Enbart Sabina och hennes kommentar till mig fångade hela min uppmärksamhet. "Nu har slut kampen nått mig! Och jag ville bara säga att det du gjorde för Madde var så fint gjort! Du är en god människa! Glöm aldrig det!
Kramiz"

Jag stelnade till inom hela mig, små kalla kårar kom fram och förvandlades till isblock innan jag han komma in på Sabinas blogg "Sabinas kamp" för att läsa vad som hänt. Med tårar som ständigt fick blinkas bort förstod jag att Sabinas tid på jorden snart är slut. Metastaser i hjärnan gör att det ofta bara är en fråga om tid, även om hopp finns så länge hon orkar kämpa.

Var människa har förmåga att fängsla och beröra oss. Jag tror att det är så att vi kan känna en kärlek till varje enskild människa på jorden bara vi får ta del av bitar från deras liv. Sabina har jag aldrig mött, aldrig pratat med men hon berör mig som om vi känt varandra länge. Kanske för att jag kan identifiera mig med henne. Förälder med barn hon älskar och som hon inte vill lämna? Jag vet inte, men jag önskar så att hon får leva, att hon få vara med och se sina barn växa. Att hon får vara med och se sina barns barn.

Ibland är verkligheten för ond, för svår att riktigt kunna mäkta med. Mitt i denna onda dröm så är Sabina stark och tänker just på sina barn, på det hon missar, det hon inte kommer att få vara med om. Jag önskar så att det finns möjlighet, att det finns hopp. Hopp, du har mitt hopp Sabina, mitt hopp, se film om henne.

Peter PC Carlsson



För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas!
Sveriges största blogginsamling för barncancerfonden.

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?