Enbart blå är färgen på den himmel jag vill leva under. Enbart blå är färgen på det vatten jag vill kasta min kropp i. Dagar med en himmel blå och en strålande sol är eftertraktade och vi nordbor längtar var morgon efter att öppna våra ögon för att mötas av solens sken av värmen från de strålar som allt för sällan når vår kropp. Få saker kan engagera såsom vädret, såsom en himmel blå, såsom temperaturen på vår termometer.

Vi tycks ständigt vandra i febrig längtan efter att få känna värmen. Tidningarna säljer tips om resor, tips om hur vi blir smala och vackra för att under några veckor visa upp oss på en strand i ljummet vatten. Vi ägnar stora delar av året till att längta och när dagarna äntligen kommer då solen sköljer ner över våra uteserveringar så befolkar vi dem glatt. Grillarna plockas fram och ölen flödar.

Få saker kan väcka sådan längtan som dagar av värme, dagar av sol, dagar av en himmel blå. Dagar som vi alla lever för och som vi tycker är för få. Dessa dagar förkroppsligar vår längtan efter att få leva ut, efter att får några veckor få kliva ut ur våra vinterskal och vara oss själva. Det är för dessa dagar vi strävar, vi lever och längtar. Vi ställer våra balkongdörrar på glänt, vi plockar fram sandaler och gräver ner våra pälsar och dun.

Äntligen kan vi känna glädjen och slappna av, äntligen kan vi känna friheten att vara lediga och längta bort från våra jobb. Livet får en annan mening än strävan mellan åtta och fem. Vi smyger till oss längre luncher i solen, vi söker anledning att ta promenader för att känna kvällens bris. Allt tycks återfött och vi ler när vi ser oss omkring.

Förundrad ser jag mig omkring och slås över hur vackra människor kan vara, hur glada alla tycks vara och hur lite börda som alla tycks bära. I takt med att himlen blir blå, i takt med att solen slickar oss bruna glömmer vi vår börda vi bär under vinterns dun, ylle och päls. Nu är tiden att njuta, nu är tiden att fröjdas och glädjas åt det liv vi fått att leva.

Nu är tid att njuta, nu är tid att leva! Men det är också nu vi skall vara extra vaksamma för skönhetens ideal. Det är lätt att falla i förtvivlan mellan tidningarnas energirika smaskiga recept och jakten kroppens för-länge-sedan perfekta form. Allt har sin tid. Nu är tiden att njuta, att känna livets värde. Låt inte möjligheterna fördunklas av pressen att återfå den kropp du en gång haft. Att njuta utan att skämmas för den jag är, för den jag blivit är inte bara ett mål, det är en väg till njutning av allt det jag har omkring mig.

Att acceptera den jag är, att acceptera hur jag lever och hur jag ser ut är att sätt att fullt ut kunna leva mitt liv utan att störas av idealens ständigt pockande uppmärksamhet. Till alla vänner som skriver och berättar om sin träning vill jag säga ”Good for you” –bra för dig, det gläder mig. Gör vad som gör dig lycklig så gör jag vad som gör mig lycklig. Till alla som späker sig med dieter och stoltserar med sina dagar av svält vill jag säga ”Good for you” –bra för dig det gläder mig. Gör vad som gör dig lycklig så gör jag vad som gör mig lycklig.

Vi måste alla leva våra liv, jag både måste och vill leva mitt liv. Jag vill forma det själv på det sätt jag vill leva. Det finns massor jag vill förbättra i mitt liv, massor jag vill förbättra med den jag är och det är min egen resa. Det är mitt liv och jag vill enbart leva det under en himmel blå. Jag vill leva, jag vill njuta och jag vill att du gör det samma med mig så att jag kan säga ”Good for you” –bra för dig!

Enbart viljan skiljer mig från frestelsen. Var dag möter jag den lockande och stundom ljuvliga frestelsen. Enbart min vilja håller frestelsen under kontroll. Runt omkring mig, runt omkring oss alla finns våra frestelser. Tillsammans med längtan är frestelsen en farlig varelse för min kropp och min själ. Formerna är olika, ibland kommer frestelsen i form av en bakelse, en choklad bit, en öl, en kvinna eller en dröm om en resa. Alltid förenas den med längtan och lusten.

Visst vill jag hänge mig åt alla lustar jag känner, visst vill jag kunna njuta allt som finns just i denna stund. Enbart min vilja avhåller mig från alla lustar, från all längtan och från den frestelse jag ständigt möter i min dag.

Det finns dagar jag skulle vilja frossa i choklad, dagar jag skulle vilja släcka min längtan med öl, dagar jag skulle vilja flirta och älska med en annan kvinna, det finns dagar jag skulle vilja sätta mig på ett flyg och bara resa bort för att leva ett annat liv. Allt är en längtan till något skulle vara bättre. En dröm om njutning utan konsekvenser. Allt detta är fint, det är vackert och inget att förneka bara det inte får för stort spelrum i våra liv. Längtan grundar sig inte på brister i livet utan bara på alla möjligheter som finns att välja eller inte välja. Enbart viljan att avstå allt som är möjligt sätter mina gränser.

Utan vilja är jag inget annat än ett hungrigt djur som genast söker stilla min hunger. Jag lever i en värld där möjligheterna saknar gränser och ständigt möts jag ändå av nya. Min lust, min längtan består och min vilja kontrollerar vad jag tillåter mig själv att göra, vad jag kontrollerar mig själv att vara och bli. Ibland kontrollerar vi människor oss för mycket, blir hämmade och bittra, ibland släpper vi på kontrollen och när viljan är för svag kastar vi oss ut i all vår längtan, lust och bejakar frestelsen som kommer i vår väg.

Visst kan jag tillåta mig att ge vika för frestelser, visst låter jag det ske. Men viljan håller mig inom rimligheternas gränser, viljan följer de gränser jag satt. Gränserna är olika för oss alla, vad var och en av oss anser ok. Mina gränser är det som är min moral, min etik att följa. Den följer inte lagar och regler, den följer vad jag anser rätt och rimligt för mig. Varje gräns bygger på en konsekvens. I värsta fall är vi inte ens medvetna om konsekvensen av vårt handlande, av våra val. I bästa fall är vi medvetna och lyckas kompensera våra överträdelser. En del överträdelser går att kompensera med tid, annat inte.  Det är viljan som håller mig inom gränsernas ramar, det är mitt intellekt som kalkylerar och bedömer möjligheter att kompensera och väga risker mot frestelsernas kortsiktiga fördelar.

När jag, när vi alla, stannar upp och lever en stund utan alla frestelser är det lätt att riktigt bedöma dess konsekvenser, men när jag, när vi möter dem så tar lusten gärna över. Utan min vilja finns frestelsen ständigt där som manar mig var dag till att flyga bort, till att älska med en annan kvinna, till att dricka mig full, till att fylla min kropp med chokladens balsamerande välsignelser.  Enbart viljan avhåller mig och enbart genom att stärka min vilja att göda den med tankar om gränsernas rimlighet och överträdelsernas konsekvenser kan jag hålla mig till den jag är. Enbart viljan kan förändra den jag låtit mig själv bli. Vill jag flytta mina gränser är det enbart min vilja som kan leda mig dit. Enbart viljan kan styra mig rätt!

Enbart en dag i livet passerar just nu. En av de ca 31.000 dagar som jag har att leva. En dag som jag kan slösa bort, en dag jag kan låta passera utan att ta den tillvara. Dagar kommer och dagar går, enbart resterande tid av livet består.

Det är lätt att låta livet vänta, att låta det stå på paus. Snart blir det bättre, snart blir det annorlunda och snart blir allting bra. Självklart finns det tid att hoppas, självklart finns det stunder då jag och vi alla bara skall ha förtröstan att det blir bättre sedan. Men vi människor har en förmåga att missa det vi har framför oss. Vi missar de möjligheter som finns med livet just idag. Kanske för att det är enklare att drömma sig bort, att drömma sig till något som skulle kunna vara så mycket bättre. Men vi lurar oss att tro att det bara står och väntar runt hörnet.

Livet är förvisso en gåva som vi har fått, men vad vi fyller det med avgör vi till stora delar själva. En del fyller det med längtan och väntan, andra med de möjligheter som finns att tillgå just nu. Ibland skall vi längta och ibland skall vi agera, det svåra kan vara att veta när vi gör vad.

Själv längtar jag alltid, längtar till att få känna solen värma, vinden svepa över min kropp, längtar efter en god måltid, en kram, en kyss och den närhet som gör livet värt att leva. Den längtan kan vara kort, eller lång, men den är konstant. Utan närhet till andra, utan att vara i gemenskap är jag inget annat än ett uppblåst skal. Alla är vi fyllda med längtan, alla är vi fyllda med lust och vilja till något mer. Det är bra! Men  när vi slutar att leva i nuet och ställer vårt hopp till framtiden så upphör vi att leva, vi ställer våra liv på paus. Under tiden går dag efter dag och snart har den tid vi har passerat.

Mitt liv är enbart mitt, det är bara jag som kan leva det. Det är enbart jag som kan bära de bördor jag skaffat mig genom de val jag gjort på vägen. Det är bara jag som kan njuta frukterna av den lycka jag känner i de stunder jag tillåter mig att blomma som om just idag var den viktigaste dagen i mitt liv. Det är just vad den är! Just idag är den viktigaste dagen i mitt liv, just idag är den viktigaste dagen i ditt liv, just idag är den viktigaste dagen i alla levande människors liv. För vad vi vet så finns det ingen annan dag än just idag.

Vi skall leva dagen så att vi kan vakna upp och se oss i spegeln, le och minnas att det var en bra dag. Varje dag vi lägger bakom oss vill jag sträva efter att jag kan minnas med värme, med glädje och att det finns anledning att minnas den även mot slutet av mitt liv.

Sanningen är den att de flesta dagar jag levt har jag ingen aning om vad jag har gjort, hur jag har levt eller ens varför jag har levt just den dagen. Jag har förslösat min tid, jag har låtit dagarna passera utan att ta dem tillvara. Vi ska inte förvänta oss underverk varje dag, vi skall inte ens förvänta oss att det sker under vårt liv. Men vi kan förvänta oss att det sker bra saker i vårt liv som vi kan ta tillvara. Mitt mål är att söka och se till att förverkliga att det sker bra saker varje dag som jag kan ta tillvara, som jag kan njuta av och lägga på hyllan av värdefulla minnen i livet.

Jag förväntar mig inga stordåd, jag söker bara små fina stunder att minnas, små stunder av lycka som gör livet fyllt av lust och glädje. Stunder som gör livet mer än värt att leva. Dessa stunder kanske någon kan ge till mig, men framförallt är det jag som måste fylla dem med mening. Det är jag som måste välja att fokusera på vad som är värt att fokusera på.

Enbart en dag som denna kan jag leva! Enbart en dag som denna kan jag välja att se vad som finns av lycka och glädje i mitt liv. Enbart en dag som denna kan jag bestämma mig för att njuta av det jag har omkring mig. Enbart idag är det mitt liv och min stund på jorden.