100820 Enbart Kinesisk Visdom
Det är den senare delen som skapat min tveksamhet. Kinesiska kejsare har använt sig av den gamle filosofen och pekat på hur han menar att det är viktigt att vi som individer vet vår plats och följer våra ledare. Det är därför naturligt att Kinas nuvarande president och kommunistpartiets ordförande Hu Jintao också hänvisar till Konfucius.
Nej istället tar den upp den del från mäster Kong som snarast kan liknas vid personlig utveckling. Författarinnan Yu Dan har lyft fram vilket stöd man kan ha av visheten hos Konfucius när man lever i tider av förändring och omvälvning. I de olika kapitlen i boken går hon igenom viktiga och centrala tankar för oss som individer och hur man med hjälp av Konfucius kan få en bättre förståelse för sig själv och hur man skall leva sitt liv.
Även om det kan ligga nära till hands att tro att det är en självhjälpsbok så är det snarare en filosofisk bok. Genom boken får man som läsare anledning till att stanna upp och tänka, reflektera och fundera över sig själv och den man är och skulle vilja vara. Yu Dan lyfter fram de delar från Konfucius som manar oss till en inre balans och till ödmjukhet. I kapitel efter kapitel får vi läsare ta del av tankar och frågeställningar som vi själva omedelbart relaterar till oss själva och våra liv. Tankarna kan ge oss anledning att fundera över och kanske till och med revidera vem man är och inte minst hur man vill vara.
Kanske kan boken bidra till det som var centralt för mäster Kong. ”I hans ögon handlar det om att förädla sig själv, om att försöka bli den bästa möjliga versionen av sig själv – med utgångspunkt i den man är och det man har omkring sig just i stunden, med början idag och med målet att nå ett tillstånd av total balans.” Yu Dan ”Kinesisk visdom från hjärtat” s. 80
Med tanke på att var femte människa på jorden är från Kina så är det märkligt vilken dålig kunskap vi i väst har om detta enorma land och dess kultur. Ett första steg till bättre förståelse av andra är förståelse av sig själv. Bara det är en anledning att lära sig mer från mäster Kong.
Peter PC Carlsson
För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!
100811 Enbart Torg
Enbart torg är fyllda av liv och av mänskliga öden som vandrar förbi i nyputsade handsydda skor från Italien, eller av nytejpade sandaler från Myrorna. Torgen runt om blommar och flödar av liv långt mer än det vi vid en första anblick kan se.
Sittandes på en bänk kan jag njuta av dofter från cigarrökare, brunbrända kvinnor och av uteliggare med slitna påsar från Konsum. Dofterna blandas med blommor från parker och med bilar som likt flugor cirklar runt. Dofter av en kopp kaffe från fiket på hörnet, av en hamburgare från tonåringen med bakvänd keps som gör reklam för New York Ranger. Min näsa söker bland dofterna och finner doft efter doft som tillsammans med människorna virvlar runt.
Bänkarna är fullsatta, någon med en sovande man i smutsiga kläder, andra med äldre kvinnor i välfluffade hår. På en annan bänk sitter jag och skriver, på ytterligare en ett par som låter tungorna leka och händerna smeka.
Barn springer och mammor ömsom joggar med sina lyxiga barnvagnar eller strosar fram med en kopp kaffe från Waynes fastsatt i vagnen. Cyklisterna trotsar alla som går och finner zickzakande vägar i en farlig fart.
En och annan turist flanerar fram, ser sig om, pekar och berättar. Målmedvetna män i slipps och kostym tar sig med bestämda steg fram genom vimlet på ett av stadens torg. På statyen har fåglar gjort sina behov och den ärggröna kopparn har randats vit. Som om varenda staty i landet vore Hammabyare… På torgen står de, de gamla hjältarna, förebilderna (som vi knappt mins) och kläs i färger som och de tillhörde Bajjens fans. Det är nästan vi kan höra dem ropa, skråla och vråla “Hammarby, Hammarby”.
Undra om de i sina liv visste att de skulle stå staty, att de med fågelskitens hjälp ofrivilligt skulle klä sig i färger från söder.
Än är löven gröna, än är sommaren här, dofterna är rika och livet känns lekande lätt. Själv sluter jag mina ögon, tar ett djupt andetag och memorerar ännu en stund av lycka. En stund som är värd att leva för!
Peter PC CarlssonFör övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!
100810 Enbart tagg
Enbart tagg, eller en liten sticka, ett spjut som skär in i min kropp. Det är mer än något som skaver, en tagg som gnaver, som blöder utan minsta droppe av blod. Likväl sitter det tagg efter tagg i min kropp. Vi vandrar och går och i stunder vi minst vill gör taggen sig påmind och ger sitt stöd till att hålla oss vakna.
Gamla små eller stora taggar som gör sig påminda, som vi ännu inte lyckats bädda in och få att försvinna. En del av dem kan vi bara inte låta bli att pilla på, dra och rickla så att de åter blöder så att ögat gråter. Likt ett bett i kinden kan vår tunga inte låta bli att slicka på såret, tanden känner försiktigt på bölden och såret finner ingen ro.
Det är dessa taggar vi var dag finner och som vi var dag kan välja att dra ut eller att tugga på. Dag efter dag samlar vi till vår törnekrona och några bär den med falsk stolthet i sitt illa fördolda matyrskap.
Alla bär vi sår, taggar och oförrätter inom oss. Några lyckas läkas och andra måste ständigt kräkas ut sitt missnöjda jag över allt och alla de möter. Orättvisorna tycks för dessa människor inte ha någon gräns. Allt är någon annans fel och lösningarna är enkla. Om bara den och de gjorde si eller så…
Vi andra sitter där med bandagerade själar och slickar våra egna sår mär än vi strör salt i andras. Det är så vi är, vi människor. Ibland orkar vi bära den börda vi ha med oss ibland fallerar vi och vänder den ut mot de vi möter vare sig vi vill eller ej.
Tänk om livet vore enkelt, om det bara var att leva, bara var att finna sina små stunder av välbehag, om det bara vore så enkelt att vi drar ut våra taggar, plåstrar om våra sår och reser oss upp för att gå vidare. Tänk om det vore, tänk om det är just så enkelt!
Så ställ dig upp, dra ut dina taggar, slicka dina sår, förlåt dig själv för dina brister och älska dig för den du är. Se vägen som leder framåt istället för att beklaga den knotiga stig du redan har gått. Alla de oförrätter, de som sårat och förlamat dig kan du när du vill bestämma dig för att lämna just där du står. Just där kan ditt bagage få stå, för från och med nu kan du välja att resa lätt. Med enbart ett handbagage kan vi ge oss iväg. Det tunga och dystra kan vi lämna just här, just nu.
Så kom, kom och ta din lille bag! Det är dags att gå, dags att ta sig härifrån. Framtiden väntar och nuet har vi alltid med oss. Låt dåtid ligga bakom dig och kom med och flyg. Livet kan vara så mycket lättare än vad vi tror, än vad det är. Så ta ditt lätta bagage och låt oss lyfta.
Peter PC CarlssonFör övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!
100806 Enbart Hur
Enbart hur många gånger har var och en av oss konstaterat att livet är underbart? Förhoppningsvis fler gånger än vi konstaterat dess motsats. Ett av mina mål i livet är de fåtal stunder av lycka som då och då kommer och som väl är värda att leva för.
Mitt liksom många andras fel är att vi tror att livet skall vara allt igenom lyckligt. Så är det knappast för någon. Men genom att acceptera att det finns ett fåtal stunder av lycka som är värda att leva för så blir också de stora flertalet av dagar med tristess och motgångar bara en i raden av dagar som skall passera innan lyckan åter uppdagar sig i en dunge av vide, i en vacker kvinna med kort kjol och brännande bruna ben. Det blir ytterligare bara en dag när regnet faller som om syndafallet pånytt skall komma åter.
Länge sedan är det jag förstod att det går inte att finna en lycka som består. Det går att finna lycka, men inte när vi jagar den. Lyckan kommer lyckan går… den gud älskar lyckan får…. En del av en bön från min barndom. Jag hoppas så att ingen längre behöver läsa denna bön. Lycka, är inget som någon gud ger oss. Än mindre till följd av samma guds nyckfulla kärlek. Lycka är något vi upplever när vi är i balans, när vi finner en mening och en tillfredsställelse med livet och med den vi är.
Den gud älskar lämnar gud ifred. Den gud älskar är nog snarast den som älskar sig själv för det som den är. Inte till följd av alla sina förtjänster, utan till följd av accepterande av alla sina brister. Om det skulle funnits en gud, så är det vad den allsmäktige skulle ha älskat. Det är vårt accepterande av oss själva så som vi är, för att just jag är jag, just du är du, som vi måste älska oss själva.
All vår strävan att få mer, att bli mer är mål som både kan vara bra och som kan leda oss ner i olyckans djup. Lyckan kommer, lyckan går. Det är den som älskar som lyckan får! Delvis är det sant, men trotts allt inte fullt så enkelt. Även den som älskar, även den som ler mot sin omvärld kan stå med håven efter att få en gnutta lycka.
En kort, tid, en försvinnande kort tid lever vi på det vi kallar vår jord. Jorden är inte vår, vi är däremot en del av jorden. Av jord är du kommen och jord skall du åter varda…
Från så länge jag kan minnas har jag burit en sorg inom mig. En sorg jag varken kan beskriva eller förklara. Som om det vore konstant latent. Kanske är det så, att var och en av oss bär på en sorg, en sorg som är en del av våra liv. Kanske är det så att vi lever våra liv i skuggan av de vi skulle kunna vara om vi bara kunde lära oss att släppa vår sorg.
Än har jag inte mött en människa som inte har ett bagage av mörker vi vill dölja. För en del av oss människor tar mörkret överhand och blir övermäktigt. Då finnes ingen annan väg än den ner i djupet. Några finner droger, andra en energisk vilja att lyckas i sina arbeten. Åter andra finner ingen annan väg än den som leder till att hjärtat slutar slå.
Var och en av oss, har en möjlighet att göra det bästa vi kan av våra liv. Var och en av oss har en möjlighet att lyckas. Men var och en av oss riskerar också att fallera, att falla, att inte finna stöd för våra steg.
När mörkret hopar sig och molnen vägrar att skingras är det allt för många som lämnar det vi kallar vår jord. Det är inte så att det är några särskilda människor som riskerar att drabbas av och fastna i mörkret. Det är var och en av oss. Det är du, det är jag. Vi människor skiljer oss inte så mycket åt. Mer än i det under vilka förutsättningar vi är födda och hur vi finner lycka i stunder av mörker.
Enbart hur vi väljer att ta våra med och motgångar skiljer oss åt. Vi kan förfäras av minsta orätt eller vi kan genast fokusera om och se nya möjligheter.
Det finns inget rätt, inget fel. Det är bara olika sätt att förhålla sig till det som är livet, till den stund vi lever på det vi kallar vår jord.
Jag har valt att glädjas av de få stunder av lycka som vi alla möter då och då. Det är vid dessa jag uppehåller mig, det är vid dessa små stunder som jag låter hjärtat spela. Kommentarer från barnen, röster i vimlet eller en stund av enskildhet och ro. Alla dessa stunder passerar oss var dag. De flesta går förbi obemärkta. Det är de stunder vi fångar, de stunder vi låter få ett liv som ger glöd, som ger den energi på vad jag kan leva. Små, små stunder av liv, av lycka av kraft att möta ännu en dag. Förhoppningsvis med någon stund av lycka.
För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!
100803 Enbart Utsatt
Enbart utsatt är vad vi alla är, vad var och en av oss innerst inne är. Vi lever våra liv i en spegel med andra. Som vuxna har vi lärt oss att ta vara på de möjligheter som finns, att undvika faror och att göra det vi själva tror på och vill. Åtminstone om allt är okey.
Som barn är vi helt utlämnade till de vuxna omkring oss. Till föräldrar som ger oss mat, byter våra blöjor, ger oss en trygg plats att sova på. Medan vi växer minskar behovet av vuxna, men under många år är vi, liksom djuren, i behov av stöd och stöttning från föräldrarna. Allt detta är givet. Ändå är det så många barn som far illa, som inte kommer att få uppleva sin självständighetsdag som 18-åring.
Som föräldrar har vi all samma ansvar, att ge våra barn det bäst avi förmår. Det bästa kan vara väldigt olika, men det vi alla föräldrar ska ge är en trygghet för vårta barn. Ibland kan det kännas väl så svårt, men var och en av oss föräldrar som är friska vet gränsen mellan att finnas till, vara ett stöd eller att enbart se barnen som ett problem som vi måste övervinna.
Lyckligtvis är det mycket få av oss som ger oss på våra barn, som inte klarar av att de gråter, som inte klarar av att de finns till. Men varje år dör barn till följd av att vi som föräldrar inte har klarat av att vara vuxna, att ta ansvar och att ta hand om våra barn. I värsta fall så misshandlas och dödas vår framtid av föräldrar som inte borde vara det och som själva ser till att de inte längre är det.
Världen är grym med alla dess faror. Som barn borde man få vara tryggt förvissad om att de som alltid finns vid ens sida är ens föräldrar. Gud vad jag önskar att det vore så. Vad jag önskar att det vore så, önskar att det vore så!!!
För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!
