090303 Enbart Kurd

Enbart Kurd vet jag att Ali var. Vi träffades för drygt 20 år sedan. Han och några av hans landsmän behövde gömma sig undan den svenska polisen. Inte för att de begått något brott utan för att de riskerade utvisning. Ali fick uppehållstillstånd eftersom han hotades av dödsstraff om han skulle utvisas till Turkiska Kurdistan. Hans bägge landsmän fick avslag och skulle utvisas. Jag bodde då i ett gammalt hus med en oinredd vind. På bottenvåningen fanns två rum och ett kök. På övervåningen i den oinredda vinden fanns tre kurder.


Under en kall vinter bodde de hos mig på övervåningen som var helt oinredd. Även på nedanvåningen var det kallt i det gamla huset. Vid två tillfällen frös vattnet i köket trots att värmen stod på för fullt och trotts att jag eldade i kakelugnen. Jag tätade en av väggarna med en söndagsbilaga av DN efter att först skottat bort snön som låg på sovrumsgolvet. Kurderna sov under tak men också helt utan värme. Jag drog upp en förlängningssladd så att de kunde ha ett element och tända en lampa. Oftast vågade de inte ha lampan tänd av rädsla för att bli hämtade och utvisade.


Så bodde de i några kalla vintermånader. Ali var alltid glad, alltid nöjd och tycktes inte bekymras av kylan. Ofta satt vi på kvällarna och diskuterade livet och hur olika förutsättningar vi kan få. Oftast satt vi framför brasan och drack antingen te eller vin. Ali hade varit aktiv i PKK, en organisation som bedriver en väpnad kamp för att få erkännande av den Turkiska staten. Alis kropp var fylld av tortyrmärken. De flesta askkoppar har fått ta emot färre glödande fimpar än Alis överkropp. Ändå var han nästan alltid glad.


Enda gångerna när han grät var när vi suttit i timmar och pratat och druckit vin, eller när han berättade om sin fru han aldrig mer skulle få träffa, eller sin häst som han fått lämna i de kurdiska bergen.


Det var långt ifrån alltid vi var eniga i våra diskussioner men vi respekterade varandra. Ali bodde kvar hos mig ganska länge medan hans landsmän i skräck för att bli upptäckta kände sig tvingade att flytta vidare en natt efter ett oroande samtal. Så mitt i natten satte vi oss alla i min bil och jag körde dem vidare till ett nytt gömställe som jag ringt fram. Deras skräck för den svenska polisen var knappast befogad men tyvärr var den äkta. De fruktade för sina liv och vågade inte ens sitta upp i bilen utan låg i baksätet.


När jag och Ali till sist kom hem öppnade vi en vinflaska och skålade för deras förmåga att klara sig och att få stanna. All kontakt bröts och än idag vet jag inte vad som hände.

Ali, skulle du mot förmodan läsa detta vill jag gärna att vi träffas igen. Jag vet att du bor i Stockholm liksom jag men inte var eller hur jag kan få tag i dig.

Peter PC Carlsson

P.S.
Nominera gärna en eftertänksam blogg till Enbart Månadens för Mars. Nominering sker till 15 mars. Därefter kan man dagligen rösta på sin favorit, månaden ut.

Intressant?  För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas

Kommentarer till Enbart

Postat av: Mamma Melissa

Många gånger kan jag undrandes klia mig i huvudet och tänka: Vad är en landsgräns?



Vad är en landsgräns när epidemier bryter ut, när naturkatastrofer inträffar... men framför allt vad är en landsgräns när det är krig eller hot om livet?



För vissa är den gränsen räddningen, skillnaden mellan liv och död. Men i en ideal värld så skulle den gränsen endast vara geografisk -varken social, kulturell eller något annat.



Jag kommer aldrig vilja förstå varför man gör skillnad på människor och människor.

2009-03-04 @ 00:01:58
URL: http://mammamelissa.blogg.se/

Postat av: Gisan

Jag får tacka för inbjudan till att gästblogga hos dig. Jag vill gärna men jag får prestationsångest vid tanken. Vad har jag att tillföra i din blogg frågar jag mig. Jag ville dock tala om att jag blev glad för inbjudan. Kramar...

2009-03-04 @ 10:00:31
URL: http://gisans.blogspot.com

Postat av: Ann

Fin berättelse som skänker lite hopp om mänskligheten, den som Sverigedemokraterna vill ta ifrån oss. Allt gott/Ann

2009-03-04 @ 10:49:05
URL: http://livsbloggen.blogg.se/

Postat av: Häxstickade mamman i Jämtland

Människor är rädd för sanningen, då sanningen kommer fram hur människor blir torterade, dödade, våldtagna vare sig man är barn eller vuxen...



Vi krymper inombords, drar in oss i våra skal där bara gränsen går inom ens egen familj, man låtsas att det inte sker, eller som många människor reagerar "Det händer inte"



Vi slår upp våra tidningar, ser på nyheterna och det går bara förbi förbi våra hhjärnor, den tar bara upp det vi orkar och klarar av...



Hur många vågar stå upp för en människa som man vet far illa, en bekant som misshandlar sin fru, där barnen far illa av sina föräldrar, för människor som kommer från krigens land och söker skydd...



Varför ser världen ut som den gör och då menar jag även Sverige, för det är som om vi inte tror att det händer så länge vi är förskonad, vi förstår det inte förrän den har smygit in sig in i vårt eget hem...



Varför ska vi inte kunna dela med oss av det vi har för de som behöver hjälp, varför ska vi skada någon som redan är så skadad...



Jag kan med egen erfarenhethet (Inte krig) man bygger en så stark mur i sin skäl att ingen når botten, till slut finns de ingen rädsla ens för döden...



Man klarar tortyr, misshandel, våldtäckt efter våldtäckt, sexuella övergrepp, krig om man lever med det, man lär sig att överleva och det är det de har gjort från krigens länder, de har lärt sig att överleva av de konsekvenser de har upplevt...



Jag hoppas att vi någon gång i framtiden ska kunna lära oss att visa medmänsklighet, det behövs bara en till som Hitler så tror jag faktist att vi är där igen om vi inte börjar att tänka oss för redan nu...



Kramar från en som känner sig ensam idag

2009-03-04 @ 17:27:16
URL: http://stickmonster.bloggagratis.se/

Postat av: Skogshuldran Titti

Lustigt att du skriver om gömda människor idag...

Jag har också skrivit mitt inlägg på temat gömda, men har en helt annan synvinkel på ordet!

Så mycket allvarsamma händelser du har mött i livet.

Det är som alltid, lika intressant varje dag att besöka din blogg!

2009-03-04 @ 22:22:09
URL: http://skogshuldran.bloggagratis.se

Kommentera Enbart här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0