Enbart tid att mäta och att mätas!

Så går en dag och kommer aldrig åter. I spegeln av mitt liv ser jag tillbaks på den jag är och ibland på vem jag skulle kunnat bli. I spegeln finns minnena och tankarna på den tid som flytt och den tid som varit mitt liv inte den tid som är och det liv jag nu har och lever.

 

Det är i skuggan av barnen som jag ser hur tiden går, inte för att jag känner hur jag åldras utan för hur jag ser att de blir allt större, allt mer mogna och hur de lever sina liv oberoende av mig. Det är just så som livet skall vara, det är meningen och det gör mig stolt men också fylld av vemod och saknad av den tid som flytt och inte längre går att fånga.

 

Att mina söner växer och skapar sig sina liv, lever sina liv är inte tack vare mig som far, inte heller är det trotts hur jag har varit som far. De har blivit de starka individer de är tack vare sina egna förmågor. Visst kan jag ha påverkat, ibland till det bättre och ibland till det sämre.

 

Det finns många steg i livet att ta, en del leder rätt andra fel, men de steg jag tagit får jag leva med och göra det bästa av. Jag är inte stolt över allt jag gjort även om det finns väldigt lite jag ångrar och än mindre jag vill ha ogjort. Men mina steg är mina och den tid som gått finns för alltid som minnen och som något jag kan ta fram genom mina inre bilder fyllda av tankar och känslor.

 

Som förälder försöker vi göra så gott som vi kan, en del lyckas i sin roll andra gör det inte men jag måste alltid göra mitt bästa för att vara en bra förälder, för att vara en far. En far är mer än en givare av arvsmassa och en vuxen som bidrar till försörjning. En far är allt det vi som barn önskar av en vuxen man, en förebild och någon att se upp till och ta efter, en trygghet att luta sig emot när det är tungt och jobbigt, en klok person som kan vägleda och berätta om sitt liv och sina erfarenheter samtidigt som han ger styrka som lyfter.

 

En far är den svåraste och finaste roll som jag har haft i mitt liv. En roll där jag lever mina förväntningar på att vara allt för dig min son. En roll jag aldrig kan fylla och där jag aldrig kan räcka till i de ögon som ser tillbaks i spegeln, mina egna.

 

”Man borde inte få ha barn innan man har haft barn!” ropade min son till mig en gång efter att han ansåg att jag som ung pappa gjort något riktigt fel. Jag kan bara instämma. Ingen av oss borde få ha barn innan vi har haft barn. För vi gör ständigt fel eller i vart fall inte helt rätt. Frågan är om vi gör vårt yttersta och så gott vi kan? Kanske har jag gjort mitt bästa i hela mitt liv, det vet jag inte men jag vet att jag har försökt. Men ibland så har jag inte förmått att vara det bästa av mig själv, att vara den jag vill och kan vara. Ibland räcker vi inte till, räcker jag inte till.

 

Ändå trotts mina brister växer barnen upp och har blivit till de underbara människor som de är. För det kan jag inte ta åt mig äran men var och en av dem skall känna sig stolta för det de är.

 

Jag älskar er!

 

Idag kan jag inte fira min äldsta sons födelsedag då en halv värld skiljer oss åt men det hindrar inte att jag tänker på dig, att jag känner dina små barnarmar kring min hals och doften av ditt hår i min näsa.