På väg till perrongen stoppas jag av en man som är tio år yngre än jag. ”Ursäkta mig min herre, får jag störa er min herre?” Frågan gör mig förvirrad. Med enbart några minuter kvar tills tåget skall gå står jag utanför den offentliga toaletten och väntar på att min son skall bli klar så att vi kan illa iväg till perrongen. Det har tidigare aldrig hänt att någon artigt kallat mig ”min herre” utan att vara ironisk. Ett kort ögonblick flimrade ett par gamla Nils Poppe filmer förbi i mitt huvud.

 

Framför mig stod mannen med neddragen toppluva, en mun som var lite lätt sned och med ett tal som framfördes med stor ansträngning för att vara så tydligt som möjligt. 
- Givetvis får du det svarade jag så artigt jag kunde och insåg genast att jag vanemässigt hade lagt bort titlarna och duade honom.

 

”Min herre för ursäkta mig men jag vill bara berätta att jag är en konstnär och har gjort hela 65 utställningar.” – Det låter fantastiskt, svarar jag, samtidigt som jag funderar på hur jag skulle komma vidare mot tåget som snart skulle ankomma till perrongen. Mannens grava talfel fick mig ofrivilligt att tänka på utvecklingsstörning.

 

”Min herre får ursäkta att en andra klassens medborgare stör så här, men jag ville bara tala om att mina verk finns på Internet.” En blandning av min förvåning över hans ord och min skamkänsla för mina tankar fick mig att börja protestera mot ordvalet – en andra klassens medborgare. Men innan jag ens han få fram min protest fortsatte han. ”Det var jag själv som sa det!. För jag är en andra klassens medborgare men jag ville bara att min herre skulle veta om mina verk som finns på Internet!”

 

Skammen välvde snabbt runt inom mig och grep efter det halmstrå jag kunde finna. – Ni får ursäkta mig men vi måste skynda oss för att inte missa tåget. ”Jag vill ju inte att min herre skall missa sitt tåg, tack för att ni ville lyssna!” Jag lovade att gå in på hans nämnda adress sa adjö och skyndande mot tåget. När jag nu söker hans konst på nätet så märker jag att jag inte varit en lika god och artig lyssnare som jag borde varit. Jag tycks inte minnas adressen och kan inte finna hans konst. Hans lätt talförvrängda ord kommer fortsätta att eka länge i mitt huvud, -ursäkta en andra klassens medborgare.

 

Andra klassens medborgare, de finns, de vet om det, vi vet det men vill inte erkänna att vi ser dem så. Det är just det som gör dem till andra klassens medborgare, hur vi ser på dem… som andra klassens medborgare och inte för vilka de är.

 

Vi borde verkligen inte se någon som en andra klassens medborgare! Var är min första klassens skämskudde när jag behöver den?

 

Peter PC Carlsson

 

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas! 

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

Utanför ett hotell i Warszawa

 

Utanför mitt hotell i Warszawa står en man i obestämbar ålder. Ryggen är krökt och både axlar och blick har tyngdkraften fått ett ordentligt grepp om. En rödflammig hand sträcks fram och även om jag inte kan polska förstår jag hans önskan om pengar. En utsträckt hand är ett universellt språk som vi alla kan förstå. Jag la en sedel i hans näve och fick ett grovt och skrovligt handslag till tack.

 

Längre bort på samma gata sitter en man i rullstol. Hans ben slutar lite innan där knäet skulle varit. Hans arm är utsträckt i samma riktning som hans blick som är fäst i fjärran. Folk passerar förbi, även jag. Två timmar senare när jag återvänder sitter han på samma ställe med den enda skillnaden att han har bytt den hand han håller fram. Jag korsar gatan och möts av tre förfriskade män i fyrtioårsåldern. Min polska har inte blivit bättre under dagen men jag kan ändå förstå deras önskan om cigaretter liksom deras frustration när jag rycker på mina axlar. En av männen frågar då efter Piwo vilket är ett av de få ord jag lärt mig och ger killarna en sedel som borde räcka till varsin pilsner.

 

Fattigdom är i högsta grad närvarande när man reser runt i Europa. Den ser olika ut beroende på i vilket land man är i men fattigdomen finns. Runt 80 miljoner personer i Europa lever i eller riskerar att hamna i fattigdom. Det är nu två år sedan det var EU:s år för bekämpning av fattigdom och social utestängning. Sedan dess har mycket hänt. Krisen i södra Europa har fördjupats som ett resultat av de åtstramningar man tvingats att göra. Effekten av detta har också lett till en inbromsning av ekonomierna i övriga Europa. Målet att kraftigt reducera fattigdomen i Europa tycks just nu komma på skam.

 

Runt om på vår kontinent kämpar enskilda med att klara sin vardag. Ju fler som misslyckas med sin egen försörjning ju fler kommer att söka sig till det mer välmående Sverige för att försöka klara sig här. Det ligger därför i Sveriges intresse att fattigdomen i Europa kan minskas. Migration är långt mer än flyktingar från våld, migration är en ström av människor som söker en bättre tillvaro för sitt liv. Det är smålänningar, likt mig, som söker sig till Stockholm. Det är Svenskar som vid sin pension söker sig till värme i södra Europa och det är arbetslösa i Södra Europa som  söker sin inkomst i norr.

 

Utanför ett hotell på Wasagatan i Stockholm sitter en man och tigger. Snön har börjat att falla och folk passerar förbi. Det kan vara du som går förbi, men det kunde också varit du som sitte där med din tomma utsträckta mugg.

 

Peter PC Carlsson

 

P.S. Ovanstående krönika är publicerad på www.temafattigdom.se

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas! 

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

Enbart Koppla av

Enbart sol och värme i Turkiet, en vecka av avstängning, av avkoppling, av avslappning. Är det just av vi strävar efter, att få vara av, inte på, utan av. Alltid när jag reser möter jag människor som likt mig vill just koppla av, stänga av, eller ibland uttrycker de sig som att de vill försvinna bort. Men det handlar alltid om att just slippa det man har, att vara off. Mobil är stängd, mailen töms inte och vi är av ett tag för att ladda våra batterier.

 

Är det dit vi har kommit, dit vi har nått i våra liv att det högsta njutning vi kan tänka oss under en vecka är att få vara just av? Denna tid av ständig tillgänglighet, ständig nåbarhet och att ständigt vara på och beredda att hoppa in, hoppa ut, vara med. Ja den är kanske mer än vad vi egentligen vill. Vi vill kunna vara off.

 

Själv har jag de senaste åren allt mer märkt hur jag vill vara off, inte vara on. Allt oftare vill jag vara bortakopplad, inte bortkollrad, men fri att inte få del av det ständiga flödet som strömmar runt oss. Så nu har jag varit off några dagar men kan då inte låta bli att fundera över hur det gått i det Grekiska valet. Vad blir konsekvenserna av valet, efter det resultat som jag ännu inte känner? Hur det går i fotbollen bryr jag mig inte om, men hur det går inom ekonomin och politiken spelar roll. Ändå är jag off. Jag är avkopplad.

 

Att koppla av kan komma att få en betydligt bredare betydelse än vad det tidigare har haft. Vi ger oss själva rätten att inte kunna bli nådda. Telefonen ligger hemma på semestern, datorn stängs av från Internet och under en vecka eller två om året så finns vi inte i den digitala värden mer än när våra bankkort stoppas i en automat för att spotta ut lite nya sedlar. Finns vi då? Är det ok att vara off, att inte ständigt vara tillgänglig?

 

Själv längtar jag nästan aldrig efter att vara påkopplad, bara efter att få just koppla av. Ibland är det kanske att lära sig att koppla av när man inte kan få veta hur det gått i det Grekiska valet, när man inte kan få veta om någon har sökt en. Ibland är det att koppla av att just kunna veta att ingen har sökt en. Avkoppling är att stilla få finna sitt jag igen. För mig är det ett antal böcker, lugn, telefonfritt och att nästan vara utan Internet…. Det sista är det svåraste, det finns nästan alltid något jag vill kolla, något jag vill göra. Men jag vill vara frånkopplad, slippa att fundera på jobb, slippa att fundera på allt det jag borde gjort, det jag skall göra och allt det som finns möjlighet att göra. Semester bör handla om just det, att få koppla av, koppla ur och stänga ner all den elektronik som söker just mig för ett agerande, för ett svar.

 

Dags att åter koppla ner, dags att åter stänga av, dags att åter jobba för att koppla av.

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

Då och då återkommer diskussionen om huruvida den ena eller den andra konfessionella, eller religiösa som vi säger på svenska, friskolan håller sig inom ramen för skollagen. Jo tjena! Själva idén med en religiös skola är naturligtvis att man särskilt vill lyfta fram sin oöverträffliga idé på livets uppkomst och den herre, för det är alltid en herre, som styr och har skapat världen.

 

Tanken på att det finns religiösa friskolor som skall tillhandahålla en neutral syn på andra religioner eller andra grenar av kristendomen är naturligtvis befängd. Ja, andra grenar av kristendomen skriver jag eftersom det nästan uteslutande är just kristna, inte muslimska eller judiska, friskolor vi har i landet. Senast är det Plymouthbrödernas Laboraskolan som återigen är i blåsväder. För vilken gång i ordningen är det knappast någon som mins.

 

Kring mina hemtrakter i Småland frodas inte bara stenar utan också denna sekt av kristna som vill försäkra sig om att deras barn inte skall behöva gå i en vanlig skola och möta andra barn i vårt satans samhälle. Ja alltså det samhälle vi andra lever i och som är influerat av just satan. Därför bildas en friskola där barnen kan få en ”riktig utbildning”. Allt under överinseende av våra myndigheter som genom skolinspektionen skall försäkra att alla elever i vårt land, oavsett skola, skall få likvärdig utbildning. Jo tjena igen. Vem tror man att man lurar.

 

Skulle någon kunna tänka sig att nationalsocialismen (Nazisterna) skulle kunna driva en friskola i Sverige? En tanke som förhoppnignsvis är otänkbar för alla är extrema politiska skolor finansierade av skattemedel. Men det borde ju vara helt möjligt, bara de garantera att alla elever behandlas så som myndigheterna kräver. Vilka elever skulle gå där? Vilka tror ni går i de religiösa friskolorna? Detta reagerar vi emot då vi inte vill ha en politisk indoktrinering. Barn till föräldrar i extrema organisationer borde få ett frirum, åtminstonne under den tid de är i skolan.

 

Är det något som dessa barn behöver så inte är det att bli drillade även under skoltid om hur skaparen gjorde under och hur ond världen omkring oss är. Barn till dessa sektmedlemmar, eller för den delen barn till en helt vanlig religiös mamma eller pappa, borde verkligen kunna få en plats där de möter världen utanför de religiösa väggarna. Dessa barn i dessa friskolor fråntas sina möjligheter att möte världen och andra barn utanför de religiösa staket som de välmenande föräldrarna omgärdat dem med.

 

Plymoutbrödernas medlemmar måste respektera ett antal förbud (enligt Wikipedia)
De får inte göra följande:

1. Se på TV, lyssna på radio
2. Läsa vid universitet
3. Kandidera eller rösta i politiska val
4. Ta livförsäkring
5. Bära vapen
6. Delta i fackförening, yrkesförening eller någon grupp som omfattar icke-medlemmar av kyrkan.
7. Bo i samma hus som, eller äta mat tillsammans med, icke-medlemmar.

Men det de får göra är att starta och driva en friskola dit de sänder sina barn. Man kan ju hoppas att det enbart är barn som är medlemmar som går i skolan. Annars må de stackarna vara riktigt hungriga, se punkt 7.

 

Det är knappast en fråga om hur den nu omdiskuterade Laboraskolan följer de, av myndigheterna, uppsatta reglerna eller ej. Frågan är snarare hur lämpligt är det med religiösa friskolor? Hur kan vi försvara dessa skolor. Är det inte att medvetet skicka dessa barn till ett utanförskap? Varför ska vi gå med på det?

 

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

 

Ursprungligen publicerad på www.temafattigdom.se

Vad smyger, allt smyger, men det gör det sakta. Sakta ser vi hur natt övergår idag, hur vinter i vår, hur snö ger plats till vissnat gräs. Sakta smyger det fram, det vi kallar vår, det som ger liv. Sakta kommer värmen, sakta återställer vi våra liv och plockar fram våra grillar. Sakta men säkert vinner ljus över mörker, vår över vinter. Sakta men säkert.

 

Men sakta och säkert blir det också allt fler som har det svårt, som inte finner en plats i vårt samhälle, som inte finner något att göra för att överleva. De som ställs utanför de allt bredare medelklasen blir samtidigt allt fler.

 

Klyftorna växer, inte alltid för att de som har minst får det sämre utan ibland växer de för att de som redan har allt får mer. Men klyftorna växer i vårt samhälle. Ibland ställer jag mig frågan om jag inte skall se ut längre än över nationens gränser. Skall jag inte se över unionens gränser? Kanske till och med utanför den!

 

Då förändras allt. Våra rikaste ter sig absurt rika och våra fattiga som medelklass, alla med möjlighet till gratis sjukvård och fri skolgång. Samtidigt sjunker antalet absolut fattiga i världen. Idag är de bara en liten del mot var de var för 30 år sedan. Ändå ser vi hur allt fler söker sin försörjning genom att sitta och tigga eller spela på gator och torg.

 

Sakta smyger det sig på. Det vi kanske länge har anat, det vi kanske länge har trott. Snart är det här. Staten Sverige kommer inte längre att ta det ansvar den har tagit för den enskilde individen. Nu krävs något mer! De äldre blir fler, och de lever allt längre. Omsorgen omvandlas till att ta hand om det mest nödvändiga. Det övriga lämnas utanför.

 

Vi kan klaga, vi kan sätta oss emot, men sakta förändras det vi tagit för givet, sakta lär vi oss att allt har ett pris. Någon måste passa och sköta om mormor eller farfar. Alla är eniga om att de behöver hjälp, frågan är vem som skall hjälpa. Vem som skall betala?

 

Sakta smyger det sig på, behovet av att fler behöver hjälpa till, att fler behöver hjälp. I södra Europa finns hjälpen i frivillighet och är oftast är man utelämnad till den egna familjen, eller eller knuten till en församlings välvilja. I norra Europa har vi en omsorg som skall vara generell, men den krymper. Allt mer sociala uppgifter krävs av den enskildes anhöriga, eller någon annan.

 

Sakta smyger det sig på. Vi har länge varit på väg bort från att kunna leva med stöd av staten. Nu smyger sig samhället sakta men säkert närmare. Frågan är bara vilka som tar de roller som samhället erbjuder? Vilka ska hjälpa, vilka skall umgås, vilka skall betala och vilka ska bara finnas där när allt annat dör?

 

Sakta smyger det sig på, förändringen, på gott, på ont. Det som kommer att bli vår ålderdoms framtid är på väg hit. Även om det smyger, även om det är diskret så kan vi se vad som är på väg, vad som kommer att krävas av var och en av oss. Den minsta enheten i samhället har varit och är individen. Nu står familjen för dörren.

 

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

Del av Fyra nyanser av brunt

Enbart en honungsfälla.
Folkia är bara en av alla de organisationer som omedelbart och enkelt erbjuder snabba cash. Inom några minuter har du pengarna tillhands. Nog kan det vara lockande när man står där och vill köpa den julklapp som alla andra barn har men som du själv inte har råd att köpa till dina barn! Det är just detta som dessa bolag vet om och det är det de utnyttjar. Men det är en honungsfälla som gör att du riskerar att fastna långvarigt i deras klor.

Första gången som du vill nyttja Folkia och lånar pengar så slipper man uppläggningsavgift. Kostnaden för att låna 1.000 kr under en månad första gången är 126 kr vilket ger en ränta på 324% (enligt information på deras egen hemsida). Skulle du nu inte kunna betala tillbaks denna summa inom 30 dagar finns ju alltid möjligheten att ta ett nytt lån hos Folkia. Men nu när du är en återkommande kund så tar man också en uppläggningsavgift på 350 kr för varje nytt lån du tar. Så på nästa lånade 1.000 kr måste du betala totalt 476 kr utöver lånad tusenlapp. Detta ger en effektiv ränta på hela 11.308%. Ja du har läst rätt. Den effektiva räntan är 11.308 procent.

Förhoppningsvis har du kommande månad råd att betala tillbaks den lånade tusenlappen, plus ränta och avgifter som Folkia vill ha. Skulle du inte ha möjlighet att betala ditt lån kan du ju fortsätta att öka skulden även kommande månad genom att nu ta ett lån på 2.000 kr denna gång och enbart med en effektiv ränta på 1.896%. Det hjälper inte att ringa till Folkia och be om anstånd. De kommer tre dagar efter förfallodagen att skicka en påminnelse till dig och lägga på ytterligare 50 kr. Skulle du nu inte betala tar Svea inkasso över inom ytterligare 10 dagar. Som tack för besväret lägger de på ytterligare 160 kr plus ränta.

Julklappen och lånet på 1.000 kr har redan efter 45 dagar stigit till 1.000 kr + 126 kr + 50 kr + 160 kr = 1.336 kr. Har du fortfarande inte möjlighet att betala kommer Kronofogden snart att lägga på ytterligare 800 kr på din skuld och en betalningsanmärkning är att vänta.

Vid samtal med Folkia uppger de att inte har någon uppläggningsavgift första gången eftersom nya kunder skall få möjlighet att pröva deras tjänster. Jo, vi tackar. När vi står där i leksaksaffären eller telebutiken med en ångest i magtrakten känns det frestande att pröva dessa honungslena tjänster. Frågan är om inte det blir en onödigt dyr och fängslande affär. En affär som gör att vi riskerar att ta allt fler och fler smålån hos företag som Folkia eller att vi tillslut hamnar hos Kronofogden.

Den som är satt i skuld är inte fri och det finns inget som en fri lunch. Allt skall betalas frågan är bara till vilket pris. Med en ränta på 11.308 % ryggar även riksdagsledamöter och hävdar att det borde ses som ocker. Själv tror jag att jag tillverkar en smällkaramell istället och hänger i granen. Eller varför inte ge barnen karamellen och dela ut smällen till…


Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

Enbart en väntan på att något skall vara klart, att något äntligen skall vara över. Tiden i väntan är en tid i inställelse, i förberedelse på att snart är det dags, snart är det över, snart blir allt åter som vanligt.

 

Väntan är isig inget annat än en tid att ställa in sig på något nytt, på en tid som kommer efter, på något annat. Det är inte väntan som är det svåra, det är längtan efter att väntans tider skall nå sitt slut. Denna längtan kan bli så starkt närvarande att den gör ont.

 

Risken med en väntans tid är att de förhoppningar och förväntningar vi bygger upp under tiden inte kommer att kunna infrias. Inte kommer att kunna leva upp till det vi så innerligt hoppas.

 

Så går väntans tider mot ett slut och då och sker det vi inte vill, det vi inte önskar och det vi fruktar. Väntans tider är slut men svaret, det nya tidevarvet kunde inte börja, inte innan en ny tid av väntan, av förväntan och av längtan först skall fastställas.

 

En ny tid tar vid. En ovisshetens tid, tid då vi inget vet, tid då svaren saknas, de datum inväntas och allt står döljt i dunkel. Åter kommer väntan, men en väntan i ovisshet, i visshet om att det inte blev men att det skall bli även om vi inte vet när.

 

Tiden är seg och väntan känns lång. Det är i denna väntans ovisshet på väntans fastställande som smärtan kan ta fäste. Ångest kan slå rot och oro ta över. Det är just då när vi inte vet, när tiden är ovis och svaren saknas som det gäller att kunna släppa taget och ge upp. Det är just i denna tid det är dags att acceptera sakernas tillstånd, att vi inte vet.

 

Det vi kan påverka gör vi något åt och det som står bortanför vår kontroll gör vi bäst i att låta vara, låta varda och acceptera att det är som det är och det blir som det blir. Det vi kan göra något åt skall vi åtgärda men det vi inte kan påverka är bäst att låta vara.

 

Väntans tidevarv kommer åter, längtan och förväntan med den. Men i väntan på att väntan skall ta vid gör jag bäst i att leva mitt liv så som det är.

 

Peter PC Carlsson 

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas! 

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

Enbart bra är bättre än bäst.

Inom politiken är det vanligt att man motverkar som egentligen är bra för att man själv anser sig ha ett förslag som är bättre eller kanske till och med bäst. Att något är bra räcker inte vi vill att det skall vara bäst. Värdens bästa välfärd, världens bästa land ja vi skall vara bäst helt enkelt.

Faran med det bästa är, förutom att det är svårt att nå, att det sätter stopp för det som är bra. Är det verkligen så viktigt att vi skall ha världens bästa… är det inte bättre att vara bra och att vi har det bra på många områden.

Vi skall inte sträva efter att vara bäst i världen på att ha ordning på våra statsfinanser, vi skall inte sträva efter att vara bäst i världen på kranskärlsoperationer eller att vi skall ha världens bästa skola. Varje område som vi vill vara bäst på kräver mängder med uppoffringar på andra områden. Prioriteringarna riktas för ensidigt mot det som skall vara bäst.

I själva verket är det bästa det godas fiende och det vi borde eftersträva är att skapa det som är bra. Är det inte snarast ett land som genomgående är bra vi vill leva i? Ett land med sunda statsfinanser, med bra utbildning och med en bra välfärd?

Bra är bättre, det ger oss möjlighet att vara just bra på många områden, Så som en mästares mästare där Ingmar Stenmark visade sig vara bra på en rad områden. Han vann inte för att han var bäst i en enskild gren utan för att han var bra rakt igenom.

Det är det som är det bästa, att vara ett land som är bra rakt igenom. Bra kan bli bättre men vi måste då vaka på att det inte bli på bekostnad av annat som är bra. Det är ingen tvekan om att vi lever i ett bra samhälle, i jämförelse med övriga världen är vi en mästares mästare på område efter område även om vi sällan är bäst.

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas! 

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

Enbart slut, allt har ett slut. Så även tiden, eller åtminstone det år vi mäter tiden med. Nu är slutet nära och aldrig för på året äts så mycket filer som just ikväll. Snön faller tungt utanför mitt fönster och jag kan inte låta bli att tänka på de som varken får njuta en filé eller av att se snön faller från ett varmt rum.

Enbart oktober och den sista dagen innan den långa, långa november träder in. Vintertiden är här och nu väntar dag efter dag av grå nyanser. Fukten ligger som ett täcke under dimman som bäddar in vårt land.

Den höga friska luften står i stand by läge, nu är det påtryckande fukt, och tunga moln som gäller. Ägarare till resebyråerna gnuggar sina solbrända händer och knapprar frenetiskt för soltörstande nordbor.
Vi söker resor mera bort än till. Var som helst bara det är varmt och vi ha råd.

Egentligen tror jag inte att det går att skrämma oss med helvetet. Det är ju värme vi vill ha. Ett helvete har vi här varje höst och vinter. Även om den inte är klädd i eld, bara i grå nyanser av fukt och kyla.

I helgen rensade vi ut vår färgglada sommargarderob och fram plockade vi våra svarta rockar, jackor och någon enstaka färgad kappa. Stövlar, kängor och skor är när de är som gladast bruna. Som om även kläderna vi bär skall symbolicera hur dystert det är, hur tungt det är att leva denna tid som kommer.

Våra skickade tröjor och koftor är alla dystert mörka. Klockan är tillbakavriden och vi liksom den ser tillbaks mot värmen och ljuset. Men vi klär oss i svart och vår blick är grå även huden tycks flagna och inta en allt mer likblek nyans.

Vi vaknar i mörker, klär oss mörkt och när vi kommer hem är det åter svart. Det är då vi försöker mysa under en gråsvart pläd med hjälp av släkta lampor, en kopp brunt te och tre små värmeljus!!! Utifrån sett är det inget annat än patetiskt och jag kan inte annat än förbanna de förfäder som en gång för mycket länge sedan tog sin första vandring från det vi i dag kallar Indien, för att finna sin väg till det gråkalla land vi säger är vårt hem.

Ibland tror jag att vi vill lida. Att vi vill visa hur helvetet verkligen ser ut. För inte fan är det mysigt att frysa, att leva i mörker och bara drömma sig bort. För min del är det allt annat än mysigt, det är ett helvete och en helvetes lång väntan på att åter få leva.

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

Enbart mobbad, ensam och lämnad med sina egna tankar och känslor av skuld, självförebråelse och skam. Jo många av de som mobbas anser att det är deras fel. De är för tjocka, för långa, för små för smala, har glasögon, fel dialekt, stammar, har fel kläder, gillar fel musik eller har fel hårfärg. Allt kan bli den enskildes fel, den mobbades fel.

 

Ändå är det nästan alltid egenskaper som gör att någon mobbas, inte handlingar som att man är för snäll, för söt, för ful (jo kanske det). Ständigt finner vi något hos andra som avviker från det vi ser som det riktiga, det rätta. Det är i sig inget konstigt med det. Alla avviker vi på något vis, alla är vi annorlunda. Men ändå är det några som skall mobbas, någon som skall utsättas för gruppens förtryck.

 

Beror det på att dessa människor upphört att vara just människor, att de är mindre värda? Eller beror det på att de som mobbar har ett behov av att hävda sig själva, att de behöver stärka sin egen självkänsla, sin egen position? Är det kanske så att de som mobbar, de som stöter ut och pekar ut några, som dåliga och onda, i själva verket känner sig osäkra själva?

 

Bortsett från att vi skall hjälpa den som blir utsatt för mobbing och förtryck kanske vi också måste stödja och hjälpa de som pekar finger åt andra. Närmare sex procent av de vuxna behöver hjälp, de behöver stöd och möjlighet att bearbeta sina behov av att ställa olika grupper emot varandra. Frågan är bara vilka som skall ta emot och hjälpa dessa Sverigedemokrater, dessa vuxenmobbare. Vem gör det, vem hjälper dem att inse att de ställer olika svaga grupper mot varandra. Vem hjälper dem att förstå att de inte bidrar till att förbättra och utveckla det Sverige de säger sig älska? Hur får vi dem att förstå att Sverige är ett land som inte bara kan och bör välkomna invandrare (vilket vi alla utom samerna är) utan också är helt beroende av dem?

 

Hur lyckas vi med det?

För mig känns det fortfarande svårt att övertyga en hopp som sjunger Bonny M:s (en amerikansk grupp av svarta) Scha lalalala, scha lalalala?

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

 

Enbart löften är lätta att göra. Jag lovar, jag kommer, det blir klart, inga problem. Lätt sagt och så mycket svårare att uppfylla, att leva upp till. Jag tror att de flesta av oss känner igen oss i att vi ställer ut löften som vi sedan har svårt att hålla. Inte för att vi ljuger när vi lovar, utan för att vi kanske helt enkelt har svårt att hinna med. Något händer som vi måste ta hand om istället, eller vi orkar helt enkelt inte göra klart trotts att vi lovat.

 

Det är lätt att lova, svårare att hålla. Även om jag själv vet det, även om jag dessutom har en strategi för att överleverera istället för att leverera lite senare så går jag gång på gång bet och kan inte hålla vad jag lovar. Tyvärr låtsas jag ofta som ingenting, låter tiden gå och väntar på att det skall lösa sig av sig själv. Det sker inte. Så jag får påminnelse och dåligt samvete. Det i sin tur sänker min förmåga att producera, att leverera och så plötsligt blir jag än mer sen, plötsligt blir även andra saker lidande och försenade.

 

Anledningen är enkel, vi har för stor tro på vår egen kapacitet, åtminstone i förhållande till annat vi plötsligt måste ta tag i för att luftslottet inte skall falla samman. Ibland tror jag att det är just vad det skall göra. Saker skall falla, saker skall få haverera och alla de små tidsödande brandkårsutryckningarna hindrar oss att göra det vi planerat, det vi tänkt och det vi lovat.

 

Antingen får vi sluta att lova, sluta att tänka att det fixar jag, det där är inga problem det tar bara några timmar och jag skiter i allt som plötsligt dyker upp. Eller så konstaterar vi att det tar bara några timmar men det kommer att hända saker som gör att jag inte kan jobba så som jag tänkt. Det kommer att ta mera tid. Bodil Jönsson pratar om ställtid. Dvs var gång vi blir avbrutna för att göra något annat, svara i telefon, ta ett mail, eller fixa något som plötsligt händer så tar det en god stund innan vi är tillbaks där vi slutade med det vi egentligen höll på med.

 

Ju mer vi lyckas göra saker i ett sträck, ju bättre och ju mer gör vi. Ibland måste saker få falla, ibland måste vi säga nej, det kan jag inte ta just nu. Jag planerar för det som skall hända om ett halvår. Det låter lätt men är svårt när det just nu finns något som behöver göras för att något har hänt, någon har blivit sjuk eller vad det är.

 

Antingen accepterar vi det, och låter oss vara en kula i flipperspelet eller så planerar vi och bokar in egen tid då vi inte låter oss störas. Stänger av telefonen och undviker att öppna mail. Ska vi vara säkra på att inte bli störda så sitter vi inte ens på jobbet för att jobba. Det är svårt att få något gjort där. Enklast är att inte vara där, åtminstone om man vill få saker gjort, om man vill göra det man är anställd för.

 

En paradox, visst, men ack så sann, allt för ofta. Nu är klockan sent och äntligen kan jag jobba i lugn och ro för att göra det jag är anställd för…. Nåja, jag är ju anställd för att ta hand om och hjälpa till med allt annat också, men vi behöver var och en av oss få tid till att jobba med våra uppdrag.

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

Enbart lycklig sorg eller möjligen sorglig lycka är det bästa att beskriva vad jag känner just nu. För en dryg timme sedan följde jag min son den sista biten till början av hans långa resa. Så mycket känslor och tankar som lyckas trängas i min skalle och kropp på bara några ögonblick. Den innerliga sista kramen innan resan, ett varmt och snabbt farväl.

 

Känslorna sjuder och tankarna får fullständigt spel, det blir både jackpott och tilt på samma gång. Utan att vända mig om gick jag därifrån och visste att hans äventyr nu skulle börja. Så underbart, så fantastiskt, men ack så smärtsamt. En lång, mycket lång tid väntar innan jag ser hans glada ansikte igen, innan jag på nytt kan krama och hålla honom i min famn. Jag kan verkligen avundas honom och glädjas med honom för hans äventyr. Men det hindrar på inget vis den smärta, den saknad jag känner och det fyller inte heller det stora hål av tomhet han lämnar efter sig.

 

Det är just så livet är, just så det skall vara. Vi föds, vi möts och vi går vidare. Varje möte är en egen värd av erfarenheter, varje stund i ensamhet är antingen tomt och tungt eller en stund att fundera, att reflektera över det liv vi lever. Hur smärtsamt det än är att han har rest så kan det aldrig förta den känsla av glädje jag känner för att han prövar sina vingar, för att han tar steget ut i världen och gör den till sin. Min smärta, min sorg är inget annat än obetvingad kärlek. Ingen kärlek kan vara sann om man tvingar den att vara kvar.

 

Så flyg min son, flyg! Det år som väntar är ett år med dig i mina tankar. För att riktigt gnugga in sorgen och saknaden letar jag upp en gammal Lundell, läser hans texter och startar Spotify och låter musiken ljuda… ”Aldrig så ensam..”

 

 

”Nu Faller regn på löv

Nu faller löv från gren

Nu skymmer det mitt på dan

Det mörknar på stadens scen

I parken där ungarna lekte

och jagade runt hela dan

där krattar man undan sommarn

Hösten har kommit till stan

Du vill inte gå upp idag

Det finns inget som lockar dej mer

Det är inget du vill säja eller ha

mer än en varm vrå där du kan sjunka ner

…

 

Det tar tid för tårar att torka

Så är det för var och en

Du måste igenom vintern

om du vill se sommaren igen

…

 

Men du är aldrig så ensam som du tror

Månen är din syster solen din bror

Du är aldrig så ensam som du tror

Det kommer en främling

han vet var du bor

Han kommer längs vägen smutsig och trött

Han har en hälsning från nån som han mött

Du är aldrig så ensam

Aldrig så ensam

Du är aldrig så ensam som du tror

…”

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

Enbart fukt var vad jag kände vid midnatt när jag gick ut på balkongen och la handen på räcket av trä från en ek. Luften var frisk och kall, natten var stilla. Men det var annorlunda än bara natten innan. Någon gång skall hösten komma och nu har den kommit. Fukten fanns där när jag la handen på räcket.

 

Vi kan se det som en påminnelse av att jorden snurrar runt solen och nu är vi på väg in i en mörkare tid, en tid av fukt och kyla. Men vi kan också se det som en skillnad mot den varma tid som har varit.

 

Jag måste erkänna att hur jag än anstränger mig så har jag svårt att komma bort ifrån att vi är på väg in i en tid av kyla, fukt och mörker. Det är inte alls så att jag ser att det nu är slut på de dagar av värme som vi förärats häruppe i norr. Nej så är det inte, men det är trotts allt ett faktum att medeltemperaturen och de ljusa timmarna sjunker. På samma vis är vi många som har ett humör och en inre energi som sjunker.

 

Alla vet vi att det finns ett ljuser, en värme utan fukt och kyla bortom den novembertunnel som snart har etablerat sig i vårt land, en tunnel som varar tills april med sina små vårfloder luckrar upp både mark och själ.

 

Vi lever alla i ett land av mörker, ett land som gläds åt ett antal dagar under semestertid då solen skiner, då regnet och molnen håller sig borta. Vi lever i ett land som med hjälp av Golfströmmen håller sig runt nollgrader året om.

 

Snart kan vi se fram emot att få en månad med medeltemperatur som ligger runt noll grader. Gräset förblir grönt, även om det är blekt. Himlen är gråblå och solen skymtar vid högtidliga tillfällen.

 

Tänk, så finns det de som undrar varför vi nordbor utrustar oss med solkräm och pass för att ta ett flyg till bredgrader som befriats från både mörker, kyla och fukt.

 

Skulle jag tro på pånyttfödelse skulle jag gärna se att jag föddes i Sverige på nytt. Men fortfarande skulle jag längta efter den värme, det ljus och den innerlighet som jag känner att vi saknar.

 

Tänk om de som invandrar eller flyr hit ändå kunde ta med sig lite av den värme som finns i deras länder. Visst, det låter konstigt men inte mer märkligt än att var och en av oss bär med oss den nordiska kylan och distansen till andra människor. Jag både tror och hoppas att en vandring in i vårt kylslagna land kommer att leda till något mer och något större än vad vi är idag. Det är i korsningen mellan våra kulturer, temperament och vår innerboende energi som vi skapar våra liv.

 

För egen del tror att vi som bor i och älskar Sverige förstår och inser detta. Därför kommer en människofientlig organisation som Sverigedemokraterna inte att kunna komma in i Sveriges riksdag. Deras problem är nämligen inte invandring utan dess anhängares brist på emparti och förståelse samt vilja att skapa något än bättre än vi redan uppnått.

 

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

Enbart tagg, eller en liten sticka, ett spjut som skär in i min kropp. Det är mer än något som skaver, en tagg som gnaver, som blöder utan minsta droppe av blod. Likväl sitter det tagg efter tagg i min kropp. Vi vandrar och går och i stunder vi minst vill gör taggen sig påmind och ger sitt stöd till att hålla oss vakna.

 

Gamla små eller stora taggar som gör sig påminda, som vi ännu inte lyckats bädda in och få att försvinna. En del av dem kan vi bara inte låta bli att pilla på, dra och rickla så att de åter blöder så att ögat gråter. Likt ett bett i kinden kan vår tunga inte låta bli att slicka på såret, tanden känner försiktigt på bölden och såret finner ingen ro.

 

Det är dessa taggar vi var dag finner och som vi var dag kan välja att dra ut eller att tugga på. Dag efter dag samlar vi till vår törnekrona och några bär den med falsk stolthet i sitt illa fördolda matyrskap.

 

Alla bär vi sår, taggar och oförrätter inom oss. Några lyckas läkas och andra måste ständigt kräkas ut sitt missnöjda jag över allt och alla de möter. Orättvisorna tycks för dessa människor inte ha någon gräns. Allt är någon annans fel och lösningarna är enkla. Om bara den och de gjorde si eller så…

 

Vi andra sitter där med bandagerade själar och slickar våra egna sår mär än vi strör salt i andras. Det är så vi är, vi människor. Ibland orkar vi bära den börda vi ha med oss ibland fallerar vi och vänder den ut mot de vi möter vare sig vi vill eller ej.

 

Tänk om livet vore enkelt, om det bara var att leva, bara var att finna sina små stunder av välbehag, om det bara vore så enkelt att vi drar ut våra taggar, plåstrar om våra sår och reser oss upp för att gå vidare. Tänk om det vore, tänk om det är just så enkelt!

 

Så ställ dig upp, dra ut dina taggar, slicka dina sår, förlåt dig själv för dina brister och älska dig för den du är. Se vägen som leder framåt istället för att beklaga den knotiga stig du redan har gått. Alla de oförrätter, de som sårat och förlamat dig kan du när du vill bestämma dig för att lämna just där du står. Just där kan ditt bagage få stå, för från och med nu kan du välja att resa lätt. Med enbart ett handbagage kan vi ge oss iväg. Det tunga och dystra kan vi lämna just här, just nu.

 

Så kom, kom och ta din lille bag! Det är dags att gå, dags att ta sig härifrån. Framtiden väntar och nuet har vi alltid med oss. Låt dåtid ligga bakom dig och kom med och flyg. Livet kan vara så mycket lättare än vad vi tror, än vad det är. Så ta ditt lätta bagage och låt oss lyfta.

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

Enbart utsatt är vad vi alla är, vad var och en av oss innerst inne är. Vi lever våra liv i en spegel med andra. Som vuxna har vi lärt oss att ta vara på de möjligheter som finns, att undvika faror och att göra det vi själva tror på och vill. Åtminstone om allt är okey.

 

Som barn är vi helt utlämnade till de vuxna omkring oss. Till föräldrar som ger oss mat, byter våra blöjor, ger oss en trygg plats att sova på. Medan vi växer minskar behovet av vuxna, men under många år är vi, liksom djuren, i behov av stöd och stöttning från föräldrarna. Allt detta är givet. Ändå är det så många barn som far illa, som inte kommer att få uppleva sin självständighetsdag som 18-åring.

 

Som föräldrar har vi all samma ansvar, att ge våra barn det bäst avi förmår. Det bästa kan vara väldigt olika, men det vi alla föräldrar ska ge är en trygghet för vårta barn. Ibland kan det kännas väl så svårt, men var och en av oss föräldrar som är friska vet gränsen mellan att finnas till, vara ett stöd eller att enbart se barnen som ett problem som vi måste övervinna.

 

Lyckligtvis är det mycket få av oss som ger oss på våra barn, som inte klarar av att de gråter, som inte klarar av att de finns till. Men varje år dör barn till följd av att vi som föräldrar inte har klarat av att vara vuxna, att ta ansvar och att ta hand om våra barn. I värsta fall så misshandlas och dödas vår framtid av föräldrar som inte borde vara det och som själva ser till att de inte längre är det.

 

Världen är grym med alla dess faror. Som barn borde man få vara tryggt förvissad om att de som alltid finns vid ens sida är ens föräldrar. Gud vad jag önskar att det vore så. Vad jag önskar att det vore så, önskar att det vore så!!!

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

Enbart Rut tycks röra upp känslor, ja inte Rut själv men avdraget för Rut. Fantastiskt att det fortfarande i vårt land 2010 kan vara upprörande att ett kvinnodomän som hemmet och dess sysslor inte kan accepteras vara värt att betala för. Märkligt hur personer som man tror skall vara för jämställdhet ställer sig på patriarkalets portaler och ropar att det är pigsysslor. Jag kan inte förstå det! Menar man att de kvinnor och män som städar och donar i sina egna hem utför pigsysslor? Eller menar man att det är fult att utföra dessa sysslor?

 

Oavsett vilket alternativ det är så är det märkligt att man ta strid för att det inte skall vara möjligt att köpa dessa tjänster med skatteavdrag när samma personer argumentera för att det är bra och riktigt att kunna köpa in tjänster på den traditionellt manligt dominerande hemmaarenan. En målare får gärna komma hem och göra ett jobb, en snickare, en rörmokare eller en plåtslagare lika så. Men kommer den en invandrarkvinna med en dammvippa så är det dags att ta till brösttonerna och ropa piga.

 

För min del är det fel i dubbel bemärkelse. Dels motverkar man att öka jämställdheten i hemmen genom att det inte skall gå att köpa alla hemmets tjänster med skatteavdrag (jag skulle förstå och sympatisera med att man är emot alla skattesubventionerade tjänster, då även Rotavdragen). Dels så motverkar man för en stor grupp bl.a. invandrarkvinnor som har svårt att finna en försörjning i vårt diskriminerande land.

 

I skrivande stund damsugas det i min bakgrund. Hon kommer från Thailand, hon är ungefär lika gammal som jag och har liksom jag fyra barn. Hennes man omkom i Tsunamin i Puket där han körde Tuktuk (Taxi). Några månader senare flyttade hon till Sverige med sina fyra barn. Fick först jobb på KTH som städare. Där trivdes hon jättebra och var nöjd med de 12-13 tusen hon tjänade varje månad. Det var jättebra berättar hon. Men efter 20 månader blev hon och även andra städare uppsagda. Det för att KTH inte skulle vara tvingade att erbjuda dem fast jobb. Nu har den av facket administrerade A-kassan tagit slut och de 9 tusen hon fått där har upphört.

 

Sedan dess arbetar hon några timmar då och då på en Thaisalong och ger massage. Det ger några tusen i månaden. Hon har också två städjobb. Det ena fick hon så sent som idag, hos mig. Det andra ger någon tusenlapp i månaden. Hon är lycklig som har ett boende som bara kostar knappt fyra tusen kronor. Men ändå är det svårt att få pengarna att räcka till sig själv och de fyra barnen. Givetvis är hon anmäld på arbetsförmedlingen men har inte fått något jobb. Lär nog heller knappast få. Det står inte en rad arbetsgivare i kö för att anställa en medelålders kvinna från Thailand som inte har mer än 20 månaders erfarenhet av att städa på KTH.

 

Erfarenheterna från Thailand är lite svårare att räkna in. Eller vad krävs för att sedan barnsben föja med sin far ut i skogen (fylld av ormar och andra faror) klockan ett varje natt, ja natt! Skära ett snitt i 1.000 träd, därefter två gånger gå tillbaks och samla in den vätska som runnit från gummiträden. 13 timmar efter att jobbet börjat kunde hon och hennes far gå hem. Eller vad anser svenska arbetsgivare att det är värt att hon har lagat Thaimat och under 15 timmar kört runt på en moped för att sälja den för att slutligen få ihop 120 svenska kronor om dagen?

 

För henne och många andra finns det få möjligheter på den svenska arbetsmarknaden. Framförallt är det för henne som Rut är till. Mycket mer än för mig. Jag skulle kunna betala henne svart det skulle jag ha råd med. Men skulle jag betala fullt ut så skulle vi nog prioritera annorlunda på våra utgifter. Med Rutavdraget får vi möjligheten att kunna hjälpa både oss själva och henne. Problemet för mig just nu är att hon än inte har F-skattsedel, så idag blir det svart städhjälp. Men jag har lovat henne att hjälpa henne så att hon kan få en F-skattsedel. Hon vill det för det ger henne lite grund för en pension, även om den knappt kommer att bli något att räkna med.

 

Kan ni som är så ivriga motståndare förklara för mig varför denna invandrarkvinnas tjänster, och en av hennes få möjlighet till försörjning utanför socialhjälp, inte skall vara avdragsgilla med om jag ringer till ett redan etablerat byggföretag (med svenska byggarbetare medlemmar i Byggnads -söker du på det kommer du till socialdemokraterna.se!!!!) så är det ok att göra avdrag? Dels har de ganska lätt att få jobb, de är inne på arbetsmarknaden, de tar grymt bra betalt, kommer sällan i tid och färdar i princip aldrig sina jobb på utlovad tid. Anledningen är att de har för mycket jobb hävdrar de själva. Så varför skall de då subventioneras???

 

Själv är jag i grunden tveksam till alla subventioner av skatter. Men om du skall ha subventioner för tjänster i hemmet då är det för det som idag kallas Rut-avdrag medan Rotavdragen direkt borde slopas.

 

Det är tyvärr med en tag i bröstet som jag skriver detta och konstatera att det finns både drag av patriarkalism och etnisk diskriminering hos de som motsätter sig just Rutavdraget samtidigt som de förespråkar Rotavdragen. Att Mona Sahlin så nedlåtande talar om dessa hårt arbetande invandrarkvinnor gör mig ont. Hoppas att hon får tillfälle att omvärdera och inte bara gå på en blockpolitisk autopilot och vara emot allt som skulle kunna vara bra!

 

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?