning. En bild av min sanning, det jag vill förmedla, det jag vill belysa och lyfta upp. Men det är inte sanningen, inte sant fullt ut. Här skriver jag den bild jag vill förstärka och det är sant, det är ärligt. Men det är bara en del, inget mer.

Ärlighet och sanning skall hanteras så att vi verkligen kan vara ärliga och sanna så långt som möjligt. Framförallt gentemot oss själva.

Rösta på månadens blogg i rutan till vänster på första sidan! Läs mer!

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas! Skänk till Sveriges största blogginsamling för barncancerfonden.

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?

Enbart ånger känner vi lite då och då. Ånger över saker vi gjort eller saker som inte blev gjorda. Men varför ångrar vi, vad är det som gör att vi känner ånger? Någonstans på vägen har vi gjort ett val, medvetet eller ej, som vi inte är nöjda med och så känner vi ånger. Vi ångrar något vi skulle vilja ha gjort men aldrig gjorde, fel val. Eller vi ångrar något vi gjort och önskar ogjort, fel val.

Våra liv består av en massa val. Ständigt måste vi välja, välja vad vi vill göra med våra liv. Att välja kan vara lätt men det kan också kännas omöjligt. Ändå gör vi det ständigt, ändå väljer vi. Ibland väljer vi att inte välja. Men även ickeval är ett val, så vi väljer hur vi än gör.

När vi känner ånger är det ofta till följd av att vi känner oss missnöjda med tidigare val. Det kan vara enkla saker som att vi var onyktra dagen innan och gjorde något vi önskar vi inte gjort. Men det kan också vara att vi inte vågat pröva vår förmåga, vår möjlighet. Så vi känner ånger. Ånger för att vi valt det vi gjort. Är ångesten stor behöver vi titta på våra liv, på våra val och ifrågasätta vad det är som gör att vi känner som vi gör. Vi är alla värda mer än att känna ånger, så vi kan göra andra val. Ibland vet vi vilka valen är ibland inte. Det är vad vi borde finna ut.

Vilka val behöver vi göra för att slippa ånger?

Rösta på månadens blogg i rutan till vänster på första sidan! Läs mer!

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas! Skänk till Sveriges största blogginsamling för barncancerfonden.

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?

Enbart Zürich är huvudstaden i Schweiz och väster om Zürich ligger en stad som heter Bolligen. I skogen utanför Bolligen lever en kvinna som varit anmäld försvunnen i tolv år. 1997 försvann hon från sitt hem utanför Berlin. Inte ett spår lämnade hon efter sig. 40 år gammal lämnade hon det liv hon hade, ofrivilligt eller frivilligt men kvar blev hennes son som undrade vad mamma tagit vägen.

Tolv år senare finner man henne levandes och välmående men boendes i skogen i Schweiz. Hon ville inte hem igen. Det finns tillfällen då var och en av oss kan få en känsla av att vi vill lämna allt och tänker att vi bara vill fly, bara åka iväg. Men det bli inte mer än just en tanke, vi stannar där och återgå till våra liv.

Men hur kan man hamna i en situation där man hellre flyr bort från sitt barn och bosätter sig i skogen i ett helt annat land, långt bort från sin familj? Uppenbarligen kan man hamna i en situation där man inte längre orkar med sitt nuvarande liv utan bryter upp och lämnar allt. I staden finner vi dem i parker och på torg. Människor som brutit upp och lämnat. En del frivilligt och andra har hamnat där ändå.

Lika lite som man kan tvinga kvinnan att flytta hem till sin familj lika lite kan vi tvinga våra hemlösa. Det enda vi kan göra är att erbjuda och söka sätt att öka deras livsmöjligheter. Även om det är kommuner och stater som har ansvaret kan var och en av oss bidra genom vanligt hyfs som att svara på tilltal eller genom att säga hej. Vem vet, en dag kanske någon av oss tröttnar och bestämmer oss för att lämna allt för att bo i skogen. De vi möter är alltid medmänniskor oavsett om de är hemlösa eller ej.

Enbart yta är ett av det viktigaste i dagens samhälle. Att visa upp en schysst fasad. Vi tränar för att vara snygga, shoppar för att vara snygga och vi gör det vi skall för att synas och ses som bra. Inget fel i det, tvärt om faktiskt. Det är bra att träna, att klä och föra sig snyggt. Men frågan är vad gränsen går för att vårt yttre blir viktigare än vårt inre. Eller om du så vill hur vi ser ut och för oss istället för vad vi är och vad vi gör.

"Du är vad du äter" påstås lite då och då i reklamen. Är jag en kyckling om jag äter det? Eller menas det kanske att vi skall bli kannibaler hela gänget för att kunna vara just människor? Jag förstår naturligtvis vad de syftar till och det är att vi skall äta sunt och just denna produkt de gör reklam för. Men detta kan bli så missriktat. Unga tjejer som redan har problem med sin identitet och håller på att utveckla en kvinnlig kropp har med reklamens hjälp fått en skräck för fet. Vi har snygga och smala ideal. För att modellerna skall bli bättre än verkligheten retuscheras de dessutom innan de publiceras.

Vi borde ta oss själva på ett större allvar och inte låta oss förledas till några skönhetsideal. Inget fel att ha dessa ideal, men alla kan vi inte se ut som varken Roger Pontare, Fredrik Ljungberg, Barbara Bush, Izabella Scurupco eller vilka vi nu har som just våra ideal. För att skapa en vackrare värld finns det till och med en sajt som ger bort skönhetsoperationer. Män uppmanas att skänka pengar och i gengäld kan de få vinna en middag med den kvinna som de hjälpt att få lite större bröst, fylligare läppar, mindre fet kring mager eller vad det nu är. Ibland blir jag bara trött, just nu blev jag det, trött.

I mitt förra inlägg sa jag att Gardell väcker känslor och att alla inte gillar honom. Efter det inlägget har mina prenumeranter sjunkit från 21 till 18. Som sagt ibland blir jag bara trött, nu blev jag det igen.

Rösta på månadens blogg i rutan till vänster på första sidan! Läs mer!

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas! Skänk till Sveriges största blogginsamling för barncancerfonden.

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?

Enbart X kallar vi honom, det är en man som man antingen älskar eller hatar. Få personer är ljumma till honom av den enkla anledningen att han väcker känslor. Ibland känslor vi inte vill skall väckas. Om jag direkt skulle skriva ut hans namn så skulle flera undvika att gå in och läsa mitt inlägg. Så ett par rader till heter han Enbart X.

Om du är kontroversiell så riskerar du naturligtvis just detta, att dela befolkningen i de som älskar och de som hatar dig. Men ingen kan anklaga honom för att inte vara tydlig. Själv har jag sedan jag första gången läste en av hans böcker älskat honom. Så Jonas Gardell jag älskar dig. Just där försvann en stor del av befolkningen. Av någon anledning är det många som har svårt för Gardell. Kanske är det enbart det enkla med att man ogillar det man inte känner till och har bögskräck. Jonas står upp och vägrar ta skit. Han visar sig stolt och står upp för de utsatta.

Hur kan vi egentligen vända oss emot det? Hur kan någon vara emot att stötta och stödja de som är utsatta? Hans serie "De halvt dolda" visar också på hans bredd och vidd av medkänsla. En av figurerna är nynazist och bara genom att läsa det ordet har vi dömt ut killen. Men alla har vi en bakgrund och när man ser serien kan man, trotts att han är en vidrig nynazist, inte annat än att känna medkänsla för honom. På samma sätt har jag svårt att känna medkänsla för den pappa som förlorat sin fru och som missionär förkunnat kärleksbudskapet. Han visar sig vara allt annat än kärleksfull. (Serien är tillgänglig till den 22/2 på SVT,  - SE DEN!!!!)

Livet är just så komplext. Var och en av oss har såväl goda som dåliga sidor. Vi har saker vi bryr oss om som vi ställer högre än allt annat. Det kan vara familj eller ideal och det påverkar oss. Jonas är en ögonöppnare, även när han tillsynes är rolig och skämtar så finns ett djupaste allvar. Så Jonas jag älskar dig, du är nutidens Tage Danielsson.

Rösta på månadens blogg i rutan till vänster på första sidan! Läs mer!

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas! Skänk till Sveriges största blogginsamling för barncancerfonden.

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?

Enbart äktenskap, eller snarare ordet äktenskap skapar motsättningar. Då tänker jag inte på de gifta paren som älskar eller träter, utan jag tänker på hur svårt det är för en del troende att acceptera att äktenskap är något som skall kunna ingås mellan två människor. Det finns en politisk majoritet som kommer att rösta igenom möjligheten även för homosexuella att ingå äktenskap. Jaha, vad är det som kan göra det så upprörande att människor som älskar varandra vill gifta sig?

Istället föreslår dess motståndare att man enbart skall få registrera partnerskap. Hur sexigt låter det? Detta är min registrerade partner! Sedan över åtta år lever vi i 2000-talet och så länge vi inte skadar någon borde var och en av oss själva få välja hur och med vem vi vill leva våra liv. Det känns bra och skönt att de som vill får ingå äktenskap, oavsett tro, nationalitet eller kön.

Att de olika trossamfunden sedan väljer att enbart välsigna par är samfundens ensak. Jag har åsikter även om detta, men det är skillnad mellan staten och olika trossamfund. I trossamfunden är det dess medlemmar som skall avgöra och inte staten. Däremot kan jag tycka att det är förlegat eller fel, men det hör inte hit.  Medlemmarna bestämmer sedan om man vill fortsätta att vara medlem eller ej. Det viktiga är att vi likställs inför staten, lagen och i samhället. Varför skall vi motsätta oss kärlek? Jag har svårt att förstå det, varför?

Den som vill viga sig och ingå äktenskap med sin partner bör naturligtvis ha rätt att göra det. Lagen och rättigheterna skall vara samma för alla. Vi har en svart president i USA och nu tar vi steget att erkänna och likställa kärlek mellan älskande par. Det är ju i grunden självklart.

Men vi är bundna av våra traditioner. En ungefärligt jämngammal man och kvinna skall gifta sig. Helst bör de vara av samma nationalitet, hudfärg och ålder. Ack och hu, skall en 50 årig svart svenskfödd kvinna gifta sig med en 22 årig vit grek? Nu blir det jobbigt. Men vad har vi andra med det att göra? Lika lite som om Mark Levengood och Jonas Gardell gifter sig. Det bör ju vara just deras ensak.

Så jag säger som Gert Fylking, Äntligen! Äntligen ges vi alla i detta avseende samma möjligheter. Grattis Sverige! Grattis till alla oss heterosexuella, bisexuella, homosexuella och transpersoner vi får nu alla samma rättigheter.

Enbart world, ja en hel värld satt och lyssnade. Det var så det kändes. Nästan som att det var en välregiserad Hollywood-produktion. Den amerikanske hjältepresidenten talade både till nationen och för att ena en hel värld mot ett yttre hot. De yttre hoten var globaluppvärmning och allt som sker i finanskrisens spår. Obama har i hela kampanjen inför presidentskapet både adresserat problem men också målande beskrivningar vad han vill uppnå. Känslan han lämnar hos åhörare även på denna sidan Atlanten är hopp.

Jag kan inte annat än känna med den avgående och djupt impopuläre president Bush. Där sitter han på sin sista dag som president och framför honom står Barack Hussein Obama och håller ett enande tal inför 2 miljoner samlade amerikaner. Amerikaner som sätter sitt hopp till honom, hopp om att han skall komma med förändringar. Det är inget annat än ett stort och djupt misstroende mot George W Bush. Alla har vi väntat, inte bara på att Obama skall tillträda utan också på att Bush skall försvinna. Nu börjar han sitt förändringsarbete, change.

Jag delar inte alls det flera tidningar har skrivit om att det var ett försiktigt tal. Det var ju ett väldigt enande tal både för en nation och också för the World. Hoppet lever och stärks, det kommer att ske förändringar och vi sitter alla och väntar på dem.

Rösta på månadens blogg i rutan till vänster på första sidan! Läs mer!

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?

Enbart vara, att enbart vara, är det vårt mål? Att bara få vara den jag är, att få vara accepterad för att jag är den jag är? Är det vårt livs mening? Är det meningen med livet, att bli accepterade för de vi är? Ofta tror jag det, att vårt sökande är just en längtan efter att bli accepterade. Inte för det vi gör, utan för att vi är. Vad skulle kunna vara större än just det?

Vad än någon jag älskar skulle göra så upphör inte min kärlek. Men handlingen, en otrohet, ett rån eller ett mord skulle vara svårt att förstå, att förlåta. Men min kärlek, vår kärlek är inte knuten enbart till en handling. Den är knuten till en person, för att den finns, för att den är. Jag tror att jag skulle göra allt för mina barn, vad som krävs för att rädda, för att skydda dem.

Jag minns för ett antal år sedan så var det en man som ringde till polisen i Helsingborg. Hans samtal var kort och koncist, jag vill anmäla ett mord! Jag har dödat honom! Det var en far, en åldrig far till en dotter som under lång tid blivit misshandlad av en man. Hon försökte få polisbeskydd, men misshandeln fortsatte. Så tog fadern lagen i egna händer dödade mannen och ringde polisen för att erkänna sitt brott. Om detta kan man säga mycket, diskutera länge. Men han älskade sin dotter så mycket att han var beredd att döda för hennes beskydd. Rätt? Fel? Vem är jag att döma? Lagen är tydlig och han fick sitt straff, även om det var osedvanligt milt.

Hur kan vi enbart vara? Vara bra så som vi är? Vi har aldrig rätt att döda även om det finns tillfällen då vi kan förstå de som gör det. Men en far, en mor, en nära vän bedömer dig för den du är, inte för det du gjort.

Hur kan vi leva vårt liv så att vi är bra bara som vi är? Att leva utan att definieras av våra handlingar? Jag reflekterar över det både när jag tänker på ovanstående fader och när jag blir trött på beröm för det jag gör! Går det att bedöma oss för de vi är? Kan man vara bra bara för att man är? Stilla sittandes i en stol, utan att göra något. Är jag bra då? Är jag ok? Blir jag mer ok om jag gör samma sak, ingenting, och är 95 år gammal?

Ständigt bedöms vi för det vi gör, inte för de vi är. Ofta vet jag inte ens skillnaden, men jag vill bli accepterad för att jag är. Älskad för att jag är, inte för det jag gör.

Jag skulle så gärna bara vara, bara duga, så som jag är.


Rösta på månadens blogg i rutan till vänster på första sidan! Läs mer!

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?

Enbart urban det är vad jag är. U-barn, dvs ett utvecklingsbarn som utvecklas. Född, uppfostrad och uppvuxen på landet har jag så lämnat denna miljö och givit mig Iväg till staden. Till en urban miljö. Idag gick jag hem från jobbet. Vart steg kunde jag gå på plattor av cement, gatsten eller av asfalt. Det är helt annat än där jag är uppvuxen, helt annat än vart jag kommer ifrån är vägarna och stigarna täckta av grus eller jord.

Det är inte så att det ena är bättre eller sämre än det andra men det är annorlunda. Vart steg jag tar idag är belagt, vart steg jag tar är beträtt. Där jag växte upp kunde jag fortfarande gå ut i en skog som ingen satt en yxa i, som ingen kört runt i. Men det är inte där jag hör hemma. Det är inte i min uppväxt jag har mitt hem. Jag är urban, en stads, människa. Inte för att det är något fel på landet utan för att jag gillar staden.

Jag gillar att vandra bland hus, att gå förbi restauranger och pubar. Runt om mig i staden rör sig folk. på gatorna möts vi alla, de rika och de fattiga. Här finns de välfrisserade och nymannikerade men här finns också försäljarna av Situation Stockholm, här finns människorna med ölburkar i påsar från Systembolaget. Människor samlas i staden, kanske för gemenskap, kanske för att vi har ett hopp. Men vi samlas här och vi lever här. För de flesta av oss är det ett liv vi vill leva, men för några är det en ensamhet. På samma sätt som det kan vara en ensamhet att leva i en stuga på landet.

Jag är urban, ett barn som vill växa och leva med andra. I den stora flocken som staden är kan vi vara anonyma om vi vill, men vi kan också skapa oss en plats och en plattform att leva. Urban eller agral, det kan vara en fråga om tycke och smak. En fråga om hur vi vill leva våra liv.

Själv känner jag mig friare här i ett myller av människor än bland ett fåtal på landet. Det finns inget som är rätt eller fel, vi väljer själva hur och var vi vill leva.

Rösta på månadens blogg i rutan till vänster på första sidan! Läs mer!

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?

Enbart tävling om vilken blogg som skall bli månadens blogg på Enbart. Det finns en rad bloggar nominerade och du kan rösta en gång varje dag. Vinnarna kommer att få en present av Enbart. Var och en av er kan röstar oavsett om du nominerat eller ej, men man kan endast göra det en gång per dag. De bloggar som vinner "Månadens Blogg" går till "Enbarts årsfinal" 2009 och vinnaren där kommer jag att bjuda på en middag på en restaurang i Stockholm. (På så viss blir ju jag också en vinnare ;-) Kan vinnaren och jag inte ses ger jag 1.000 kr till valfri hjälporganisation i vinnarens namn.

Se till att rösta på Enbart månadens blogg. Jag kommer oavsett vem som vinner att själv ge en motivering till den blogg jag funnit mest intressant och tänkvärd under månaden. Är du nominerad så länka hit och uppmana dina vänner att rösta på dig. Livet går inte bara ut på att kämpa väl, ibland också på att vinna. Frågan är dock vad vi vill vinna.

Enbart sår kan läka!

När du har slickat och plåstrat om dina sår, kommer de till slut att bli små ärr, små ärr som för alltid kommer att finnas där. De blir en del av dig, men de slutar att göra ont, de slutar att blöda. Ärr som formar dig men inte längre styr ditt liv.

Jag tror att det är just dessa ärr i våra liv som också hjälper oss att leva, att inse livets gåva, att inse dess värde. Vart ärr blir för evigt en påminnelse om något som hänt, något som verkligen smärtade när ärren en gång var öppna sår.

Än kanske dina dina sår är öppna, än gör de ont och kommer att fortsätta att svida ännu ett tag innan de blir till en livets tatuering. Synbara ärr efter synbara skador läker snabbt. Men sår vi fått djupt in i själen behöver tid, lång tid att läka, att sluta blöda. Människor i vår närhet, som vi bryr oss om, blir sjuka och en del av dem dör långt innan vi trott. Dessa sår kan länge vara just öppna sår som blöder med tår efter tår.

Dagligen finns blöder såren, vecka, efter vecka och månad efter månad. Men så tar allt mer minerna vid, minen om det fina med den vi saknar. Såren finns kvar, men sakta, skata avtar dess tårar att blöda. Med ömhet mins vi en tid vi haft tillsammans, med värme kan vi se ditt leende ansikte och känna hur du värmer. Då, först då har såren blivit till ärr i vår själ. Vi förlikar oss, mins och vårda vårt minne.

Det finns också sår som aldrig hinner läka, som kanske inte ens kan läka. Smärtan är för stark, tankarna gör för ont och bitterheten riskerar att få fäste och gro. Hur skall den dödsdömde kunna förlika sig med det som väntar? Hur skall den våldtagna åter kunna ta emot ömhet? Den torterade känna tilltro? Den övergivna och ensamma känna sig älskad? Hur? Det finns sår som blöder, där inga plåster finns, där inte ens tiden läker.

Alla bär vi på våra sår, på våra ärr. En del har stora, andra har små, men alla har vi något att bära, något som format oss till just de vi är. Ibland önskar vi bort det onda, ibland önskar vi att våra liv vore annorlunda, att vi fick leva det på nytt. Jag tror att många skulle vilja det, leva om sina liv, få en andra chans. Jag vill inte det för då vore jag inte jag.

Några lever hela sina liv utan att riktigt finna en mening, utan att komma nära. Andra får ett kort liv men förstår att ta det tillvara. Att värdera var minut, var dag. Vad skulle just du göra om du visste att du bara hade tre månader kvar att leva? Skulle du använda din tid så som du nu gör? Vad vore viktigt då? Kanske är det just så vi skall leva. Leva som om döden ständigt var runt hörnet, ständigt var oss nära. Det är ju så det är, döden finns runt hörnet. Vi vet bara inte runt vilket hörn.

Så slicka dina sår, torka dina tårar och gör vad just du kan av ditt liv. Glöm inte att enbart sår kan läka.

Enbart gästblogg av Sabina som nu går in i sin slutkamp mot cancern. Det händer inte mig, jag kommer inte att drabbas! Det är kanske så vi tänker, var och en av oss. Men några av oss gör det. Några av oss kommer att drabbas. Alla kommer att dö, frågan är bara när och hur.

Sabina låter mig här publicera ett fantastiskt och samtidigt tungt inlägg om att förbereda sig för döden, att förbereda sina barn för livet efter döden. Vi kan alla bara hoppas att Sabina har långt kvar.

Har du inte läst Sabinas blogg "Sabinas kamp" så gör det, lägg också in bevakning på när hennes bok kommer ut "Livet kan inte vänta!".

Skänkt gärna för att bekämpa cancern/Den jävla idioten!
PC
-------

Sista kampen
Kan inte sova, har läst alla värmande kommentarer om och om igen. Jag vill inte, jag vill verkligen inte lämna mina underbara barn, min Henry, min familj och mina vänner. Känns så konstigt inom mig, jag känner mig tom, ihålig, rädd. Jag trodde nog ett tag att jag var odödlig och att jag ska klara detta. Nu vet jag inte?

Sen undrar man ju om man skulle gjort på annat sätt eller tänkt på nått annat sätt eller tom ätit på nått annat sätt? Förmodligen hade de inte spelat nån roll, men tankarna flyger runt. Igår tänkte jag på allt jag kommer missa, allt som jag inte fått uppleva och mina drömmar. Måste tillåta mig få göra det också, sen kom jag till alla saker som jag har upplevt och uppskattat. Det finns liksom alltid en bra och en dålig sida av allt, så har jag nog alltid tänkt.

Jag vet att livet går vidare utan mig och att barnens pappa kommer på bästa sätt ta hand om dom men de lindrar ju inte min sorg att inte jag få göra det. Hade tagit ut sobril igår, men kunde inte ta. Kroppen säger ifrån men jag vet att vid tillfälle kommer jag att göra det. Jag är inte hysterisk utan lugn och ledsen och det har man ju rätt att vara. Det kanske kommer stunder då jag inte vill känna nått!

Jag hoppas mina flickor kommer förstå hur mycket jag kämpade emot detta och att jag så gärna ville stanna kvar hos dom. Idag kommer exet och Melinda hit och vi ska berätta innan hon hör eller ser nått. Men helt ärligt vad säger man?? Ja du mammas kropp håller på att ge upp, dom dumma prickarna har nu nått huvudet och det är inte bra. Men vi ska ta vara på den här tiden nu! Så fort jag får klartecken reser vi iväg med barnen. Måste bara måste komma härifrån. Få en frizon, där vi kan vara tillsammans. Finns så många jag skulle vilja ha med mig dit. Så vi alla skulle kunna ha roligt, njuta och bara må-bra. Jag mår ju bra idag tom smärtan i nacken är bättre, det ända som blöder är mitt hjärta och det kan ingen laga men det finns ju smärtlindring till det med = resa bort! Jag älskar ju att resa och när vi var i NY så mådde jag så bra. Att bara få sitta nära mina barn på flyget och flyga bort från allt. Visa dom himlen dit mamma kommer flytta och kunna se ner på allt dom gör, följa dom fast uppifrån.

Barnens pappa flyttar ju hit 1 februarie och snacka om grevens tid. Då kommer jag kunna träffa mina barn varje dag men ändå inte behöva dra hela lasset. Jag vill bara köpa allt som dom skulle önska sig men jag vet att det inte är det som räknas men ni vet när barnen får välja precis vad dom vill. Jag vill fylla dom med så många pussar, kramar och fylla deras hjärtan med så mycket kärlek så att de räcker 100 år. Som tur är så är jag nästan klar med allt de praktiska om hur jag vill ha det och ska nu ta tag i barnens minneslådor, album m m .

Vi har varit flitiga och filmat mycket och kort. När vi gjorde boken så togs det en massa fina bilder på oss. Har hört att man kan själv välja ut och tom skriva texter för att sen få ut ett färdigt fotoalbum. Måste bara höra med U! Jag måste liksom tänka på allt nu. Har jag skrivit ner och infomerat exet om allt? Det är ju så mycket kring Julia som jag skött och som sitter i mitt huvudet att komma ihåg. Nu måste jag få ner det på papper, vet att de ordnar sig men ni vet ju hur vi mammor är, tror att vi är oumbärliga.

Henry, ja vad säger man, vi fick en kort intensiv och tung tid MEN vi fick även mycket kärlek, skratt och har hunnit med resor som varit fantastiska. Nu har vi en sista resa att klara av och vi bestämde oss igår för att göra den så bra som möjligt. Hur man gör vet vi inte nu men vi tar dag för dag. Jag vet att du lider och att du mister så mycket i samband med mig. Din familj, barnen som kommit dig så nära och som du älskar och tar hand om som om dom vore dina. Du mister ju inte bara mig, du mister ju dom.

Så klart får du träffa dom men det blir ju inte samma sak som nu. Som du sa igår när du sätter nyckel i dörren och hör Julias röst ropa Henry, Julias röst säga Henry jag älskar dig. Känna hennes små fingrar göra taktil massage i nacken på dig. När jag hör dig hantera Melindas tonårs trots med sånt lugn kan jag inget än beundra dig, när du sitter och förklarar matte för henne med sån teknik så kan jag inget annat än att beundra dig.

Jag känner olika sorg för barnen. Melinda kommer kunna sörja och förstå på ett sätt som självklart är jättejobbigt. Men Julia hon kommer ju undra " var försvann den där mamma? "Henne älskade jag ju och henne ska jag ju åka till på torsdag." Hur ska jag kunna förklara för henne? Har haft henne på ett litet annat sätt pga av hennes handikapp, vi har liksom gjort allt. Hade henne hemma i 4 år och gjorde allt med henne så hon skulle bli starkare och må bättre. Hon är ju så konkret. hon behöver ju se saker för att förstå. Hur ska hon förstå detta??? Vill ju inte att hon ska tro att jag lämnade henne frivilligt.

Hon säger alltid om folk hon inte sett på länge eller om A som hon levde med länge att dom kommer snart och snart knackar dom på dörren. Och trots att de gick mer än ett år innan hon fick återse A så visste hon precis. När den dagen kom och han knackade på dörren så sa hon bara glatt, nu nu kommer A och knackar på dörren. Jag vill inte att hon ska glömma mig, inte heller att hon ska stirra på dörren och undra, när kommer mamma hem! Snart knackar mamma på dörren. Fy detta är omänskligt, jag har drabbats av det mest omänsklig man kan. Liksom veta om vad som vänta skall och må som jag gör idag, jag kan inte förstå, jag vill inte förstå!

Ringde mamma igår och det är jätte jobbigt att höra sina föräldrar gråta och vara ledsna men mamma kan i allafall förstå. Ringde min pappa, han kan ju inte förstå, han sa bara "Säg inte så!" och stört grät, jag försökte trösta honom genom att säga - du vet att jag var farmor och farfars favorit. Svaret blev bara- "ja men de var ju meningen att jag skulle ligga där före dig!" Urch det är svårt! Ringde lillasyster och sa att jag vill att hon ska vara min anhörig och ta hand om allt praktiska när jag går bort men hon får inte bli stressad eller pressad nu pga orsaker men hon sa att hon klarar det. Fick sms från storasyster och vi smsa, för hon visste att jag inte orkade prata just då! Trots att vi är en knasig familj så älskar jag er alla så innerligt mycket!

Tack för alla värmande kommentarer, mail, sms och telefon samtal. Hoppas ni förstår att jag inte orkar prata just nu men att jag läser och tar in allt ni skriver. Och det hjälper mig i min sorg, alla bra saker och tips ni skriver till mig! Tack för att ni finns!

Sabina
------

Just nu kan jag inte annat än gråta och hoppas för dig och dina barns skull Sabina.

Varmaste varma kramar till dig. Du är också nominerad till månadens blogg! Omröstningen börjar här i morgon.

Peter PC Carlsson



För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas!
Sveriges största blogginsamling för barncancerfonden.

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?

Enbart Sabina och hennes kommentar till mig fångade hela min uppmärksamhet. "Nu har slut kampen nått mig! Och jag ville bara säga att det du gjorde för Madde var så fint gjort! Du är en god människa! Glöm aldrig det!
Kramiz"

Jag stelnade till inom hela mig, små kalla kårar kom fram och förvandlades till isblock innan jag han komma in på Sabinas blogg "Sabinas kamp" för att läsa vad som hänt. Med tårar som ständigt fick blinkas bort förstod jag att Sabinas tid på jorden snart är slut. Metastaser i hjärnan gör att det ofta bara är en fråga om tid, även om hopp finns så länge hon orkar kämpa.

Var människa har förmåga att fängsla och beröra oss. Jag tror att det är så att vi kan känna en kärlek till varje enskild människa på jorden bara vi får ta del av bitar från deras liv. Sabina har jag aldrig mött, aldrig pratat med men hon berör mig som om vi känt varandra länge. Kanske för att jag kan identifiera mig med henne. Förälder med barn hon älskar och som hon inte vill lämna? Jag vet inte, men jag önskar så att hon får leva, att hon få vara med och se sina barn växa. Att hon får vara med och se sina barns barn.

Ibland är verkligheten för ond, för svår att riktigt kunna mäkta med. Mitt i denna onda dröm så är Sabina stark och tänker just på sina barn, på det hon missar, det hon inte kommer att få vara med om. Jag önskar så att det finns möjlighet, att det finns hopp. Hopp, du har mitt hopp Sabina, mitt hopp, se film om henne.

Peter PC Carlsson



För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas!
Sveriges största blogginsamling för barncancerfonden.

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?

Enbart radikal är det många som är framförallt när man är ung. Igår såg jag en debatt om konflikten/kriget i Gaza. I vanlig ordning i i debattprogram så finns det de som tycker på ett sätt och de som har motsatt uppfattning. Ibland finns det också de som vill nyansera och försöker se saker från flera håll. I debattprogrammet fann vi Israelvänner som försvarade det de kallade för ett försvarskrig. Det fanns Palestinavänner som inte kan erkänna Israels rätt till existens!

Låt mig göra klart med en gång. Oavsett vad man tycker så måste man ha en pragmatisk inställning om man vill uppnå en varaktig fred. Israel har rätt till sin existens som nation och det har Palestina också. Jerusalem måste antingen delas eller samregeras. Givetvis måste Israel upphöra med sin ockupation, sina bosättningar och Hamas med sina beskjutningar och självbombare.

Israel har så mycket större militär styrka och därmed också ett större ansvar för sitt agerande. Palestina har problem med att man har en president som är accepterad och som finns på Västbanken samt en folkvald regering, Hamas, som förespråkar Sharialagar och ett utplånande av Israel. Visst är de folkvalda men inte fasiken har de rätt för det. Jag har sedan flera år varit djupt kritisk till Israel och hävdat Palestinernas rätt att försvara sig mot ockupationen. Men Israel har rätt till sin existens frågan är om Hamas har det. De har lett Palestina bakåt och det mildare klimat som tidigare fanns är nu som bortblåst.

Hamas vägrar att erkänna Israel och vill införa sharialagar. Religiös fanatism bör bekämpas och så bör den Israeliska ockupationen av Palestina. Men faktum är att bägge formerna är en slags ockupation. Israel med vapenmakt och i fysisk kontroll över landområden. Hamas och religiösa ledare ockuperar människors hjärnor och tro. Det är alltid farligt att underskatta faran med fanatism. Oavsett att Hamas är folkvalda så kvarstår faktum att det är fanatiska ledare som leder organisationen. Ledare som uppenbarligen inte haft medborgarnas bästa för ögonen.

Hur svår konflikten än är att lösa, så är det en av de viktigaste nycklarna för att skapa en mer långvarig fred. Inte bara mellan Israel-Palestina och alla grannar, utan också mellan västvärlden och den muslimska världen.

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?
 

Enbart Quiz är ett nytt ord som används allt oftare. I var tidning med lite självaktning kan man ta del av olika Quiz. Eller om du så vill frågesport. Du kan testa dig själv vad du vet om Pamela Anderson (varför man nu skulle vilja veta något om henne). Att Expressen och Aftonbladet allt mer vill efterlikna dåliga kopior på skvallertidningar har jag vant mig vid. Men när SVT börjar göra samma sak så är det hög tid att ifrågasätta vad tusan är nu detta.

Med titeln "Har du ordning på din Pitt?" så vill SVT locka oss till att svara på frågor om vi har ordning på vår Pitt. Det handlar inte om otrohet eller om intimhygien utan om vad vi vet om Brad Pitt. Visst är han en duktig skådespelare liksom visst har Pamela Anderson ovanligt stora och fina bröst (om man nu gillar storlek). Men är detta verkligen vad vi vill att TV licensen skall gå till? Frågesport med insinuationer om ett manligt kön? För visst är det en medveten insinuation, lite rolig, visst, men vad har det med SVT att göra?

Bröd och skådespel, ge folket det folket vill ha. Något som fungerar och som var känt redan under romartiden. Inte konstigt att vi har gladiatorspel på TV, inte konstigt att vi har Big Brother och att tjejerna där har Big Bobs. Det är skådespel. Vi vill se, vi vill kunna känna oss lite förmer, lite bättre. En del vill känna sig såpass mycket förmer att de till och med skriver ett blogginlägg. Jag är också en del av detta skådespel. Min kritik riktar uppmärksamhet mot skådespelet, utan diskussion skulle det inte ens vara intressant.

Alla har vi våra försvar till varför vi ser på det vi gör, varför vi läser det vi gör. Avkoppling, verklighetsflykt, drömmar eller vad det nu än är som gör att vi legitimerar vårt stöd. Vi vill titta, vi vill se. En del läser Svensk Damtidning, andra svarar på Quiz och en del flyr in i deckare. Men det är just det vi gör. Vi flyr. Kanske behöver vi det, kanske är vi lurade. Jag flyr själv, ofta, dagligen, in i min blogg. Tidigare var det deckare eller andra böcker. Det är ok att vi flyr, bara vi inte säger att vi inte har tid. Att vi inte hinner. Vi har ett val, även att inte välja är ett val. En timme framför TV:n för att vi är så trötta att vi behöver koppla av. Det är ok, men säg inte att du inte hinner.

Av någon anledning har vi bestämt oss för att trycka in så mycket som möjligt i våra liv. Som om vi lever bättre för att vi gör allt mycket fortare. Hur hamnade vi där? Jag vill i lugn och ro kunna gå till mitt jobb, göra det bra, gå hem vara med min familj och sedan kunna njuta av en bok, eller ett Quiz om Brad Pitt. Men det är klart, jag kommer att ifrågasätta om det skall betalas av TV-licensen.

Peter PC Carlsson



För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?
 

Enbart passagerarplan som kraschar och gör det på just det sätt som vi tränas inför innan vi skall flyga. Jag har länge tyckt att det är konstigt att vi skall veta hur vi gör om vi hamnar i vatten, var flytdynan finns osv. Men nu förstår jag vad fel jag haft. Ett plan från US Airways landade på Hudson River i New York. Passagerarna fick ta sig ut på vingarna och blev räddade av båtar på floden. Planet bogserades sedan in till stranden.

Tänk vad förvånad man blir när man köpt en flygbiljett och så kommer man inte ens över Hudson River. Ännu en sak jag inte visste tidigare var att ett flygplan uppenbarligen kan flyta, åtminstone ett tag. Alla ombord klarade sig, en lyckad nödlandning. Nästa gång jag flyger skall jag nog lyssna lite bättre på var flytdynorna är, det finns tydligen tillfällen då de behövs.

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?
 

Enbart pinsamma tycker nog de flesta barn att deras föräldrar är då och då. Oftast är det i barnens tonår som vi föräldrar utvecklar en särskild pinsamhetsfaktor. Det hör liksom till och inte mycket att säga något om. Men ibland är föräldrar mer än lovligt pinsamma. Som det par i New Jersey som döpt sin son till Adolf Hitler. Killen skulle få en tårta på sin treårsdag men bageriet vägrade att skriva Adolf Hitler på tårtan. Inte så konstigt kanske, vem kan tänka sig att ett barn heter så.

I en intervju med pappan så tycker han bara att det är ett namn. Nå det kan man ju tycka men det är mer än ett namn. Precis som Pontius Pilatius efter två tusen år fortfarande förknippas med hur han frigav mördaren Barabas istället för Jesus, enligt bibeln. Att pappan sedan är tatuerad med ett hakkors och har ett annat hängande på väggen gör ju inte saker bättre. Klart att han kan hävda att han inte är nynazist, men trovärdig lär han knappast bli.

Så nog kan föräldrar vara pinsamma, men detta är ändå i pinsammaste laget. Barnen har nu blivit omhändertagna och jag antar att det är mer än val av namn som inte stod rätt till i den familjen. Hoppas att grabben får både ett nytt namn och en ny tårta.

Peter PC Carlsson



För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?
 

Enbart lika som bär är vad Megan Fox menar att hon och Alan Alda är. Tja vad ska man säga, döm själva. Jag menar nog att likheten har helt klart minskat när man nu ser Alda 30 år senare. Inte lätt att har taskig självbild, eller om det nu är ett sätt att få lite publicitet. Isåfall har det ju lyckats.

Att ha en taskig självbild däremot är svårare att göra något åt genom några rader i en blogg. I bästa fall kan jag bättre på min egen men har knappast någon hjälp för en snygg skådis som Megan som tycker hon ser ut som Alan Alda. Men ett par råd har jag förstås. Dels borde hon börja med att prova ut ett par riktigt starka glasögon, skulle tro att det är modell teleskop som behövs. Om inte detta hjälper så bör hon genast sluta med att ta hallucinogena droger. Kvarstår fortfarande likheten så är jag intresserad av att få Alan Aldas telefonnummer.

Peter PC Carlsson

Intressant?
För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas! 

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?
 

Enbart odåga, ja det är ett gammalt ord som jag lärt mig som liten. Odåga kan bara den som är gammal och erfaren kalla någon, annars passar det liksom inte. Nu är jag inte så gammal men nog tusan kan jag kalla gubben i lådan för en odåga. För visst var det väntat att gubben i lådan skulle dyka upp och prata om sitt heliga krig. I en bandinspelning påstås Usama Bin Laden försöka spå på konflikten i Mellanöstern.

Heliga krig. Bara orden tillsammans borde gå emot var troende oavsett vilken religion man tillhör. Hur skulle ett krig kunna vara heligt? Förbannat javisst, men heligt, knappast. Den som drar i krig med tron att man lyder den ena eller andra gudens vilja, den misstar sig grovt. Jag är säker på att varenda gud står med mattpiskan redo för att ge de stackars lurade odågorna en omgång när de kommer. Usama bör fasa för sin bak när han skall möta sin skapare. Matpiskan lär vina länge innan Allah blir nöjd. Ingen idag levande kan ha gjort Islam en sådan otjänst som odågan Bin Laden.

Religion borde vara något som ger den troende en inre frid inte en anledning till att illa fäkta. Nej gudarna lär sitta på sina troner och förbanna sina avfällningar. Heligt krig, så otroligt dumt och korkat. Nej det är dags för ett uppror: "Troende i alla länder förenen eder". Upp till kamp mot odågor i vilka skepnader de än framträder. Döda i guds namn, fy fan vad dumt.

Peter PC Carlsson

Intressant?
För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas! 

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?
 

Enbart manlig är målet, är vår norm att vara. Så vi manliga män, vi skall spänna våra muskler och visa vår manlighet. Tuffa killar får snygga tjejer, nej det är ingen myt det är sant. Visa dig tuff och kaxig och du har en fördel i att få kvinnor. Mjuka killar göre sig icke besvär. Oavsett alla jämställdhetsdebatter, och snack om att vi vill ha mjukare killar så attraheras kvinnor av män, av manliga män.

Som man skall man vara manlig i sin kropp, i sitt beteende och man skall vara självsäker. Det är ingen åsikt, det är en observation. Kvinnor tänder på män som tar för sig, som vet vad de vill. Det har inget med jämställdhet att göra, det har med attraktion att göra. En man som vet vad han vill är attraktiv. Den man som dessutom har lärt sig vad en kvinna tycker om har än fler fördelar.

Så ni manliga män, lär er kvinnornas önskemål. Lär er vad de vill ha, lär er hur ni ger komplimanger och lär er att bekräfta och ge uppmärksamhet. Sen är världen er. Jag vet hur jag fångar en kvinna och hennes intresse. Jag kan inte lova att hon blir förälskad i mig men jag kan lova att hon finner mig intressant om jag vill det.

Livet är fullt av koder, av olika små sätt att visa oss för varandra. Att vara manlig är attraktivt om det kombineras med medkänsla och ömsinthet. Koder vi kan använda för att fånga eller bli fångade av den vi gillar.

Jag är en man, en stor man. Mina ben är som stockar, min bringa är stor, min hjäsa är kal. Allt detta är manligt, liksom mina stora händer men även min lite för runda mage. Det är manligt. Jag är en man, en man som borde trivas i min kropp, som borde trivas med den jag är. En man som kan attrahera, som vet hur jag kan smickra och tillfredsställa. En man. Men jag är inte tuff. Jag har aldrig kämpat på de tuffas arena, men jag har kämpat och vunnit på de självklaras arena. Självsäkra män. Jag är en av dem.

Med en manlig styrka, med en manlig självsäkerhet följer krav på en kvinnlig ödmjukhet, en kvinnlig känslighet. Jag hoppas att jag uppnår den en dag. Att jag kan vara finkänslig nog att känna de gränser de önskningar som aldrig uttalas. En modern man, det är vad jag vill vara. En man med bibehållen manlighet och med en ökande känslighet. Så vill jag vara, bara så, enbart så.

Peter PC Carlsson

Intressant?
För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas! 

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?
 

Enbart lagom lever vi. Vi människor i mellanmjölkens land, vi lever lagom. Lagom glada, lagom motion, lagom friska, allt, ja allt är lagom. Jag tror inte på lagom, jag tror inte att vårt liv kan vara lagom, jag tror inte ens att det skall vara lagom. Vårt, våra liv borde istället vara hysteriska, oordnade och vilda. Vi lever nu och det är just nu vi kan göra något åt våra liv.

Att leva snällt och lagom är naturligtvis ett alternativ, men är det verkligen så vi vill leva? Är det vårt liv vi ser framför oss, mellanmjölkens liv? Jag vill inte det, jag vill leva, jag vill brinna och jag vill att mitt liv skall märkas. Inte för den jag är utan för det jag gör. Så låt mig brinna, låt mig leva.

Hur ofta stannar du upp, hur ofta tänker du till och gör ett val? Jag vet, inte ofta. Adam gav oss nyss hopp, hans historia ger oss ett alternativ. Jag vet fortsättningen och jag vet betydelsen av hopp. Vi behöver hopp. Vi människor från mellanmjölkens land. Det är inte alltid det enklaste att stå upp, att stå ut och säga sin åsikt, inte när mobben finns omkring dig. Inte när tystnaden breder ut sig.

Ofta hör jag klagan på skolan, på deras brister. Det må vara så, men hur agerar vi själva? Hur låter vi vår röst bli hörd när kolleger på jobbet lider och blir utsatta? Hur gör vi för att stoppa trakasseri i tunnelbanan? Vad gör vi då? Inget! Är inget vårt samhällsliga och moraliska ansvar?

Jag räds inte de onda människorna, jag räds de goda människornas tystnad. Det är tystnaden, passiviteten som legitimerar, som gör det möjligt. Det är vi, vi människor i mellanmjölkens land. Vi alla lagom människor som ser bort, som inte låtsas om att något händer. Det är vi som är skyldiga. Vår tystnad ger möjlighet att trakassera, vår tystnad ger möjlighet att skapa ett samhälle i rädsla.

Det är så mycket enklare att vara tyst, att inget se, att inget höra och inget göra. Risken vi löper att agera kan vara stor, eller liten. Alla kan ringa polisen, en del av oss kan mer än så. Vi kan säga stopp, vi kan säga nej. Vi kan ställa oss emellan. Det är inte riskfritt, vi riskerar både stryk och en plats i himmelen. Var och en av oss i mellanmjölkens land har ett ansvar. Ett ansvar att agera, agera på det vis vi kan. Men fan ta den som låtsas att den inget ser.

Vi kan alla, göra något. Om vi vill

Peter PC Carlsson

Intressant?
För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas! 

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?
 

Enbart Gästblogg av Adam

Enbart Adam skriver här sitt sjätte inlägg, tidsmässigt i hans liv är ordningen på inläggen Adam nr 1, Adam nr 3,  Adam nr 4 , Adam nr 5, Adam nr 2, Adam nr 6 och Adam nr 7. Han har valt att vilja vara anonym men jag vet att han läser era kommentarer.

-----

Nyårsnatten

Länge hade jag sett fram emot denna kväll, inte en droppe hade druckits av något starkare än jos på nästan en månad. Det hade tagit mig lång tid innan jag vågade ringa min son. När jag väl gjorde det blev samtalet lite märkligt. Det var inte sonen som svarade utan hans fru som först inte kände igen mig. När hon väl gjorde det ville hon inte prata. Jag sa att jag förstod henne men att hon kanske kunde lyssna. Så jag berättade att jag varit nykter i flera veckor och att jag gärna ville prata med min son. Hon sa att det var bra med min nykterhet och lämnade över till sonen som stått bredvid och hört samtalet.

När jag först hörde hans röst kände jag knappt igen den, han lätt så mycket mognare, större och mera vuxen än sist vi pratades vid. Vi började båda lite trevande och jag bad om ursäkt både för senast och för att jag inte hört av mig, att jag inte hållit mina löften. Jag bad om ursäkt för näst intill allt, för att jag fanns, för att jag var hans far. Vad skulle han säga, vad skulle han göra? Han sa att allt var ok och att det var skönt att åter höra min röst, att jag mådde bra och var nykter.

Jag kunde inte berätta att jag inte alls mådde bra, så jag bara jakade och tackade för hans ord. Vi pratade om nyårsafton och att jag skulle komma dit. Visst kändes det läskigt och lite skrämmande men jag ville verklige träffa min son och för första gången mitt barnbarn. Så vi bestämde att han skulle möte mig vid stationen den 30:e.

Efter samtalet började jag genast att packa. Först letade jag upp en gammal väska och sedan la jag i mina nyaste kalsonger och strumpor. Alla byxor var slitna och trasiga och mina skjortor såg allt för slitna ut. Jag gick till Dressman och lyckades finna ett par byxor och två skjortor för sex hundra. Stolt gick jag hem och packade ner min garderob.

Några dagar senare satte jag mig på tåget och min resa startade. Med mig hade jag presenter, till min svärdotter, son och till mitt barnbarn. Jag var tvungen att gå till pantbanken för att få råd. Men det spelade ingen roll, jag kollar ändå så sällan på TV och vigselringen borde jag sedan länge gjort mig av med. Nöjd satta jag mig ner, plockade fram biljetten och efter en stund även en flaska Whiskey. Resan skulle ta några timmar så jag tänkte att jag kunde ta en sup, eller två. Visst hade jag varit nykter i närmare en månad nu men min nervositet gjorde sig påmind. Ett par supar skulle lugna mina nerver.

En timme senare var jag hur lugn som helst, hade inte menat att dricka upp flaskan, men så blev det. Ute var det mörkt och tåget vaggade fram. Jag slumrade till och vaknade igen. Gick till kaffevagnen och köpte en kopp och två whiskey. Vaknade till lite grand och njöt av whiskyn som var bra mycket billigare än på krogen.

Så satt jag där med ett plastglas i handen och tittade ut genom fönstret, undrade hur mitt barnbarn såg ut. Hur min son såg ut? Tänk vad tiden går, hur lätt det är att bara låta allt flyta, hur lätt det är att tiden bara försvinner. Mitt barnbarn hade jag enbart sett på bild när han var nyfödd. Nu var han tre år. Plötsligt föll en tår, jag torkade snabbt bort den. Tåget gungade vidare och jag gick åter till restaurangvagnen. Två nya whiskey och en pilsner ställde jag framför mig.

Jag drack och kände mig trött. När jag somnade drömde jag om mitt barnbarn jag aldrig träffat, min son jag inte sett på många år. De lekte tillsammans, lekte på ett sätt jag aldrig gjort med min son. Jag stod bredvid och såg på.

När jag vaknade och tittade ut så stod tåget stilla. Utanför stod min grabb och bankade på rutan. På hans högerarm satt mitt barnbarn och vinkade. Jag kunde höra honom ropa farfar, farfar! Jag kollade ner såg att glaset fortfarande hade lite whiskey kvar så jag tömde det och reste mig upp. Jag var inte vaken än, men gick så snabbt jag kunde mot utgången, glömde min jacka och gick tillbaks. Hörde en visselpipa och hur tågdörrarna stängdes. Såg min son springa iväg och börja banka på dörren. Jag rusade dit och försökte öppna från insidan. Det gick inte. Tåget stod fortfarande still och min son ropade mitt namn, jag hans. Jag tryckte på alla knappar jag kunde men det var för sent. Tåget rullade vidare och mitt liv stod kvar på stationen.

Jag kunde höra ropen från det barn jag aldrig mött, farfar, farfar... så rullade tåget vidare. Mina händer och mitt ansikte var tryckt mot dörrens fönster. Jag såg hur de gled iväg. Sorgen vällde upp likt en lavin och jag slängde mig på nödbromsen. Tåget tvärbromsade och jag kunde strax gå ut. Var krona det kostade var värt det. Var krona!

/Adam

--------------

Varmt tack Adam för ännu en gripande beskrivning ur ditt liv. Det finns mycket jag vill säga men inte här och inte nu. Kram /PC

Peter PC Carlsson

Intressant?
För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas! 

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?
 

Enbart jaga våra mål, våra liv, vår balans är vad vi gör. Vi inriktar våra liv på att bli något annat, att bli något mer, att bli det vi inte är. Jag är en jägare, jag jagar efter något, vad som, som ger mig en mening med mitt liv. För jag är en jägare.

Hur lätt det vore att jaga och ta ett villebråd vilket som. Men så ser det inte ut. Mitt liv, våra liv, är beroende av att vi lever tillsammans. Beroende av att vi finns där för varandra. Det finns stunder då var och en av oss känt oss jagade. Stunder då var och en av oss varit just jagade.

När jag gick i sjuan och i åttan så gjorde jag det i en annan stad. Jag växte upp i en by med enbart tre hus. När jag började i sjuan så reste jag till den stora staden Ljungby för att gå i Kungshögsskolan. Här var vi elva parallellklasser. Redan i sexan var jag en av de killar som det var OK att jaga, som det var OK att mobba. Men då klarade jag det ganska bra. I sjuan och åttan var det värre. Det var en stor skola och jag kände mig fortfarande liten trotts min storlek.

Det finns många minnen från denna skola, men det jag mins mest är två saker. Att jag ständigt var jagad och min klasslärare. När min klasslärare väl fick veta vad som hände så upphörde jakten. För det är jag dig evigt tacksam!!!

Men som barn vill man inte berätta, vill inte säga något om det som sker. Så jag gömde mig på toaletten så fort jag kunde under rasten. Men samtidigt var jag så ung och oförstörd att jag först inte förstod att det var på allvar när jag blev jagad. Egentligen vet jag inte ens nu varför just jag skulle bli jagad, varför just jag skulle få stryk. Antar att det var bara något som skulle vara. Någon skulle få stryk och jag var ett av de lämpliga offren. Så jag fick stryk. Idag kan jag inte ens minnas det, vet bara att det har hänt.

När det blev rast gick jag ut, det var vi alla tvungna att göra. (Korkade skola och lärare). Ibland gick det bra, jag kunde hålla mig i skuggan där ingen kunde se mig. Ibland kunde jag gömma mig där det fanns en vuxen. Fast det sista straffade sig alltid efteråt. Nej jag skulle ha stryk. Klart att jag skulle, jag var ju stor och samtidigt ung. Så stryk skulle den lite tjocka långa grabben ha. Dessutom var han ju en lantis. Nå, allt detta kunde jag ju förstå, det var så det var. Så jag sprang, sprang fort. Oftast kom jag undan, men inte alltid. Då gjorde det ont.

En gång sprang jag ner på stan. Jag kubbade in i en galleria och en skivaffär. Kan inte säga att jag kände mig trygg med ett gäng på ett trettiotal personer som cirklade runt. Jag möte min mamma där som hade handlat och vi pratade en kort stund. Hela jag skrek inom mig att berätta att jag skulle få stryk. Men jag sa inget och mamma gick. Efter en stund gjorde jag det också, gick, eller snarare sprang.

Hur mycket jag än sprang, hur fortjag än sprang så var det någon av de trettiotal som jagade mig som sprang snabbare. Fäktandes och springande så nåde jag skolan, jag sprang uppför trappan till ingången. Efter mig följde ett trettiotal som ville slå mig, som ville ge mig stryk för att jag var jag.

Skolan var tyst, de hann ifatt, jag fick stryk och de gick vidare. Inringningsklockan hade ringt klart, jag låg kvar. Egentligen gjorde det inte så ont. Munnen blödde och näsan rann. Men sparkarna på kroppen gjorde inte så ont som det var menat. Så när de gick så reste jag mig upp och gick lite för sent till lektionen. Fick för sen ankomst. Det var ok! En smäll gör ont när den träffar, men oftast går den snabbt över.

Enbart ideorganisationer och deras pengar luktar inte. Jag har själv varit aktiv i en ideorganisation i drygt tio år. En av diskussionerna var om pengar luktar eller ej. Dvs kan man ta emot pengar som gåva oavsett var de kommer ifrån. Nobels fredspris delas t.ex. ut av bl.a. vinster från vapenindustrin. Är det ok att ta emot dessa pengar? Var går gränsen? Går den vid just laglig verksamhet? Eller kan man ta emot donationer från maffian? Kan man ta emot pengar från en bordell i Holland? En laglig verksamhet där men inte i Sverige.

Själv tycker jag att det är intressanta frågeställningar. Luktar pengar. Vilka pengar är det som luktar och varför luktar dessa pengar. Just nu samlar Röda korset in pengar till ambulanser för Gaza, ska de kunna ta emot vilka pengar som helst? Om det sitter en rånare och upprör sig över hur illa det är, hur många barn som lider och så vill hon (eller han om du så vill ;-) ge pengar till Röda korset. Luktar då hennes pengar? Är det rätt att ta emot dem?

Jag vet var min gräns går, jag vill inte uppmana till "onda" handlingar men skulle inte tveka att så mycket jag kan suga ut maffian eller vapenindustrin, trotts deras handlingar, för att ge deras medel till välgörande ändamål.

Tidigare idag läste jag en intressant sak. En ganska ung och snygg tjej jobbar som lyx escort i Stockholm. Inget konstigt så långt. Hennes verksamhet är helt laglig, däremot är alla hennes kunder brottslingar då de ej får köpa sex. Men hon skriver på sin sida om att hon ger rabatt till de kunder som ger pengar till ett antal organisationer som hon namngivet. En rabatt på 1.000 kr.

Så kort och gott, de som kommer till henne, Madeleine, för att knulla och skänker pengar till t.ex. Röda korset, Diakonia, Caritas eller Lutherhjälpen får en rabatt på 1.000 kr. Kort och gott kan man knulla för välgörenhet. Luktar dessa pengar? Många kommer att tycka att de självklart gör det. Men inte jag. Om Madeleine, som tjejen heter, vill bidra till välgörenhet så är det väll bra. Dessutom har hon en verksamhet som är helt laglig. Det är inte olagligt att sälja sex för pengar, det får du göra hur mycket du vill. Men alla köpare blir brottslingar genom att köpa. Märkligt, men det är en annan fråga.

Så luktar pengar? Vilka luktar? Smaker de Israeliska apelsinerna sämre nu än för en vecka sedan? Vårt moraliska rättesnöre bör vi ständigt syna, inte minst vad vi anser vara rätt och varför det är rätt eller fel. Vem är jag att bedöma, vem är jag att döma varifrån någon har fått de pengar den ger till välgörenhet? Så luktar pengar?

Men visst kan pengar lukta, om de köper vår tystnad, om de ges med villkor att vi skall tystna. Men för dem som ger sina svarta, blodiga eller välförtjänta pengar till en idéorganisation för ett knull, ja för den kan jag bara lyfta på hatten och hoppas på flera knull. Snart är det väll dags att starta en egen rörelse, knulla för fred.

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?

Enbart ett tungt gästbloggsinlägg från Häxmamman följer här. När jag fick texten blev jag så upprörd att jag skrev ett eget inlägg tidigare idag. Har ni inte tagit del av Häxmamman tidigare så har ni möjligheten nu.

-----
Bilden av kärlek

Ett ämne som är för mig väldigt känsligt, jag har sedan barnsben lärt mig själv att all dessa känslor ingår i Kärlek, ömhet, medmänsklighet, hat, avsky, avund och allt vad man nu kan vara. Jag har nu förstått att kärlek är kärlek och hat är hat osv...

Men för mig har en beröring av min kropp eller ett fint ord alltid varit något fult, en baktanke. Jag har hatat mig själv för att jag är den jag är, för att jag inte tycker om mig, jag kan ingenting. Jo det är sant, min mamma har alltid talat om det för mig, jag ser konstig ut (kunde aldrig gråta för mamma tyckte jag såg så stirrig ut). Jag kunde inte spela musik (För jag hade så konstig musiksmak). Jag kunde inte någonting som inte min mamma kunde gjort bättre...

Jag fick utstå övergrepp av min mammas bröder fram till att jag var 21 år. Jag fick barn, jag gifte mig och de förgrep sig på mig ändå och de tog ifrån mig tron på att jag kunde beskydda mina barn från dom.

Jag förstår idag att jag föddes för att hatas, jag kom till världen för att rädda min mamma från det liv hon inte kunde välja. Min mamma tvingade mig bada naken, fast jag var tonåring, bland män, min mamma slog mig, min pappa drack alkohol, jag blev mobbad och slagen i skolan.

Jag drack alkohol från 12 års ålder, jag förlorade min oskuld vid 4 års ålder och började idka sex även med andra killar utom för min mammas bröder från att jag var 12 är. Jag har provat att sniffa, jag umgicks med värstingar. Jag upplevde inte riktig kärlek förrän jag fick mina barn och från en vuxen det året jag träffade min nuvarande sambo.

Man kan säkert tro att jag är hatfull, men om jag tänker efter så har jag nog inte ens lärt mig det heller. Jag är nog bara sorgsen, djupt inne i min själ sitter den och gnager men jag kan inte känna hat, jag tar avstånd för att överleva. Jag kämpar idag för att överleva, överleva dag för dag, jag har tron på att det kommer en tid där det går vecka, månad, år som jag har överlevt.

Men jag ger inte upp, jo kanske, jag vet inte om man kan säga att man ger upp om man väljer att bestiga det blå, jag tror att jag bara skapar ro för mina nära och kära. Just i denna tanke funderar jag över om jag vet vad kärlek är för jag förstår att min familj blir jätteledsen om jag inte finns mer, men min tanke är att det är övergående. Det är egoistiskt tänkt och det finns ingen kärlek i den tanken tror ni kanske, men det är just det, jag gör det av kärlek.

Jag skulle kunna barskrapa mig, jag skulle kunna ge mitt liv till människor jag tycker om, nu är det en fråga som bär, är det kärlek att tycka om eller är det bara tycka om. Människor jag tycker om skulle jag vilja säga att jag älskar, men hur många kan lära sig att ta emot det ordet utan att rygga tillbaka. Jag älskar säger man till föräldrar, barn och sin partner men när använder man det till en vän? 

Jag har haft en hård uppväxt, jag har haft hårda 40 år och jag har bestämt mig att ta upp kampen för jag vill inte fortsätta leva det liv jag lever i. Jag vill leva ett lyckligt och harmoniskt liv med min familj, men vägen är lång och kampen är hård, men jag har gjort mitt val...

Jag ÄLSKAR, jag visar ömhet, medmänsklighet, har alltid gjort det och det har varit min överlevnadsstrategi och det kommer jag alltid att ha kvar. Som jag behandlar andra så blir jag behandlad själv heter det. Men tyvärr så är det få som tänker så och därför ser det ut som det gör runt omkring oss.

Det finns sådana som jag dum-snäll...

Sparka på mig så får du en Viol
Kliv på mig så får du en Ros
Spotta på mig så får du en Nejlika
Skrik åt mig så får du Solros
Förnedra mig så får du en Kram
Slå mig så säger jag att jag Älskar dig
Sådan är JAG!!!

Jag vill vara snäll, jag vill bli omtyckt av alla, jag vill älska alla. Men till vilket pris, hur långt får kärleken gå, vad är äkta kärlek och oäkta? Men jag har valt min väg och det är att lära mig älska mig själv och förstå att jag duger som jag är, jag har samma värde som de som älskar mig...

Häxmamman
Gb nr 1, Gb nr 2,
------

Tack för ditt inlägg. Jag önskar dig allt gott!

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?
 

Enbart hemma kan man vara sig helt själv, avslappnad och lugn. Här finns möjlighet till vila, till ro, till lugn och till trygghet. Så är det eller så borde det vara för alla. Många barn växer dock upp i hem som är allt annat än avslappnade och trygga. Här är istället en miljö där de hela tiden måste vara på sin vakt, en miljö som gör att du ständigt måste vara bered på något hemskt.

Många växer upp med hot om våld eller att bli utnyttjade. Andra får se sina föräldrar bråka och kanske även slås. Rädslan för det oprovocerade våldet ute på gator brukar ofta diskuteras. Det finns anledning till att diskutera det. Men det våld och det sexuella utnyttjandet förekommer oftast i hemmet. Det är någon barnet känner som står för det.

För varnade man för fula gubbar, kanske ska man varna för den fulla pappan eller andra släktingar istället? Detta inlägg är delvis kopplat till kommande inlägg. En gästblogg som berör och upprör.

Var och en av oss har ett ansvar att bemöta och ta hand om andra på ett riktigt vis. Ser vi att saker inte står rätt till har var och en av oss en moralisk skyldighet att ingripa på det sätt vi kan. Måtte jag aldrig möte en man som sexuellt utnyttjar ett barn, jag har storlek och styrka och en vrede mot dessa som ingen vill möta.

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?
 

Enbart gästblogg, den första för i år och den skrivs av bloggen Pandarin. Inlägget är gripande och det är glädjande att Pandarin nu är här i Sverige. Läs gärna hennes blogg.

------
Krig.
Något man hör på nyheterna. Avlägset. Långt borta.
Jag är säker. Här i Sverige är jag säker. Jag och min familj.
Mina minnen kommer tillbaka. Ryser i hela kroppen.

Bosnien 1992.
Sex år gammal. Jag hör sirenen. Mormor ber. Det är dags. Blir buren in i ett skyddsrum av min mor. Skyddsrummet som byggdes i fall att något händer. Inte skulle kriget komma till oss. Nu är det här. Nu måste vi gömma oss.
Det är Mörkt. Kallt. Jag är hungrig. Jag ber. Att min familj ska klara sig. Att nästa granat faller på ett fält. Där ingen blir skakad. Morbror kör ambulans. Snälla Gud låt han klara sig. Mamma gråter, mormor gråter.

Nyheten går fram snabbt. En granat föll utanför sjukhuset. Morbror var i ambulansen. Klarade han sig? Vad har hänt? Jag vill veta. Skyddsrummet är litet. Det är kvavt. Mörkt. Endast ett stearin ljus. Jag vill blåsa ut det. Så att vi blir osynliga. Jag sover. Jag drömmer. I drömmarna faller granaterna på oss. Väntan. När slutar detta?

Dagarna går. Ovetande. Morbror, min idol var är du? En dag kommer en lastbil. Det är tyst utanför. Inga granater. Skjutandet har upphört. Är det över nu? Vi får komma ut. Dagsljus. Jag ser morbror. Jag springer. Vi kramas. Vi gråter. Han har bandage runt huvudet. Granatsplitter. Men han lever. Vi kan inte stanna i skyddsrummet. Det är för riskabelt. Upp i bergen. I skogen. Nytt skyddsrum. Granater faller som fyrverkerier vid tolvslaget. Aldrig upphör det. Konstant rädsla. Förstår inte. Bäst att inte prata. Att inte fråga något. Blunda och bli osynlig.

Folk pratar tyst. Rädsla. Sorg. Mödrar saknar söner och män. Vem saknas? Vem gömmer sig? Omringade. Tvingade att lämna staden. Står i en kö. En stor lastbil står parkerad. Skadade. Utan armar, utan ben. Döda. Morbror håller om mig. Soldater överallt. Rädd, jag är rädd. Livrädd. Vill bara att det ska ta slut. Skjutandet. Granaterna. Explosionerna.

Sitter på ett tåg. Ett tåg för djurtransport. Mörkt. Kvavt. Trångt. Hungrig. Törstig. Utmattad. Vart är vi på väg? Koncentrationsläger.

Vi är i Zagreb, Kroatien. Inga granater. Men vad händer nu? Lång resa till Sverige. Ni kommer att bli avvisade. Ni kommer att skickas tillbaka. Sverige tar inte emot flyktingar. Mamma chansar. Ystad. Jag ser moster. Jag ropar. Hon känner inte igen mig. 7 år gammal. Utmattad. Rädd. Rädd för att moster ska försvinna. Rädd för att hon åker utan oss. Till slut känner hon igen mig. Tårarna rinner. Glädje.

Göteborg. Nytt land. Nytt språk. Skola. Nya vänner. Vi är säkra. Var är mormor? Var är morfar? Var är morbror? Vad har hänt? Kommer vi att stanna? Eller skickas vi tillbaka? Snälla Sverige, låt mig och min familj få stanna. 1993 Mormor och morfar kommer till Sverige. 1995 Kriget är över. Vem lever? Vart är alla? Morbror. Var är morbror? Röda korset. Brev. Morbror lever. Glädje. Morbror kommer till Sverige. Undernärd. Slagen. Chock tillstånd. Koncentrationsläger. Våldtäkter. Tortyr. Mord. Unga pojkar och flickor, kvinnor och män.   

Vi är säkra. Men jag känner mig förföljd. Förföljd av mardrömmarna. Vaknar kallsvettig. En granat föll på vårt hus. En mardröm. Somna om. Ovissheten är värst. Förtränga. Glömma. Prata inte om det. Sakta radera.

Zlata
-----

Ett varmt tack för ditt inlägg. Jag hoppas att du och din familj finner er väl tillrätta och är välkomnade i Sverige.

Peter PC Carlsson



För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas
Skänk till Sveriges största blogginsamling för barncancerfonden.

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?
 

Enbart fängslad är vad jag blir, fängslad av berättelser. Att höra om tusentals som flyr eller skadas tränger inte igenom mina skyddsvallar. Men när jag läser om en enda människa och hennes öde så blir jag berörd. Jag tror att det är så vi fungerar, det är så vi kan fås att agera. Rutinmässigt läser jag DN på morgonen och skummar tidningar under dagen på nätet. Ibland stoppar jag upp, ibland blir jag fängslad, blir jag förstenad. Idag blev jag förtvivlad.

Röda korset och Röda halvmånen kom in i Gaza och i ett hus fann de döda. Inget märkvärdigt men bredvid sina döda mammor fann de barn. Notisen är kort men min fantasi är både snabb och livlig. Jag ser mina egna barn ligga bredvid sin döda mamma och tårarna väller genast fram. Jag sväljer allt vad jag kan och torkar mina ögon. Små barn är vad jag ser, liggandes mot sin döda mamma.

Deras liv har just börjat. De som skall hålla oss vid liv när vi blir gamla. Där ligger vår framtid på armen vid sin döda mor. Inte ens en mor som såväl behövs kan överleva döden. Ingen överlever döden, ingen. Men det är inte mamman jag tänker på, det är inte hennes förtidiga död som fängslar mig, det är barnen. Att vara så liten och rädd att du söker tröst och trygghet vid din döda mor. Är det Gazas framtid som ligger där på sina döda moders arm?

Oskyldig föds du till världen, utan allt vad arvssynd heter. Oskyldig och okunnig kommer du hit till vår jord. Var du föds och av vem du föds formar din framtid. Just jag, just du och varenda Sverigedemokrat som lever här är lyckligt lottade. Det är inte vår förtjänst att vi lever just här. Ibland tänker jag på det, hur otroligt lyckligt lottad just jag är. Att jag kan växa och leva just här. Att inte jag, att inte mina barn har behövt att söka tröst och skydd på armen hos min döda mor.

Fan ta dom, ja, Fan ta dom, alla dom som dödar, alla de som i den ena eller andra gudens namn ta liv. Fan ta dom som i någons intresse berövar ett barn sin mamma och lämnar barnet att tröstas av ett kallnande lik. Det är inte bara mina ögon som gråter, mitt hjärta blöder och jag vill slita smärtan ur min kropp. Men jag vet inte hur, jag vet inte vad jag skall göra. Lika lite som det barnet som söker skydd hos sin döda mor.

Hungrig och rädd ligger han där, med blöta blöjor ligger hon där vid sin döda mor. Fan ta dom, fan!

Peter PC Carlsson



För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas
Skänk till Sveriges största blogginsamling för barncancerfonden.

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?
 

Enbart evig är kärleken! Det är vad vi intalar oss, evig. Som om den kom till oss, som om vi fanns där för den, väntandes för att ta emot den. Evig, är det vad den är? Är den oss då också given, kan vi vara säkra på att få den? Vad vore våra liv utan kärlek, utan någon att hålla om, hålla av, någon att oroa sig för? Vad vore livet då?

Ensamma kan vi leva, men vi kan inte Leva. Vårt liv, våra liv är beroende av att vi är och känner oss älskade. Är det vårt mål, att bli älskade? Är det vad vi hela tiden strävar efter, kärlek? På något sätt, tror, vill jag tro det! Vi! Var och en av oss vill bli och känna oss älskade! Vad vore vi annars? Vad vore vi om vi inte kunde känna att vi omsluts av kärlek, att vi, att jag, är bra som vi, som jag är? Att bli accepterade, att bli bekräftade?

Oavsett vilka vi är, vem vi är, så har vi i grunden samma behov. Att känna oss älskade, att känna oss bekräftade. Hur någon känner kan jag inte styra, men jag kan avgöra hur jag själv agera. Jag kan bestämma hur jag visar att jag älskar, att jag tycker om, att jag gillar någon. Det är upp till mig att visa det, inte upp till någon annan.

Min uppskattning, min uppmärksamhet, min kärlek och min bekräftelse är det enbart jag som bestämmer hur jag delar ut. Enbart jag som bestämmer om och hur den skall fördelas. Jag, ingen annan! Du, ingen annan bestämmer hur du fördelar det du har att fördela. Vilka du håller nära, vilka du kontakta.

Våra liv är just vad vi gör dem till. Inte för att vi har samma förutsättningar. Det har vi inte! Utan för att trotts förutsättningar bestämmer vi vad vi gör av våra liv! Trotts förutsättningar. Det finns alltid förklaringar till varför vi gör som vi gör. Men det är hur vi är, hur vi agerar som avgör hur vi bedöms och bemöts! Vårt agerande, våra handlingar bedöms. En del tror på yttersta dagen. Men oavsett den yttersta dommen, så dömer vi oss själva. Gjorde, jag, eller gjorde jag inte rätt? Vår egen dom är ofta hård. Vår dom straffar oss, men det är aldrig för sent att ge upp! Aldrig för sent att ändra sig.

Var stund, var minut kan vi ge upp. Vårt agerande, våra handlingar är inte för evigt nödvändiga. Vi kan i var stund, i var minut bestämma oss för att agera annorlunda. Vi har alltid en chans att leva på ett annat vis. Det som är gjort är gjort och kan inte göras annorlunda. Men det är aldrig för sent att ge upp, att välja en ny väg, ett nytt sätt att leva. Att välja ett nytt liv! Att välja att leva.

Vi lever inte för evigt, men hur vi lever, lever för evigt!

Enbart David och hans kamp mot Goliat är en historia som vi gillar. Den lille som slåss mot den store och osannolikt vinner genom att döda Goliat med en sten från sin stenslunga. Den lille pojken dödade den store jätten Goliat. Redan som liten lärde vi oss att man skulle inte slå någon som var svagare. Konstigt egentligen för om alla följde detta så kan ju vilken liten plutt som ge sig på den store och lugnt räkna med att han inte slår tillbaks utan vänder andra kinden till.

De senaste dagarna har vi sett hur det åter är en kamp i Israel/Gaza mellan David och Goliat. Frågan är vem som är vem och om det ens går att vinna. Israel är naturligtvis mycket starkare rent militärt än vad Palestinierna i Gaza är, men kan de vinna? Hur ser en sådan seger ut? Vad kommer den att föra med sig?

Men jag kan också se att det är Israel som är David, inte bara att det är Davids folk utan att de faktiskt är den mindre, den lille pojken som slåss emot en växande jätte, Goliat. Omgivna som de är av motståndare, omgivna av de som önskar att Israel upphör att existera.

Våldet talar och blodet flyter. Var droppe som spills kommer att tas till intäkt för hur rätt man har att hata varandra, fanatismen får fortsätta att råda och Hamas lär oavsett fortsättning på kriget gå stärkta ur kampen. Några fanatiska ledare färre men med dess fler som vill gå med i kampen mot Sionisterna och västvärlden.

Konflikten är gammal och kommer att överleva även denna strid. Inte bara överleva utan var droppe blod ger näring och energi till nya våldsdåd. Ibland blir jag så evinnerligt trött på människans dumhet. Även om man bortser från allt lidande (hur det nu skulle kunna vara möjligt) så kvarstår ju ändå konsekvenserna efter kriget. Vilka krafter vill man stödja? På vilket sätt kommer den muslimska världen att bli mer vänligt sinnad till Israel efter detta?

Givetvis kan inte raketattacker tolereras, accepteras eller försvaras, lika lite som byggandet av en ny mur som stänger befolkning inne, lika lite som bombande och skjutande.

Det finns en väg att gå, en smal väg, knappt ens en stig. Den är lång, krokig och med många faror. Den vägen har målet samexistens som slutmål. Det är inte den vägen som Hamas för sitt folk på, det är inte den väg som Israel kör sina tanks på.

Men det finns en väg att gå, en helt annan väg, dit blir det nu allt längre.

Peter PC Carlsson



Varje månad kommer jag att ge er möjlighet att nominera kvalitativa bloggar till månadens blogg. Nominering görs här!

Gör ENBART som favorit på Nyligen 
 

Intressant?
För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas
Skänk några tior på Sveriges största blogginsamling för barncancerfonden.

Prenumerera på inläggen från Enbart 2009
Gör ENBART som favorit på Nyligen 
 

A

090214 Enbart Blogg Februari   

090106 Enbart Blogg Januari   

C
090219 Enbart Cancer  
090105 Enbart Centrum 
090105 Enbart Chocklad  

D
090107 Enbart David    
090126 Enbart Debatt - Om Prostitution  
090221 Enbart Dyslexi  

E
090222 Enbart Elev  
090213 Enbart Ensamhet  
090108 Enbart Evig  

F 
090223 Enbart Facket   

090213 Enbart Förtröstan  

090113 Enbart Gb Adam nr 6  
090208 Enbart Gb av Adam nr 7 
090204 Enbart Gb av Ammizz   

090111 Enbart Gb av Häxmamman   
090205 Enbart Gb av Häxmamman nr 2   
090218 Enbart GB av Häxmamman nr. 3    

090110 Enbart Gb av Pandarin  

090213 Enbart Gemenskap   
090223 Enbart Get   

090218 Enbart GB av Gussilago  

H
090111 Enbart Hemma   

090212 Enbart Hermelin  

090224 Enbart Hjärtat mitt  

I
090112 Enbart Ideorganisationer 

090210 Enbart Ignorera  

J
090113 Enbart Jaga  

090209 Enbart Jämmer  

K
090102 Enbart Kaka  

090208 Enbart Kär  

L
090115 Enbart Lika som bär  

090207 Enbart Lögn  

M
090114 Enbart Manlig  

090206 Enbart Mening Xanta nr1  

N

090101 Enbart Nyårsnatt 

090206 Enbart Näring  

O
090114 Enbart Odåga  
090205 Enbart Onåd  

P

090115 Enbart Passagerarplan  

090115 Enbart Pinsamma  

090126 Enbart Debatt - Om Prostitution  

Q
090205 Enbart Q  
090116 Enbart Quiz  

R

090116 Enbart Radikal   

090204 Enbart Ragnar  

090117 Enbart Sabina  

090203 Enbart Tomt  

090118 Enbart Tävling  

U

090127 Enbart Uppmärksamhet  

090119 Enbart Urban  

090203 Enbart Utvisad  

090119 Enbart Vara  

090201 Enbart Winner  

090121 Enbart World

090122 Enbart Yta  

090129 Enbart Zappa  

090123 Enbart Zürich  

090123 Enbart Ånger   

090128 Enbart Åsikt  

Ä
090121 Enbart Äktenskap   

090125 Enbart Ärlighet  

Ö

090125 Enbart Öde  

090126 Enbart Önskad  

Peter PC Carlsson

Intressant? Sveriges största blogginsamling för barncancerfonden.
För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas

090429 Enbart SMS  

090428 Enbart Sömn  

090427 Enbart Tim Ahlgren  

090427 Enbart Undrande  

090427 Enbart Vår  

090424 Enbart Webben  

090422 Enbart Xanta nr 2  

090421 Enbart Ylle  

090420 Enbart Zenta   

090419 Enbart Åska   

090418 Enbart Tävling April   

090414 Enbart Ärlig   

090411 Enbart Öl   

090411 Enbart Östberg    

090407 Enbart Äntligen   

090406 Enbart Åsikt   

090404 Enbart Ytlig   

090402 Enbart Winner Mars   

090401 Enbart Sabina Najjar   

090331 Enbart Sista chansen   

090330 Enbart Wanja 2   

090329 Enbart Wanja   

090328 Enbart Värme   

090325 Enbart Utan   

090323 Enbart Tomhet   

090322 Enbart Monster   

090320 Enbart Skam   

090319 Enbart Själv   

090319 Enbart Reaktioner   

090316 Enbart Tävling -Mars   

090315 Enbart Quist   

090313 Enbart Palestina   

090312 Enbart Opassande   

090312 Enbart Nazist   

090311 Enbart Mänskligt   

090310 Enbart Möjligt   

090309 Enbart Katolik   

090308 Enbart Kvinnodagen   

090305 Enbart Lyckans smed   

090303 Enbart Kurd   

090302 Enbart Jante   

090301 Enbart Winner Februari   

Februari 2009

090226 Enbart Ingen  

090225 Enbart Hovet  

090224 Enbart Hjärtat mitt    

090223 Enbart Get   

090223 Enbart Facket    

090222 Enbart Elev  

090221 Enbart Dyslexi  

090219 Enbart Cancer  

090218 Enbart GB av Gussilago  

090218 Enbart GB av Häxmamman nr. 3  

090217 Enbart Bil  

090216 Enbart Anfader  

090215 Enbart Acceptera  

090214 Enbart Blogg Februari  

090213 Enbart Ensamhet

090213 Enbart Förtröstan

090213 Enbart Gemenskap

090212 Enbart Hermelin

090210 Enbart Ignorera

090209 Enbart Jämmer

090208 Enbart Gb av Adam nr 7

090208 Enbart Kär

090207 Enbart Lögn

090206 Enbart Mening Xanta nr1

090206 Enbart Näring

090205 Enbart Gb av Häxmamman nr 2

090205 Enbart Onåd

090205 Enbart Q  

090204 Enbart Gb av Ammizz  

090204 Enbart Ragnar  

090204 Enbart Smärtfri  

090203 Enbart Tomt  

090203 Enbart Utvisad  

090202 Enbart Vajsing  

090201 Enbart Winner  

090130 Enbart Xtra  

090129 Enbart Ynkligt  

090129 Enbart Zappa  

090128 Enbart Åsikt  

090127 Enbart Uppmärksamhet  

090126 Enbart Debatt - Om Prostitution  

090126 Enbart Önskad  

090125 Enbart Öde  

090125 Enbart Ärlighet  

090123 Enbart Ånger  

090123 Enbart Zürich   

090122 Enbart Yta  

090122 Enbart X  

090121 Enbart Äktenskap

090121 Enbart World

090119 Enbart Vara

090119 Enbart Urban

090118 Enbart Tävling

090118 Enbart Sår 

090117 Enbart Gb av Sabina 

090117 Enbart Sabina  

090116 Enbart Radikal   

090116 Enbart Quiz  

090115 Enbart Passagerarplan  

090115 Enbart Pinsamma  

090115 Enbart Lika som bär  

090114 Enbart Odåga  

090114 Enbart Manlig  

090114 Enbart Lagom 

090113 Enbart Gb Adam nr 6 

090113 Enbart Jaga 

090112 Enbart Ideorganisationer  

090111 Enbart Gb av Häxmamman 

090111 Enbart Hemma 

090110 Enbart Gb av Pandarin 

090109 Enbart Galen  

090108 Enbart Fängslad  

090108 Enbart Evig  

090107 Enbart David    
090106 Enbart Blogg januari 

090105 Enbart Chocklad 

090105 Enbart Centrum 

090103 Enbart Attack 

090102 Enbart Kaka 

090101 Enbart Nyårsnatt 


Peter PC Carlsson

Intressant?
För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas

Enbart blogg för var månad. Eller om du så vill månadens blogg! Fram till två veckor före månadens slut har du möjlighet att nominera Månadens blogg. Du kan nominera vem som helst, inklusive dig själv och det skall du göra tillsammans med en mening som beskriver bloggen. Det är i första hand inte bloggar med många besökare som jag önskar nominerade utan bloggar som har ett innehåll som ger Dig någon form av eftertanke, oavsett vilken typ av blogg det är.

Efter nomineringen kommer ni alla att få möjlighet att rösta på bästa blogg för månaden. Sista dag för nominering är den 18 januari. Röstningen börjar den 19 januari, då kan både ni och era vänner rösta men max en gång om dagen.

Vinnarna kommer att få en present av Enbart. Var och en av er kan röstar oavsett om du nominerat eller ej, men man kan endast göra det en gång per dag. De bloggar som vinner "Månadens Blogg" går till "Enbarts årsfinal" 2009 och vinnaren där kommer jag att bjuda på en middag i Stockholm. Kan vinnaren och jag inte ses ger jag 1.000 kr till valfri hjälporganisation i vinnarens namn.

Så det enda som behöver göras för att nominera Månadens blogg är att svara i kommentaren, ge en kort beskrivning och adressen till bloggen samt skriva i din blogg och länka till detta inlägg med denna bild.

Anonyma avsändare godtas ej.

Enbart chocklad, en varm kopp chocklad är bland det godaste som finns efter att man varit ute i kylan. Efter några timmar ute i kylan, vandrandes i den tunna snön och på isen i den grunda kanalen så ville jag och grabben värma våra kalla näsor. Vi vände blicken mot restaurangen och gick in. "En kopp varm chocklad och en cappuccino!" löd beställningen. Min mössa och mina vantar la jag åt sidan tillsammans med min jacka, grabbens overall, vantar, mössa och halsduk.

En liten stund senare kom en varm kopp chocklad, doften fick mig att en kort stund sluta mina ögon och minnas. Vintrar som alltid var kalla, åtminstone i mitt minne, med massor av snö. Skridsko- och skidåkning, snöbollskrig och byggande av snögubbar och snölyktor. För en stund var jag tillbaks i barndommen och kom ihåg hur det var att komma in i värmen efter att varit ute och åkt pulka. Inne var det varmt och jag fick en kopp varm chocklad.

Ibland är barndommen just en kopp varm chocklad. Minnen av dofter och värme när man som ett litet barn kommer in med istappar i lovvikavantarna och helt rosig om kinderna. Hur skönt det var att komma in i värmen efter att pulsat runt i snön. Mammas goda bullar och en kopp varm chocklad. Små saker, men ändå så stora att minnas.

Att ta sig tid, att bara vara tillsammans och göra saker på de små barnens villkor tror jag är det största vi kan göra. Att finnas för dem just i denna stund. När du fortfarande är liten cirklar världen runt dig. Det är just så det skall vara, vi vuxna finns där och ibland känns det även för oss som att vi cirklar kring våra barn.

Peter PC Carlsson

Intressant?
Skänk några tior på Sveriges största blogginsamling för barncancerfonden.
För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas

Enbart centrum vill en del av oss alltid befinna sig i. Att få medhåll och beröm, att vara den som styr och ställer utan att någon opponerar. För ett tag sedan satt jag på en restaurang, drack en kopp kaffe och läste tidningen. Efter en stund dök ett äldre par upp och satte sig vid bordet bredvid mig. Kvinnan var parant med ljusfärgat hår i page. Mannen såg trött ut, hans hår var välklippt och silvrigt grått. Hans ansikte var fårat men ögonen lyste trotts att de såg riktigt trötta ut. Kvinnan hade från början kommandot och förde samtalet.

När de tittade i menyn visste kvinnan genast vad hon ville ha till förrätt. Mannen undrade om hon tittat på vad köket rekommenderade? Frågan var uppenbarligen dum för med bestämd röst fick mannen höra att hon var sugen på just det hon tittat ut från början. Samtidigt blev han upplyst om att han behöver inte ta samma, vilket han skulle komma att göra. Mannen svarade att han visste att han inte måste ta samma förrätt. En konversation som vilken som helst mellan ett par som varit tillsammans hela livet. Förstrött hörde jag vad de sa medan jag läste tidningen. Men nu hände något som tog hela min uppmärksamhet.

Av någon anledning tyckte kvinnan att mannens svar varit "snäsigt" och berättade hur trött hon var på honom och hans snäsighet. Ju mer hon pratade ju mer gick hon igång. Så fort mannen sa något tolkade hon det som snäsigt och tog det som exempel på hur han var. Hon blev allt mer högljud och när mannen tyckte att det började bli pinsamt eftersom hela restaurangen tittade, så sa han uppgivet, tyst nu! Det var som om det var droppen. Efter ett ordentligt ordflöde om att han inte skulle säga tyst till henne så blev båda helt tysta. De satt helt tysta tills förrätten kom sånär som på att kvinnan efter tio minuter sa en enda mening. "Vi kan nog byta vår lägenhet mot två ettor!"

Ibland är det så, att även ett strävsamt gammalt par ska dela på sig, de måste inte avsluta sina dagar tillsammans. När man inte är ett stöd för varandra längre utan tär på varandra ja då är det säkert bättre att byta sin lägenhet mot två ettor.

Peter PC Carlsson

Intressant? Sveriges största blogginsamling för barncancerfonden.
För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas

Enbart attack av Gaza från Israelisk trupp är inledd. Förvånande, nej knappast. Förfärande, ja helt klart. Israel har en svår roll att hävda och skydda sin existens omgiven av så många fiender. Det är sant. Staten Israel föddes i mitten av maj 1948 och Palestinierna fick flytta på sig enligt beslut i FN. Det har gått över 60 år och det verkar längre än på länge till en försoning mellan Israeler och Palestinier.

Dum vore jag om jag påstod Hamas som oskyldiga till det som sker, tvärt om de är i högsta grad skyldiga. De har fortfarande inte erkänt staten Israel trotts dess över 60-åriga existens. Genom bl.a. sina raketbeskjutning visar de att de inte vill fred med Israel. Den smala Gazaremsan (ca ¼ av Ölands storlek) hyser ca 1,5 miljoner Palestinier som oavsett vad de tycker och önskar nu hårt drabbas. Deras livsmöjligheter blir än mer beskärda och dessvärre är jag rädd att än fler kommer att kunna rekryteras både till soldater för Hamas och som självmordsbombare.

Konflikten är gammal och det är ingen lösning i sikte. Våldets väg är prövad, prövad igen och igen. Den har givit Israel möjlighet till fortsatt existens men inte till fred för varken Israeler eller Palestinier. Som ett brev på posten kommer avskyn mot Israel att växa, inte minst i arabvärlden och den redan spända situationen blir än mer spänd.

Hamas stöd ökar trotts att de mycket medvetet nyttjar den civila befolkningen och dess utsatthet. Israel lär vinna slaget men inte freden. För att vinna freden måste de slå in på en ny väg, en väg som ökar tilltron som ökar Palestiniernas livsmöjligheter. Nya bosättningar måste stoppas och gamla avvecklas. Det är ingen enkel väg men en nödvändig väg. Raketanfallen kommer att fortsätta, självmordsbombningar kommer att fortsätta. Ändå har Israel möjligheten att stå tillbaka från vedergällning. På samma sätt som Hamas när som helst kan erkänna staten Israel, deras rätt till existens. De existerar och har all rätt att existera, så har Palestinierna.

Det finns en smal väg att gå, en väg bort från våld, en väg till samexistens. Den vägen finns där, men känns nu ytterst smal och den tycks oändligt långt borta. Beklagligt såväl för Palestinier som Israeler.

Peter PC Carlsson

Intressant? Sveriges största blogginsamling för barncancerfonden.
För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas

Enbart kaka som skall ge större bröst. Jo det står så, "F.cup Cookies" heter kakan du skall äta så får man större bröst. Den sägs vara populär i Japan. Dock har jag inte lyckats läsa mig till något om det gäller samma sak för killar. Dvs får vi också större bröst om vi äter dessa kakor? Det är ju bra att veta, jag menar så att man åtminstone kan vara medveten om varför brösten växer. Eller fungerar det bara på tjejer?

Det troliga är naturligtvis att det inte fungerar alls, men det väcker säkert mångas nyfikenhet och köplust. Hmm borde ta upp en liknande för men, "Big Dick Cookies" skulle den heta. På samma vis som F.cup Cookies ska innehålla lite av någon ört som får brösten att växa !!! så skulle naturligtvis min kaka ha någon hemliga och exotisk ingrediens. Till den tyska marknaden skulle jag välja att ha lite nedmalt älghorn. Jo det är populärt där, älg alltså.

Vid närmare eftertanke så räcker det ju att jag säger att det är älghorn i, det funkar säkert lika dåligt, hmm jag menar bra med florsocker. Tja det är väll bara att sätta igång och baka, sen har vi snart en hel värld som ser ut som Pamela Andersson i bystmått och som John Holmes när det gäller det manliga organet. Jojomänn, då blir vi alla säkert lyckliga.

Enbart nyårsnatt, kölden har tagit ett grepp och fryser in de sista minuterna av 2008. Ute smäller raketer och nyårssmällare allt tätare, på TV:n har Jan Malmsjö gjort sin stämma hörd och mer förvånande och lika välkommet så har Mickael Wiehe låtit sin skånska dialekt förgylla Skansen.

Aldrig är vi så hoppfulla, så fyllda av löften som just nu, kork efter kork öppnas och Champagnen flödar. För nu är det ett nytt år, och vi får nya möjligheter. Ett ännu oskuldsfullt litet 2009 finns ett par minuter bort. Ändå har redan mer än halva jordens befolkning hunnit fira när turen väl kommer till oss. Denna nyårsnatt lever jorden i två världar. 2008 med alla sina problem och 2009 med alla sina möjligheter.

Ring klocka ring, ring ut det gamla, ring in det nya... Detta hopp dessa löften skall vi hålla vid liv, låt oss hoppas att de krut som bränns i år är det som bränns inatt och lyser upp himlavalvet i all dess prakt. Ett år med hopp om lycka, med hopp om kärlek som räcker till alla, värme som fyller den frusna, mat som mättar den hungrige. Så Happy New Year, happy new year...

Kavalkaden av fyrverkeri tar fart och hundarnas mardröm är här medan vi alla drömmar om nya ljuva tider. Vi vänder oss mot vår nästa omfamnar och skålar, kramar och kyssar delas ut i en takt som enbart slås av gnistrande fyrverkeri över Stockholmsnatten.

Just runt tolvslaget har telefonbolagen världen över sin julafton, vi ringer och ringer, sänder sms och mms. Allt för att visa att vi finns, att vi bryr oss och för att vi människor vill inget annat än att dela våra liv med andra.

Så ta min hand denna natt, håll den hårt och håll den nära. Ta en hand, håll den hårt och håll den nära. Lev och gör det nu, lev, lev nära. Ensam är vi inget, inget annat än just ensamma. Så ta en hand, ge en kram.

Gott nytt 2009 alla Enbarts läsare och en varm kram till dig.

Peter PC Carlsson

Intressant?