140703 Enbart jag
Vad jag gör formar den jag är. Om jag är glad smittar det på de som står mig nära. Mitt sätt att vara är den jag är för de som finns omkring mig. Inom oss kan vi alla känna en tomhet, ett hål av längtan efter något mer, något bättre även om vi inte vet vad det är. Inom oss kan vi känna och veta att vi kan så mycket bättre och är så mycket mer än det vi uppfattas som.
Enbart jag har rätt och möjlighet att bestämma vem jag är och vad jag kan bli. Men ständigt finns det andra i vår närhet eller i omgivningen som vill sätta gränser för vad jag är och definiera vem jag är. Som man har jag mina förväntningar och som kvinna har du dina begränsningar.
Båda våra kön har en omgivning att leva upp till och reagera mot. Förväntningarna på oss kan vara rimliga eller ej, men det är andras förväntningar inte våra egna drömmar och mål.
Det är enbart jag som kan leva mitt liv, det är enbart jag som kan avgöra vad som är viktigt och rätt för mig. Andra kan bädda in mig i politiska åsikter, bädda in mig i religiösa myter eller i tankar om att jag tillhör en ras av bättre eller sämre sort. Men till slut är det enbart jag som avgör vad som är viktigt för mig. Det är enbart jag som kan säga vem jag är och vem jag vill bli. Det är enbart jag som kan ta mig på resan mot mitt mål till det som är min framtid och det är enbart resan till min framtid som är mitt liv.
Allt för ofta luras vi att tro att livet börjar sedan, att det blir bättre sedan bara vi först gör ditten eller datten. Allt för ofta så står vi där med andras krav och förväntningar på vem och vad vi skall vara. Men det är enbart jag som kan välja vad jag vill vara och vad jag vill bli.
Enbart jag kan vara den som styr det skepp som är mitt liv, enbart jag är den som kan avgöra när det är dags att dra de gränser vi alla behöver dra gentemot vår omgivning. Enbart jag, enbart du väljer vad vi vill med våra liv. Var och en av oss kan välja att göra världen lite bättre, eller lite sämre till följd av att just vi har levt. Valet kan tyckas självklart, och vår vilja att bidra till det som blir bättre är näst intill garanterad. Men att gå från en tom fras till handling är så mycket mer än vi kan föreställa oss.
Men enbart jag kan avgöra vad jag förmår att göra för att världen skall bli bättre. Mina steg kan vara stora eller små i andras ögon, men det är just mina steg att ta för att den värld vi lever i skall bli lite bättre än den var innan just jag kom, innan just jag satta min fort på det vi kalla vår jord.
Enbart jag är den som kan styra över hur jag vill leva mitt liv och hur det liv jag lever påverkar andra. Enbart du är den som kan styra ditt liv och enbart vi alla är de som kan avgöra hur vi vill möta varandra.
För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas
140627 Enbart Möte
Enbart ett möte i natten kan fylla oss med liv och spänning som vi annars inte kan möta. Kanske kan vi möta någon som inte vet vad den vill men däremot att den vill. Vi möter en människa som söker värme och gemenskap, en människa som söker en famn att hålla om. Enbart i natten kan vi mötas och finna tröst i varandras kroppars värme. Inte som djur lustfyllda av en sexuell längtan utan som två varelser som törstar efter närhet, som söker värme och trygghet i en längtan efter att bli något mer än de vi är.
Enbart ett möte i natten kan ge oss den värme vi inte visste att vi sökte, enbart ett möte i natten kan ge oss tröst efter den längtan vi inte visste att vi kände. Men i den famn vi mött, i den famn som vi möter och omfamnar kan vi känna en trygghet och släcka en del av den törst som sliter våra strupar och plågar våra kroppar.
Vi lever tillsammans med andra men allt för sällan tillåter vi oss att komma nära, att bli en del av något mer än en betraktare av den tid vi lever i. För dem som tillåter att det sker finns alltid en famn att möta, alltid en stund av glädje att få, en tid av lust till livet och en gnutta av hopp för framtidens längtan till det som komma skall. I livets små stunder kan vi leva, kan vi söka och finna mer av det som göms under snö och som aldrig kommer fram i tö. Det är i våra huvud som hindren finns, det är i lusten och längtan som vi kan känna hur våra liv skulle kunna vara.
Enbart ett möte i natten kan ibland göra oss fria, kan släppa fram den kraft som vi knappt vågar tro att vi har. Men i natten kan vi mötas, kan vi kyssas, kan vi leka att vi är något annat, något mer än dem vi är. Jag är den jag är och det är bara en del av vad jag kan bli. Enbart i nattens mörker kan jag växa och bli till den du vill att jag skall vara. Så kom fram ur skuggornas mörker, kom fram och ger mig din hand! Kom och ge mig din värmande kropp, kom och ge mig kraften att bli så mycket mer än den jag är! Kom och ge mig kraften att bli det du så gärna vill ha!
För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas
140516 Enbart Blå
Enbart blå är färgen på den himmel jag vill leva under. Enbart blå är färgen på det vatten jag vill kasta min kropp i. Dagar med en himmel blå och en strålande sol är eftertraktade och vi nordbor längtar var morgon efter att öppna våra ögon för att mötas av solens sken av värmen från de strålar som allt för sällan når vår kropp. Få saker kan engagera såsom vädret, såsom en himmel blå, såsom temperaturen på vår termometer.
Vi tycks ständigt vandra i febrig längtan efter att få känna värmen. Tidningarna säljer tips om resor, tips om hur vi blir smala och vackra för att under några veckor visa upp oss på en strand i ljummet vatten. Vi ägnar stora delar av året till att längta och när dagarna äntligen kommer då solen sköljer ner över våra uteserveringar så befolkar vi dem glatt. Grillarna plockas fram och ölen flödar.
Få saker kan väcka sådan längtan som dagar av värme, dagar av sol, dagar av en himmel blå. Dagar som vi alla lever för och som vi tycker är för få. Dessa dagar förkroppsligar vår längtan efter att få leva ut, efter att får några veckor få kliva ut ur våra vinterskal och vara oss själva. Det är för dessa dagar vi strävar, vi lever och längtar. Vi ställer våra balkongdörrar på glänt, vi plockar fram sandaler och gräver ner våra pälsar och dun.
Äntligen kan vi känna glädjen och slappna av, äntligen kan vi känna friheten att vara lediga och längta bort från våra jobb. Livet får en annan mening än strävan mellan åtta och fem. Vi smyger till oss längre luncher i solen, vi söker anledning att ta promenader för att känna kvällens bris. Allt tycks återfött och vi ler när vi ser oss omkring.
Förundrad ser jag mig omkring och slås över hur vackra människor kan vara, hur glada alla tycks vara och hur lite börda som alla tycks bära. I takt med att himlen blir blå, i takt med att solen slickar oss bruna glömmer vi vår börda vi bär under vinterns dun, ylle och päls. Nu är tiden att njuta, nu är tiden att fröjdas och glädjas åt det liv vi fått att leva.
Nu är tid att njuta, nu är tid att leva! Men det är också nu vi skall vara extra vaksamma för skönhetens ideal. Det är lätt att falla i förtvivlan mellan tidningarnas energirika smaskiga recept och jakten kroppens för-länge-sedan perfekta form. Allt har sin tid. Nu är tiden att njuta, att känna livets värde. Låt inte möjligheterna fördunklas av pressen att återfå den kropp du en gång haft. Att njuta utan att skämmas för den jag är, för den jag blivit är inte bara ett mål, det är en väg till njutning av allt det jag har omkring mig.
Att acceptera den jag är, att acceptera hur jag lever och hur jag ser ut är att sätt att fullt ut kunna leva mitt liv utan att störas av idealens ständigt pockande uppmärksamhet. Till alla vänner som skriver och berättar om sin träning vill jag säga ”Good for you” –bra för dig, det gläder mig. Gör vad som gör dig lycklig så gör jag vad som gör mig lycklig. Till alla som späker sig med dieter och stoltserar med sina dagar av svält vill jag säga ”Good for you” –bra för dig det gläder mig. Gör vad som gör dig lycklig så gör jag vad som gör mig lycklig.
Vi måste alla leva våra liv, jag både måste och vill leva mitt liv. Jag vill forma det själv på det sätt jag vill leva. Det finns massor jag vill förbättra i mitt liv, massor jag vill förbättra med den jag är och det är min egen resa. Det är mitt liv och jag vill enbart leva det under en himmel blå. Jag vill leva, jag vill njuta och jag vill att du gör det samma med mig så att jag kan säga ”Good for you” –bra för dig!
För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas
101031 Enbart oktober
Enbart oktober och den sista dagen innan den långa, långa november träder in. Vintertiden är här och nu väntar dag efter dag av grå nyanser. Fukten ligger som ett täcke under dimman som bäddar in vårt land.
Den höga friska luften står i stand by läge, nu är det påtryckande fukt, och tunga moln som gäller. Ägarare till resebyråerna gnuggar sina solbrända händer och knapprar frenetiskt för soltörstande nordbor.
Vi söker resor mera bort än till. Var som helst bara det är varmt och vi ha råd.
Egentligen tror jag inte att det går att skrämma oss med helvetet. Det är ju värme vi vill ha. Ett helvete har vi här varje höst och vinter. Även om den inte är klädd i eld, bara i grå nyanser av fukt och kyla.
I helgen rensade vi ut vår färgglada sommargarderob och fram plockade vi våra svarta rockar, jackor och någon enstaka färgad kappa. Stövlar, kängor och skor är när de är som gladast bruna. Som om även kläderna vi bär skall symbolicera hur dystert det är, hur tungt det är att leva denna tid som kommer.
Våra skickade tröjor och koftor är alla dystert mörka. Klockan är tillbakavriden och vi liksom den ser tillbaks mot värmen och ljuset. Men vi klär oss i svart och vår blick är grå även huden tycks flagna och inta en allt mer likblek nyans.
Vi vaknar i mörker, klär oss mörkt och när vi kommer hem är det åter svart. Det är då vi försöker mysa under en gråsvart pläd med hjälp av släkta lampor, en kopp brunt te och tre små värmeljus!!! Utifrån sett är det inget annat än patetiskt och jag kan inte annat än förbanna de förfäder som en gång för mycket länge sedan tog sin första vandring från det vi i dag kallar Indien, för att finna sin väg till det gråkalla land vi säger är vårt hem.
Ibland tror jag att vi vill lida. Att vi vill visa hur helvetet verkligen ser ut. För inte fan är det mysigt att frysa, att leva i mörker och bara drömma sig bort. För min del är det allt annat än mysigt, det är ett helvete och en helvetes lång väntan på att åter få leva.
Peter PC CarlssonFör övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!
100927 Enbart Lycklig sorg
Enbart lycklig sorg eller möjligen sorglig lycka är det bästa att beskriva vad jag känner just nu. För en dryg timme sedan följde jag min son den sista biten till början av hans långa resa. Så mycket känslor och tankar som lyckas trängas i min skalle och kropp på bara några ögonblick. Den innerliga sista kramen innan resan, ett varmt och snabbt farväl.
Känslorna sjuder och tankarna får fullständigt spel, det blir både jackpott och tilt på samma gång. Utan att vända mig om gick jag därifrån och visste att hans äventyr nu skulle börja. Så underbart, så fantastiskt, men ack så smärtsamt. En lång, mycket lång tid väntar innan jag ser hans glada ansikte igen, innan jag på nytt kan krama och hålla honom i min famn. Jag kan verkligen avundas honom och glädjas med honom för hans äventyr. Men det hindrar på inget vis den smärta, den saknad jag känner och det fyller inte heller det stora hål av tomhet han lämnar efter sig.
Det är just så livet är, just så det skall vara. Vi föds, vi möts och vi går vidare. Varje möte är en egen värd av erfarenheter, varje stund i ensamhet är antingen tomt och tungt eller en stund att fundera, att reflektera över det liv vi lever. Hur smärtsamt det än är att han har rest så kan det aldrig förta den känsla av glädje jag känner för att han prövar sina vingar, för att han tar steget ut i världen och gör den till sin. Min smärta, min sorg är inget annat än obetvingad kärlek. Ingen kärlek kan vara sann om man tvingar den att vara kvar.
Så flyg min son, flyg! Det år som väntar är ett år med dig i mina tankar. För att riktigt gnugga in sorgen och saknaden letar jag upp en gammal Lundell, läser hans texter och startar Spotify och låter musiken ljuda… ”Aldrig så ensam..”
”Nu Faller regn på löv
Nu faller löv från gren
Nu skymmer det mitt på dan
Det mörknar på stadens scen
I parken där ungarna lekte
och jagade runt hela dan
där krattar man undan sommarn
Hösten har kommit till stan
Du vill inte gå upp idag
Det finns inget som lockar dej mer
Det är inget du vill säja eller ha
mer än en varm vrå där du kan sjunka ner
…
Det tar tid för tårar att torka
Så är det för var och en
Du måste igenom vintern
om du vill se sommaren igen
…
Men du är aldrig så ensam som du tror
Månen är din syster solen din bror
Du är aldrig så ensam som du tror
Det kommer en främling
han vet var du bor
Han kommer längs vägen smutsig och trött
Han har en hälsning från nån som han mött
Du är aldrig så ensam
Aldrig så ensam
Du är aldrig så ensam som du tror
…”
Peter PC CarlssonFör övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!
100810 Enbart tagg
Enbart tagg, eller en liten sticka, ett spjut som skär in i min kropp. Det är mer än något som skaver, en tagg som gnaver, som blöder utan minsta droppe av blod. Likväl sitter det tagg efter tagg i min kropp. Vi vandrar och går och i stunder vi minst vill gör taggen sig påmind och ger sitt stöd till att hålla oss vakna.
Gamla små eller stora taggar som gör sig påminda, som vi ännu inte lyckats bädda in och få att försvinna. En del av dem kan vi bara inte låta bli att pilla på, dra och rickla så att de åter blöder så att ögat gråter. Likt ett bett i kinden kan vår tunga inte låta bli att slicka på såret, tanden känner försiktigt på bölden och såret finner ingen ro.
Det är dessa taggar vi var dag finner och som vi var dag kan välja att dra ut eller att tugga på. Dag efter dag samlar vi till vår törnekrona och några bär den med falsk stolthet i sitt illa fördolda matyrskap.
Alla bär vi sår, taggar och oförrätter inom oss. Några lyckas läkas och andra måste ständigt kräkas ut sitt missnöjda jag över allt och alla de möter. Orättvisorna tycks för dessa människor inte ha någon gräns. Allt är någon annans fel och lösningarna är enkla. Om bara den och de gjorde si eller så…
Vi andra sitter där med bandagerade själar och slickar våra egna sår mär än vi strör salt i andras. Det är så vi är, vi människor. Ibland orkar vi bära den börda vi ha med oss ibland fallerar vi och vänder den ut mot de vi möter vare sig vi vill eller ej.
Tänk om livet vore enkelt, om det bara var att leva, bara var att finna sina små stunder av välbehag, om det bara vore så enkelt att vi drar ut våra taggar, plåstrar om våra sår och reser oss upp för att gå vidare. Tänk om det vore, tänk om det är just så enkelt!
Så ställ dig upp, dra ut dina taggar, slicka dina sår, förlåt dig själv för dina brister och älska dig för den du är. Se vägen som leder framåt istället för att beklaga den knotiga stig du redan har gått. Alla de oförrätter, de som sårat och förlamat dig kan du när du vill bestämma dig för att lämna just där du står. Just där kan ditt bagage få stå, för från och med nu kan du välja att resa lätt. Med enbart ett handbagage kan vi ge oss iväg. Det tunga och dystra kan vi lämna just här, just nu.
Så kom, kom och ta din lille bag! Det är dags att gå, dags att ta sig härifrån. Framtiden väntar och nuet har vi alltid med oss. Låt dåtid ligga bakom dig och kom med och flyg. Livet kan vara så mycket lättare än vad vi tror, än vad det är. Så ta ditt lätta bagage och låt oss lyfta.
Peter PC CarlssonFör övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!
100806 Enbart Hur
Enbart hur många gånger har var och en av oss konstaterat att livet är underbart? Förhoppningsvis fler gånger än vi konstaterat dess motsats. Ett av mina mål i livet är de fåtal stunder av lycka som då och då kommer och som väl är värda att leva för.
Mitt liksom många andras fel är att vi tror att livet skall vara allt igenom lyckligt. Så är det knappast för någon. Men genom att acceptera att det finns ett fåtal stunder av lycka som är värda att leva för så blir också de stora flertalet av dagar med tristess och motgångar bara en i raden av dagar som skall passera innan lyckan åter uppdagar sig i en dunge av vide, i en vacker kvinna med kort kjol och brännande bruna ben. Det blir ytterligare bara en dag när regnet faller som om syndafallet pånytt skall komma åter.
Länge sedan är det jag förstod att det går inte att finna en lycka som består. Det går att finna lycka, men inte när vi jagar den. Lyckan kommer lyckan går… den gud älskar lyckan får…. En del av en bön från min barndom. Jag hoppas så att ingen längre behöver läsa denna bön. Lycka, är inget som någon gud ger oss. Än mindre till följd av samma guds nyckfulla kärlek. Lycka är något vi upplever när vi är i balans, när vi finner en mening och en tillfredsställelse med livet och med den vi är.
Den gud älskar lämnar gud ifred. Den gud älskar är nog snarast den som älskar sig själv för det som den är. Inte till följd av alla sina förtjänster, utan till följd av accepterande av alla sina brister. Om det skulle funnits en gud, så är det vad den allsmäktige skulle ha älskat. Det är vårt accepterande av oss själva så som vi är, för att just jag är jag, just du är du, som vi måste älska oss själva.
All vår strävan att få mer, att bli mer är mål som både kan vara bra och som kan leda oss ner i olyckans djup. Lyckan kommer, lyckan går. Det är den som älskar som lyckan får! Delvis är det sant, men trotts allt inte fullt så enkelt. Även den som älskar, även den som ler mot sin omvärld kan stå med håven efter att få en gnutta lycka.
En kort, tid, en försvinnande kort tid lever vi på det vi kallar vår jord. Jorden är inte vår, vi är däremot en del av jorden. Av jord är du kommen och jord skall du åter varda…
Från så länge jag kan minnas har jag burit en sorg inom mig. En sorg jag varken kan beskriva eller förklara. Som om det vore konstant latent. Kanske är det så, att var och en av oss bär på en sorg, en sorg som är en del av våra liv. Kanske är det så att vi lever våra liv i skuggan av de vi skulle kunna vara om vi bara kunde lära oss att släppa vår sorg.
Än har jag inte mött en människa som inte har ett bagage av mörker vi vill dölja. För en del av oss människor tar mörkret överhand och blir övermäktigt. Då finnes ingen annan väg än den ner i djupet. Några finner droger, andra en energisk vilja att lyckas i sina arbeten. Åter andra finner ingen annan väg än den som leder till att hjärtat slutar slå.
Var och en av oss, har en möjlighet att göra det bästa vi kan av våra liv. Var och en av oss har en möjlighet att lyckas. Men var och en av oss riskerar också att fallera, att falla, att inte finna stöd för våra steg.
När mörkret hopar sig och molnen vägrar att skingras är det allt för många som lämnar det vi kallar vår jord. Det är inte så att det är några särskilda människor som riskerar att drabbas av och fastna i mörkret. Det är var och en av oss. Det är du, det är jag. Vi människor skiljer oss inte så mycket åt. Mer än i det under vilka förutsättningar vi är födda och hur vi finner lycka i stunder av mörker.
Enbart hur vi väljer att ta våra med och motgångar skiljer oss åt. Vi kan förfäras av minsta orätt eller vi kan genast fokusera om och se nya möjligheter.
Det finns inget rätt, inget fel. Det är bara olika sätt att förhålla sig till det som är livet, till den stund vi lever på det vi kallar vår jord.
Jag har valt att glädjas av de få stunder av lycka som vi alla möter då och då. Det är vid dessa jag uppehåller mig, det är vid dessa små stunder som jag låter hjärtat spela. Kommentarer från barnen, röster i vimlet eller en stund av enskildhet och ro. Alla dessa stunder passerar oss var dag. De flesta går förbi obemärkta. Det är de stunder vi fångar, de stunder vi låter få ett liv som ger glöd, som ger den energi på vad jag kan leva. Små, små stunder av liv, av lycka av kraft att möta ännu en dag. Förhoppningsvis med någon stund av lycka.
För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!
100603 Enbart Sol
Enbart en underbart strålande sol kan tina våra frusna leder, få oss att släppa på de nedbundna smilebanden. Ja solen får oss att kasta av oss mer än kläderna. Bördor vi bär tycks lättare och alla människor blir vackrare. För oss som halva året lever i ett mer eller mindre totalt mörker är solen säkert viktigare än för andra människor på vår jord. Var liten stund vill vi ta tillvara.
Under sommaren måste det vara extra svårt att vara Sverigedemokrat, alla vi vitingar kastar ju av oss så mycket vi kan för att bli bruna. Brunast vinner, vi sneglar beundrat på alla solbrända människor och avundas deras gyllenbruna färg. Solen har fått tvätta bort de sista resterna av den långa vinterns kyla och färgat vår hud efter att smällt de sista resterna av snö.
Vi är ett folk som älskar solen, om gud finns så finns hon i solen. Källan till allt liv, till vår glädje, vår lust och vår halvårslånga längtan efter att åter få ta av oss våra kläder. Äntligen kan vi stiga ut ur våra dunjacksbeklädda fängelse. Äntligen kan vi ställa de fodrade kängorna i källarna med istoppade raggsockor. Äntligen får vi chansen att visa alla invandrare att vi vill vara som de är, vackert bruna.
När vi lämnar våra arbetsplatser är det ofta svårt att finna skäl till att bara gå hem. Solen strålar och livet leker, uteserveringarna är fyllda av lättsamhet och solbejakande kroppar. Gud, vad det är vackert. Var gång jag går förbi så ler jag inombords. Vår längtan tar form av uteserveringar och en svalkande pilsner.
Tidningarna tipsar om de bästa bantningstipsen och de godaste grillsåserna. Nog är livet vackert, snart är vi alla färgade enbart Jimmy Åkersson och hans hantlangare behåller den vita rasen ren från färg. Själv går jag glatt ut i solen för att känna dess smekning. Kanske finns det chans till en stilla flirt.
Ikväll liksom alla sommarkvällar blandas våra blod. Raser möts och älskar hett i den ljumma sommarnatten. Det som är allas vår dröm må vara var Sverigedemokrats mardröm. Kom nu med gå ut och njut av våra olikheter, attraheras av det okända det annorlunda. Jag sluter mina ögon en kort stund innan jag går ut för att älska, älska, älska!
Peter PC CarlssonFör övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!
Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?
100428 Enbart End
Enbart end, ett slut är vad allt har. Ett slut vi längtar efter eller fasar för. Men allt har ett slut. Plötsligt har jag kommit i åldern då det är dags att boka en resa till vänner och dess begravning. På något underligt vis är vi odödliga tills motsatsen är bevisad. Nu är den bevisad och jag letar en billig resa till en begravning.
Inte för att min vän inte är värd alla de pengar SJ vill ha, utan för att jag vill ge dem till det han stod för, det han jobbade för. Liemannen står ständigt klar att göra sitt jobb oavsett om vi är redo eller ej. Min vän skulle knappast till detta sista möte just nu. Ändå togs han och allt han hade kvar att ge bort.
Jag vet att många trott att jag stått på tur långt tidigare. Det borde varit så, en överviktig man med hjärtproblem och allt för dålig kondition, bör gå före en sund man som springer Maraton och cyklar Vättern runt. Men liemannen bryr sig inte om omständigheter utan skördar det lien når.
Vad kan vi göra för att möta döden, för att bemöta och förhindra det som är slutet på våra liv? Leva sunt, leva väl? I min väns fall räckte det inte. Slutet på allas vår resa kommer för eller senare. Vi kan göra så gott vi kan för att leva länge. Men framförallt kan vi göra det vi kan för att leva väl.
Min vän levde väl. Mer väl än de flesta kan förvänta. Det ger inte alltid ett längre liv men det ger ett liv väl värt att hedra, att minnas och att efterstäva. Döden når oss alla, slutet på vår resa ligger bakom en kurva och vi kan aldrig veta vilken.
Men vi kan alla välja hur vi lever våra liv, hur vi tar hand om oss själva och andra. Trotts att Ronny levde sitt liv på ett sätt som få skulle kunna beklaga är det ingen garanti, utan enbart en fråga om när. Allt för tidigt rycks en del bort från oss. Inte beroende på hur de har levt utan trotts hur de har levt.
Men vårt sätt att leva avgör vilket påverkan vi har på de vi lever med och på hur vi blir ihågkomna.
Så min vän, var du nu än är. Ingen som har mött dig kan glömma dig, ingen som har mött dig har gått oberörd förbi. Dina spår min vän är för evigt kvar. Ditt intryck har lämnat spår som består. Ingen som mötte dig kan glömma vem du var, den du nu för evigt är.
Peter PC Carlsson
För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!
Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?
090816 Enbart Kär
Det är mitt liv. Men utan dig min vän är det inget.... Jag lever med dig, du lever med mig. Jag har en last som är tung, en last som är svår att bära. Jag bär och jag stretar, allt vad jag kan. Jag vet att du vill veta.
Älskade vän. Älskade du, jag hoppas så att du orkar.
Var dag är en kamp, Var dag är en strävan, Var dag är ett sätt för mig att leva, Vad jag än gör, Vad jag än säger, vad jag än gör för att visa min kärlek- vill jag att du ser mig så som jag är.
Mitt hjärta är ditt när vi löper, min hand är din när vi vinkar. Min puls är min, men den är också din. Din puls är min. Vi springer, vi löper, vi strävar fram. Du är du vad som än händer. Jag är jag och jag älskar just dig.
Din hud mot min, din kropp mot min, din tunga runt min, mina armar runt dig. Min lem i ditt kön. ÄLSKADE DU, BARA DU jag längtar och känner lusten som lever.
Jag är din, hoppas att du fortsätter att vara min.
/PC
090427 Enbart Tim Ahlgren
Enbart Tim Ahlgren är en liten kille som ägnat stora delar av sitt unga liv att bekämpa sin cancer. Lite då och då lyssnar jag på Tim. Jag hör hans sång, hopp och bön om att känna "Livet inom sig". Var gång börjar jag gråta. Var gång känner jag en sådan sorg, ett sådant vemod. Ändå har jag aldrig mött Tim, Önskar att jag hade gjort det! Under lång tid har vi kunnat följa honom och hans kamp via bloggen, Aftonbladet och genom hans fantastiska text han själv sjunger i "Livet inom mig"! Hans kamp lider mot sitt slut, eller har nu tagit slut.
"Livet inom mig!
Det var en kväll i november,
jag fick ett besked som ingen vill ha
Känslan inom mig kändes inte bra
Många dagar i korridoren känns som det enda jag fick
Och ljudet av en fågel där jag gick.
Jag skall klara mig här jag är en vinnare det vet ni
Måste kämpa mig fri, jag måste kämpa mig fri till slut.
Jag är stark och jag kan känna livet inom mig
Jag kan allt och allting kommer ordna sig
Känna livet inom mig, hänga fast vid varje grej
Och ta allt, fånga allt för livet vi ger
De fyra åren har gått förbi nu, och allt är inte så bra
Leva växa starkare för var dag
Jag skall klara det här även om det kan se tufft ut
Jag har gjort det förut kommer göra det igen.
Jag är stark och jag kan känna livet inom mig
Jag kan allt och allting kommer ordna sig
Känna livet inom mig, hänga fast vid varje grej
Och ta allt, fånga allt för livet vi ger
Jag är stark och jag kan känna livet inom mig
Jag kan allt och allting kommer ordna sig
Känna livet inom mig, hänga fast vid varje grej
Och ta allt, fånga allt för livet vi ger
Jag är stark..." Text och sång av Tim Ahlgren
Älskade Tim. Jag har aldrig träffat dig, bara lyssnat på dig, läst av och framförallt om dig. Jag hoppas så att din smärta snart är över. Helst att du skulle bli bra, att det plötsligt skulle ske ett under och du kan resa dig upp och vara frisk.
Jag vet att det inte är någon tröst Tim, men ändå hoppas jag så att du vet och på något sätt kan känna att det är få människor som är så omtyckta och som så många tänker på som just dig. Ditt liv har varit kort, ändå vet fler vem du är och bryr sig om dig än de flesta människor får vara med om.
När du går kommer du ändå att finnas kvar.
Önskar att jag fått träffa dig.
Tidigare inlägg idag, Nr 1, Nr 2, Nr 3
Ge ett bidrag till Barncancerfonden!
Peter PC Carlsson
Rösta på månadens blogg i rutan till vänster på första sidan!
För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!
Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?
090401 Enbart Sabina Najjar
Till minne av Sabina har jag startat en insamling på cancerfonden. Jag hoppas att du både skänker, länkar och sprider insamlingen på de sätt du kan. Målet är att under fem veckor samla in 100.000 kr. Klicka på bilden nedan och du kommer direkt till insamlingen. Du kan sända ett SMS med texten BESEGRA 9 till 72900 så skänker du 50 kr till Cancerfonden. Det går också bra att skänka via Internetbank.
100 kr har vi oftast råd att avstå, sänd två SMS nu och skänk en tanke till "Döda mammors barn".
Har du inte läst Sabinas blogg så gör gärna det! Här kan du också läsa om hur du skulle kunna ge ett stöd direkt till hennes barn genom att sätta in pengar på konto 5690-3562516.
Peter PC Carlsson
För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas!
Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?
090319 Enbart Själv
Enbart själv. Det är ytterst alltid just så det är. Vi är själva. Alla konstellationer, relationer och familjebildningar består av just den enskilda individen. Ytterst är vi alltid själva, ensamma och utlämnade till vad vi själva förmår och kan. Jag är den minsta byggstenen i min egen familjebildning. Min partner är den minsta byggstenen utifrån sitt förhållningssätt. Var och en av oss lever vi ensamma, var och en står vi oss själva närmast och det är bra. Vi lever tillsammans och vi växer tillsammans med andra. Ändå lever vi just själva, ensamma och utlämnade.
Var och en av oss har behov och rätt att utveckla vårt jag, utveckla vårt innersta och det som kan bli vårt eget ideal. Men vi lever inte allena, kan inte göra det och behöver hela tiden jämka för att anpassa oss efter situationen. Vi människor är otroligt anpassningsbara. Vi lär oss att acceptera och leva under de mest märkliga förutsättningar. Allt under förutsättning att vi inte är själva, att vi inte är utelämnade, inte är utstötta Att höra till, att känna tillhörighet och gemenskap är avgörande får vår utveckling och fortlevnad.
Så hur ser det ut runt om oss, bekräftar vi de vi håller kära, visar vi vår uppskattning till de vi gillar? Finns vi där för våra barn, är vi tillgängliga för våra vänner så som vi vill att de skall finnas för oss? Utan gemenskap är vi utelämnade och vilsna, ändå är vi ensamma, ändå lever vi själva. Innerst inne är vi just ensamma utlämnade till vår egen kraft och förmåga. Det är jag som kan förändra, det är Enbart jag som kan bestämma och avgöra hur jag vill och skall leva just mitt liv. Enbart jag, själv, ensam.
Det är så vi lever, ensamma med våra beslut, med det yttersta av våra liv. Ständigt är vi beroende och påverkas av andra, påverkas av allt möjligt. Men det är jag, Enbart jag som ansvarar för mig, mitt liv och för mina handlingar. Det finns alltid orsaker och förklaringar men det är jag som lever mitt liv, jag som avgör vad jag skall göra med just den tid jag har att leva här.
Tänk om vi ändå kunde förstå det enkla faktum.
Rösta på månadens blogg i rutan till vänster på första sidan!
Peter PC Carlsson
För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas!
Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?
090216 Enbart Anfader
Enbart anfader är ett gammalt ord och anses vara den äldsta kända i en släkt. Det måste ju betyda Adam och Eva då, om man är kristen. Men om man delar upp det lite så undrar jag om det inte är så att min äldsta vän just sett till att bli anfader. Om man tar med sig sina gener och lämnar landet, finner en partner av ett annat ursprung och bildar familj bör han ju vara anfader till en helt ny släkt. I detta fallet en släkt mellan Sverige och Ryssland.
Jag var tidig med att skaffa mitt första barn, var bara 21 och skulle snart fylla 22. Precis som min äldste son idag. Roger var hela tiden en extra pappa för mina tre första barn. Han fanns där, lekte, och skojade. Redan då syntes det hur han längtade efter barn. Nu har det gått 22 år, vi har blivit dubbelt så gamla och jag skulle inte kunna glädja mig mycket mer för ett eget barn än jag gör för att Roger och Irina nu har blivit föräldrar.
En liten ryska är född, stor som den ryska björnen och som min vän. Jag vill genast börja leta biljetter för att åka över och krama ert lilla barn. Roger, jag älskar dig just så som man bara kan älska en gammal vän. Vad du än säger gör jag det, vad du än vill så gör jag det, bara du ber mig.
Vår vänskap har hållit genom många strapatser, många konflikter och har fört oss allt närmare varandra. När jag dör behöver jag bara en enda kistbärare och det är du. Du är stor nog att kasta upp mig på ryggen och sedan slänga ner mig i jorden :-) Vad vore mitt liv utan den djupa vänskap som vi har? Det går inte en dag utan att jag tänker på dig, utan att jag tänker på mina barn oavsett var i världen de är. Avstånd spelar roll. Men avstånd svetsar oss också samman.
Jag hoppas att vi för evigt är sammansvetsade, att vi för evigt kommer att följas åt. Du är nu anfader till en ny släkt. En släkt mellan Johansson och Karishova. Redan längtar jag efter att få känna doften av er förening, känna det lena babyhåret killa min näsa. En förening av kärlek som blir till liv, en förening av kulturer som kommer att göra ert lilla barn tre-språkigt, svenska, ryska och engelska.
Dags för mig att söka visum, leta biljetter och komma över och visa hur man byter blöjor.
Kram min vän, Kram!
Rösta på månadens blogg i rutan till vänster på första sidan!
Peter PC Carlsson
För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas!
Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?
Ursäkta jag orkar ej svara er just nu!
090209 Enbart Jämmer
Enbart jämmer och elände är vad jag i bland känner att vi matas med. Var kvällstidning tycks tävla i meningslösheter och skandaler. Om det inte kommer något riktigt snaskig olycka förstås, då blir man riktigt entusiastisk på redaktionerna. Inte så att man gläds åt eländet men dock åt att få en möjlighet att skriva om det. Nog är världen bra cynisk ändå.
Ibland tror jag att många människor verkligen lever för att klaga, för att beklaga sig över hur illa det står till med det ena eller med det andra. Jämmer, jämmer. Ganska trist att lyssna på och läsa om faktiskt. Världen blir ju inte bättre för att vi jämrar oss. Nu jämrar vi oss över dunkuddarna, eller snarare de stackars gässen som blivit plockade in på bara skinnet för att vi skall kunna fylla våra kuddar med mjukt dun.
Klart att det inte skall gå till så, men jag vet ju inte direkt om gässen själva hellre väljer det alternativ som presenteras nämligen döden och sedan plockning. De flesta av oss människor skulle välja en stunds tortyr istället för att dö. Inte så att jag förespråkar att gäss plockas levande, än mindre förespråkar jag tortyr, men vi tycks missa att vi istället förespråkar att dessa gäss får ett än kortare liv. Nej detta är ytterligare ett tillfälle för oss att jämra oss. Usch så hemskt, stackars djur. Ja stackars djur låt oss slå ihjäl dem först. Hoppas att det finns några köttätare kvar som kan äta upp köttet också, för nog borde en gås vara värd mer än några fjädrar att stoppa i en kudde.
Peter PC Carlsson
Intressant?
För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas!
Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?
090208 Enbart Kär
Enbart kär känner jag mig lite då och då. Nykär eller kär på nytt, kär igen, jag vet inte. Men det är som att det kan gå ett tag och livet traskar på som om det inte vore något särskilt, som om vi bara levde. Men så en dag, utan anledning kan jag kasta ett öga på min partner och jag vet direkt att jag är kär igen. Det killar i magen och jag ler ett varmt leende såväl inombords som utåt.
Värmen av denna känsla är minst sagt bedårande, underbar och omvälvande. Att vara kär och att älska är inte samma sak. Jag älskar min partner, men jag känner också en översvallande kärlek. Mina barn älskar jag men jag skulle inte definiera det som att jag är kär i dem. Men jag känner kärlek till dem och också från dem. I vem kan man bli kär? Kan man bara bli det i någon som man vill ha sex tillsammans med?
Ofta när jag känner denna översvallande kärlek så kommer en våg av lust genom min kropp. Jag vill verkligen vara med just denna person. Lust att vara med någon kan jag ju känna även med andra än jag känner kärlek till. Jag ser någon jag tycker är snygg och spännande och får lust att ha sex. Men det är inte samma sak som att känna mig kär.
Ibland brukar det föras fram att kvinnor och män har olika sexualdrift. Vi killar ska ha lättare för att hoppa isäng med någon vi tänder på med kvinnor mer vill koppla det till den de är kära i. Visst är det konstigt att en sådan myt kan slå in så pass att vi nästan tror att det är sant.
Som ni förstår tror jag inte alls att vi har olika sexualdrift mellan könen, varför skulle vi ha det? Vi kan tända på olika sätt, bli upphetsade av olika saker och mer eller mindre lätt, men det har ju inget med vår sexualdrift att göra. Det är ju inte svårare än att kolla hur många killar i ett förhållande som är otrogna och hur många tjejer som är det. Det brukar vara ungefär samma, så klart. Hur skulle det annars funka?
Nej det är en märklig myt att kvinnor skulle ha mindre lust till sex än killar. Lika dumt som att säga att smålänningar har större sexualdrift än Stockholmare. Varför skulle vi ha det? Vi byger myter mellan könen, myter som uttalas och sägs som om de vore en sanning. Plötsligt påstås kvinnor kunna göra fler saker samtidigt, hmmm "don´t go there PC" varför skulle de ha det. Är det en särskilt kvinnlig gen som gör kvinnor mer lämpade att simultant hålla på med fler saker samtidigt? Knappast. Vi när myter, myter som vi gillar eller ogillar.
Själv vill jag nära min kärlek, min lust och min längtan efter min partner. Allt för ofta tar jag kärleken för given, förlåt, det är inte min mening. Jag vet att kärlek är inget man bara har, bara får, det är något också något man förtjänar genom sitt sätt att vara. Dags att vara mer kärleksfull, mer ömsint och varm. Dags att visa hur mycket du betyder min älskade vän. Jag älskar dig, så enkelt är det och just så svårt.
Puss och kram.
Peter PC Carlsson
P.S.
Nominera Enbart Månadens för februari.
Intressant?
För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas
090205 Enbart Onåd
Enbart onåd var vad jag föll i idag. En man kom till mitt jobb och blev arg för att en kurs var flyttad. Själv var jag på lunch och en upprörd man ringde och undrade varför vi flyttat kursen. Mina förklaringar om att vi meddelat de som anmält sig att den var en annan dag gick inte hem. Han ansåg inte att han skulle anmäla sig. Oavsett förklaringar så vart det fel så jag konstaterade att han var missnöjd och beklagade detta. Sen sa jag att jag ville fortsätta min lunch. Vi sa hej och la på.
Men i hans ögon hade jag fallit i onåd. Så kan det vara, så blir det ibland. Det som är viktigt i dessa lägen är ett bra bemötande och att se över om man kunde gjort annorlunda för att det inte skall ske igen. För mig är allt utagerat i och med detta. Men jag har inget problem med att inte alla tycker om mig, att inte alla älskar mig. För mig är det viktigt att bli omtyckt och älskad för den jag är av de jag håller för mina vänner. Men världen behöver inte älska mig. Jag önskar inte att den hatar mig heller, men jag behöver inte bli älskad av alla. Jag vill kunna stå upp och säga ifrån och då går det inte att bli älskad av alla. Åtminstone inte direkt.
Ibland tror jag att vi är allt för rädda för att inte vara omtyckta, att falla i onåd. Men är det inte snarast så att det är när vi lyckas stå upp som vi kan känna oss mer tillfreds. Givetvis skall vi backa om vi ser att vi har fel, men lika självklart är att vi skall hävda vår rätt om vi ser att någon annan har fel. Mannan idag hävdade sin rätt att komma utan anmälan och jag kunde bara beklaga att han inte anmält sig eftersom vi då inte visste att han skulle komma till en flyttad kurs.
Det jag inte vet har jag inte ont av brukar man säga, men det jag inte får veta kan jag inte heller göra något åt.
Peter PC Carlsson
P.S.
Nominera Enbart Månadens för februari.
Intressant?
För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas
090125 Enbart Öde
Enbart öde har en dubbel betydelse. Något är öde och tomt eller så har vi ett öde som vi går till mötes. Många tror på ödet, att vi har en historia som väntar oss. Jag tror att vi formar vårt eget öde utifrån våra förutsättningar. Men var och en av oss har ett val, vi kan välja vårt öde, skapa våra egna möjligheter.
I det hus som står öde kan vi välja att flytta in eller lämna kvar. Även det väljer vi. Ofta har vi allt för lite kraft att välja våra öden, att välja att bebo de öde husen. Så vi lever på och läter saker sker. Efteråt kallar vi det ödet. Men ödet skapar vi, ingen annan. Jag skapar min framtid, det är varken ödet eller någon gud som skapar vart jag skall göra eller bli.
Ibland skylelr vi ifrån oss, för att vi inte orkar, men det är inte ödet som fört oss dit vi är. Det är vi själva och bara vi. Det är så lätt att skylla ifrån oss, säga att det beror på olika omständigheter. Men det är bara förklaringar. Vi har alltid ett val. Vi styr själva våra liv. Däremot har vi väldigt olika förutsättningar att förverkliga det vi vill. Det har inget med ödet att göra. Utan med bakgrund och förmåga.
Mitt liv är inte ödesbestämt. Men om jag inget gör i vissa avseenden går det illa. Det är inte lätt att ändra sig att göra det som är rätt. Men det är inte mitt öde, över det bestämmer jag själv.
Rösta på månadens blogg i rutan till vänster på första sidan! Läs mer!
Peter PC Carlsson
För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas!
Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?
090123 Enbart Ånger
Enbart ånger känner vi lite då och då. Ånger över saker vi gjort eller saker som inte blev gjorda. Men varför ångrar vi, vad är det som gör att vi känner ånger? Någonstans på vägen har vi gjort ett val, medvetet eller ej, som vi inte är nöjda med och så känner vi ånger. Vi ångrar något vi skulle vilja ha gjort men aldrig gjorde, fel val. Eller vi ångrar något vi gjort och önskar ogjort, fel val.
Våra liv består av en massa val. Ständigt måste vi välja, välja vad vi vill göra med våra liv. Att välja kan vara lätt men det kan också kännas omöjligt. Ändå gör vi det ständigt, ändå väljer vi. Ibland väljer vi att inte välja. Men även ickeval är ett val, så vi väljer hur vi än gör.
När vi känner ånger är det ofta till följd av att vi känner oss missnöjda med tidigare val. Det kan vara enkla saker som att vi var onyktra dagen innan och gjorde något vi önskar vi inte gjort. Men det kan också vara att vi inte vågat pröva vår förmåga, vår möjlighet. Så vi känner ånger. Ånger för att vi valt det vi gjort. Är ångesten stor behöver vi titta på våra liv, på våra val och ifrågasätta vad det är som gör att vi känner som vi gör. Vi är alla värda mer än att känna ånger, så vi kan göra andra val. Ibland vet vi vilka valen är ibland inte. Det är vad vi borde finna ut.
Vilka val behöver vi göra för att slippa ånger?
Rösta på månadens blogg i rutan till vänster på första sidan! Läs mer!
Peter PC Carlsson
För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas! Skänk till Sveriges största blogginsamling för barncancerfonden.
Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?
090122 Enbart X
Enbart X kallar vi honom, det är en man som man antingen älskar eller hatar. Få personer är ljumma till honom av den enkla anledningen att han väcker känslor. Ibland känslor vi inte vill skall väckas. Om jag direkt skulle skriva ut hans namn så skulle flera undvika att gå in och läsa mitt inlägg. Så ett par rader till heter han Enbart X.
Om du är kontroversiell så riskerar du naturligtvis just detta, att dela befolkningen i de som älskar och de som hatar dig. Men ingen kan anklaga honom för att inte vara tydlig. Själv har jag sedan jag första gången läste en av hans böcker älskat honom. Så Jonas Gardell jag älskar dig. Just där försvann en stor del av befolkningen. Av någon anledning är det många som har svårt för Gardell. Kanske är det enbart det enkla med att man ogillar det man inte känner till och har bögskräck. Jonas står upp och vägrar ta skit. Han visar sig stolt och står upp för de utsatta.
Hur kan vi egentligen vända oss emot det? Hur kan någon vara emot att stötta och stödja de som är utsatta? Hans serie "De halvt dolda" visar också på hans bredd och vidd av medkänsla. En av figurerna är nynazist och bara genom att läsa det ordet har vi dömt ut killen. Men alla har vi en bakgrund och när man ser serien kan man, trotts att han är en vidrig nynazist, inte annat än att känna medkänsla för honom. På samma sätt har jag svårt att känna medkänsla för den pappa som förlorat sin fru och som missionär förkunnat kärleksbudskapet. Han visar sig vara allt annat än kärleksfull. (Serien är tillgänglig till den 22/2 på SVT, - SE DEN!!!!)
Livet är just så komplext. Var och en av oss har såväl goda som dåliga sidor. Vi har saker vi bryr oss om som vi ställer högre än allt annat. Det kan vara familj eller ideal och det påverkar oss. Jonas är en ögonöppnare, även när han tillsynes är rolig och skämtar så finns ett djupaste allvar. Så Jonas jag älskar dig, du är nutidens Tage Danielsson.
Rösta på månadens blogg i rutan till vänster på första sidan! Läs mer!
Peter PC Carlsson
För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas! Skänk till Sveriges största blogginsamling för barncancerfonden.
Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?
