ENBART -

Enbart vår förmåga är större än vår vilja att rätta till det som är fel.

I Per-Anders Fogelströms romansvit om Stockholm fans det bl.a. en mening som fastnade i mitt huvud. Det var modern till ett av de fattiga Stockholmsbarnen som uttryckte sin oro för sitt barn så här: "Olof är så lik sin far, han har en vilja som är så mycket starkare än sin förmåga!"

För en del människor är det så, de har viljor som kan försätta berg och de kan klara det omöjliga även om deras personliga pris många gånger blir högt. Men för de flesta av oss är det tvärt om. Vi har en förmåga att göra något som är så mycket större än vår vilja att faktiskt göra det.

Vill vi kan vi skapa ett samhälle som är jämställt, vill vi kan vi genast utjämna en rad olika skillnader. Vår gemensamma förmåga finns, kunskapen finns men det är ytterst inte möjligt att göra när viljan att förändra saknas.

Så vi skall ställa oss frågan om vi vill leva jämställt? Eller är det så att vi egentligen vill fortsätta att leva i ett samhälle där kvinnan skall underordna sig mannen? Visst ställer vi den frågan är det ju provocerande och alla lär reflexmässigt säga att det är klart att de vill leva jämställt. Men talar de verkligen sanning då?

För skulle vår vilja förändra så finns vår förmåga. Tvärt emot Olofs mor i Fogelströms bok så är jag rädd för att viljan saknas trotts att förmågan att förändra finns.

Peter PC Carlsson
För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

Enbart män som tar ansvar för jämställdhet är starka män!

Javisst är det så, män som tar ansvar för jämställdhet är starka män som vågar stå för något de tror på. Jämställdhet är inte en fråga för ett kön lika lite som att motverka apartheid var en fråga bara för de svarta. Ingen jämförelse i övrigt, men det vi män måste förstå är att vi har en roll i jämställdhetsarbetet. Antingen stöder vi den eller så är vi emot den. Möjligen skulle vi kunna vara likgiltiga... vad det innebär för ställningstagande får var och en räkna ut.

Idag 2013 i Sverige skulle jag till och med vilja gå så långt som att säga att det är fegt att inte våga säga att man är för och vill medverka till jämställdhet. Men visst finns det fortfarande många män som inte förmår eller vågar bidra till ett jämställt samhälle.

De behöver vårt stöd, genom att vi ständigt påpekar när de är kvinnoförnedrande, sexistiska eller bara dumpar över hela vardagen på kvinnan där hemma. Antagligen har alla män en manlig kompis som skulle kunna bidra och säga till om att nu blev det nog lite fel.

Själv har jag antagligen långt kvar tills jag är en riktigt jämställd människa. Det är ofta vårt kulturella arv som styr oss att inte förmå mer än vad vi gör. Hoppas att det finns vänner i min närhet som kan hjälpa mig att påpeka mina fel och brister för jag vill mer än jag förmår. Det är ofta vårt kulturella arv som styr oss att inte förmå mer än vad vi gör.

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

Jag faller!

Livet har sina med och motgångar och jag måste erkänna att det har funnit tillfällen i livet då jag bara har fallit. Golvet har försvunnit under mina fötter och det som varit fast och säkert har lyst med sin frånvaro. Alla kan vi falla men det är få som inser det. Alla kan vi falla även om det är få som faller hela vägen. Oftast finner vi ett halmstrå, en liten tuva att få tag i. Men alla kan vi falla.

Jag tror att en av skillnaderna mellan oss människor är att de flesta av oss inte inse att det kan gälla oss. Mannen på gatan skulle kunnat vara du, skulle kunnat vara jag. En arbetslöshet och en skilsmässa som händer samtidigt kan vara skillnaden mellan att leva våra liv som vi känner dem eller att falla igenom de offentligas skydsnät.

Uppvuxen på landet och under slutet av sextio och sjutiotalet så var jag förvissad om att "den ljusnande framtid är vår". Jobb fanns alltid att få, skulle jag förlora det fanns A-kassan och blev jag sjuk fick jag sjukersättning utan karensdag. Även utan högskolor fanns det arbete och även utan miljoner på banken fanns det bostäder. Det är klart att framtiden var ljus och att det inte fanns anledning att vara orolig. Staten fanns alltid där som en garant för att just jag skulle må bra. Staten tycktes finnas där för alla.

I takt med att livet går och förändras så drabbas vi alla av olika kriser. Krisen kunde vara en krusning på ytan när jobbet försvann eftersom det fanns ett nytt ett par veckor bort. Men när både jobbet och den äkta hälften rivs ur vardagen så vaklar allt vad som varit stabilt. De ständigt rationella tankarna tycktes som bortblåsta och den uppbyggda förmögenheten blev snabbt till ett minne blott när kortsiktiga risktaganden fick råda. Jag tror att vi alla, alla, kan hamna just där. Där på randen till fallet ner mot den avgrund som så många ägnar ett liv åt att försöka komma upp ifrån.

I förtvivlan över allt som förlorats ligger det nära till hands att söka de tillfredsställelse som bjuds, sex, alkohol och andra droger. Jag kände för egen del den den vassa eggen vid stupet men föll ändå. Jag föll och föll tills ett sista strå av hopp fastnade i min väg. Resan tillbaks är inte lång! Resan tillbaks är en annan väg till ett annat liv. Det är inte sämre, det är inte bättre, det är bara mitt liv, mitt liv så som det är efter att man passerat den vassa eggen vid kanten av stupet.

Alla kan vi falla, alla kan vi sakta sjunka. Men det är inte alla som kan se eftersom vi är så förblindade av vår egen framgång. För dessa människor kan jag bara hoppas att de aldrig passerar den vassa eggen.

Peter PC Carlsson

P.S. Ovanstående krönika är publicerad på www.temafattigdom.se

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

Då och då återkommer diskussionen om huruvida den ena eller den andra konfessionella, eller religiösa som vi säger på svenska, friskolan håller sig inom ramen för skollagen. Jo tjena! Själva idén med en religiös skola är naturligtvis att man särskilt vill lyfta fram sin oöverträffliga idé på livets uppkomst och den herre, för det är alltid en herre, som styr och har skapat världen.

Tanken på att det finns religiösa friskolor som skall tillhandahålla en neutral syn på andra religioner eller andra grenar av kristendomen är naturligtvis befängd. Ja, andra grenar av kristendomen skriver jag eftersom det nästan uteslutande är just kristna, inte muslimska eller judiska, friskolor vi har i landet. Senast är det Plymouthbrödernas Laboraskolan som återigen är i blåsväder. För vilken gång i ordningen är det knappast någon som mins.

Kring mina hemtrakter i Småland frodas inte bara stenar utan också denna sekt av kristna som vill försäkra sig om att deras barn inte skall behöva gå i en vanlig skola och möta andra barn i vårt satans samhälle. Ja alltså det samhälle vi andra lever i och som är influerat av just satan. Därför bildas en friskola där barnen kan få en ”riktig utbildning”. Allt under överinseende av våra myndigheter som genom skolinspektionen skall försäkra att alla elever i vårt land, oavsett skola, skall få likvärdig utbildning. Jo tjena igen. Vem tror man att man lurar.

Skulle någon kunna tänka sig att nationalsocialismen (Nazisterna) skulle kunna driva en friskola i Sverige? En tanke som förhoppnignsvis är otänkbar för alla är extrema politiska skolor finansierade av skattemedel. Men det borde ju vara helt möjligt, bara de garantera att alla elever behandlas så som myndigheterna kräver. Vilka elever skulle gå där? Vilka tror ni går i de religiösa friskolorna? Detta reagerar vi emot då vi inte vill ha en politisk indoktrinering. Barn till föräldrar i extrema organisationer borde få ett frirum, åtminstonne under den tid de är i skolan.

Är det något som dessa barn behöver så inte är det att bli drillade även under skoltid om hur skaparen gjorde under och hur ond världen omkring oss är. Barn till dessa sektmedlemmar, eller för den delen barn till en helt vanlig religiös mamma eller pappa, borde verkligen kunna få en plats där de möter världen utanför de religiösa väggarna. Dessa barn i dessa friskolor fråntas sina möjligheter att möte världen och andra barn utanför de religiösa staket som de välmenande föräldrarna omgärdat dem med.

Plymoutbrödernas medlemmar måste respektera ett antal förbud (enligt Wikipedia)
De får inte göra följande:

Se på TV, lyssna på radio
Läsa vid universitet
Kandidera eller rösta i politiska val
Ta livförsäkring
Bära vapen
Delta i fackförening, yrkesförening eller någon grupp som omfattar icke-medlemmar av kyrkan.
Bo i samma hus som, eller äta mat tillsammans med, icke-medlemmar.

Men det de får göra är att starta och driva en friskola dit de sänder sina barn. Man kan ju hoppas att det enbart är barn som är medlemmar som går i skolan. Annars må de stackarna vara riktigt hungriga, se punkt 7.

Det är knappast en fråga om hur den nu omdiskuterade Laboraskolan följer de, av myndigheterna, uppsatta reglerna eller ej. Frågan är snarare hur lämpligt är det med religiösa friskolor? Hur kan vi försvara dessa skolor. Är det inte att medvetet skicka dessa barn till ett utanförskap? Varför ska vi gå med på det?

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

Ursprungligen publicerad på www.temafattigdom.se

Vad smyger, allt smyger, men det gör det sakta. Sakta ser vi hur natt övergår idag, hur vinter i vår, hur snö ger plats till vissnat gräs. Sakta smyger det fram, det vi kallar vår, det som ger liv. Sakta kommer värmen, sakta återställer vi våra liv och plockar fram våra grillar. Sakta men säkert vinner ljus över mörker, vår över vinter. Sakta men säkert.

Men sakta och säkert blir det också allt fler som har det svårt, som inte finner en plats i vårt samhälle, som inte finner något att göra för att överleva. De som ställs utanför de allt bredare medelklasen blir samtidigt allt fler.

Klyftorna växer, inte alltid för att de som har minst får det sämre utan ibland växer de för att de som redan har allt får mer. Men klyftorna växer i vårt samhälle. Ibland ställer jag mig frågan om jag inte skall se ut längre än över nationens gränser. Skall jag inte se över unionens gränser? Kanske till och med utanför den!

Då förändras allt. Våra rikaste ter sig absurt rika och våra fattiga som medelklass, alla med möjlighet till gratis sjukvård och fri skolgång. Samtidigt sjunker antalet absolut fattiga i världen. Idag är de bara en liten del mot var de var för 30 år sedan. Ändå ser vi hur allt fler söker sin försörjning genom att sitta och tigga eller spela på gator och torg.

Sakta smyger det sig på. Det vi kanske länge har anat, det vi kanske länge har trott. Snart är det här. Staten Sverige kommer inte längre att ta det ansvar den har tagit för den enskilde individen. Nu krävs något mer! De äldre blir fler, och de lever allt längre. Omsorgen omvandlas till att ta hand om det mest nödvändiga. Det övriga lämnas utanför.

Vi kan klaga, vi kan sätta oss emot, men sakta förändras det vi tagit för givet, sakta lär vi oss att allt har ett pris. Någon måste passa och sköta om mormor eller farfar. Alla är eniga om att de behöver hjälp, frågan är vem som skall hjälpa. Vem som skall betala?

Sakta smyger det sig på, behovet av att fler behöver hjälpa till, att fler behöver hjälp. I södra Europa finns hjälpen i frivillighet och är oftast är man utelämnad till den egna familjen, eller eller knuten till en församlings välvilja. I norra Europa har vi en omsorg som skall vara generell, men den krymper. Allt mer sociala uppgifter krävs av den enskildes anhöriga, eller någon annan.

Sakta smyger det sig på. Vi har länge varit på väg bort från att kunna leva med stöd av staten. Nu smyger sig samhället sakta men säkert närmare. Frågan är bara vilka som tar de roller som samhället erbjuder? Vilka ska hjälpa, vilka skall umgås, vilka skall betala och vilka ska bara finnas där när allt annat dör?

Sakta smyger det sig på, förändringen, på gott, på ont. Det som kommer att bli vår ålderdoms framtid är på väg hit. Även om det smyger, även om det är diskret så kan vi se vad som är på väg, vad som kommer att krävas av var och en av oss. Den minsta enheten i samhället har varit och är individen. Nu står familjen för dörren.

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

En sån som jag

Den senaste tiden har det slumpat sig så att jag har sett en hel del olika komedier. Huvudsakligen svenska. Det är slående hur ofta komedi och tragik går hand i hand. Lika slående är det hur komiken slår ner på samhällets brister. Det är ofta genom komiken som vi kan få del av andra människors tillkortakommanden och lidande. Vårt jobb blir att ta det till oss och att både känna empati och lära oss att omvandla den i någon form av handling.

Det som inte går att skämta om är inte värt att ta på allvar, brukar det sägas. Är det sant, kan man skämta om allt? Är det inte förbjudet att skämta om det förbjudna?

Torsten Flink har de senaste dagarna varit på mångas läppar och på alla löpsedlar. Inte för att han varit rolig utan för att det funnits förväntningar på att han skulle skapa just de rubriker man redan förberett till löpsedlarna. Torsten är knappast känd för sin humor, snarare för sin svärta. Ändå är jag säker på att han skulle kunnat vara en enastående komiker. Den svärta han bär är inte bara kajal runt ögonen. Det är också en grund för mycket av det vi skulle kunna skratta åt.

Komiken är som bäst när vi skrattar så att tårarna rinner och just när vi tror att vi inte klarar mer så vänder det och skrattet fastnar i halsen, de tårar som rann av skratt fortsätter att rinna men av delad smärta och sorg. Det är dessa komiker som kan lyfta fram det dolda, det fördolda och få oss att skratta åt det förbjudna. Men en aldrig så duktig komiker kan inte tvinga dig, inte mig att känna empati. Än mindre kan de få oss att agera, det kan bara vi. Bara jag, bara du.

”Var kan en sån som jag hitta en plats i den här världen? För jag vill gärna ha en plats!” Mer träffande en så går det inte att uttrycka det. Ett kort utdrag från ”Fyra nyanser av brunt!.

http://www.youtube.com/watch?v=v2WhcHeaQOw&feature=related

av Peter PC Carlsson

Den senaste tiden har det slumpat sig så att jag har sett en hel del olika komedier. Huvudsakligen svenska. Det är slående hur ofta komedi och tragik går hand i hand. Lika slående är det hur komiken slår ner på samhällets brister. Det är ofta genom komiken som vi kan få del av andra människors tillkortakommanden och lidande. Vårt jobb blir att ta det till oss och att både känna empati och lära oss att omvandla den i någon form av handling.

Det som inte går att skämta om är inte värt att ta på allvar, brukar det sägas. Är det sant, kan man skämta om allt? Är det inte förbjudet att skämta om det förbjudna?

Torsten Flink har de senaste dagarna varit på mångas läppar och på alla löpsedlar. Inte för att han varit rolig utan för att det funnits förväntningar på att han skulle skapa just de rubriker man redan förberett till löpsedlarna. Torsten är knappast känd för sin humor, snarare för sin svärta. Ändå är jag säker på att han skulle kunnat vara en enastående komiker. Den svärta han bär är inte bara kajal runt ögonen. Det är också en grund för mycket av det vi skulle kunna skratta åt.

Komiken är som bäst när vi skrattar så att tårarna rinner och just när vi tror att vi inte klarar mer så vänder det och skrattet fastnar i halsen, de tårar som rann av skratt fortsätter att rinna men av delad smärta och sorg. Det är dessa komiker som kan lyfta fram det dolda, det fördolda och få oss att skratta åt det förbjudna. Men en aldrig så duktig komiker kan inte tvinga dig, inte mig att känna empati. Än mindre kan de få oss att agera, det kan bara vi. Bara jag, bara du.

”Var kan en sån som jag hitta en plats i den här världen? För jag vill gärna ha en plats!” Mer träffande en så går det inte att uttrycka det. Ett kort utdrag från ”Fyra nyanser av brunt!

Del av Fyra nyanser av brunt

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

Enbart en honungsfälla.
Folkia är bara en av alla de organisationer som omedelbart och enkelt erbjuder snabba cash. Inom några minuter har du pengarna tillhands. Nog kan det vara lockande när man står där och vill köpa den julklapp som alla andra barn har men som du själv inte har råd att köpa till dina barn! Det är just detta som dessa bolag vet om och det är det de utnyttjar. Men det är en honungsfälla som gör att du riskerar att fastna långvarigt i deras klor.

Första gången som du vill nyttja Folkia och lånar pengar så slipper man uppläggningsavgift. Kostnaden för att låna 1.000 kr under en månad första gången är 126 kr vilket ger en ränta på 324% (enligt information på deras egen hemsida). Skulle du nu inte kunna betala tillbaks denna summa inom 30 dagar finns ju alltid möjligheten att ta ett nytt lån hos Folkia. Men nu när du är en återkommande kund så tar man också en uppläggningsavgift på 350 kr för varje nytt lån du tar. Så på nästa lånade 1.000 kr måste du betala totalt 476 kr utöver lånad tusenlapp. Detta ger en effektiv ränta på hela 11.308%. Ja du har läst rätt. Den effektiva räntan är 11.308 procent.

Förhoppningsvis har du kommande månad råd att betala tillbaks den lånade tusenlappen, plus ränta och avgifter som Folkia vill ha. Skulle du inte ha möjlighet att betala ditt lån kan du ju fortsätta att öka skulden även kommande månad genom att nu ta ett lån på 2.000 kr denna gång och enbart med en effektiv ränta på 1.896%. Det hjälper inte att ringa till Folkia och be om anstånd. De kommer tre dagar efter förfallodagen att skicka en påminnelse till dig och lägga på ytterligare 50 kr. Skulle du nu inte betala tar Svea inkasso över inom ytterligare 10 dagar. Som tack för besväret lägger de på ytterligare 160 kr plus ränta.

Julklappen och lånet på 1.000 kr har redan efter 45 dagar stigit till 1.000 kr + 126 kr + 50 kr + 160 kr = 1.336 kr. Har du fortfarande inte möjlighet att betala kommer Kronofogden snart att lägga på ytterligare 800 kr på din skuld och en betalningsanmärkning är att vänta.

Vid samtal med Folkia uppger de att inte har någon uppläggningsavgift första gången eftersom nya kunder skall få möjlighet att pröva deras tjänster. Jo, vi tackar. När vi står där i leksaksaffären eller telebutiken med en ångest i magtrakten känns det frestande att pröva dessa honungslena tjänster. Frågan är om inte det blir en onödigt dyr och fängslande affär. En affär som gör att vi riskerar att ta allt fler och fler smålån hos företag som Folkia eller att vi tillslut hamnar hos Kronofogden.

Den som är satt i skuld är inte fri och det finns inget som en fri lunch. Allt skall betalas frågan är bara till vilket pris. Med en ränta på 11.308 % ryggar även riksdagsledamöter och hävdar att det borde ses som ocker. Själv tror jag att jag tillverkar en smällkaramell istället och hänger i granen. Eller varför inte ge barnen karamellen och dela ut smällen till…

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

Enbart bra är bättre än bäst.

Inom politiken är det vanligt att man motverkar som egentligen är bra för att man själv anser sig ha ett förslag som är bättre eller kanske till och med bäst. Att något är bra räcker inte vi vill att det skall vara bäst. Värdens bästa välfärd, världens bästa land ja vi skall vara bäst helt enkelt.

Faran med det bästa är, förutom att det är svårt att nå, att det sätter stopp för det som är bra. Är det verkligen så viktigt att vi skall ha världens bästa… är det inte bättre att vara bra och att vi har det bra på många områden.

Vi skall inte sträva efter att vara bäst i världen på att ha ordning på våra statsfinanser, vi skall inte sträva efter att vara bäst i världen på kranskärlsoperationer eller att vi skall ha världens bästa skola. Varje område som vi vill vara bäst på kräver mängder med uppoffringar på andra områden. Prioriteringarna riktas för ensidigt mot det som skall vara bäst.

I själva verket är det bästa det godas fiende och det vi borde eftersträva är att skapa det som är bra. Är det inte snarast ett land som genomgående är bra vi vill leva i? Ett land med sunda statsfinanser, med bra utbildning och med en bra välfärd?

Bra är bättre, det ger oss möjlighet att vara just bra på många områden, Så som en mästares mästare där Ingmar Stenmark visade sig vara bra på en rad områden. Han vann inte för att han var bäst i en enskild gren utan för att han var bra rakt igenom.

Det är det som är det bästa, att vara ett land som är bra rakt igenom. Bra kan bli bättre men vi måste då vaka på att det inte bli på bekostnad av annat som är bra. Det är ingen tvekan om att vi lever i ett bra samhälle, i jämförelse med övriga världen är vi en mästares mästare på område efter område även om vi sällan är bäst.

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

Fattigdomsåret är slut men fattigdomen består

2010 var det Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning. Samtliga EU:s medlemsländer hade liksom Sverige uppdrag att under året jobba med att visa hur den inhemska fattigdomen ser ut. Syftet var inte att få slut på fattigdomen men väl att sätta den i fokus och att ge de mest utsatta en möjlighet att lyfta fram sina problem.

Att vara fattig i Sverige är inte samma sak som att vara det i Sudan. Men inte desto mindre kan man vara fattig här. Många av de människor som lever i fattigdom i Sverige gör det också i onödan, eller i vart fall lever de på en längre nivå än de skulle behöva. En viktig anledning till den Svenska fattigdomen är bristen på skuldavskrivningar.

Fler och fler organisationer skickar iväg sina obetalda fordringar till olika inkassobolag. Visst skall de varor och tjänster som vi utnyttjar betalas men kostnaderna riskerar snabbt att bli flera tusen procent högre än den ursprungliga skulden.

För ett tag sedan bytte jag mobiloperatör, de är ju duktiga på att sälja på oss alla fördelar. Jag liksom många andra missar en faktura då och då och denna hann dessutom skickas till ett inkassobolag som genast lägger på 160 kr på de från början 149 jag skulle betala. Dock uppstod ett nytt problem, antingen hade de bakdaterat sin faktura eller så var brevet på resande fot med någon av våra brevbärare för jag fick brevet en fredag som också var sista förfallodag.

Jag lägger fakturan till betalning på måndag, och blir lite förvånad när det i kommande vecka kommer ett nytt brev denna gång från Kronofogdemyndigheten som ville ha in 149 kr plus 160 och därefter ytterligare 600 kr. Utöver dessa summor krävdes jag också på ränta motsvarande 3 kr. Summa summarum hade skulden under en månad växt från 149 kr till 912 kr.

Visst, jag vet, det är slarvigt men det är sådant som kan hända ganska många av oss. Jag lyfter luren till Kronofogden som sa att de kunde inget göra utan jag var tvungen att betala in den resterande summan till inkassobolaget för det är de som har skulden. Sagt och gjort och nu väntar jag på den spännande fortsättningen.

Detta är för mig lite obehagligt och ställer till krångel, men det är egentligen inga problem. Jag har en buffert så jag klarar av att ta lite extra kostnader till följd av min glömska. Men för den som lever på marginalen är detta början till en katastrof. För de som inte betalar skulden kommer den att fortsätta att eskalera, kronofogden kommer att göra sitt jobb med indrivning av en växande summa som den hårt utsatta inte kan betala.

När finansmarknaden fattar felaktiga beslut tvingas staten gå in och ta smällen av deras fadäser. Det hjälper möjligen finnansmarknaden att kunna fortsätta med sin verksamhet utan att förändra den men om den enskilde individen inte skall riskera att falla ner i ett allt större skuldträsk så är det hög tid att se över alla dessa inkassobolag. För inte är det rimligt att en skuld på några kronor skall kunna växa till närmare en tusenlapp på en dryg månad?

Enbart fattigdomsåret är slut men fattigdomen består.