Då och då återkommer diskussionen om huruvida den ena eller den andra konfessionella, eller religiösa som vi säger på svenska, friskolan håller sig inom ramen för skollagen. Jo tjena! Själva idén med en religiös skola är naturligtvis att man särskilt vill lyfta fram sin oöverträffliga idé på livets uppkomst och den herre, för det är alltid en herre, som styr och har skapat världen.

 

Tanken på att det finns religiösa friskolor som skall tillhandahålla en neutral syn på andra religioner eller andra grenar av kristendomen är naturligtvis befängd. Ja, andra grenar av kristendomen skriver jag eftersom det nästan uteslutande är just kristna, inte muslimska eller judiska, friskolor vi har i landet. Senast är det Plymouthbrödernas Laboraskolan som återigen är i blåsväder. För vilken gång i ordningen är det knappast någon som mins.

 

Kring mina hemtrakter i Småland frodas inte bara stenar utan också denna sekt av kristna som vill försäkra sig om att deras barn inte skall behöva gå i en vanlig skola och möta andra barn i vårt satans samhälle. Ja alltså det samhälle vi andra lever i och som är influerat av just satan. Därför bildas en friskola där barnen kan få en ”riktig utbildning”. Allt under överinseende av våra myndigheter som genom skolinspektionen skall försäkra att alla elever i vårt land, oavsett skola, skall få likvärdig utbildning. Jo tjena igen. Vem tror man att man lurar.

 

Skulle någon kunna tänka sig att nationalsocialismen (Nazisterna) skulle kunna driva en friskola i Sverige? En tanke som förhoppnignsvis är otänkbar för alla är extrema politiska skolor finansierade av skattemedel. Men det borde ju vara helt möjligt, bara de garantera att alla elever behandlas så som myndigheterna kräver. Vilka elever skulle gå där? Vilka tror ni går i de religiösa friskolorna? Detta reagerar vi emot då vi inte vill ha en politisk indoktrinering. Barn till föräldrar i extrema organisationer borde få ett frirum, åtminstonne under den tid de är i skolan.

 

Är det något som dessa barn behöver så inte är det att bli drillade även under skoltid om hur skaparen gjorde under och hur ond världen omkring oss är. Barn till dessa sektmedlemmar, eller för den delen barn till en helt vanlig religiös mamma eller pappa, borde verkligen kunna få en plats där de möter världen utanför de religiösa väggarna. Dessa barn i dessa friskolor fråntas sina möjligheter att möte världen och andra barn utanför de religiösa staket som de välmenande föräldrarna omgärdat dem med.

 

Plymoutbrödernas medlemmar måste respektera ett antal förbud (enligt Wikipedia)
De får inte göra följande:

1. Se på TV, lyssna på radio
2. Läsa vid universitet
3. Kandidera eller rösta i politiska val
4. Ta livförsäkring
5. Bära vapen
6. Delta i fackförening, yrkesförening eller någon grupp som omfattar icke-medlemmar av kyrkan.
7. Bo i samma hus som, eller äta mat tillsammans med, icke-medlemmar.

Men det de får göra är att starta och driva en friskola dit de sänder sina barn. Man kan ju hoppas att det enbart är barn som är medlemmar som går i skolan. Annars må de stackarna vara riktigt hungriga, se punkt 7.

 

Det är knappast en fråga om hur den nu omdiskuterade Laboraskolan följer de, av myndigheterna, uppsatta reglerna eller ej. Frågan är snarare hur lämpligt är det med religiösa friskolor? Hur kan vi försvara dessa skolor. Är det inte att medvetet skicka dessa barn till ett utanförskap? Varför ska vi gå med på det?

 

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

 

Ursprungligen publicerad på www.temafattigdom.se

Vad smyger, allt smyger, men det gör det sakta. Sakta ser vi hur natt övergår idag, hur vinter i vår, hur snö ger plats till vissnat gräs. Sakta smyger det fram, det vi kallar vår, det som ger liv. Sakta kommer värmen, sakta återställer vi våra liv och plockar fram våra grillar. Sakta men säkert vinner ljus över mörker, vår över vinter. Sakta men säkert.

 

Men sakta och säkert blir det också allt fler som har det svårt, som inte finner en plats i vårt samhälle, som inte finner något att göra för att överleva. De som ställs utanför de allt bredare medelklasen blir samtidigt allt fler.

 

Klyftorna växer, inte alltid för att de som har minst får det sämre utan ibland växer de för att de som redan har allt får mer. Men klyftorna växer i vårt samhälle. Ibland ställer jag mig frågan om jag inte skall se ut längre än över nationens gränser. Skall jag inte se över unionens gränser? Kanske till och med utanför den!

 

Då förändras allt. Våra rikaste ter sig absurt rika och våra fattiga som medelklass, alla med möjlighet till gratis sjukvård och fri skolgång. Samtidigt sjunker antalet absolut fattiga i världen. Idag är de bara en liten del mot var de var för 30 år sedan. Ändå ser vi hur allt fler söker sin försörjning genom att sitta och tigga eller spela på gator och torg.

 

Sakta smyger det sig på. Det vi kanske länge har anat, det vi kanske länge har trott. Snart är det här. Staten Sverige kommer inte längre att ta det ansvar den har tagit för den enskilde individen. Nu krävs något mer! De äldre blir fler, och de lever allt längre. Omsorgen omvandlas till att ta hand om det mest nödvändiga. Det övriga lämnas utanför.

 

Vi kan klaga, vi kan sätta oss emot, men sakta förändras det vi tagit för givet, sakta lär vi oss att allt har ett pris. Någon måste passa och sköta om mormor eller farfar. Alla är eniga om att de behöver hjälp, frågan är vem som skall hjälpa. Vem som skall betala?

 

Sakta smyger det sig på, behovet av att fler behöver hjälpa till, att fler behöver hjälp. I södra Europa finns hjälpen i frivillighet och är oftast är man utelämnad till den egna familjen, eller eller knuten till en församlings välvilja. I norra Europa har vi en omsorg som skall vara generell, men den krymper. Allt mer sociala uppgifter krävs av den enskildes anhöriga, eller någon annan.

 

Sakta smyger det sig på. Vi har länge varit på väg bort från att kunna leva med stöd av staten. Nu smyger sig samhället sakta men säkert närmare. Frågan är bara vilka som tar de roller som samhället erbjuder? Vilka ska hjälpa, vilka skall umgås, vilka skall betala och vilka ska bara finnas där när allt annat dör?

 

Sakta smyger det sig på, förändringen, på gott, på ont. Det som kommer att bli vår ålderdoms framtid är på väg hit. Även om det smyger, även om det är diskret så kan vi se vad som är på väg, vad som kommer att krävas av var och en av oss. Den minsta enheten i samhället har varit och är individen. Nu står familjen för dörren.

 

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

Del av Fyra nyanser av brunt

Enbart en honungsfälla.
Folkia är bara en av alla de organisationer som omedelbart och enkelt erbjuder snabba cash. Inom några minuter har du pengarna tillhands. Nog kan det vara lockande när man står där och vill köpa den julklapp som alla andra barn har men som du själv inte har råd att köpa till dina barn! Det är just detta som dessa bolag vet om och det är det de utnyttjar. Men det är en honungsfälla som gör att du riskerar att fastna långvarigt i deras klor.

Första gången som du vill nyttja Folkia och lånar pengar så slipper man uppläggningsavgift. Kostnaden för att låna 1.000 kr under en månad första gången är 126 kr vilket ger en ränta på 324% (enligt information på deras egen hemsida). Skulle du nu inte kunna betala tillbaks denna summa inom 30 dagar finns ju alltid möjligheten att ta ett nytt lån hos Folkia. Men nu när du är en återkommande kund så tar man också en uppläggningsavgift på 350 kr för varje nytt lån du tar. Så på nästa lånade 1.000 kr måste du betala totalt 476 kr utöver lånad tusenlapp. Detta ger en effektiv ränta på hela 11.308%. Ja du har läst rätt. Den effektiva räntan är 11.308 procent.

Förhoppningsvis har du kommande månad råd att betala tillbaks den lånade tusenlappen, plus ränta och avgifter som Folkia vill ha. Skulle du inte ha möjlighet att betala ditt lån kan du ju fortsätta att öka skulden även kommande månad genom att nu ta ett lån på 2.000 kr denna gång och enbart med en effektiv ränta på 1.896%. Det hjälper inte att ringa till Folkia och be om anstånd. De kommer tre dagar efter förfallodagen att skicka en påminnelse till dig och lägga på ytterligare 50 kr. Skulle du nu inte betala tar Svea inkasso över inom ytterligare 10 dagar. Som tack för besväret lägger de på ytterligare 160 kr plus ränta.

Julklappen och lånet på 1.000 kr har redan efter 45 dagar stigit till 1.000 kr + 126 kr + 50 kr + 160 kr = 1.336 kr. Har du fortfarande inte möjlighet att betala kommer Kronofogden snart att lägga på ytterligare 800 kr på din skuld och en betalningsanmärkning är att vänta.

Vid samtal med Folkia uppger de att inte har någon uppläggningsavgift första gången eftersom nya kunder skall få möjlighet att pröva deras tjänster. Jo, vi tackar. När vi står där i leksaksaffären eller telebutiken med en ångest i magtrakten känns det frestande att pröva dessa honungslena tjänster. Frågan är om inte det blir en onödigt dyr och fängslande affär. En affär som gör att vi riskerar att ta allt fler och fler smålån hos företag som Folkia eller att vi tillslut hamnar hos Kronofogden.

Den som är satt i skuld är inte fri och det finns inget som en fri lunch. Allt skall betalas frågan är bara till vilket pris. Med en ränta på 11.308 % ryggar även riksdagsledamöter och hävdar att det borde ses som ocker. Själv tror jag att jag tillverkar en smällkaramell istället och hänger i granen. Eller varför inte ge barnen karamellen och dela ut smällen till…


Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

Enbart en väntan på att något skall vara klart, att något äntligen skall vara över. Tiden i väntan är en tid i inställelse, i förberedelse på att snart är det dags, snart är det över, snart blir allt åter som vanligt.

 

Väntan är isig inget annat än en tid att ställa in sig på något nytt, på en tid som kommer efter, på något annat. Det är inte väntan som är det svåra, det är längtan efter att väntans tider skall nå sitt slut. Denna längtan kan bli så starkt närvarande att den gör ont.

 

Risken med en väntans tid är att de förhoppningar och förväntningar vi bygger upp under tiden inte kommer att kunna infrias. Inte kommer att kunna leva upp till det vi så innerligt hoppas.

 

Så går väntans tider mot ett slut och då och sker det vi inte vill, det vi inte önskar och det vi fruktar. Väntans tider är slut men svaret, det nya tidevarvet kunde inte börja, inte innan en ny tid av väntan, av förväntan och av längtan först skall fastställas.

 

En ny tid tar vid. En ovisshetens tid, tid då vi inget vet, tid då svaren saknas, de datum inväntas och allt står döljt i dunkel. Åter kommer väntan, men en väntan i ovisshet, i visshet om att det inte blev men att det skall bli även om vi inte vet när.

 

Tiden är seg och väntan känns lång. Det är i denna väntans ovisshet på väntans fastställande som smärtan kan ta fäste. Ångest kan slå rot och oro ta över. Det är just då när vi inte vet, när tiden är ovis och svaren saknas som det gäller att kunna släppa taget och ge upp. Det är just i denna tid det är dags att acceptera sakernas tillstånd, att vi inte vet.

 

Det vi kan påverka gör vi något åt och det som står bortanför vår kontroll gör vi bäst i att låta vara, låta varda och acceptera att det är som det är och det blir som det blir. Det vi kan göra något åt skall vi åtgärda men det vi inte kan påverka är bäst att låta vara.

 

Väntans tidevarv kommer åter, längtan och förväntan med den. Men i väntan på att väntan skall ta vid gör jag bäst i att leva mitt liv så som det är.

 

Peter PC Carlsson 

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas! 

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

Enbart bra är bättre än bäst.

Inom politiken är det vanligt att man motverkar som egentligen är bra för att man själv anser sig ha ett förslag som är bättre eller kanske till och med bäst. Att något är bra räcker inte vi vill att det skall vara bäst. Värdens bästa välfärd, världens bästa land ja vi skall vara bäst helt enkelt.

Faran med det bästa är, förutom att det är svårt att nå, att det sätter stopp för det som är bra. Är det verkligen så viktigt att vi skall ha världens bästa… är det inte bättre att vara bra och att vi har det bra på många områden.

Vi skall inte sträva efter att vara bäst i världen på att ha ordning på våra statsfinanser, vi skall inte sträva efter att vara bäst i världen på kranskärlsoperationer eller att vi skall ha världens bästa skola. Varje område som vi vill vara bäst på kräver mängder med uppoffringar på andra områden. Prioriteringarna riktas för ensidigt mot det som skall vara bäst.

I själva verket är det bästa det godas fiende och det vi borde eftersträva är att skapa det som är bra. Är det inte snarast ett land som genomgående är bra vi vill leva i? Ett land med sunda statsfinanser, med bra utbildning och med en bra välfärd?

Bra är bättre, det ger oss möjlighet att vara just bra på många områden, Så som en mästares mästare där Ingmar Stenmark visade sig vara bra på en rad områden. Han vann inte för att han var bäst i en enskild gren utan för att han var bra rakt igenom.

Det är det som är det bästa, att vara ett land som är bra rakt igenom. Bra kan bli bättre men vi måste då vaka på att det inte bli på bekostnad av annat som är bra. Det är ingen tvekan om att vi lever i ett bra samhälle, i jämförelse med övriga världen är vi en mästares mästare på område efter område även om vi sällan är bäst.

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas! 

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

Enbart slut, allt har ett slut. Så även tiden, eller åtminstone det år vi mäter tiden med. Nu är slutet nära och aldrig för på året äts så mycket filer som just ikväll. Snön faller tungt utanför mitt fönster och jag kan inte låta bli att tänka på de som varken får njuta en filé eller av att se snön faller från ett varmt rum.

Enbart oktober och den sista dagen innan den långa, långa november träder in. Vintertiden är här och nu väntar dag efter dag av grå nyanser. Fukten ligger som ett täcke under dimman som bäddar in vårt land.

Den höga friska luften står i stand by läge, nu är det påtryckande fukt, och tunga moln som gäller. Ägarare till resebyråerna gnuggar sina solbrända händer och knapprar frenetiskt för soltörstande nordbor.
Vi söker resor mera bort än till. Var som helst bara det är varmt och vi ha råd.

Egentligen tror jag inte att det går att skrämma oss med helvetet. Det är ju värme vi vill ha. Ett helvete har vi här varje höst och vinter. Även om den inte är klädd i eld, bara i grå nyanser av fukt och kyla.

I helgen rensade vi ut vår färgglada sommargarderob och fram plockade vi våra svarta rockar, jackor och någon enstaka färgad kappa. Stövlar, kängor och skor är när de är som gladast bruna. Som om även kläderna vi bär skall symbolicera hur dystert det är, hur tungt det är att leva denna tid som kommer.

Våra skickade tröjor och koftor är alla dystert mörka. Klockan är tillbakavriden och vi liksom den ser tillbaks mot värmen och ljuset. Men vi klär oss i svart och vår blick är grå även huden tycks flagna och inta en allt mer likblek nyans.

Vi vaknar i mörker, klär oss mörkt och när vi kommer hem är det åter svart. Det är då vi försöker mysa under en gråsvart pläd med hjälp av släkta lampor, en kopp brunt te och tre små värmeljus!!! Utifrån sett är det inget annat än patetiskt och jag kan inte annat än förbanna de förfäder som en gång för mycket länge sedan tog sin första vandring från det vi i dag kallar Indien, för att finna sin väg till det gråkalla land vi säger är vårt hem.

Ibland tror jag att vi vill lida. Att vi vill visa hur helvetet verkligen ser ut. För inte fan är det mysigt att frysa, att leva i mörker och bara drömma sig bort. För min del är det allt annat än mysigt, det är ett helvete och en helvetes lång väntan på att åter få leva.

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

Enbart mobbad, ensam och lämnad med sina egna tankar och känslor av skuld, självförebråelse och skam. Jo många av de som mobbas anser att det är deras fel. De är för tjocka, för långa, för små för smala, har glasögon, fel dialekt, stammar, har fel kläder, gillar fel musik eller har fel hårfärg. Allt kan bli den enskildes fel, den mobbades fel.

 

Ändå är det nästan alltid egenskaper som gör att någon mobbas, inte handlingar som att man är för snäll, för söt, för ful (jo kanske det). Ständigt finner vi något hos andra som avviker från det vi ser som det riktiga, det rätta. Det är i sig inget konstigt med det. Alla avviker vi på något vis, alla är vi annorlunda. Men ändå är det några som skall mobbas, någon som skall utsättas för gruppens förtryck.

 

Beror det på att dessa människor upphört att vara just människor, att de är mindre värda? Eller beror det på att de som mobbar har ett behov av att hävda sig själva, att de behöver stärka sin egen självkänsla, sin egen position? Är det kanske så att de som mobbar, de som stöter ut och pekar ut några, som dåliga och onda, i själva verket känner sig osäkra själva?

 

Bortsett från att vi skall hjälpa den som blir utsatt för mobbing och förtryck kanske vi också måste stödja och hjälpa de som pekar finger åt andra. Närmare sex procent av de vuxna behöver hjälp, de behöver stöd och möjlighet att bearbeta sina behov av att ställa olika grupper emot varandra. Frågan är bara vilka som skall ta emot och hjälpa dessa Sverigedemokrater, dessa vuxenmobbare. Vem gör det, vem hjälper dem att inse att de ställer olika svaga grupper mot varandra. Vem hjälper dem att förstå att de inte bidrar till att förbättra och utveckla det Sverige de säger sig älska? Hur får vi dem att förstå att Sverige är ett land som inte bara kan och bör välkomna invandrare (vilket vi alla utom samerna är) utan också är helt beroende av dem?

 

Hur lyckas vi med det?

För mig känns det fortfarande svårt att övertyga en hopp som sjunger Bonny M:s (en amerikansk grupp av svarta) Scha lalalala, scha lalalala?

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

 

Enbart löften är lätta att göra. Jag lovar, jag kommer, det blir klart, inga problem. Lätt sagt och så mycket svårare att uppfylla, att leva upp till. Jag tror att de flesta av oss känner igen oss i att vi ställer ut löften som vi sedan har svårt att hålla. Inte för att vi ljuger när vi lovar, utan för att vi kanske helt enkelt har svårt att hinna med. Något händer som vi måste ta hand om istället, eller vi orkar helt enkelt inte göra klart trotts att vi lovat.

 

Det är lätt att lova, svårare att hålla. Även om jag själv vet det, även om jag dessutom har en strategi för att överleverera istället för att leverera lite senare så går jag gång på gång bet och kan inte hålla vad jag lovar. Tyvärr låtsas jag ofta som ingenting, låter tiden gå och väntar på att det skall lösa sig av sig själv. Det sker inte. Så jag får påminnelse och dåligt samvete. Det i sin tur sänker min förmåga att producera, att leverera och så plötsligt blir jag än mer sen, plötsligt blir även andra saker lidande och försenade.

 

Anledningen är enkel, vi har för stor tro på vår egen kapacitet, åtminstone i förhållande till annat vi plötsligt måste ta tag i för att luftslottet inte skall falla samman. Ibland tror jag att det är just vad det skall göra. Saker skall falla, saker skall få haverera och alla de små tidsödande brandkårsutryckningarna hindrar oss att göra det vi planerat, det vi tänkt och det vi lovat.

 

Antingen får vi sluta att lova, sluta att tänka att det fixar jag, det där är inga problem det tar bara några timmar och jag skiter i allt som plötsligt dyker upp. Eller så konstaterar vi att det tar bara några timmar men det kommer att hända saker som gör att jag inte kan jobba så som jag tänkt. Det kommer att ta mera tid. Bodil Jönsson pratar om ställtid. Dvs var gång vi blir avbrutna för att göra något annat, svara i telefon, ta ett mail, eller fixa något som plötsligt händer så tar det en god stund innan vi är tillbaks där vi slutade med det vi egentligen höll på med.

 

Ju mer vi lyckas göra saker i ett sträck, ju bättre och ju mer gör vi. Ibland måste saker få falla, ibland måste vi säga nej, det kan jag inte ta just nu. Jag planerar för det som skall hända om ett halvår. Det låter lätt men är svårt när det just nu finns något som behöver göras för att något har hänt, någon har blivit sjuk eller vad det är.

 

Antingen accepterar vi det, och låter oss vara en kula i flipperspelet eller så planerar vi och bokar in egen tid då vi inte låter oss störas. Stänger av telefonen och undviker att öppna mail. Ska vi vara säkra på att inte bli störda så sitter vi inte ens på jobbet för att jobba. Det är svårt att få något gjort där. Enklast är att inte vara där, åtminstone om man vill få saker gjort, om man vill göra det man är anställd för.

 

En paradox, visst, men ack så sann, allt för ofta. Nu är klockan sent och äntligen kan jag jobba i lugn och ro för att göra det jag är anställd för…. Nåja, jag är ju anställd för att ta hand om och hjälpa till med allt annat också, men vi behöver var och en av oss få tid till att jobba med våra uppdrag.

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

Enbart lycklig sorg eller möjligen sorglig lycka är det bästa att beskriva vad jag känner just nu. För en dryg timme sedan följde jag min son den sista biten till början av hans långa resa. Så mycket känslor och tankar som lyckas trängas i min skalle och kropp på bara några ögonblick. Den innerliga sista kramen innan resan, ett varmt och snabbt farväl.

 

Känslorna sjuder och tankarna får fullständigt spel, det blir både jackpott och tilt på samma gång. Utan att vända mig om gick jag därifrån och visste att hans äventyr nu skulle börja. Så underbart, så fantastiskt, men ack så smärtsamt. En lång, mycket lång tid väntar innan jag ser hans glada ansikte igen, innan jag på nytt kan krama och hålla honom i min famn. Jag kan verkligen avundas honom och glädjas med honom för hans äventyr. Men det hindrar på inget vis den smärta, den saknad jag känner och det fyller inte heller det stora hål av tomhet han lämnar efter sig.

 

Det är just så livet är, just så det skall vara. Vi föds, vi möts och vi går vidare. Varje möte är en egen värd av erfarenheter, varje stund i ensamhet är antingen tomt och tungt eller en stund att fundera, att reflektera över det liv vi lever. Hur smärtsamt det än är att han har rest så kan det aldrig förta den känsla av glädje jag känner för att han prövar sina vingar, för att han tar steget ut i världen och gör den till sin. Min smärta, min sorg är inget annat än obetvingad kärlek. Ingen kärlek kan vara sann om man tvingar den att vara kvar.

 

Så flyg min son, flyg! Det år som väntar är ett år med dig i mina tankar. För att riktigt gnugga in sorgen och saknaden letar jag upp en gammal Lundell, läser hans texter och startar Spotify och låter musiken ljuda… ”Aldrig så ensam..”

 

 

”Nu Faller regn på löv

Nu faller löv från gren

Nu skymmer det mitt på dan

Det mörknar på stadens scen

I parken där ungarna lekte

och jagade runt hela dan

där krattar man undan sommarn

Hösten har kommit till stan

Du vill inte gå upp idag

Det finns inget som lockar dej mer

Det är inget du vill säja eller ha

mer än en varm vrå där du kan sjunka ner

…

 

Det tar tid för tårar att torka

Så är det för var och en

Du måste igenom vintern

om du vill se sommaren igen

…

 

Men du är aldrig så ensam som du tror

Månen är din syster solen din bror

Du är aldrig så ensam som du tror

Det kommer en främling

han vet var du bor

Han kommer längs vägen smutsig och trött

Han har en hälsning från nån som han mött

Du är aldrig så ensam

Aldrig så ensam

Du är aldrig så ensam som du tror

…”

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

Enbart fukt var vad jag kände vid midnatt när jag gick ut på balkongen och la handen på räcket av trä från en ek. Luften var frisk och kall, natten var stilla. Men det var annorlunda än bara natten innan. Någon gång skall hösten komma och nu har den kommit. Fukten fanns där när jag la handen på räcket.

 

Vi kan se det som en påminnelse av att jorden snurrar runt solen och nu är vi på väg in i en mörkare tid, en tid av fukt och kyla. Men vi kan också se det som en skillnad mot den varma tid som har varit.

 

Jag måste erkänna att hur jag än anstränger mig så har jag svårt att komma bort ifrån att vi är på väg in i en tid av kyla, fukt och mörker. Det är inte alls så att jag ser att det nu är slut på de dagar av värme som vi förärats häruppe i norr. Nej så är det inte, men det är trotts allt ett faktum att medeltemperaturen och de ljusa timmarna sjunker. På samma vis är vi många som har ett humör och en inre energi som sjunker.

 

Alla vet vi att det finns ett ljuser, en värme utan fukt och kyla bortom den novembertunnel som snart har etablerat sig i vårt land, en tunnel som varar tills april med sina små vårfloder luckrar upp både mark och själ.

 

Vi lever alla i ett land av mörker, ett land som gläds åt ett antal dagar under semestertid då solen skiner, då regnet och molnen håller sig borta. Vi lever i ett land som med hjälp av Golfströmmen håller sig runt nollgrader året om.

 

Snart kan vi se fram emot att få en månad med medeltemperatur som ligger runt noll grader. Gräset förblir grönt, även om det är blekt. Himlen är gråblå och solen skymtar vid högtidliga tillfällen.

 

Tänk, så finns det de som undrar varför vi nordbor utrustar oss med solkräm och pass för att ta ett flyg till bredgrader som befriats från både mörker, kyla och fukt.

 

Skulle jag tro på pånyttfödelse skulle jag gärna se att jag föddes i Sverige på nytt. Men fortfarande skulle jag längta efter den värme, det ljus och den innerlighet som jag känner att vi saknar.

 

Tänk om de som invandrar eller flyr hit ändå kunde ta med sig lite av den värme som finns i deras länder. Visst, det låter konstigt men inte mer märkligt än att var och en av oss bär med oss den nordiska kylan och distansen till andra människor. Jag både tror och hoppas att en vandring in i vårt kylslagna land kommer att leda till något mer och något större än vad vi är idag. Det är i korsningen mellan våra kulturer, temperament och vår innerboende energi som vi skapar våra liv.

 

För egen del tror att vi som bor i och älskar Sverige förstår och inser detta. Därför kommer en människofientlig organisation som Sverigedemokraterna inte att kunna komma in i Sveriges riksdag. Deras problem är nämligen inte invandring utan dess anhängares brist på emparti och förståelse samt vilja att skapa något än bättre än vi redan uppnått.

 

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

Enbart tagg, eller en liten sticka, ett spjut som skär in i min kropp. Det är mer än något som skaver, en tagg som gnaver, som blöder utan minsta droppe av blod. Likväl sitter det tagg efter tagg i min kropp. Vi vandrar och går och i stunder vi minst vill gör taggen sig påmind och ger sitt stöd till att hålla oss vakna.

 

Gamla små eller stora taggar som gör sig påminda, som vi ännu inte lyckats bädda in och få att försvinna. En del av dem kan vi bara inte låta bli att pilla på, dra och rickla så att de åter blöder så att ögat gråter. Likt ett bett i kinden kan vår tunga inte låta bli att slicka på såret, tanden känner försiktigt på bölden och såret finner ingen ro.

 

Det är dessa taggar vi var dag finner och som vi var dag kan välja att dra ut eller att tugga på. Dag efter dag samlar vi till vår törnekrona och några bär den med falsk stolthet i sitt illa fördolda matyrskap.

 

Alla bär vi sår, taggar och oförrätter inom oss. Några lyckas läkas och andra måste ständigt kräkas ut sitt missnöjda jag över allt och alla de möter. Orättvisorna tycks för dessa människor inte ha någon gräns. Allt är någon annans fel och lösningarna är enkla. Om bara den och de gjorde si eller så…

 

Vi andra sitter där med bandagerade själar och slickar våra egna sår mär än vi strör salt i andras. Det är så vi är, vi människor. Ibland orkar vi bära den börda vi ha med oss ibland fallerar vi och vänder den ut mot de vi möter vare sig vi vill eller ej.

 

Tänk om livet vore enkelt, om det bara var att leva, bara var att finna sina små stunder av välbehag, om det bara vore så enkelt att vi drar ut våra taggar, plåstrar om våra sår och reser oss upp för att gå vidare. Tänk om det vore, tänk om det är just så enkelt!

 

Så ställ dig upp, dra ut dina taggar, slicka dina sår, förlåt dig själv för dina brister och älska dig för den du är. Se vägen som leder framåt istället för att beklaga den knotiga stig du redan har gått. Alla de oförrätter, de som sårat och förlamat dig kan du när du vill bestämma dig för att lämna just där du står. Just där kan ditt bagage få stå, för från och med nu kan du välja att resa lätt. Med enbart ett handbagage kan vi ge oss iväg. Det tunga och dystra kan vi lämna just här, just nu.

 

Så kom, kom och ta din lille bag! Det är dags att gå, dags att ta sig härifrån. Framtiden väntar och nuet har vi alltid med oss. Låt dåtid ligga bakom dig och kom med och flyg. Livet kan vara så mycket lättare än vad vi tror, än vad det är. Så ta ditt lätta bagage och låt oss lyfta.

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

Enbart utsatt är vad vi alla är, vad var och en av oss innerst inne är. Vi lever våra liv i en spegel med andra. Som vuxna har vi lärt oss att ta vara på de möjligheter som finns, att undvika faror och att göra det vi själva tror på och vill. Åtminstone om allt är okey.

 

Som barn är vi helt utlämnade till de vuxna omkring oss. Till föräldrar som ger oss mat, byter våra blöjor, ger oss en trygg plats att sova på. Medan vi växer minskar behovet av vuxna, men under många år är vi, liksom djuren, i behov av stöd och stöttning från föräldrarna. Allt detta är givet. Ändå är det så många barn som far illa, som inte kommer att få uppleva sin självständighetsdag som 18-åring.

 

Som föräldrar har vi all samma ansvar, att ge våra barn det bäst avi förmår. Det bästa kan vara väldigt olika, men det vi alla föräldrar ska ge är en trygghet för vårta barn. Ibland kan det kännas väl så svårt, men var och en av oss föräldrar som är friska vet gränsen mellan att finnas till, vara ett stöd eller att enbart se barnen som ett problem som vi måste övervinna.

 

Lyckligtvis är det mycket få av oss som ger oss på våra barn, som inte klarar av att de gråter, som inte klarar av att de finns till. Men varje år dör barn till följd av att vi som föräldrar inte har klarat av att vara vuxna, att ta ansvar och att ta hand om våra barn. I värsta fall så misshandlas och dödas vår framtid av föräldrar som inte borde vara det och som själva ser till att de inte längre är det.

 

Världen är grym med alla dess faror. Som barn borde man få vara tryggt förvissad om att de som alltid finns vid ens sida är ens föräldrar. Gud vad jag önskar att det vore så. Vad jag önskar att det vore så, önskar att det vore så!!!

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

Enbart Rut tycks röra upp känslor, ja inte Rut själv men avdraget för Rut. Fantastiskt att det fortfarande i vårt land 2010 kan vara upprörande att ett kvinnodomän som hemmet och dess sysslor inte kan accepteras vara värt att betala för. Märkligt hur personer som man tror skall vara för jämställdhet ställer sig på patriarkalets portaler och ropar att det är pigsysslor. Jag kan inte förstå det! Menar man att de kvinnor och män som städar och donar i sina egna hem utför pigsysslor? Eller menar man att det är fult att utföra dessa sysslor?

 

Oavsett vilket alternativ det är så är det märkligt att man ta strid för att det inte skall vara möjligt att köpa dessa tjänster med skatteavdrag när samma personer argumentera för att det är bra och riktigt att kunna köpa in tjänster på den traditionellt manligt dominerande hemmaarenan. En målare får gärna komma hem och göra ett jobb, en snickare, en rörmokare eller en plåtslagare lika så. Men kommer den en invandrarkvinna med en dammvippa så är det dags att ta till brösttonerna och ropa piga.

 

För min del är det fel i dubbel bemärkelse. Dels motverkar man att öka jämställdheten i hemmen genom att det inte skall gå att köpa alla hemmets tjänster med skatteavdrag (jag skulle förstå och sympatisera med att man är emot alla skattesubventionerade tjänster, då även Rotavdragen). Dels så motverkar man för en stor grupp bl.a. invandrarkvinnor som har svårt att finna en försörjning i vårt diskriminerande land.

 

I skrivande stund damsugas det i min bakgrund. Hon kommer från Thailand, hon är ungefär lika gammal som jag och har liksom jag fyra barn. Hennes man omkom i Tsunamin i Puket där han körde Tuktuk (Taxi). Några månader senare flyttade hon till Sverige med sina fyra barn. Fick först jobb på KTH som städare. Där trivdes hon jättebra och var nöjd med de 12-13 tusen hon tjänade varje månad. Det var jättebra berättar hon. Men efter 20 månader blev hon och även andra städare uppsagda. Det för att KTH inte skulle vara tvingade att erbjuda dem fast jobb. Nu har den av facket administrerade A-kassan tagit slut och de 9 tusen hon fått där har upphört.

 

Sedan dess arbetar hon några timmar då och då på en Thaisalong och ger massage. Det ger några tusen i månaden. Hon har också två städjobb. Det ena fick hon så sent som idag, hos mig. Det andra ger någon tusenlapp i månaden. Hon är lycklig som har ett boende som bara kostar knappt fyra tusen kronor. Men ändå är det svårt att få pengarna att räcka till sig själv och de fyra barnen. Givetvis är hon anmäld på arbetsförmedlingen men har inte fått något jobb. Lär nog heller knappast få. Det står inte en rad arbetsgivare i kö för att anställa en medelålders kvinna från Thailand som inte har mer än 20 månaders erfarenhet av att städa på KTH.

 

Erfarenheterna från Thailand är lite svårare att räkna in. Eller vad krävs för att sedan barnsben föja med sin far ut i skogen (fylld av ormar och andra faror) klockan ett varje natt, ja natt! Skära ett snitt i 1.000 träd, därefter två gånger gå tillbaks och samla in den vätska som runnit från gummiträden. 13 timmar efter att jobbet börjat kunde hon och hennes far gå hem. Eller vad anser svenska arbetsgivare att det är värt att hon har lagat Thaimat och under 15 timmar kört runt på en moped för att sälja den för att slutligen få ihop 120 svenska kronor om dagen?

 

För henne och många andra finns det få möjligheter på den svenska arbetsmarknaden. Framförallt är det för henne som Rut är till. Mycket mer än för mig. Jag skulle kunna betala henne svart det skulle jag ha råd med. Men skulle jag betala fullt ut så skulle vi nog prioritera annorlunda på våra utgifter. Med Rutavdraget får vi möjligheten att kunna hjälpa både oss själva och henne. Problemet för mig just nu är att hon än inte har F-skattsedel, så idag blir det svart städhjälp. Men jag har lovat henne att hjälpa henne så att hon kan få en F-skattsedel. Hon vill det för det ger henne lite grund för en pension, även om den knappt kommer att bli något att räkna med.

 

Kan ni som är så ivriga motståndare förklara för mig varför denna invandrarkvinnas tjänster, och en av hennes få möjlighet till försörjning utanför socialhjälp, inte skall vara avdragsgilla med om jag ringer till ett redan etablerat byggföretag (med svenska byggarbetare medlemmar i Byggnads -söker du på det kommer du till socialdemokraterna.se!!!!) så är det ok att göra avdrag? Dels har de ganska lätt att få jobb, de är inne på arbetsmarknaden, de tar grymt bra betalt, kommer sällan i tid och färdar i princip aldrig sina jobb på utlovad tid. Anledningen är att de har för mycket jobb hävdrar de själva. Så varför skall de då subventioneras???

 

Själv är jag i grunden tveksam till alla subventioner av skatter. Men om du skall ha subventioner för tjänster i hemmet då är det för det som idag kallas Rut-avdrag medan Rotavdragen direkt borde slopas.

 

Det är tyvärr med en tag i bröstet som jag skriver detta och konstatera att det finns både drag av patriarkalism och etnisk diskriminering hos de som motsätter sig just Rutavdraget samtidigt som de förespråkar Rotavdragen. Att Mona Sahlin så nedlåtande talar om dessa hårt arbetande invandrarkvinnor gör mig ont. Hoppas att hon får tillfälle att omvärdera och inte bara gå på en blockpolitisk autopilot och vara emot allt som skulle kunna vara bra!

 

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

Enbart Littorin vet vad som är sant. Ja möjligen också den tjej som påstås sålt sex till honom. Men allvarligt talat. Kommer man verkligen ihåg det fyra år senare? Jag måste för egen del säga att jag kan inte säga att jag kommer ihåg de tjejer som jag haft sex med. Då har jag ändå inte haft särskilt många. Om man nu jobbar som prostituerad så har man säkert lika många kunder under ett par veckor som jag haft tjejer i hela mitt liv.

 

Littorin var ingen offentlig person och inte känd när detta påstås ha skett, ändå skall ”Anna” ha kommit ihåg efter fyra år, just i valrörelsen. Jovisst. Tillåt mig att tvivla. Naturligtvis kan historien vara både sann och osann. Dock anser jag att publiceringen efter Littorins avgång är felaktig från Aftonbladet detta oavsett sanningshalt i påståendet. Hade han fortsatt att vara minister hade det varit en annan sak. Men nu är han inte det.

 

Det leder främst till två saker. 1 fler sålda lösnummer för Aftonbladet. 2 Den avgångne ministerns barn drabbas. Gissa vilka diskussioner de ständigt får möta bland sina kompisar. Det skulle kanske Littorin tänkt på tidigare säger någon. Ja visst, men varken den som säger detta eller jag vet om han ens har gjort det han anklagas för. Detta är i klass med dumheterna som Beatrice Ask kom med om orange kuvert till brottsmisstänkta.

 

Kanske dags att införa lite offentliga spöstraff i landet igen, så att vi kan stå runt omkring och gotta oss åt andras olycka. Själv både hoppades och trodde jag att detta var en mörk tid vi lämnat bakom oss!

 

Men fan heller, i moraljaktens namn tycks lag och rättssäkerhet få stå tillbaks. Det är till och med så att jag själv känner lite för att plocka fram piskan och på offentlig plats piska upp Aftonbladets redaktörer och den nakna rumpan på Beatrice för hennes förslag. Skillnaden mellan mig och ovanstående är att jag inte ens nämner mina idiotiska tankar.... hooopsan det gjorde jag visst. Så spöstraff till min håriga ända också, piska den både röd och blå.

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?
Läs mer på Expressen, Aftonbladet.

Enbart avslöjad är den linje även Frankrike väljer. Förbud att bära burqa eller niqab, dvs huvudbonad som skyler ansiktet. Fem miljoner muslimer i Frankrike varav ca 2.000 bär ansiktsbonad. Skulle det verkligen vara ett så stort problem att det kräver lagstiftning?

 

Självfallet inte, det vi ser är rädsla för det okända och ett försök att tvinga in det okända i det vi känner till. Om de ändå bara bar en huvudduk så som nunorna. Undra om nästa steg är att förbjuda mask för tandläkare, kirurger, Halloweenfirande barn eller skydd för hockeymålvakter, biodlare eller sanerare? Knappast! Vad är problemet med att någon bär kläder som är främmande för oss?

 

Visst kan jag hålla med om att det är kvinnoförtryck, precis som varje kloster fyllt av nunnor är det. Eller varför inte de flesta styrelserum för att inte tala om fikaplatserna på våra vanliga manliga arbetsplatser med anslutning till Metall. Jargongen är hård och inte ens i närheten av politiskt korrekt. Anledningen till förbudet står att spåra i helt andra anledningar än kvinnoförtryck. Frågan är vad? Jag gissar att Sverigedemokraterna med Jimbo i spetsen applåderar och snart kommer att kräva samma sak för de fåtal bärare av ansiktsbonad i Sverige.

 

Det finns många anledningar att angripa religiösa företeelser men knappast hur de klär sig. Det är vars och ens ensak. Däremot finns det anledning att i Sverige ifrågasätta religiösa friskolor. Skolor som drivs av religiösa samfund och där barn redan från nappflaskan matas med religiösa läror.

 

Religion är en privatsak och borde så förbli, att ge sig på klädsel är meningslöst. Redan idag är det flera yrken som inte tolererar att man inte visar sitt ansikte. Det är inget konstigt och också helt rätt, det blir då vars och ens eget val att välja att bära eller inte bära ansiktsbonad.

 

Visst säger några direkt att det är inte vars och ens val, de är tvingade. Ja kanske är en del det, kanske har de blivit fostrade att de skall dölja sin skönhet. Men förbud är knappast vägen att gå. De problem vi ser med fundamentalistisk religion och politisk fanatism behöver angripas långt tidigare än så. Det är när vi möter åsikter i fikarum, dörrknackande Jehova, torgmöte med antidemokrater eller när vi ser en beslöjad kvinna som vi skall agera. Inte alltid genom att fördöma men genom att visa vår reaktion. Ett öppet och fritt samhälle kräver så mycket mer än ett förbud. Den vägen är Jimbos väg, inte en väg för demokrati och förståelse.

 

P.S. För er som inte vet det är heltäckande kroppsklädsel så som burqa och niqab förbjudet i muslimernas viktigaste stad Mecka. Vi skall inget dölja för gud.

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?
Läs mer på SvD, DN, Expressen.

Enbart skönhet kan vara så bedräglig, så skiftande och likt vatten så falsk. Eller hur ska jag förstå all den skönhet som så plötsligt klär av sig och finns överallt runt omkring så fort solens strålar värmer?

Är det skönheten jag ser, var var den tidigare? Vad är det som gör att kroppar som badat i sol blir likt en len smekning för min blick? Kanske har jag blivit gubbe, kanske har jag bara blivit mogen och uppmärksammar den skönhet som finns.

Den som under månad efter månad har gömt sig och hållit min längtan och lust på halster. Så kommer tiden, den är nu, då hud möter strålande sol. Då små klänningar ger livslust till alla som ser. Och gud vad vi ser, vad vi tittar och stirrar. Hur kan vi annat? Hur kan vi beskyllas för att vi gör det?

Att se allt det vackra omkring oss är inget annat än ett tecken på att vi lever, att vi fortfarande är vitala att vi vill föra vår säd vidare. Ja det är så det är, även om det inte är det vi tänker.

Enbart slutet på lönen och allt för mycket månad kvar.

Enbart bidrag kan ha så förunderligt olika betydelse. Vill du bidra till bröllopspresenten, eller lever du på bidrag? Ganska olika. Vill jag bidra till bröllopsståhejet och ska jag stå i kö längst kortegen? Knappast. För mig får gärna vem den vill gifta sig med vem som helst. Inget som rör mig. Men kan ändå inte låta bli att känna mig som en gammal upprörd gnällgubbe när jag inte kan gå någonstans utan se all förbaskad reklam för bröllopet.

 

Men jag är lyckligt lottad som sett till att vara utomlands när detta bidrag går av stapeln. Ja det är ett bidrag, ett bidrag i flera bemärkelser. Om man nu är rojalist så anser man att detta är ett fint och viktigt bidrag till att marknadsföra konungadömet Sverige. Folk har skickat in sina bidrag i form av tekningar, små och stora presenter till brudparet. Hela kungahuset är ju ett stort bidragskorthus. Utan att ge apan en och annan banan, förlåt –apanage, skulle vår käre monark inte ha råd med des ståt och prakt.

 

Mer eller mindre alla är eniga om att det är otidsenligt med en monarki men fortfarande är det ett fåtal som vill avskaffa den. Själv hör jag till fåtalet. Inte för att jag ogillar vår nuvarande franskättling, nej att skylla mig för rasism är nog främmande för de flesta. Jag har heller varken mer eller mindre emot en kvinnlig än en manlig monark. Däremot är jag motståndare till ärvda ämbeten. Viktoria får gärna resa världen runt och representera Sverige, hon är säkert rätt bra på det. Men om hon inte skulle vara det vill jag kunna avsätta henne. Det kan jag inte nu.

 

Enda sättet att avsätta en sittande regent är om den inte följer den kristna, Lutherska tron. Så det är ju för tur för Vickan att hon inte blev kär i en Jude. Herregud, det hade blivit svårt, eller för den delen i en katolsk tronarvinge från Spanien. Istället en helt vanlig svensk hedning från landet vars förfäder en gång i tiden fått kristendomen inpräntad i bakom skallbenet med en träpåk eller med verser på latin.

 

Nej, nu skall vi inte förstöra den fina bröllopsstämningen, utan var och en av oss boende i detta avlånga land plockar fram en dryg tia så att bröllopet kan stånda. Fattig som rik, alla skall vi bidra för här har socialen inga problem att betala. Låt oss köpa pompa och ståt, uniformer, glänsande fasader och fyrverkerier till alla.

 

Eftersom jag inte har sänt något bidrag till ert bröllop så sänder jag här mina innerliga lyckönskningar och hoppas att du Viktoria har valt en man du kommer att kunna ha det mysigt med. En man som kan tillfredsställa dina behov och som du känner att du vill kasta dig i famnen hos efter en lång och ansträngande dag med strama klänningar. Hipp hipp hurra för brudparet och Sveriges sista tronarvinge.

 

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

Enbart en underbart strålande sol kan tina våra frusna leder, få oss att släppa på de nedbundna smilebanden. Ja solen får oss att kasta av oss mer än kläderna. Bördor vi bär tycks lättare och alla människor blir vackrare. För oss som halva året lever i ett mer eller mindre totalt mörker är solen säkert viktigare än för andra människor på vår jord. Var liten stund vill vi ta tillvara.

 

Under sommaren måste det vara extra svårt att vara Sverigedemokrat, alla vi vitingar kastar ju av oss så mycket vi kan för att bli bruna. Brunast vinner, vi sneglar beundrat på alla solbrända människor och avundas deras gyllenbruna färg. Solen har fått tvätta bort de sista resterna av den långa vinterns kyla och färgat vår hud efter att smällt de sista resterna av snö.

 

Vi är ett folk som älskar solen, om gud finns så finns hon i solen. Källan till allt liv, till vår glädje, vår lust och vår halvårslånga längtan efter att åter få ta av oss våra kläder. Äntligen kan vi stiga ut ur våra dunjacksbeklädda fängelse. Äntligen kan vi ställa de fodrade kängorna i källarna med istoppade raggsockor. Äntligen får vi chansen att visa alla invandrare att vi vill vara som de är, vackert bruna.

 

När vi lämnar våra arbetsplatser är det ofta svårt att finna skäl till att bara gå hem. Solen strålar och livet leker, uteserveringarna är fyllda av lättsamhet och solbejakande kroppar. Gud, vad det är vackert. Var gång jag går förbi så ler jag inombords. Vår längtan tar form av uteserveringar och en svalkande pilsner.

 

Tidningarna tipsar om de bästa bantningstipsen och de godaste grillsåserna. Nog är livet vackert, snart är vi alla färgade enbart Jimmy Åkersson och hans hantlangare behåller den vita rasen ren från färg. Själv går jag glatt ut i solen för att känna dess smekning. Kanske finns det chans till en stilla flirt.

 

Ikväll liksom alla sommarkvällar blandas våra blod. Raser möts och älskar hett i den ljumma sommarnatten. Det som är allas vår dröm må vara var Sverigedemokrats mardröm. Kom nu med gå ut och njut av våra olikheter, attraheras av det okända det annorlunda. Jag sluter mina ögon en kort stund innan jag går ut för att älska, älska, älska!

Peter PC Carlsson

Många är vi inflyttade Stockholmare som tillfälligt lever som hemlösa. Skillnaden mellan min tillfälliga hemlöshet och den som en inflyttad rumänier har är dock väsentlig. Jag bokar in mig och bor i andra hand men räknas i statistiken som lika hemlös som den person som bor på gatan. Statistik är en sak och verkligheten en annan.

Verkligheten är den att allt fler och fler lever i en riktig hemlöshet. Många av Sveriges storstäder har fått en gatubild där uteliggare är allt vanligare. Det är lätt att tänka att det är andra som blir drabbade och att det kan inte hända mig. Ändå tror jag att det kan var så att vem som helst skulle kunna hamna i en livssituation där vi blir just hemlösa.

Många är de som hamnat i hemlöshet och som bidrar till den nya gatubilden efter att först varit framgångsrika i yrkeslivet. Saker händer i våra liv och i vissa situationer kan det bli för svårt för att vi skall orka med, för att vi skall klara av att ta tag i det som krävs. När vi väl har börjat att falla så är det svårt att hindra fallet.

Vägen utför kan börja med en skilsmässa och en överkonsumtion av alkohol för att koppla av. Alla som råkar ut för detta drabbas inte av hemlöshet men alla kan bli hemlösa. Egendomligt nog tror vi alltid att det kan inte hända oss, det händer bara andra. Som om det vore något fel på en del människor. Så är det inte. Men det kan vara fel på förutsättningarna för att vi ska klara våra liv.

Utan olika skyddsnät skulle vi se många fler som lever på gatan. På samma sätt skulle många fler slippa hemlöshet om det vore så att våra skyddsnät vore bättre. Idag krävs det mycket av den hemlöse för att den skall få tillgång till den hjälp och det stöd som samhället har att erbjuda. Men är man tillräckligt frisk för att hantera sina problem kan man erbjudas en bostad.

Det är inte utan anledning som fler och fler intresserar sig för ”Bostad först” och behandling sedan. Att vara hemlös är inget självvalt. Ja om man inte flyttar in till storstaden från landet förståss. För då väljer fler med mig att bosätta sig i andra hand. Men det är ju knappast att vara hemlös. Men jag är väl medveten om att även jag kan bli hemlös på riktigt och inte bara i statestiken.

Enbart värme är vad jag vill känna och känner. Blåsten är hård och isande kall. En och annan droppe av vinterkylt regn kommer att träffa mitt ansikte och blandas med salta droppar. Ändå är det just värme som jag kommer att känna idag. Värme till en man som ägnat sitt liv åt att vara en människa.

 

Kanske låter det banalt, kanske självklart men det är inte det. Att vara människa är svårt, mycket svårt och det är så lätt att misslyckas. Vi lever våra liv som om de vore oändliga och allt för många lever allt för centrerat kring just sig själva. Min vän blev inte gammal men ändå gjorde han ett större intryck än de flesta av oss skulle klara om vi så fick leva om och om och om igen.

 

Det finns de som kommer att leva för alltid, de som kommer att minnas och finnas kvar i evigheter. Det kommer att finnas en regional historia som berättar om dig, den kommer att leva långt efter att alla vi som finns nu har blivit till stoft och intet. Allt det du stod för, allt det du gjorde lever kvar. Dina gärningar finns kvar liksom saknaden efter dig.

 

En kort tid finns vi här, en kort tid lever vi våra liv. En tid vi kan välja att vara en människa, en människa som bidrar till att världen blir lite bättre eller lite sämre. Alla har vi ett val, alla. Det är lätt att låta bli att välja och det är just då vi väljer.

 

Att göra världen bara lite bättre är svårt och ändå så självklart enkelt. Ingen annan jag känner har visat det med en sådan tydlighet som du. Du är och förblir en förebild för långt fler än mig. Om en liten stund möts vi en sista gång i en sal fylld av sorg, saknad och oändlig kärlek. Våra sista hälsningar vissnar om än långt senare än de blommor som kommer att kanta din grav. Men du kommer för alltid att finnas kvar, långt efter att vi alla har gått samma väg som du så lever du kvar. Få av oss som lever lämnar spår värda att nämna, men dina avtryck kommer att bestå.

 

Adjö min vän, adjö!

Peter PC Carlsson

Enbart ett socialdemokratiskt land med få och korta avbrott för en borgelig regering. Ja visst är det Sverige jag pratar om. Idag demonstreras som vanligt mot orättvisor, klyftor och för jämställdhet och jämlikhet. Nog kan det vara bra och visst finns det massor att göra. Men demonstrera gör man oavsett om man själv sitter i regeringsställning eller som nu i opposition.

Vem demonstrerar man emot när man själv har makten? Är det mot oppositionen kanske? Vi tar så mycket för självklart. Men vi hade reagerat om sittande regering med Fredrik Reinfeldt i spetsen idag gått ut och demonstrerat för ett rättvisare Sverige, för minskade klyftor och högre förmåner. Ändå är det vad vi vill ha, det är just den situation som är regel i vårt land. Under de senaste 90 åren har vi med ett fåtal korta undantag haft Socialdemokratiska regeringar.

Det är med andra ord till allra största största delen just Socialdemokraterna vi har både att tacka för och skylla på för att Sverige ser ut som det gör. Så som statsbärande parti har man gått ut i första maj demonstrationer år efter år.

För egen del tror jag att Socialdemokraterna som parti skulle må bra av att lite mer regelbundet få sitta i opposition. Dels för att skärpa sin egen politik och dels för att kunna ge utrymme för andra idéer än de som ryms inom det egna partiet.

Motståndet mot Mona Sahlin är starkt, inte minst i det egna partiet. Socialdemokraterna är så starkt präglat av männen och deras betydelse att en kvinna som partiledare är så långt ifrån den egna bilden av en stark och tydlig ledare som man kan komma. Man har helt enkelt svårt att se Mona som landsfader eller som moder Svea.

När hon sedan bjöd in till en vänsterallians rubbades på nytt bilden av det statsbärande partiet kring vilket folkhemmet har byggts. Att redan innan ett val acceptera att man inte har egen majoritet eller kan regera en minoritetsregering har lett till ett internt motstånd mot Mona. Många är säkert de gamla grå sossar som önskar sig en stark ledare, en ny Göran Persson. I Ryssland önskar allt fler, allt starkare att Putin som landsfader ska leda och återskapa respekten för fosterlandet.

Sverige är ett socialdemokratiskt land, dess problem är att det statsbärande partiet har valt en kvinnlig ledare. Hennes bristande stöd visar mycket mer på hur illa det står till inom Socialdemokratin än på Monas egna brister.

Peter PC Carlsson