Enbart Jante är något som förföljer många av oss svenskar. Förhoppningsvis kommer vi att inse att det är något negativt. Kanske leder invandring och en ökad internationalisering av vårt samhälle till att vi lämnar Jante bakom oss. Lite då och då dyker det upp kommentarer i bloggen som har åsikter om mig av de mest skilda slag. Faktum är att jag inte bryr mig om dessa anonyma inlägg. Det är Enbart jantelagen som de försöker att upprätthålla. Ingen skall sticka upp, ingen skall tro att den är något.

Själv tycker jag tvärt om, alla bör få möjlighet att sticka upp och alla bör känna att de är något. Tänk om vi kunde släppa känslan av mindervärde, tänk om vi kunde glädja oss åt andras framgång istället för att Enbart känna avund och missundsamhet. Är det något som är riktigt dåligt i vår svenska kultur så är det just detta, missunsamheten och avundsjukan.

Kan vi ärligt glädjas åt grannens framgång, åt vänners karriär, åt syskonens "välartade" barn, snygga man/fru eller måste vi låta vårt tillkortakommande få spelrum? Jag gillar inte Jante, utan anser att den behöver motarbetas för att vi skall känna oss stolta och starka. Svaga personer vill gärna peka på andras brister för att kunna lyfta sig själva. Sverigedemokrater är ett sådant exempel. De spottar och slår på grupper för att själva framstå som bättre. Det de i själva verket borde göra är att jobba med sitt självförtroende och att tro på sin egen förmåga. Inte på bekostnad av andra utan för att även de har ett värde.

Oj oj, jag vet, nu blev det för svårt för många av Sverigedemokraternas läsare. Men jag menar det jag skriver, ni har en egen förmåga, lägg den på annat än att förakta invandrare och se till att tro på er egen förmåga. Ideologier och religioner som bygger på att ställa sig själv över andra är alltid värda att bemötas att bekämpas. Men dess individer är alltid värda att tas på allvar. Jimmy Åkersons ideologi som ordförande i Sverigedemokraterna har jag inte mycket till övers för. Men Jimmy är skicklig på att lyfta fram hur synd det är om Sverigedemokraterna. De är inga hjältar de framställer sig själva som offer. Offer som vi skall tycka synd om.

Journalister är elaka emot dem, andra partier fäller hårda ord emot dem eller vägrar att debattera. Allt detta nyttjar SD för att framstå som sanningsägande martyrer. Det är en klok strategi, många har redan gått på den och fler kommer att falla i fällan. Själv anser jag att deras ideologi bör bekämpas, precis som jag anser att religiös fanatism bör bekämpas oavsett om den kommer från Knutby eller Hamas. På samma vis bör var och en av oss bekämpa Jante som vi bär inom oss för att istället våga tro lite mer på oss själva. Antingen känner vi oss bättre för att vi utvecklas och tar steg uppåt, lär oss mer, kan mer och förstår mer. Eller så känner vi oss bättre genom att söka fel och brister hos andra, trampa ner andra, mobba andra och påstå att just vi, vår ras, vår tro, vår ideologi är överlägsen de andras.

Det senare fallet som väljs av tex Sverigedemokrater, religiösa fanatiker och mobbare är bara ett sätt att känna sig bättre genom att peka på att andra är sämre. Egentligen tycker jag synd om dessa människor. Men samtidigt anser jag att det de står för och det de gör måste bekämpas. Så upp till kamp, upp till kamp mot dumhet, Jante och politisk och religiös fanatism.

Peter PC Carlsson

P.S.
Nominera gärna en eftertänksam blogg till Enbart Månadens för Mars. Nominering sker till 15 mars. Därefter kan man dagligen rösta på sin favorit, månaden ut.

Intressant?  För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas