Enbart jag och Leon begav oss till Gallerian i Sickla. Leon tyckte det var jättespännande. Följde först glatt med in i mataffären där vi skulle köpa blöjor. Han bar korgen och passade på att fylla den med lite av varje han tyckte att vi skulle ha. Så blev det dock inte utan det blev blöjor och en godisbit. Fusk, för det är inte fredag... Nå vi fuskade... men det vet inte mamma om hon inte läser detta förståss.

Sen vandrade vi vidare till Gallerian för att handla lite julklappar. Vi började med ett besök i bokhandeln, efter att tittat i tre minuter så tröttnade Leon. Han hamnade vid paketinslagningen istället och började att pilla med en sax, klipper lite papper, leker med tejpen. Det kändes lugnt så jag vänder mig om för att kolla efter ytterligare en bok. Men för säkerhets skull kollade jag till honom med tio sekunders mellanrum. Efter en minut eller så såg jag honom utanför affären. Han kollade in på mig samtidigt som han sprang iväg. På ena armen hade han trätt upp ett tiotal tejprullar (de där stora som är i affärerna). Så med ett litet pust så sprang jag efter. Kul tänkte Leon, pappa jagar mig. Så in i affären bredvid, genom skyltfönstret (dockorna stod kvar men svajade betänkligt) och sedan vidare in under klädhängare.

Jakten pågick några minuter, jag fick ju gå runt alla hyllor och kunde inte som Leon bara springa igenom alla kläder som hängde. Leon skrattade och tyckte det var jätteroligt. Själv blev jag allt mer svettig.

Men pappa vann och bär honom tillbaks för att lämna tillbaks tejprullarna som han tagit. Han visar var och vi lägger dem på samma plats. Så ett litet förmaningstal som han kom ihåg i ca 2 minuter. Sen var han helt borta. Jag kunde inte hitta honom någonstans. Borta. En kille på 2,5 år med röd jacka och tindrande ögon springer runt i gallerian någonstans. Kunde riktigt höra hur de skulle ropa ut i högtalarna att en liten gosse, som just rivit en affär söker sin pappa....

Så med ett avtagande lugn börjar jag systematiskt att söka av gallerian. Men ingen Leon. Hela tiden går jag tillbaks till utgångspunkten för att se om han kommit tillbaks. Sen iväg igen, ytterligare lite mindre lugn, längre och längre bort i gallerian söker jag mig. Men ingen Leon. Så efter tio minuter ungefär när jag åter går tillbaks till bokhandeln så står han där. Tittar lite anklagande på mig (men med tindrande ögon och rosiga kinder) och säger. "Pappa du borta, du försvann bort, du inte här!"... hmmmm plötsligt var det jag som var borta, inte han. Hur gick det till???

Så förmaningstalet att inte springa iväg fungerade inte alls, det var ju inte han som försvunnit det var ju jag... i hans ögon. Han hade ju inte kommit bort, det var ju jag.... Hjälp vad det kan vara svårt ibland.

Så nu med riktiga svettpärlor i pannan och en lätt knöl av ångest i magen så lyfte jag upp honom på bordet där man slår in klappar. Härifrån kunde han inte hoppa ner själv. Kollade ytterligare efter ett par böcker och kunde sedan handla.

Puhhh, nog för idag kan man tycka, men vi gick vidare. Kollade parfym till bröderna och till mamma. Jag luktade och Leon tyckte att vi kommit till ett nytt paradis. Massor av roliga flaskor. Rätt som det är så har han parfymerat sig själv i ansiktet (god doft, den passade honom.... ) Men en del av parfymen kom också i ögat. Inte så bra..... Det var lyckligtvis bara lite grand.... Nu äntligen blev han lite lungn och vi kunde handla klart.... Sen hem efter ett livat besök i en leksaksaffär.....

Enbart kul att handla julklappar.

Peter PC Carlsson