100429 Enbart Handikapp

Enbart handikapp, Visst har jag handikapp!Alla har vi olika typer av handikapp även om vi inte har en funktionshindrade. Själv är jag dyslektiker och smålänning. Vet inte vilket som är störst hinder. Men jag vet att jag är lyckligt lottad. Betydligt bättre att vara född med handikappet att vara smålänning än att vara född i Rumänien. Många tar sig från Rumänien för att tigga ihop några kronor på Stockholms gator. Inte för att de vill tigga, men för att de trotts allt hoppas på att få en bättre tillvaro här än i sitt hemland.Nyligen kom jag hem från en resa till Moskva. Där är trottoarerna så höga att en kortväxt person kan behöva en pall för att komma upp eller nerifrån dem. I Sverige har trottoarerna anpassats så att rullstolsburna personer skall kunna färdas i staden. Ljussignalerna är anpassade för synskadade så att de kan höra när det är grönt.Mycket har gjorts men ändå finns så mycket kvar att göra för att minska utanförskapet i vårt samhälle. Från enkla saker som nedfasade trottoarer vid övergångsställen till att det är upplyst i våra parker. Att inte kunna delta, att inte fullt ut känna att man hör till är ett handikapp oavsett om det räknas som en funktionsnedsättning eller ej. En öppen stad, ej en befästad, bygger vi gemensamt. Den staden, det landet kräver både att vi öppnar våra plånböcker och i än större utsträckning våra ögon och hjärtan för att se och göra något åt alla de små och stora hinder som stänger ute.För den som är inne är det alltid lätt att säga att det är bra som det är då ser vi inte andras hinder för att komma in. Trösklarna behöver sänkas för att kunna komma in i vårt samhälle men höjas så att allt färre trillar ur. En konst för ett samhällsbyggande folk att fundera över.När jag spanar in i valborgsmässoelden kan jag se det ingen blind kan se, jag kan höra det sprakande som du som är döv ej kan höra. Jag kan gå och jag kan prata. För mig är hindren få. Inget hindrar mig ens att öppna mina ögon för att se, inget hindrar mig från att öppna min plånbok och ge till den som inget har. För mig finns alla möjligheter att hjälpa om jag bara vill. Frågan är ju bara om jag vill.
Enbart handikapp, visst har jag handikapp!
Alla har vi olika typer av handikapp även om vi inte har en funktionshindrade. Själv är jag dyslektiker och smålänning. Vet inte vilket som är störst hinder. Men jag vet att jag är lyckligt lottad. Betydligt bättre att vara född med handikappet att vara smålänning än att vara född i Rumänien. Många tar sig från Rumänien för att tigga ihop några kronor på Stockholms gator. Inte för att de vill tigga, men för att de trotts allt hoppas på att få en bättre tillvaro här än i sitt hemland.
Nyligen kom jag hem från en resa till Moskva. Där är trottoarerna så höga att en kortväxt person kan behöva en pall för att komma upp eller nerifrån dem. I Sverige har trottoarerna anpassats så att rullstolsburna personer skall kunna färdas i staden. Ljussignalerna är anpassade för synskadade så att de kan höra när det är grönt.
Mycket har gjorts men ändå finns så mycket kvar att göra för att minska utanförskapet i vårt samhälle. Från enkla saker som nedfasade trottoarer vid övergångsställen till att det är upplyst i våra parker. Att inte kunna delta, att inte fullt ut känna att man hör till är ett handikapp oavsett om det räknas som en funktionsnedsättning eller ej. En öppen stad, ej en befästad, bygger vi gemensamt. Den staden, det landet kräver både att vi öppnar våra plånböcker och i än större utsträckning våra ögon och hjärtan för att se och göra något åt alla de små och stora hinder som stänger ute.
För den som är inne är det alltid lätt att säga att det är bra som det är då ser vi inte andras hinder för att komma in. Trösklarna behöver sänkas för att kunna komma in i vårt samhälle men höjas så att allt färre trillar ur. En konst för ett samhällsbyggande folk att fundera över.
När jag spanar in i valborgsmässoelden kan jag se det ingen blind kan se, jag kan höra det sprakande som du som är döv ej kan höra. Jag kan gå och jag kan prata. För mig är hindren få. Inget hindrar mig ens att öppna mina ögon för att se, inget hindrar mig från att öppna min plånbok och ge till den som inget har. För mig finns alla möjligheter att hjälpa om jag bara vill. Frågan är ju bara om jag vill.
Peter PC Carlsson
För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!
Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?
Enbart handikapp, Visst har jag handikapp!

Alla har vi olika typer av handikapp även om vi inte har en funktionshindrade. Själv är jag dyslektiker och smålänning. Vet inte vilket som är störst hinder. Men jag vet att jag är lyckligt lottad. Betydligt bättre att vara född med handikappet att vara smålänning än att vara född i Rumänien. Många tar sig från Rumänien för att tigga ihop några kronor på Stockholms gator. Inte för att de vill tigga, men för att de trotts allt hoppas på att få en bättre tillvaro här än i sitt hemland.

Nyligen kom jag hem från en resa till Moskva. Där är trottoarerna så höga att en kortväxt person kan behöva en pall för att komma upp eller nerifrån dem. I Sverige har trottoarerna anpassats så att rullstolsburna personer skall kunna färdas i staden. Ljussignalerna är anpassade för synskadade så att de kan höra när det är grönt.Mycket har gjorts men ändå finns så mycket kvar att göra för att minska utanförskapet i vårt samhälle. Från enkla saker som nedfasade trottoarer vid övergångsställen till att det är upplyst i våra parker.

Att inte kunna delta, att inte fullt ut känna att man hör till är ett handikapp oavsett om det räknas som en funktionsnedsättning eller ej. En öppen stad, ej en befästad, bygger vi gemensamt. Den staden, det landet kräver både att vi öppnar våra plånböcker och i än större utsträckning våra ögon och hjärtan för att se och göra något åt alla de små och stora hinder som stänger ute.För den som är inne är det alltid lätt att säga att det är bra som det är då ser vi inte andras hinder för att komma in. Trösklarna behöver sänkas för att kunna komma in i vårt samhälle men höjas så att allt färre trillar ur. En konst för ett samhällsbyggande folk att fundera över.

När jag spanar in i valborgsmässoelden kan jag se det ingen blind kan se, jag kan höra det sprakande som du som är döv ej kan höra. Jag kan gå och jag kan prata. För mig är hindren få. Inget hindrar mig ens att öppna mina ögon för att se, inget hindrar mig från att öppna min plånbok och ge till den som inget har. För mig finns alla möjligheter att hjälpa om jag bara vill. Frågan är ju bara om jag vill.

Peter PC Carlsson
För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!
Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

100428 Enbart End

Enbart end, ett slut är vad allt har. Ett slut vi längtar efter eller fasar för. Men allt har ett slut. Plötsligt har jag kommit i åldern då det är dags att boka en resa till vänner och dess begravning. På något underligt vis är vi odödliga tills motsatsen är bevisad. Nu är den bevisad och jag letar en billig resa till en begravning.

 

Inte för att min vän inte är värd alla de pengar SJ vill ha, utan för att jag vill ge dem till det han stod för, det han jobbade för. Liemannen står ständigt klar att göra sitt jobb oavsett om vi är redo eller ej. Min vän skulle knappast till detta sista möte just nu. Ändå togs han och allt han hade kvar att ge bort.

 

Jag vet att många trott att jag stått på tur långt tidigare. Det borde varit så, en överviktig man med hjärtproblem och allt för dålig kondition, bör gå före en sund man som springer Maraton och cyklar Vättern runt. Men liemannen bryr sig inte om omständigheter utan skördar det lien når.

 

Vad kan vi göra för att möta döden, för att bemöta och förhindra det som är slutet på våra liv? Leva sunt, leva väl? I min väns fall räckte det inte. Slutet på allas vår resa kommer för eller senare. Vi kan göra så gott vi kan för att leva länge. Men framförallt kan vi göra det vi kan för att leva väl.

 

Min vän levde väl. Mer väl än de flesta kan förvänta. Det ger inte alltid ett längre liv men det ger ett liv väl värt att hedra, att minnas och att efterstäva. Döden når oss alla, slutet på vår resa ligger bakom en kurva och vi kan aldrig veta vilken.

 

Men vi kan alla välja hur vi lever våra liv, hur vi tar hand om oss själva och andra. Trotts att Ronny levde sitt liv på ett sätt som få skulle kunna beklaga är det ingen garanti, utan enbart en fråga om när. Allt för tidigt rycks en del bort från oss. Inte beroende på hur de har levt utan trotts hur de har levt.

 

Men vårt sätt att leva avgör vilket påverkan vi har på de vi lever med och på hur vi blir ihågkomna.

 

Så min vän, var du nu än är. Ingen som har mött dig kan glömma dig, ingen som har mött dig har gått oberörd förbi. Dina spår min vän är för evigt kvar. Ditt intryck har lämnat spår som består. Ingen som mötte dig kan glömma vem du var, den du nu för evigt är.


Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?


100422 Enbart Far

Enbart far är vad jag huvudsakligen är. Mer än halva mitt liv har jag varit pappa. En pappa som långt ifrån räckt till det som jag anser att jag borde. Inte blev det bättre av en skilsmässa. Det man aldrig kan skiljas från är sina barn. Jag varken kan och än mindre vill.

Hur lycklig och bra en skilsmässa än är så innebär den att relationerna kräver mer för att kunna upprätthållas. Visst har det funnits dagar då jag inte tänkt på mitt tillkortakommande men de har inte hindrat min känsla av skuld. Älskade barn, jag lämnade aldrig er!

Men det är ju inte sant, jag lämnade familjen, er och er mamma. Hur skall jag då kunna säga att det inte var er jag lämnade? Många år har gott, ni har vuxit upp och blivit stora, självständiga och kloka. Jag skulle så gärna vilja vara med och ta åt mig äran för de ni blivit. Men det kan jag inte.

Ni är och har blivit så bra trotts att jag inte funnits var dag i er vardag. Ni har blivit så trygga och säkra trotts bristen på en närvarande pappa. Mina tårar av saknad har på inget vis varit en hjälp i ert läsande av läxor. Min kramp i bröstet, för att inte var kväll kunna ge er den kram jag så innerligt gärna vill ge er, har på inget sätt kunnat ersättas av den tomhet jag alltid bär med mig i mitt bröst.

Att skiljas är svårt, det är jobbigt och det blir allt mer tungt ju längre man varit tillsammans. Men att lämna sina barn är och förblir ett öppet sår som aldrig kan läka. Mer än halva mitt liv har ni funnits i mitt hjärta och i min dagliga tanke. Hela ert liv har jag funnits, även fast ni inte sett mig. Men jag vakar ständigt över er och det ni gör. Jag längtar och önskar så att jag får finnas i era tankar även om det är så försvinnande kort. 

Att vara far, att vara pappa är mer än något annat. Inget jag gjort, inget av det jag är eller kan bli kan jämställas med att få vara far. Jag är inte bara far, jag är en stolt far över min barn. Men betydligt mindre stolt över mitt eget faderskap. En evig kamp med att finnas, att vara tillhands och att kunna leva sitt liv, är något som alla fäder, alla mödrar får brottas med. Men jag som lever på distans jag önskar så att jag kunde vara närmare än vad tanken kan erbjuda.

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?


100417 Enbart Katolska präster

100416 Enbart Katolska präster
Enbart katolska präster och deras heliga säd tycks allt mer jämställas med pedofili. Ibland känns det bara som att jag håller på att spricka. Fan vad världen är full av skit. Ständigt möts vi av historier om hur kvinnor och barn utsätts för sexuellt utnyttjande och misshandel. De senaste veckorna har vi åter blivit påminda om hur delar av den katolska kyrkan fungerar. Katolska präster som svurit på att de ska leva i celibat (vilket isig är en korkad idé) tar sig rätten att trycka in sin religiösa pitt i mun eller rumpa på unga pojkar.
Skulle det vara så att dessa katolska präster anser sig göra en god kristlig gärning genom dessa våldtäkter så som en del andra religiösa sekters ledare? Anser de att de gör något gott för sina offer? Eller hur i helvete ska man förstå dem? Vore det en enstaka person så kan man naturligtviss från kyrkan skylla på individen. Hur den enstaka prästen har förgripit sig på enskilda individer.
Nu är det inte enstaka präster. Det är katolska präster i massor. Så pass många att jag när jag ser en katolsk präst får anledning att tänka att han är pedofil. Det är inte längre en enskild individs förbrytelser, det är antingen den religiösa sekten kallad “Katolska kyrkan” som attraherar och framförallt tillåter förgripelser på små barn.
Inte nog med att det sker gång på gång över den katolska världen, prästerna får sin förlåtelse och en ny församling med nya små pojkstjärtar att förnöja sig med. Om alla katolska präster skulle lägga sig i en enda stor naken ormgrop och suga av varandras heliga organ så skulle jag inte bry mig. Om de gemensamt skulle komma överens om att tömma sin heliga säd i andra katolska präströvar så vore det helt ok. Men när den ena efter den andra förgriper sig på små pojkar så är det dags att sätta stopp för denna sjuka sekt.
Hur helig den än är så är det för djävligt. Så om prästen nu prästen tar de små pojkarna så kan jag inte annat än att önska att fan ta prästen!
Enbart katolska präster och deras heliga säd tycks allt mer jämställas med pedofili. Ibland känns det bara som att jag håller på att spricka. Fan vad världen är full av skit. Ständigt möts vi av historier om hur kvinnor och barn utsätts för sexuellt utnyttjande och misshandel.

De senaste veckorna har vi åter blivit påminda om hur delar av den katolska kyrkan fungerar. Katolska präster som svurit på att de ska leva i celibat (vilket i sig är en korkad idé) tar sig rätten att trycka in sin religiösa pitt i mun eller rumpa på unga pojkar.

Skulle det vara så att dessa katolska präster anser sig göra en god kristlig gärning genom dessa våldtäkter så som en del andra religiösa sekters ledare? Anser de att de gör något gott för sina offer? Eller hur i helvete ska man förstå dem? Vore det en enstaka person så kan man naturligtvis från kyrkan skylla på individen. Hur den enstaka prästen har förgripit sig på enskilda individer.

Nu är det inte enstaka präster. Det är katolska präster i massor. Så pass många att jag när jag ser en katolsk präst får anledning att tänka att han är pedofil. Det är inte längre en enskild individs förbrytelser, det är den religiösa sekten kallad “Katolska kyrkan” som attraherar och skapar pedofiler och framförallt tillåter förgripelser på små barn.

Inte nog med att det sker gång på gång över den katolska världen, prästerna får sin förlåtelse och en ny församling med nya små pojkstjärtar att förnöja sig med.

Om alla katolska präster skulle lägga sig i en enda stor naken ormgrop och suga av varandras heliga organ så skulle jag inte bry mig. Om de gemensamt skulle komma överens om att tömma sin heliga säd i andra katolska präströvar så vore det helt ok. Men när den ena efter den andra förgriper sig på små pojkar så är det dags att sätta stopp för denna sjuka sekt.

Hur helig den än är så är det för djävligt. Så om prästen nu tar de små pojkarna så kan jag inte annat än att önska att fan ta prästen!

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

100413 Enbart Requiem

Enbart Requiem av Mozart är musik som passar just nu. Vad jag förstått så skrev han detta requiem som ett av det sista han gjorde. Musik som är så vacker, så smärtsam och samtidigt fängslande. Ett requiem skrivs till någon som lämnat jorden, som inte längre finns kvar. En hyllning för att vi skall kunna minnas, för att förstå personens storhet.

 

Aldrig är du så stor som då du dör, då du lämnar livet och ord skall sägas vid gravens rand. Hur ofta det är sant eller starkt utvalda delar av sanningen vet jag inte. Men jag vet att jag bara kommer att ha gott att säga om just dig min vän. Din död kom allt för tidig, långt tidigare än vad som borde varit. Små barn, en fru, en gård och en hel skock av människor som saknar, som kommer att se sig om efter dig. Söka ditt skatt, söka ditt allvar och dina kloka ord.

 

Tomhet är ett ord som på inget sätt kan fylla den plats du lämnar. Hålet efter dig är svart och täckt av tårar. Sakta rinner tiden i livets flod. Utan att vi riktigt anar står vi så där och möter döden, slutet på ett allt för kort liv.

 

Så många tankar, så många som brottas och vill ut, ändå har jag svårt att forma ett endaste ord, en endaste tanke. Men ständigt ser jag dig framför mig. Leende, strålande och just så levande som jag önskar att du vore. Vi sitter i varsin kanot, paddlar och skrattar. Ännu är vi unga ännu leker livet. Inte kunde vi ana att det så snart skulle ta slut.

 

Ännu är dagen ung, så låt oss driva våra kanoter lite till, låt oss se hur de glider över vattnet, låt oss se vart strömmarna för oss.

 

Kommer alltid att sakna dig!

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?


RSS 2.0