Enbart Wanja 2, eller Wanja igen! Nu framhärdar LO:s ordförande att hon blivit för bakom ljuset. Och nog är hon och styrelsen bakom ljuset. De har alltid ansvaret, oavsett vad Wanja Lundby-Wedin hänvisar till. Skulle det begråts brott så ska det polisanmälas. Skulle det begåts brott år efter år så är det styrelsens ansvar att beivra. Så hur du än vänder dig Wanja så har du din smutsiga byk därbak och den behöver tvätas.

Nu sägs det att förre VD:n skall betala tillbaks 20 miljoner av de 62 han skulle få. Med andra ord anses 42 miljoner vara ett rimligt pensionsavtal för en VD som har flera miljoner om året i lön. Åtminstonne för LO:s Wanja Lundby-Wedin. Undra vad den nya VD:n har? Undrar vad Wanja själv har?

En bra lön är alla världa. De som har en riktigt bra lön har rimligen råd att betala sin pensionsförsäkring själva. Skulle bolaget mot förmodan inte kunna hitta någon som kan ta jobbet för några miljoner om året (utan bonus och pensionsförsäkring). Ja då vet i fanken vart vi är på väg egentligen. Dags att köpa en aktie i vart företag och kräva talartid på bolagsstämmorna för att göra sin röst hörd.

Rösta på månadens blogg i rutan till vänster på första sidan!

Peter PC Carlsson
För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?

Enbart Wanja och ett fåtal till förstår inte fadäsen som LO:s representanter har gjort när de godkänt förre AMF vd:ns pensionsavtal. Lurad, grundlurad ansåg hon sig blivit. Det känns meningslöst att kommentera. Fortfarande har inte en enda journalist ställt den för mig självklara frågan. "Hur mycket trodde du att du beviljade honom i pension, hur mycket tycker du skulle vara ok?"

Med fingrarna i syltburken eller som i detta fall med rumpan bar så är det lättare att vara efterklok, att beklaga sig på att hon blivit lurad eller värst av allt att hon inget visste. Bägge fallen är ett starkt underbetyg till LO:s representanter i styrelsen och framförallt till Wanja personligen. Tyvärr blir jag inte förvånad, egen intresset ljuger inte. Men det är tragiskt att en organisation som skulle kunnat agera (men aldrig höljt sin röst i frågan på allvar) inte tagit uppgiften på större allvar. För det kan man knappast påstå sig ha gjort. Med en handfull representanter i styrelsen är det ingen som brytt sig om att ta reda på vad den person som är satt att styra har för avtal.

Ansvar, det är inte bara något man får det är också något man förtjänar och ska leva upp till. Undra vem som vill ge Wanja extra ansvar nu? För vilka förklaringar hon än har så har hon brustit i sin roll som styrelseledamot. Just VD:ns villkor och uppgifter är styrelsens mest grundläggande uppgifter att styra över. Vi kan ju bara hoppas att andra uppgifter inte sköts lika ansvarslöst oavsett om det gjorts ideellt eller med ersättning.


Rösta på månadens blogg i rutan till vänster på första sidan!

Peter PC Carlsson
För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?

Enbart värme kan vi finna i många former. Just nu längtar de flesta av oss svenskar efter värme och sol. Vi ser så fram emot att vrida fram klockan inte bara en timme i natt utan så pass att vi har en strålande sol och möjlighet att packa ner våra vinterkläder till nästa vinter. Men den värme vi lever av är gemenskap. Människan är ett flockdjur. Vi blir till i gemenskap med andra. Det är Enbart så vi kan forma och formas.

Jag har alltid haft väldigt få vänner, mycket få, men de har alltid stått mig nära. Jag vet att de skulle göra nästintill allt för mig på samma sätt som jag skulle göra för dem. Bara att tänka på dem ger mig en känsla av värme, av närhet. Det är just närheten jag söker, närheten som ger mig en känsla av tillhörighet och värme.

Enbart utan, en del är utan, har alltid varit utan och förblir utan. Andra har ett överflöd, har alltid haft ett överflöd och kommer troligen alltid att ha ett överflöd. Beroende på var vi föds, av vem vi föds så avgörs till stora delar våra liv. Vi föds utan eller med möjligheter i överflöd.

Om jag blivit född i USA hade blivit amerikan och pratat engelska, skulle jag fötts i Pakistan vore jag troligen muslim och om jag vore född i Afghanistan kanske jag till och med varit Taliban. Det bär mig emot att erkänna det. Men visst skulle jag kunnat vara Taliban Inte för att jag sympatiserar med dem, tvärt om jag anser att de är bland det mest avskyvärda som finns. Jag hade troligen varit Taliban för att jag formats av det samhälle jag växt upp i. En skäggig man som tillber Allah och förtrycker kvinnor. Fy fan, tur att jag inte fötts just där.

Tänk om jag fötts som kvinna i Somalia, då hade jag antagligen inte haft varken inre eller yttre blygdläppar, inte heller någon klitoris. Självklart skulle jag ha fötts med ett fullt utvecklat kön men som en rit hade det sedan blivit stympat. Min rätt till sexualitet hade tagits ifrån mig.

Var och en av oss formas och styrs av den kultur vi växer upp i. Ofta ligger fördomar och religion bakom ett samhälles utformning. Som man född i ett land som Sverige har jag nästan alla fördelar man kan ha. Som kvinna född i Afghanistan eller Somalia skulle jag födas utan stora möjligheter att forma mitt egna liv.

Ibland tror jag att det är bra att tänka på hur privilegierad jag är, hur privilegierade vi är som lever här. Men det betyder inte att vi ej kan lida, att vi inte mår bra. Även här blir vi sjuka och får kämpa var dag för vår överlevnad, såsom Sabina gör just nu. Hennes kamp mot sin långt framskridna cancer är en kamp mot tiden. Var dag är en vinst men också en seger fylld av smärta.

Det är i jämförelse med andra vi kan känna oss rika, lyckligt lottade och kanske också lära oss att uppskatta våra liv så som de är.

Rösta på månadens blogg i rutan till vänster på första sidan!

Peter PC Carlsson
För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?

Enbart tomhet är ibland vad som finns kvar. Det kan vara en tomhet efter en framgång eller en tomhet till följd av ensamhet. Ständigt jagar vi efter något, grönare gräs, finare bil, en ny TV, nya kläder ett nytt liv. Vi jagar, köper och konsumerar, ändå lämnas vi där med en känsla av tomhet.

Ofta tror jag att vi allt för lättvindigt försöker att köpa vår tillfredsställelse, vår belåtenhet för att tysta vårt begär. Kvar blir en känsla av tomhet. Jag tror att vi skall undvika att försöka tillfredsställa våra begär men samtidigt ta vara på möjligheter som vi möter i livet. Det kan vara en hårfin gräns mellan begär och och en innerlig längtan.

Materiellt har samtliga som bor i västvärld, det relativt bra, även om vi är utfattiga och även om vi så skulle vara bostadslösa. Men bara i jämförelse med de som har det sämre. Den största delen av jordens befolkning har det avsevärt sämre än var och en av er som har tillgång till en dator och kan ta del av denna text. Du är inte analfabet, du behöver inte ägna hela din dag åt att arbeta för att få mat, ved och vatten. I jämförelse kan vi alla framstå som rika.

Men i jämförelse kan vi också vara fattiga. Det är inte alla av oss som är välavlönade och än färre som likt AMF och SEB-direktörer får åtskilliga miljoner i löner. Med rätta vänder vi oss mot det orimliga i dessa löner för i jämförelse med våra är de orimliga. Frågan är vad som är rimligt? Är det rimligt att stora delar av världens befolkning lever på under en dollar om dagen? Har inte vi orimligt mycket i jämförelse? Eller är det en annan sak?

Behov och begär. Vi behöver inte nödvändigtvis en platt-TV, vi behöver inte en ny bil. Det är något vi vill ha. Vi behöver inte en semesterresa om året utomlands även om det är något vi vill ha. Vi behöver inte heller 102 miljoner i pension när vi slutar som direktörer på AMF (oavsett om LO-ordföranden förstått hur många tiotals miljoner hon godkänt eller ej). Men vi behöver rent vatten, vi behöver mat och vi behöver lära oss skriva och räkna. Det behöver vi oavsett om vi bor i Sverige, i främlingsfientliga Landskrona eller i Afrika. Det är skillnad på behov och begär.

I jämförelse med andra kan våra begär av oss själva ses som behov. Jag kan inte säga att jag behöver ens ynka 7 SEB-Bankmiljoner i lön. Men visst vore det trevligt att få dem. Faktum är att jag inte ens kan säga att jag behöver hela den lön jag har. Fast jag har anpassat mitt liv till den och har svårt att få det att räcka. I jämförelse med andra finns det alltid någon som har det bättre respektive sämre. Detta gäller för samtliga människor på vår jord. Nästan samtliga, för alla utom två. Det finns en som har det bäst och en som har det värst. Frågan är om det är deras löner eller brist på dem som avgör?

Enbart tomhänt lämnar vi livet. Kan det vara den tomhet vi känner av när vi försökt tillfredsställa våra begär?

Rösta på månadens blogg i rutan till vänster på första sidan!


Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?

Enbart Monster, så beskriver vi det ofattbara. Så beskriver vi det vi ser som omänskligt och som vi inte förstår och kan hantera. Som ett monster beskrivs Josef Fritzl. Men han är inget monster, han är en människa så som du och jag. En människa som begått de mest hemska och oförsvarliga handlingar, rent av monstruösa handlingar. Men han är lika fullt en människa.

Att benämna någon som ett monster är också att banalisera och förringa de hemska handlingar som har begåtts Det är ju inte en människa som gjort det, det är ett monster. Vad annat är att vänta av ett monster. Tvärt om ska vi förmänskliga den personer som begått de mest vidriga och hemska handlingar. Människan är kapabel till just det. Att begå ohyggliga gärningar, men likväl är de människor. Ibland sjuka, ibland med förvriden empati, ibland med sjuka fantasier som får löpa fritt. Men likväl människor.

Josef Fritzl är en helt vanlig människa och inget monster. Hans brott är svårt att förstå och än svårare att förlåta. När vi kallar honom för monster behöver vi heller inte anstränga oss att förstå, vi kan nöja oss med att fördöma, förkasta och förtränga. Om vi inte lär oss att förstå kan vi inte heller lära oss att förhindra att det sker igen. Förståelse, förklaring och förlåtelse är inte samma sak.

Vi behöver förstå för att kunna hantera det hemska som skett. Förklaring till varför kan ligga i barndomen, i trauma eller i näst intill vad som helst. Men det är just förklaring. Det ger inte honom den minsta rätt att agera så som han har gjort och än mindre ger det honom förlåtelse. Det vi behöver göra är att söka förståelse inte bara fördömande och förenklingar genom att döma ut honom som ett monster.

Enbart skam och skuld är de svåraste känslor jag har att hantera. Hur gör man, hur kan jag hantera just känslor av skam, känslor av skuld? Det är känslor som är så starka, som är så svåra att hantera. Att känna skam är omskakande och kan vara förödande. Skam är en av de jobbigaste känslor vi har att hantera. Det kan finnas olika skäl till att vi känner skam, att vi skäms. Men vilken anledningen än är har vi alla svårt att hantera våra skamkänslor.

Var och en av oss har vi olika skäl att känna skam, att skämmas att vara missnöjda med de vi är med de vi blivit. Men vår skam är ingen lösning. Den är ingen väg ut. Vi skäms och vi mår dåligt för något vi skulle vilja vara annorlunda. Det kan vara något vi gjort eller kanske mer troligt något vi inte gjort, något vi tycker oss borde ha gjort, borde ha klarat av. Skammen följer oss likt ett höstregn och förmörkar våra liv.

Ibland står vi upp, ibland vågar vi stå emot och bemöta skammen, klarar vi att hantera känslorna och ser mer sakligt på våra känslor. Att fly är en instinkt så även från skam och skuld. Men flykten kan Enbart förstärka skammen och bekräfta vårt misslyckande. Istället behöver vi ställa oss upp, rak ryggat och erkänna vår skuld, ta vår skam och bemöta den med den åtgärd eller det straff som krävs. Den värsta domaren, det hårdaste straffet delar vi oftast själva ut.

Själv känner jag återkommande skamkänslor för saker jag inte gjort, saker jag borde ha gjort. Men också för saker jag gör i smyg och själv inte tycker att jag skulle göra. Det ger skam, det ger skuld även om det inte leder till ett dåligt samvete. Skam är känslor som vi har svårt att hantera, har svårt att bli av med och har svårt att komma över.

Stora delar av mitt liv har jag levt med skam- och skuld känslor Inte för att jag har haft anledning utan för att jag tyckt att jag borde ha gjort något, borde ha klarat, borde ha funnit till hands. Jag borde ha... Det har varit en grund för min känsla av skuld, min känsla av skam. Ständigt otillräcklig, ständigt kommer jag till korta i domarens ögon, i den enväldiga juryns dom.

Skam borde vi lära oss att känna igen och förvisa. Vi borde lära oss att stå emot när skammen knackar på vår dörr, vägra att ta emot och öppna paketet av skam. När vi väl håller det skamliga paketet i vår famn så skäms vi även för det.

Dags att erkänna våra problem, att börja jobba med dem istället för att göra allt för att dölja dem och skämmas för dem.

Rösta på månadens blogg i rutan till vänster på första sidan!


Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?

Enbart själv. Det är ytterst alltid just så det är. Vi är själva. Alla konstellationer, relationer och familjebildningar består av just den enskilda individen. Ytterst är vi alltid själva, ensamma och utlämnade till vad vi själva förmår och kan. Jag är den minsta byggstenen i min egen familjebildning. Min partner är den minsta byggstenen utifrån sitt förhållningssätt. Var och en av oss lever vi ensamma, var och en står vi oss själva närmast och det är bra. Vi lever tillsammans och vi växer tillsammans med andra. Ändå lever vi just själva, ensamma och utlämnade.

Var och en av oss har behov och rätt att utveckla vårt jag, utveckla vårt innersta och det som kan bli vårt eget ideal. Men vi lever inte allena, kan inte göra det och behöver hela tiden jämka för att anpassa oss efter situationen. Vi människor är otroligt anpassningsbara. Vi lär oss att acceptera och leva under de mest märkliga förutsättningar. Allt under förutsättning att vi inte är själva, att vi inte är utelämnade, inte är utstötta Att höra till, att känna tillhörighet och gemenskap är avgörande får vår utveckling och fortlevnad.

Så hur ser det ut runt om oss, bekräftar vi de vi håller kära, visar vi vår uppskattning till de vi gillar? Finns vi där för våra barn, är vi tillgängliga för våra vänner så som vi vill att de skall finnas för oss? Utan gemenskap är vi utelämnade och vilsna, ändå är vi ensamma, ändå lever vi själva. Innerst inne är vi just ensamma utlämnade till vår egen kraft och förmåga. Det är jag som kan förändra, det är Enbart jag som kan bestämma och avgöra hur jag vill och skall leva just mitt liv. Enbart jag, själv, ensam.

Det är så vi lever, ensamma med våra beslut, med det yttersta av våra liv. Ständigt är vi beroende och påverkas av andra, påverkas av allt möjligt. Men det är jag, Enbart jag som ansvarar för mig, mitt liv och för mina handlingar. Det finns alltid orsaker och förklaringar men det är jag som lever mitt liv, jag som avgör vad jag skall göra med just den tid jag har att leva här.

Tänk om vi ändå kunde förstå det enkla faktum.

Rösta på månadens blogg i rutan till vänster på första sidan!


Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?

Enbart reaktioner har jag åter haft. Kroppen reagerar åter på ett antal situationer som den mins var farliga och ledde till att jag för tio år sedan "gick in i väggen". För tio år sedan när jag verkligen var stressad så utvecklade kroppen ett varningssystem för att få mig att trappa ner, för att få mig att ta det lugnt. Systemet fungerar helt utmärkt än i dag. Problemet är att det varnar extremt tidigt så fort den känner igen situationer som den tidigare mött och som varit stressande.

I går slog varningssystemet till med full kraft. Reaktionen var kraftig och hjärtat talade tydligt om att det existerade och slog så många extra slag det hann med under dagen. Att vakna så kan bero på en dröm jag haft och som skapat stress. Denna gång vet jag precis vad det var som fick min kropp att gå igång. Jag hade dagen innan ett möte som var förenat med skuld och skamkänslor och detta trots att det var ett mycket bra möte.

Både skuld och skam är starka krafter och när jag känner dessa känslor för att jag inte klarat av något jag föresatt mig så aktiveras mitt stressystem. Så jag vaknade helt enkelt med kroppen fylld av hormoner och enzymer som tillsammans ger störningar i hur hjärtat skall slå. Faktum är att en del av kroppens varningssystem mot just stress är en substans som påverkar hjärtats rytm. När kroppen får för mycket av detta enzym så påverkar det helt enkelt hjärtrytmen. Hjärtat får nämligen hela tiden signaler om att det skall slå.

Det var precis vad hjärtat gjorde igår, slog och slog. Jag var tvungen att ta en lugn förmiddag och lilla grabben kom inte till förskolan förränn efter lunch. Han fick en kort dag och jag stannade hemma. Det finns ett Värmländskt ordspråk "När du står på randen av ett stup så finns det Enbart en väg framåt och det är ett steg tillbaks!" Just så var det igår, jag var tvungen att ta ett steg tillbaks. Släppa efter för att åter kunna komma tillbaks

Sakta lär jag om både för mig och för kroppens minne hur jag hanterar stress. Jag pressar mig inte längre igenom det som stressar. Jag går fram känner stressen och backar, går fram och backar, går fram och backar. Ett evighetsarbete för att lära kroppen att det inte är farligt, att den inte behöver varna mig så kraftigt som den gör. Steg för steg försöker jag lära kroppen att vi mår bra, att den inte måste slå ner mig med ethjärta som leker hårt ansträngd elitidrottsman, att magen inte måste tömma sig i form av plötsliga kräk attacker eller diarréer.

Men än tio år efter att mitt förra jobb gjorde mig sjuk har kroppen fortfarande svårt att lita på mig. När ett förtroende en gång har svikits är det svårt att återskapa det.

Rösta på månadens blogg i rutan till vänster på första sidan!


Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?

Enbart tävling om månadens blogg. Det finns en rad bloggar nominerade och du kan rösta en gång varje dag. Vinnarna kommer att få en present av Enbart. Den blogg som vinner "Månadens Blogg" går till "Enbarts årsfinal" 2009 och vinnaren där kommer jag att bjuda på en middag på en restaurang i Stockholm. (På så viss blir ju jag också en vinnare ;-) Kan vinnaren och jag inte ses ger jag 1.000 kr till valfri hjälporganisation i vinnarens namn.

Se till att rösta på Enbart månadens blogg. Jag kommer oavsett vem som vinner att själv ge en motivering till den blogg jag funnit mest intressant och tänkvärd under månaden. Är du nominerad så länka hit och uppmana dina vänner att rösta på dig. Livet går inte bara ut på att kämpa väl, ibland också på att vinna. Frågan är dock vad vi vill vinna.

Det är enbart bloggar med ett innehåll som på ett ellar annat sätt manar oss till eftertanke som kan vara med i tävlingen.

De nominerade är:
CPmamman, En mammas tankar och funderingar, Gussilago, Jayne, När livglädjen tystnar, Shoegirl, Tindra, ThinLine, Vimmelmamman,


Rösta på månadens blogg i rutan till vänster på första sidan!

Tidigare nominerade,
Februari: Ann, Daniels värld, Häxmamman, Ludmillas Blogg,  Mamma Melissa, När livsglädjen tystnar, Trollhare, Ulricas box of chocolate.
Januari: Ann, Annarkia, Anne, Cecillia, Fru Sörmlind, GladaKatarina, Gussilago, Hontass, Häxmamman, Josefin, När livsglädjen tystnar, Ludvig Sörmlind, Sabina, Underbara barn,


Peter PC Carlsson

P.S. Tack alla ni som skänkt pengar till Barncancerfonden. Insamlingen till Maddes minne och för alla som fortfarande kämpar har nu varit öppen i sex månader. Vi har tillsammans samlat in närmare 120.000 kr. Stort tack till er alla som skänkt pengar.


För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?

Enbart Quist var en tjock, jag menar verkligen tjock, busschaufför som körde skolbarn när jag var liten. Som liten trodde jag nästan att han växt upp i sin busschaufförsstol. Den tycktes perfekt formad för hans stjärt och rygg. När vi någon gång såg honom gå så var det med vaggande steg. Han passade bäst i bussen. Ingen av skolbarnen var elak mot honom. Åtminstone inte vad jag vet. Men han verkade så ensam.

Jag tänker tillbaks ibland. Tillbaks på den tid som varit, den tid som flytt och som enbart kan komma åter med hjälp av minnen. Jag tror inte att Quist finns längre, tror han är borta, så nu finns han bara i minnen. Undra vilka som minns just honom. Han levde ensam vad jag vet. Vem mins en då? En tjock men snäll man som hela sitt liv körde buss, skolbarn till skolan och en och annan pensionärsresa till Kolmården. Undrar vilka han brukade prata med?

Just nu sitter jag på tåget upp mot Stockholm och i sätet bredvid sitter en annan Quist, Lars Stjernkvist. Ni vet mannen som såg ut som en uggla och i jämförelse med sin efterträdare Marit Ulvskog verkligen var klok som en uggla. Han var socialdemokratisk partisekreterare mellan 1999 till 2004. Numera kommunalråd i Norrköping. Undrar hur deras ekonomi ser ut, Norrköpings alltså. Undrar vad ett kommunalråd får brottas med idag? Antar att det är ungefär samma som Arnold Schwarzenegger, en taskig ekonomi. Kalifornien där han är guvenör, ja inte ugglan utan the Terminator, är faktiskt världens 6:e största ekonomi. De får just nu låna pengar till löner!!!

Att komma på grön kvist är det inte bara många guvernörer och många bankdirektörer som vill. Nu kämpar många för sin ekonomi och sin rätt till existens. Annika Falkengren, SEB, insåg tillsammans med bankens ordförande Marcus Wahlenberg att det inte var läge att höja lönen med två miljoner kronor samtidigt som man plockar in 15 miljarder från aktieägarna och ber staten om hjälp med lånegarantier. Smart brud, inte illa att fatta det. Fanken, själv hade jag nog inte lyckats räkna ut att mina 7 miljoner i lön inte räcker.

Men rätt skall vara rätt, hon hade redan fått en åtstramning, det generösa bonusprogrammet slopades och för det skulle hon kompenseras med en ordentlig löneförhöjning. Reinfeldt och Borg stod på sig och sa enbart att SEB nu inte kan kvalificera sig för stöd med en sådan höjning. Ibland önskar jag verkligen att en del höjdare kunde tänka själva. På något sätt är det väll ändå det de får så bra betalt för, att kunna vara duktiga på att tänka själva.

Nej jag tror att det är dags att sätta in den gamla Schwarzenegger, The Terminator för att rensa upp bland alla roffare i näringslivstopparna. Annars skall jag fan ta och köpa en aktie i vart bolag med orimliga bonusprogram och därmed köpa mig talartid på bolagsstämmorna. En del kvistar skall man minnas andra skall man bara klippa av så att det kan växa ut nya och friska.

Peter PC Carlsson

Nominera gärna en eftertänksam blogg till Enbart Månadens för Mars.
Nominering avslutas kl 18.00 idag den 15 mars.
Därefter kan man dagligen rösta på sin favorit, månaden ut.

För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas
Intressant? 

Enbart Palestina debatteras nu allt oftare och allt oftare hörs det en mer och mer aggressiv ton även i den inhemska Svenska debatten. För egen del har jag länge anset att Israel på ett vis bär ett större ansvar för att få fred än vad Palestina gör. Men jag kan faktiskt lika väl vända på det, jag har också den största förståelse för att Israel försvarar sin rätt till existens.

Palestinierna är militärt helt underlägsna, de har inte möjlighet att tillfoga Israel någon reell militär skada, däremot kan de utöva mindre attentat/terror för att skapa skräck och döda en handfull personer var gång. I egenskap av att vara militärt helt överlägsen menar jag att Israel har ett större ansvar att vara återhållsam och varsam i sina ageranden. Men att avkräva en total avhållsamhet mot ständiga raketbeskjut är betydligt mer än vad jag begär.

Israel ockuperar stora delar av Palestina och bedriver en politik som gör det svårt för Palestinierna att kunna leva och försörja sig i sitt eget land. Detta är inte bara felaktigt och värt fördömanden det är också kontraproduktivt. Det innebär nämligen att Israel ständigt skapar sig fler och nya antagonister, har allt svårare att få stöd i omvärlden.

Bosättningarna i Palestina som Israel länge understött ser jag som ett större problem än det krig i Gaza som just avslutats. Hamas är legitimt valt av det Palestinska folket men likväl är det en organisation som har långt kvar för att vi skall kunna se dem som en kraft som verkar för samförstånd och samlevnad med Israelerna. Tvärt om har de stått för en politik som leder till mer konfrontation och mer blodutgjutelse. Deras skuld för det krig som just varit och dödat åtskilliga Palestinier delar de med den Israeliska regeringen.

Området som idag heter Israel och Palestina har såväl Palestinier som Israeler rätt till. Allt annat är fruktlösa diskussioner. En varaktig och hållbar fred mellan Israel och Palestina kräver ett ömsesidigt erkännande av varandras existensberättigande som stater och som folk. Det kommer också att kräva gemensam tillgång till det vatten som det är stor brist på och inte minst ett sammstyre av Jerusalem dit såväl judar, muslimer och kristna har tillgång till sina heliga platser. Dit är det långt, ändå är det just dit man slutligen måste nå åtminstone om det är fred man vill ha.

Fred kräver samexistens och en gemensam respekt inför varandra. Det är hög tid att man börjar att tala öppet och tydligt från världen om vad som krävs och vad som förväntas. Jag har stora förhoppningar på den nya amerikanska administrationen men jag tror inte på under. Inte ens ett sådant under som att den Svenska Katolska kyrkan stödjer och erkänner den våldtagna lilla nioåriga flickans rätt att leva (se tidigare inlägg).

Men kanske är inte undrens tid förbi, kanske är de här. Vi ser kritik, såväl från höger som vänster, växer mot bankchefer som höjer sina löner. Vi ser Volvochefer som sänker sina löner med tio procent. Vi ser hur ledningar avstår sina bonusar. Kanske kommer vi också att se hur man nu aktivt börjar jobba för samexistens i Palestina/Israel. En sådan lösning vore samtidigt det mest effektiva vapnet mot terrorism. Till och med mer effektivt än Jack Bauer i TV-serien 24.

Enbart mänskligt eller Enbart omänskligt. Sänd ett mail till den Katolska kyrkan i Sverige för att få dem att stödja den våldtagna nioåriga flickans rätt att leva. Se föregående inlägg! Maria Hasselgren som är pressansvarig för Katolska kyrkan i Sverige har på deras hemsida lagt ut en förklaring. En förklaring som både är klargörande och beklaglig.

Hennes text är klargörande för den visar var den Katolska kyrkan i Sverige står. Den är beklaglig eftersom man varken försvarar flickans rätt att få leva och än mindre ger en våldtagen nioårig flicka rätt att göra abort. Det är också beklagligt att hon avslutar sin text med att skuldbelägga media för att lyfta fram och skriva om den nioåriga flickan. Med andra ord förvärar jag själv just nu flickans lidande. Själv har jag svårt att se hur flickans lidande minskades genom Katolska kyrkans agerande och "exkommunicerande" av flickans mamma?

Min förväntan är fortfarande att den Katolska kyrkans biskop Anders Arborelius uttrycker stöd för den våldtagna flickans rätt att göra abort för att överleva.

Jag kan samtidigt bara tacka gud för att den katolska kyrkan har så stort inflytande i Sverige. Då skulle det se annorlunda ut för stora delar av den svenska kvinnliga befolkningen och de läkare som utför abort. Antagligen också för de barnmorskor och sköterskor som sätter in preventivmedel så som spiral i flickor och kvinnor som inte vill bli gravida. Apotekare kanske hade riskerat kyrkans vrede för försäljning av dagen efter piller. Både dessa piller och preventivmedlet spiral stöter nämligen ut befruktade ägg ur livmodern. För den katolska kyrkan är detta lika illa som att abortera ett foster sent i graviditeten.

Så tack och lov att denna syn inte har stöd och fäste i Sverige, men jag förväntar mig fortfarande biskop Anders Arborelius stödjande kommentar till den våldtagna flickans rätt att göra abort för att leva.

Peter PC Carlsson

Nominera gärna en eftertänksam blogg till Enbart Månadens för Mars. Nominering sker till 15 mars. Därefter kan man dagligen rösta på sin favorit, månaden ut.

Intressant?  För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas

Enbart möjligt är det fortfarande i en vecka, att visa sin omsorg, att visa att du har ett par tior över att hjälpa andra som drabbats av cancer. Den 16 Mars stänger den insamling jag startat emot cancer hos Barncancerfonden. Redan efter en månad nådes målet 100.000 kr. nu återstår ca 4.000 kr till det nya målet 120.000 kr. Var och en av er som läser min blogg har gjort vad ni kunnat, skänkt era slantar. Många av er flera gånger, tack, tack. Men trotts det saknas det 4.000 kr. Vi har nu en knapp vecka på oss att ge stöd till de drabbade som Madde, Tim, Lena och Sabrina.

Kanske hjälper vårt stöd, våra pengar dem, kanske inte. Men vi gör vad vi kan för att bidra till att bekämpa cancern. Framförallt hjälper det dem som ännu inte drabbats, sådana som du, jag och våra barn. Det är för oss forskningen behövs. Jag hoppas verkligen att vi kommer attt nå målet och få in ytterligare några tusenlappar.

Så just nu har jag två kampanjer jag hoppas att så många som möjligt vill bidra till. Skänk en hundring, en tjuga för cancerforskningen och skriv ett brev till den katolska biskopen i Sverige, [email protected]. Ber honom att gå emot vatikanen som bannlyst den våldtagna lilla nioåriga flickan och hennes mamma för att hon gjort abort.

Ibland räcker det inte att tyst samtycka, ibland skall vi göra vår röst hörd och skrika rakt ut. Nu är det nog!

Det är just vad det är. Nog. Kopiera detta inlägg eller länka hit från din blogg. Nu skall vi sända minst 1.000 mail till katolska kyrkan. Här kommer ett mailförslag.

"Rädda liv Anders Arborelius!

I Brasilien är abort förbjudet med två undantag, vid våldtäckt och vid fara för kvinnans liv. Uppenbarligen gäller inte detta barn. Onsdagen den 4 mars gjorde den våldtagna nioåriga flickan abort på inrådan av läkarna. Flickan har våldtagits sedan sex års ålder av sin styvfar. Nu riskerade det nioåriga barnet att dö av graviditeten och mamman samtyckte till aborten. Den katolska kyrkan bannlyste flickans mamma och läkarna medan pappan fått förlåtelse.

Redan detta är illa nog, dessvärre backade Vatikanen upp beslutet genom kardinal Giovanni Battista Re, chef för den romersk-katolska biskopskongregationen.

Jag förväntar mig nu att Katolska kyrkan i Sverige genom dig Biskop Anders Arborelius agerar och visa att den Katolska kyrkan i Sverige inte ställer sig bakom denna bannlysning utan tvärt om försvarar rätten för ett våldtaget nioårigt flickebarn att få leva.

Skriv till [email protected]"

Peter PC Carlsson

Nominera gärna en eftertänksam blogg till Enbart Månadens för Mars. Nominering sker till 15 mars. Därefter kan man dagligen rösta på sin favorit, månaden ut.

Intressant?  För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas

Enbart katolik och gravid i fjärde månaden, samt Enbart nio år och våldtagen under flera år av sin styvfar. Flickan hade "ont i magen" och när hon kom in till sjukhus visade det sig att den nioåriga flickan var gravid med tvillingar i fjärde månaden. Läkarna bedömde att hon skulle ha svårt att klara graviditeten och samtidigt kunna överleva. De rekommenderade abort. Mamman samtyckte. Den katolska kyrkan i Brasilien bannlyste såväl mamman som läkarna och fick sitt samtycke av den Katolska kyrkan.

Jag vet inte hur man tänker och fungerar om man av religiösa skäl anser att en nioårig våldtagen flicka skall riskera livet för att föda barn? Jag kan inte förstå det! Lika lite som jag kan förstå Al Quaida och deras agerande, eller Talibanernas agerande att förvägra kvinnor att studera. Jag kan inte förstå. Detta är fundamentalism och skall bekämpas. Det är o humant och strider mot allt sunt förnuft.

Ofta fokuserar vi på andra religioner och dess avarter. Det finns all anledning att göra det. Men jag vill lyfta fram och peka på fundamentalismens problem, oavsett om det är kristna katoliker eller sharialagarnas Talibaner som står för de människofientliga idéerna. Att förvägra kvinnor rätt att studera som Talibanerna gör eller att förvägra en våldtagen nioårig flicka som riskerar att dö av sin graviditet att göra abort. Ja det är allt annat än civiliserat och humant.

Tyvärr är det inte en Brasiliansk företeelse med en galen dogmatisk Katolsk kyrka just där. Vatikanen har backat upp och anslutit sig till banlysningen av den nioåriga flickans mamma och läkarna som gjorde det eda rimliga. Nämligen räddade livet på flickan och tog bort de foster som med våld tvingats in i det lilla nioåriga barnet. Däremot har våldtäcktsmannen fått förlåtelse! Är det en kyrka värd namnet kyrka?

Jag har känner inte, har aldrig träffat eller mött Jesus. Ändå känner jag mig säker på att han skulle stå på den lilla flickans sida mot de falska profeterna. Jag hoppas att du liksom jag kommer att göra kommer att skriva och uttrycka min åsikt till den katolska biskopen i Sverige. Samtidigt passar jag på att tacka Jonas Gardell för tipset om vad som hänt i det för mig avlägsna landet Brasilien.

Peter PC Carlsson

Nominera gärna en eftertänksam blogg till Enbart Månadens för Mars. Nominering sker till 15 mars. Därefter kan man dagligen rösta på sin favorit, månaden ut.

Intressant?  För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas

Enbart kvinnodagen den 8 mars och året är 2009. Långt har vi kommit när det gäller jämställdhet men det är också långt kvar. Idag är det en självklarhet att mannen stannar hemma med sina barn, de som inte gör det får ett frågande ögonbryn av sina manliga kolleger och vänner. Kvinnor byter däck på bilarna i lika hög utsträckning som männen och snart har vi lika många manliga barnmorskor som kvinnliga. Jämställdheten går framåt. De kvinnliga snickarna, plåtslagarna och bilmekanikerna blir fler och fler liksom de manliga förskollärarna, sömmerskorna och grundskollärare.

Vi vet alla att det inte ser ut just så, fråga är vad som är viktigt. Är det viktigt att alla kvinnor skall byta lika många däck som män? Är det viktigt att alla män skall putsa lika många fönster som kvinnor? Eller är det viktigare att det gemensamma arbetet fördelas på ett sätt att både mannen och kvinnan känner sig nöjd?

Efter senaste uttagningen till Melodifestivalen har vi anledning att reflektera över könsfördelningen. Av de elva bidragen är det Enbart tre som är med manliga deltagare och sju som Enbart består av kvinnor samt ett som är kvinnodomminerat. Detta är ju upprörande, jämställdheten har inte kommit långt trotts att det är 2009.

Givetvis är jag ironisk, tillhör ju den ironiska generationen, det är inte alls upprörande. För mig får det gärna röstas fram 100% kvinnor till Melodifestivalen. Dock tror jag inte det är smart. Åtminstone inte om man vill ha en bredare publik.

Ofta är det en fördel med en någorlunda jämn könsfördelning i de flesta branscher och yrken, det skapar dynamik och ett annat klimat än enbart ett enkönat. Jag tror dock inte att det har ett egen värde med en jämn könsfördelning i olika yrkesgrupper. Däremot har det ett egenvärde att få in olika perspektiv och att bryta upp könsmönster.

Fortfarande är det en vit medelålders man som är norm i vårt samhälle, en sådan som jag, och andra måste förhålla sig till normen. Det finns undantag där det är kvinnan som är norm och där det är hennes domän som manen får förhålla sig till, barnen.

Det odlas myter som görs till sanningar. Vid ett samtal häromdagen hörde jag två kvinnor prata om hur de tyckte det var så jobbigt när de skulle resa bort. Det var alltid de som fick stå för packningen, manen menade att den gick fort medan kvinnorna fick ta ansvar för familjens packning. Jo det följer med normen. Om det är så att kvinnan ska bestämma vad och hur det skall packas, vad som skall vara med så blir det hon som tar ansvar för packningen. Enda sättet att slippa det är att släppa taget, lämna över ansvaret. Då menar jag att lämna över ansvaret, inte lägga sig i utan acceptera så som det blir.

På samma sätt är det för oss män, vi behöver släppa taget och känna tillit. Ett mer jämställt och inte minst ett mer jämlikt samhälle gynnar i längden oss alla.

Peter PC Carlsson

P.S.
Tack för alla era kommentarer. Hinner inte svara i era bloggar just nu.

Nominera gärna en eftertänksam blogg till Enbart Månadens för Mars. Nominering sker till 15 mars. Därefter kan man dagligen rösta på sin favorit, månaden ut.

Intressant?  För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas

Enbart lyckans smed smider järnet när det är varmt. Formar sitt liv och sin framtid när det går. Själv har jag fastnat för Nalle Puh. Den lille dumme björnen som alltid är beredd att ta tillvara det som passerar honom. Varje tillfälle att ta tillvara något bra lyckas han finna. Varje tillfälle lyckas han ta tillvara. Vad annat är det än sin egen lyckas smed!

Vi föds och vi dör med helt olika förutsättningar i olika sociala miljöer och med helt olika möjligheter. Ändå är det just vi själva som ytterst formar just våra liv, trots vår bakgrund, trots våra förutsättningar. Jag är trött på att höra hur man tillåter att en persons bakgrund (vilken det än är) förklarar och ibland överslätar ett beteende eller agerande. En persons bakgrund och uppväxt kan vara en förklaring men inte något som legitimerar och urskuldar.

Ibland hör vi saker som att "ja visst men han var ju full" som en bortförklaring till diverse dumheter. Att det kan vara en förmildrande omständighet har jag svårt att se, snarare en graverande. Var och en av oss är ansvariga för våra handlingar och våra liv oavsett om vi vill det eller ej. Ingen av oss har rätt att smita undan detta ansvar. Ibland orkar vi inte, ibland vill vi fly. Men hur vi än flyr kommer vi aldrig ifrån just ansvaret för våra liv och för hur vi väljer att leva, hur vi väljer att vara gentemot andra.

Det är genom vårt agerande mot oss själva och gentemot andra som vi bedöms inte beroende på våra fina tankar eller höga moral. Vi är vår egen lyckas smed inte för alla våra möjligheter utan trotts våra förutsättningar. Jag kan inte annat än beundra alla kämpande människor som lever sina liv i motvind, som lever i en ständig uppförsbacke men som ständigt ser framåt, som ständigt finner hopp även där det bara finns mörker. Det är dessa människor som borde vara våra hjältar. Ensamma föräldrar med taskig ekonomi, deprimerade och självmordsbenägna som trotts allt bestämmer sig att leva ännu en dag. Mobbade och jagade som väljer att stå emot.

Alla dessa hjältar, alla dessa människor som trotts förutsättningar är sin egen lyckas smed.

Peter PC Carlsson

P.S.
Tack för alla era kommentarer. Hinner inte svara i era bloggar just nu.

Nominera gärna en eftertänksam blogg till Enbart Månadens för Mars. Nominering sker till 15 mars. Därefter kan man dagligen rösta på sin favorit, månaden ut.

Intressant?  För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas

Enbart Kurd vet jag att Ali var. Vi träffades för drygt 20 år sedan. Han och några av hans landsmän behövde gömma sig undan den svenska polisen. Inte för att de begått något brott utan för att de riskerade utvisning. Ali fick uppehållstillstånd eftersom han hotades av dödsstraff om han skulle utvisas till Turkiska Kurdistan. Hans bägge landsmän fick avslag och skulle utvisas. Jag bodde då i ett gammalt hus med en oinredd vind. På bottenvåningen fanns två rum och ett kök. På övervåningen i den oinredda vinden fanns tre kurder.

Under en kall vinter bodde de hos mig på övervåningen som var helt oinredd. Även på nedanvåningen var det kallt i det gamla huset. Vid två tillfällen frös vattnet i köket trots att värmen stod på för fullt och trotts att jag eldade i kakelugnen. Jag tätade en av väggarna med en söndagsbilaga av DN efter att först skottat bort snön som låg på sovrumsgolvet. Kurderna sov under tak men också helt utan värme. Jag drog upp en förlängningssladd så att de kunde ha ett element och tända en lampa. Oftast vågade de inte ha lampan tänd av rädsla för att bli hämtade och utvisade.

Så bodde de i några kalla vintermånader. Ali var alltid glad, alltid nöjd och tycktes inte bekymras av kylan. Ofta satt vi på kvällarna och diskuterade livet och hur olika förutsättningar vi kan få. Oftast satt vi framför brasan och drack antingen te eller vin. Ali hade varit aktiv i PKK, en organisation som bedriver en väpnad kamp för att få erkännande av den Turkiska staten. Alis kropp var fylld av tortyrmärken. De flesta askkoppar har fått ta emot färre glödande fimpar än Alis överkropp. Ändå var han nästan alltid glad.

Enda gångerna när han grät var när vi suttit i timmar och pratat och druckit vin, eller när han berättade om sin fru han aldrig mer skulle få träffa, eller sin häst som han fått lämna i de kurdiska bergen.

Det var långt ifrån alltid vi var eniga i våra diskussioner men vi respekterade varandra. Ali bodde kvar hos mig ganska länge medan hans landsmän i skräck för att bli upptäckta kände sig tvingade att flytta vidare en natt efter ett oroande samtal. Så mitt i natten satte vi oss alla i min bil och jag körde dem vidare till ett nytt gömställe som jag ringt fram. Deras skräck för den svenska polisen var knappast befogad men tyvärr var den äkta. De fruktade för sina liv och vågade inte ens sitta upp i bilen utan låg i baksätet.

När jag och Ali till sist kom hem öppnade vi en vinflaska och skålade för deras förmåga att klara sig och att få stanna. All kontakt bröts och än idag vet jag inte vad som hände.

Ali, skulle du mot förmodan läsa detta vill jag gärna att vi träffas igen. Jag vet att du bor i Stockholm liksom jag men inte var eller hur jag kan få tag i dig.

Peter PC Carlsson

P.S.
Nominera gärna en eftertänksam blogg till Enbart Månadens för Mars. Nominering sker till 15 mars. Därefter kan man dagligen rösta på sin favorit, månaden ut.

Intressant?  För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas

Enbart Jante är något som förföljer många av oss svenskar. Förhoppningsvis kommer vi att inse att det är något negativt. Kanske leder invandring och en ökad internationalisering av vårt samhälle till att vi lämnar Jante bakom oss. Lite då och då dyker det upp kommentarer i bloggen som har åsikter om mig av de mest skilda slag. Faktum är att jag inte bryr mig om dessa anonyma inlägg. Det är Enbart jantelagen som de försöker att upprätthålla. Ingen skall sticka upp, ingen skall tro att den är något.

Själv tycker jag tvärt om, alla bör få möjlighet att sticka upp och alla bör känna att de är något. Tänk om vi kunde släppa känslan av mindervärde, tänk om vi kunde glädja oss åt andras framgång istället för att Enbart känna avund och missundsamhet. Är det något som är riktigt dåligt i vår svenska kultur så är det just detta, missunsamheten och avundsjukan.

Kan vi ärligt glädjas åt grannens framgång, åt vänners karriär, åt syskonens "välartade" barn, snygga man/fru eller måste vi låta vårt tillkortakommande få spelrum? Jag gillar inte Jante, utan anser att den behöver motarbetas för att vi skall känna oss stolta och starka. Svaga personer vill gärna peka på andras brister för att kunna lyfta sig själva. Sverigedemokrater är ett sådant exempel. De spottar och slår på grupper för att själva framstå som bättre. Det de i själva verket borde göra är att jobba med sitt självförtroende och att tro på sin egen förmåga. Inte på bekostnad av andra utan för att även de har ett värde.

Oj oj, jag vet, nu blev det för svårt för många av Sverigedemokraternas läsare. Men jag menar det jag skriver, ni har en egen förmåga, lägg den på annat än att förakta invandrare och se till att tro på er egen förmåga. Ideologier och religioner som bygger på att ställa sig själv över andra är alltid värda att bemötas att bekämpas. Men dess individer är alltid värda att tas på allvar. Jimmy Åkersons ideologi som ordförande i Sverigedemokraterna har jag inte mycket till övers för. Men Jimmy är skicklig på att lyfta fram hur synd det är om Sverigedemokraterna. De är inga hjältar de framställer sig själva som offer. Offer som vi skall tycka synd om.

Journalister är elaka emot dem, andra partier fäller hårda ord emot dem eller vägrar att debattera. Allt detta nyttjar SD för att framstå som sanningsägande martyrer. Det är en klok strategi, många har redan gått på den och fler kommer att falla i fällan. Själv anser jag att deras ideologi bör bekämpas, precis som jag anser att religiös fanatism bör bekämpas oavsett om den kommer från Knutby eller Hamas. På samma vis bör var och en av oss bekämpa Jante som vi bär inom oss för att istället våga tro lite mer på oss själva. Antingen känner vi oss bättre för att vi utvecklas och tar steg uppåt, lär oss mer, kan mer och förstår mer. Eller så känner vi oss bättre genom att söka fel och brister hos andra, trampa ner andra, mobba andra och påstå att just vi, vår ras, vår tro, vår ideologi är överlägsen de andras.

Det senare fallet som väljs av tex Sverigedemokrater, religiösa fanatiker och mobbare är bara ett sätt att känna sig bättre genom att peka på att andra är sämre. Egentligen tycker jag synd om dessa människor. Men samtidigt anser jag att det de står för och det de gör måste bekämpas. Så upp till kamp, upp till kamp mot dumhet, Jante och politisk och religiös fanatism.

Enbart winner i februari månads bästa blogg blev Mamma Melisa. Melisa vann ganska klart och fick 51% av de drygt 800 röster som avgavs. Melisa skriver i sin blogg om sina barn hon aldrig fick möjlighet att leva med, Gabriella och Antonia. Mamma Melisa är en av de mest värdiga vinnare till detta pris. Själv hade jag inte följt hennes blogg mer än genom några besök innan hon blev nominerad. Min favorit inför denna Månadens omgång var därför "När livsglädjen tystnar". Egentligen ser jag att samtliga nominerade denna månad skriver läsvärda bloggar. Samtliga kommer jag för egen del att fortsätta att följa.

Melisa är väl värd att vinna. I hennes blogg kan man läsa om hur det är att klara av tiden efter att ha förlorat två foster som aldrig finns chansen att bli barn. Vi som nu följer Mamma Melisa önskar så hennes bägge döttrar tillbaks.

Melisa du är en värdig vinnare av Enbart Månadens och kommer automatiskt att kvalificera dig till Enbart Årets. Det blir final mellan alla vinnare under året och vinnaren har en middag att vänta på en bättre restaurang tillsammans med mig. Jag vill nämligen gärna träffa Enbart Årets bloggare. Alternativt betalar jag 1.000 kr till valfri hjälporganisation i vinnarens namn.

Den som vinner Enbart Månadens har också vunnit ett pris. Jag ger 150 kr till valfri organisation, i vinnarens namn, eller till något annat som Melisa väljer. Priset betalar jag enligt önskan från vinnaren och återkommer här så snart jag vet Melisas önskan.

Varmt grattis Melisa och tack för en underbar blogg! Du vann i konkurrens med flera läsvärda bloggar som var och en är värda att läsa. Har du som läser detta inte läst dessa bloggar hoppas jag att ni tar er tillfälle att göra det.

Ann, Daniels värld, Häxmamman, Ludmillas Blogg, Mamma Melissa, När livsglädjen tystnar, Trollhare, Ulricas box of chocolate,

Nominera Enbart Månadens för Mars.

Du nominerar i kommentaren till detta inlägg och från och med den 15 mars kommer ni att kunna rösta på de nominerade bloggarna. Enbart bloggar med ett mer seriöst innehåll premieras. Man kan nomineras även om man tidigare varit med. Nominering sker i kommentarerna nedan. Max tio bloggar tas med i varje månads tävling.

Peter PC Carlsson

P.S.
Intressant?  För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas