Enbart Rut tycks röra upp känslor, ja inte Rut själv men avdraget för Rut. Fantastiskt att det fortfarande i vårt land 2010 kan vara upprörande att ett kvinnodomän som hemmet och dess sysslor inte kan accepteras vara värt att betala för. Märkligt hur personer som man tror skall vara för jämställdhet ställer sig på patriarkalets portaler och ropar att det är pigsysslor. Jag kan inte förstå det! Menar man att de kvinnor och män som städar och donar i sina egna hem utför pigsysslor? Eller menar man att det är fult att utföra dessa sysslor?

Oavsett vilket alternativ det är så är det märkligt att man ta strid för att det inte skall vara möjligt att köpa dessa tjänster med skatteavdrag när samma personer argumentera för att det är bra och riktigt att kunna köpa in tjänster på den traditionellt manligt dominerande hemmaarenan. En målare får gärna komma hem och göra ett jobb, en snickare, en rörmokare eller en plåtslagare lika så. Men kommer den en invandrarkvinna med en dammvippa så är det dags att ta till brösttonerna och ropa piga.

För min del är det fel i dubbel bemärkelse. Dels motverkar man att öka jämställdheten i hemmen genom att det inte skall gå att köpa alla hemmets tjänster med skatteavdrag (jag skulle förstå och sympatisera med att man är emot alla skattesubventionerade tjänster, då även Rotavdragen). Dels så motverkar man för en stor grupp bl.a. invandrarkvinnor som har svårt att finna en försörjning i vårt diskriminerande land.

I skrivande stund damsugas det i min bakgrund. Hon kommer från Thailand, hon är ungefär lika gammal som jag och har liksom jag fyra barn. Hennes man omkom i Tsunamin i Puket där han körde Tuktuk (Taxi). Några månader senare flyttade hon till Sverige med sina fyra barn. Fick först jobb på KTH som städare. Där trivdes hon jättebra och var nöjd med de 12-13 tusen hon tjänade varje månad. Det var jättebra berättar hon. Men efter 20 månader blev hon och även andra städare uppsagda. Det för att KTH inte skulle vara tvingade att erbjuda dem fast jobb. Nu har den av facket administrerade A-kassan tagit slut och de 9 tusen hon fått där har upphört.

Sedan dess arbetar hon några timmar då och då på en Thaisalong och ger massage. Det ger några tusen i månaden. Hon har också två städjobb. Det ena fick hon så sent som idag, hos mig. Det andra ger någon tusenlapp i månaden. Hon är lycklig som har ett boende som bara kostar knappt fyra tusen kronor. Men ändå är det svårt att få pengarna att räcka till sig själv och de fyra barnen. Givetvis är hon anmäld på arbetsförmedlingen men har inte fått något jobb. Lär nog heller knappast få. Det står inte en rad arbetsgivare i kö för att anställa en medelålders kvinna från Thailand som inte har mer än 20 månaders erfarenhet av att städa på KTH.

Erfarenheterna från Thailand är lite svårare att räkna in. Eller vad krävs för att sedan barnsben föja med sin far ut i skogen (fylld av ormar och andra faror) klockan ett varje natt, ja natt! Skära ett snitt i 1.000 träd, därefter två gånger gå tillbaks och samla in den vätska som runnit från gummiträden. 13 timmar efter att jobbet börjat kunde hon och hennes far gå hem. Eller vad anser svenska arbetsgivare att det är värt att hon har lagat Thaimat och under 15 timmar kört runt på en moped för att sälja den för att slutligen få ihop 120 svenska kronor om dagen?

För henne och många andra finns det få möjligheter på den svenska arbetsmarknaden. Framförallt är det för henne som Rut är till. Mycket mer än för mig. Jag skulle kunna betala henne svart det skulle jag ha råd med. Men skulle jag betala fullt ut så skulle vi nog prioritera annorlunda på våra utgifter. Med Rutavdraget får vi möjligheten att kunna hjälpa både oss själva och henne. Problemet för mig just nu är att hon än inte har F-skattsedel, så idag blir det svart städhjälp. Men jag har lovat henne att hjälpa henne så att hon kan få en F-skattsedel. Hon vill det för det ger henne lite grund för en pension, även om den knappt kommer att bli något att räkna med.

Kan ni som är så ivriga motståndare förklara för mig varför denna invandrarkvinnas tjänster, och en av hennes få möjlighet till försörjning utanför socialhjälp, inte skall vara avdragsgilla med om jag ringer till ett redan etablerat byggföretag (med svenska byggarbetare medlemmar i Byggnads -söker du på det kommer du till socialdemokraterna.se!!!!) så är det ok att göra avdrag? Dels har de ganska lätt att få jobb, de är inne på arbetsmarknaden, de tar grymt bra betalt, kommer sällan i tid och färdar i princip aldrig sina jobb på utlovad tid. Anledningen är att de har för mycket jobb hävdrar de själva. Så varför skall de då subventioneras???

Själv är jag i grunden tveksam till alla subventioner av skatter. Men om du skall ha subventioner för tjänster i hemmet då är det för det som idag kallas Rut-avdrag medan Rotavdragen direkt borde slopas.

Det är tyvärr med en tag i bröstet som jag skriver detta och konstatera att det finns både drag av patriarkalism och etnisk diskriminering hos de som motsätter sig just Rutavdraget samtidigt som de förespråkar Rotavdragen. Att Mona Sahlin så nedlåtande talar om dessa hårt arbetande invandrarkvinnor gör mig ont. Hoppas att hon får tillfälle att omvärdera och inte bara gå på en blockpolitisk autopilot och vara emot allt som skulle kunna vara bra!

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

Enbart Littorin vet vad som är sant. Ja möjligen också den tjej som påstås sålt sex till honom. Men allvarligt talat. Kommer man verkligen ihåg det fyra år senare? Jag måste för egen del säga att jag kan inte säga att jag kommer ihåg de tjejer som jag haft sex med. Då har jag ändå inte haft särskilt många. Om man nu jobbar som prostituerad så har man säkert lika många kunder under ett par veckor som jag haft tjejer i hela mitt liv.

Littorin var ingen offentlig person och inte känd när detta påstås ha skett, ändå skall ”Anna” ha kommit ihåg efter fyra år, just i valrörelsen. Jovisst. Tillåt mig att tvivla. Naturligtvis kan historien vara både sann och osann. Dock anser jag att publiceringen efter Littorins avgång är felaktig från Aftonbladet detta oavsett sanningshalt i påståendet. Hade han fortsatt att vara minister hade det varit en annan sak. Men nu är han inte det.

Det leder främst till två saker. 1 fler sålda lösnummer för Aftonbladet. 2 Den avgångne ministerns barn drabbas. Gissa vilka diskussioner de ständigt får möta bland sina kompisar. Det skulle kanske Littorin tänkt på tidigare säger någon. Ja visst, men varken den som säger detta eller jag vet om han ens har gjort det han anklagas för. Detta är i klass med dumheterna som Beatrice Ask kom med om orange kuvert till brottsmisstänkta.

Kanske dags att införa lite offentliga spöstraff i landet igen, så att vi kan stå runt omkring och gotta oss åt andras olycka. Själv både hoppades och trodde jag att detta var en mörk tid vi lämnat bakom oss!

Men fan heller, i moraljaktens namn tycks lag och rättssäkerhet få stå tillbaks. Det är till och med så att jag själv känner lite för att plocka fram piskan och på offentlig plats piska upp Aftonbladets redaktörer och den nakna rumpan på Beatrice för hennes förslag. Skillnaden mellan mig och ovanstående är att jag inte ens nämner mina idiotiska tankar.... hooopsan det gjorde jag visst. Så spöstraff till min håriga ända också, piska den både röd och blå.

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?
Läs mer på Expressen, Aftonbladet.

Enbart avslöjad är den linje även Frankrike väljer. Förbud att bära burqa eller niqab, dvs huvudbonad som skyler ansiktet. Fem miljoner muslimer i Frankrike varav ca 2.000 bär ansiktsbonad. Skulle det verkligen vara ett så stort problem att det kräver lagstiftning?

Självfallet inte, det vi ser är rädsla för det okända och ett försök att tvinga in det okända i det vi känner till. Om de ändå bara bar en huvudduk så som nunorna. Undra om nästa steg är att förbjuda mask för tandläkare, kirurger, Halloweenfirande barn eller skydd för hockeymålvakter, biodlare eller sanerare? Knappast! Vad är problemet med att någon bär kläder som är främmande för oss?

Visst kan jag hålla med om att det är kvinnoförtryck, precis som varje kloster fyllt av nunnor är det. Eller varför inte de flesta styrelserum för att inte tala om fikaplatserna på våra vanliga manliga arbetsplatser med anslutning till Metall. Jargongen är hård och inte ens i närheten av politiskt korrekt. Anledningen till förbudet står att spåra i helt andra anledningar än kvinnoförtryck. Frågan är vad? Jag gissar att Sverigedemokraterna med Jimbo i spetsen applåderar och snart kommer att kräva samma sak för de fåtal bärare av ansiktsbonad i Sverige.

Det finns många anledningar att angripa religiösa företeelser men knappast hur de klär sig. Det är vars och ens ensak. Däremot finns det anledning att i Sverige ifrågasätta religiösa friskolor. Skolor som drivs av religiösa samfund och där barn redan från nappflaskan matas med religiösa läror.

Religion är en privatsak och borde så förbli, att ge sig på klädsel är meningslöst. Redan idag är det flera yrken som inte tolererar att man inte visar sitt ansikte. Det är inget konstigt och också helt rätt, det blir då vars och ens eget val att välja att bära eller inte bära ansiktsbonad.

Visst säger några direkt att det är inte vars och ens val, de är tvingade. Ja kanske är en del det, kanske har de blivit fostrade att de skall dölja sin skönhet. Men förbud är knappast vägen att gå. De problem vi ser med fundamentalistisk religion och politisk fanatism behöver angripas långt tidigare än så. Det är när vi möter åsikter i fikarum, dörrknackande Jehova, torgmöte med antidemokrater eller när vi ser en beslöjad kvinna som vi skall agera. Inte alltid genom att fördöma men genom att visa vår reaktion. Ett öppet och fritt samhälle kräver så mycket mer än ett förbud. Den vägen är Jimbos väg, inte en väg för demokrati och förståelse.

P.S. För er som inte vet det är heltäckande kroppsklädsel så som burqa och niqab förbjudet i muslimernas viktigaste stad Mecka. Vi skall inget dölja för gud.

Enbart bidrag kan ha så förunderligt olika betydelse. Vill du bidra till bröllopspresenten, eller lever du på bidrag? Ganska olika. Vill jag bidra till bröllopsståhejet och ska jag stå i kö längst kortegen? Knappast. För mig får gärna vem den vill gifta sig med vem som helst. Inget som rör mig. Men kan ändå inte låta bli att känna mig som en gammal upprörd gnällgubbe när jag inte kan gå någonstans utan se all förbaskad reklam för bröllopet.

Men jag är lyckligt lottad som sett till att vara utomlands när detta bidrag går av stapeln. Ja det är ett bidrag, ett bidrag i flera bemärkelser. Om man nu är rojalist så anser man att detta är ett fint och viktigt bidrag till att marknadsföra konungadömet Sverige. Folk har skickat in sina bidrag i form av tekningar, små och stora presenter till brudparet. Hela kungahuset är ju ett stort bidragskorthus. Utan att ge apan en och annan banan, förlåt –apanage, skulle vår käre monark inte ha råd med des ståt och prakt.

Mer eller mindre alla är eniga om att det är otidsenligt med en monarki men fortfarande är det ett fåtal som vill avskaffa den. Själv hör jag till fåtalet. Inte för att jag ogillar vår nuvarande franskättling, nej att skylla mig för rasism är nog främmande för de flesta. Jag har heller varken mer eller mindre emot en kvinnlig än en manlig monark. Däremot är jag motståndare till ärvda ämbeten. Viktoria får gärna resa världen runt och representera Sverige, hon är säkert rätt bra på det. Men om hon inte skulle vara det vill jag kunna avsätta henne. Det kan jag inte nu.

Enda sättet att avsätta en sittande regent är om den inte följer den kristna, Lutherska tron. Så det är ju för tur för Vickan att hon inte blev kär i en Jude. Herregud, det hade blivit svårt, eller för den delen i en katolsk tronarvinge från Spanien. Istället en helt vanlig svensk hedning från landet vars förfäder en gång i tiden fått kristendomen inpräntad i bakom skallbenet med en träpåk eller med verser på latin.

Nej, nu skall vi inte förstöra den fina bröllopsstämningen, utan var och en av oss boende i detta avlånga land plockar fram en dryg tia så att bröllopet kan stånda. Fattig som rik, alla skall vi bidra för här har socialen inga problem att betala. Låt oss köpa pompa och ståt, uniformer, glänsande fasader och fyrverkerier till alla.

Eftersom jag inte har sänt något bidrag till ert bröllop så sänder jag här mina innerliga lyckönskningar och hoppas att du Viktoria har valt en man du kommer att kunna ha det mysigt med. En man som kan tillfredsställa dina behov och som du känner att du vill kasta dig i famnen hos efter en lång och ansträngande dag med strama klänningar. Hipp hipp hurra för brudparet och Sveriges sista tronarvinge.

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

Enbart en underbart strålande sol kan tina våra frusna leder, få oss att släppa på de nedbundna smilebanden. Ja solen får oss att kasta av oss mer än kläderna. Bördor vi bär tycks lättare och alla människor blir vackrare. För oss som halva året lever i ett mer eller mindre totalt mörker är solen säkert viktigare än för andra människor på vår jord. Var liten stund vill vi ta tillvara.

Under sommaren måste det vara extra svårt att vara Sverigedemokrat, alla vi vitingar kastar ju av oss så mycket vi kan för att bli bruna. Brunast vinner, vi sneglar beundrat på alla solbrända människor och avundas deras gyllenbruna färg. Solen har fått tvätta bort de sista resterna av den långa vinterns kyla och färgat vår hud efter att smällt de sista resterna av snö.

Vi är ett folk som älskar solen, om gud finns så finns hon i solen. Källan till allt liv, till vår glädje, vår lust och vår halvårslånga längtan efter att åter få ta av oss våra kläder. Äntligen kan vi stiga ut ur våra dunjacksbeklädda fängelse. Äntligen kan vi ställa de fodrade kängorna i källarna med istoppade raggsockor. Äntligen får vi chansen att visa alla invandrare att vi vill vara som de är, vackert bruna.

När vi lämnar våra arbetsplatser är det ofta svårt att finna skäl till att bara gå hem. Solen strålar och livet leker, uteserveringarna är fyllda av lättsamhet och solbejakande kroppar. Gud, vad det är vackert. Var gång jag går förbi så ler jag inombords. Vår längtan tar form av uteserveringar och en svalkande pilsner.

Tidningarna tipsar om de bästa bantningstipsen och de godaste grillsåserna. Nog är livet vackert, snart är vi alla färgade enbart Jimmy Åkersson och hans hantlangare behåller den vita rasen ren från färg. Själv går jag glatt ut i solen för att känna dess smekning. Kanske finns det chans till en stilla flirt.

Ikväll liksom alla sommarkvällar blandas våra blod. Raser möts och älskar hett i den ljumma sommarnatten. Det som är allas vår dröm må vara var Sverigedemokrats mardröm. Kom nu med gå ut och njut av våra olikheter, attraheras av det okända det annorlunda. Jag sluter mina ögon en kort stund innan jag går ut för att älska, älska, älska!

Enbart värme är vad jag vill känna och känner. Blåsten är hård och isande kall. En och annan droppe av vinterkylt regn kommer att träffa mitt ansikte och blandas med salta droppar. Ändå är det just värme som jag kommer att känna idag. Värme till en man som ägnat sitt liv åt att vara en människa.

Kanske låter det banalt, kanske självklart men det är inte det. Att vara människa är svårt, mycket svårt och det är så lätt att misslyckas. Vi lever våra liv som om de vore oändliga och allt för många lever allt för centrerat kring just sig själva. Min vän blev inte gammal men ändå gjorde han ett större intryck än de flesta av oss skulle klara om vi så fick leva om och om och om igen.

Det finns de som kommer att leva för alltid, de som kommer att minnas och finnas kvar i evigheter. Det kommer att finnas en regional historia som berättar om dig, den kommer att leva långt efter att alla vi som finns nu har blivit till stoft och intet. Allt det du stod för, allt det du gjorde lever kvar. Dina gärningar finns kvar liksom saknaden efter dig.

En kort tid finns vi här, en kort tid lever vi våra liv. En tid vi kan välja att vara en människa, en människa som bidrar till att världen blir lite bättre eller lite sämre. Alla har vi ett val, alla. Det är lätt att låta bli att välja och det är just då vi väljer.

Att göra världen bara lite bättre är svårt och ändå så självklart enkelt. Ingen annan jag känner har visat det med en sådan tydlighet som du. Du är och förblir en förebild för långt fler än mig. Om en liten stund möts vi en sista gång i en sal fylld av sorg, saknad och oändlig kärlek. Våra sista hälsningar vissnar om än långt senare än de blommor som kommer att kanta din grav. Men du kommer för alltid att finnas kvar, långt efter att vi alla har gått samma väg som du så lever du kvar. Få av oss som lever lämnar spår värda att nämna, men dina avtryck kommer att bestå.

Adjö min vän, adjö!

Peter PC Carlsson

Enbart ett socialdemokratiskt land med få och korta avbrott för en borgelig regering. Ja visst är det Sverige jag pratar om. Idag demonstreras som vanligt mot orättvisor, klyftor och för jämställdhet och jämlikhet. Nog kan det vara bra och visst finns det massor att göra. Men demonstrera gör man oavsett om man själv sitter i regeringsställning eller som nu i opposition.

Vem demonstrerar man emot när man själv har makten? Är det mot oppositionen kanske? Vi tar så mycket för självklart. Men vi hade reagerat om sittande regering med Fredrik Reinfeldt i spetsen idag gått ut och demonstrerat för ett rättvisare Sverige, för minskade klyftor och högre förmåner. Ändå är det vad vi vill ha, det är just den situation som är regel i vårt land. Under de senaste 90 åren har vi med ett fåtal korta undantag haft Socialdemokratiska regeringar.

Det är med andra ord till allra största största delen just Socialdemokraterna vi har både att tacka för och skylla på för att Sverige ser ut som det gör. Så som statsbärande parti har man gått ut i första maj demonstrationer år efter år.

För egen del tror jag att Socialdemokraterna som parti skulle må bra av att lite mer regelbundet få sitta i opposition. Dels för att skärpa sin egen politik och dels för att kunna ge utrymme för andra idéer än de som ryms inom det egna partiet.

Motståndet mot Mona Sahlin är starkt, inte minst i det egna partiet. Socialdemokraterna är så starkt präglat av männen och deras betydelse att en kvinna som partiledare är så långt ifrån den egna bilden av en stark och tydlig ledare som man kan komma. Man har helt enkelt svårt att se Mona som landsfader eller som moder Svea.

När hon sedan bjöd in till en vänsterallians rubbades på nytt bilden av det statsbärande partiet kring vilket folkhemmet har byggts. Att redan innan ett val acceptera att man inte har egen majoritet eller kan regera en minoritetsregering har lett till ett internt motstånd mot Mona. Många är säkert de gamla grå sossar som önskar sig en stark ledare, en ny Göran Persson. I Ryssland önskar allt fler, allt starkare att Putin som landsfader ska leda och återskapa respekten för fosterlandet.

Sverige är ett socialdemokratiskt land, dess problem är att det statsbärande partiet har valt en kvinnlig ledare. Hennes bristande stöd visar mycket mer på hur illa det står till inom Socialdemokratin än på Monas egna brister.

Peter PC Carlsson

Enbart end, ett slut är vad allt har. Ett slut vi längtar efter eller fasar för. Men allt har ett slut. Plötsligt har jag kommit i åldern då det är dags att boka en resa till vänner och dess begravning. På något underligt vis är vi odödliga tills motsatsen är bevisad. Nu är den bevisad och jag letar en billig resa till en begravning.

Inte för att min vän inte är värd alla de pengar SJ vill ha, utan för att jag vill ge dem till det han stod för, det han jobbade för. Liemannen står ständigt klar att göra sitt jobb oavsett om vi är redo eller ej. Min vän skulle knappast till detta sista möte just nu. Ändå togs han och allt han hade kvar att ge bort.

Jag vet att många trott att jag stått på tur långt tidigare. Det borde varit så, en överviktig man med hjärtproblem och allt för dålig kondition, bör gå före en sund man som springer Maraton och cyklar Vättern runt. Men liemannen bryr sig inte om omständigheter utan skördar det lien når.

Vad kan vi göra för att möta döden, för att bemöta och förhindra det som är slutet på våra liv? Leva sunt, leva väl? I min väns fall räckte det inte. Slutet på allas vår resa kommer för eller senare. Vi kan göra så gott vi kan för att leva länge. Men framförallt kan vi göra det vi kan för att leva väl.

Min vän levde väl. Mer väl än de flesta kan förvänta. Det ger inte alltid ett längre liv men det ger ett liv väl värt att hedra, att minnas och att efterstäva. Döden når oss alla, slutet på vår resa ligger bakom en kurva och vi kan aldrig veta vilken.

Men vi kan alla välja hur vi lever våra liv, hur vi tar hand om oss själva och andra. Trotts att Ronny levde sitt liv på ett sätt som få skulle kunna beklaga är det ingen garanti, utan enbart en fråga om när. Allt för tidigt rycks en del bort från oss. Inte beroende på hur de har levt utan trotts hur de har levt.

Men vårt sätt att leva avgör vilket påverkan vi har på de vi lever med och på hur vi blir ihågkomna.

Så min vän, var du nu än är. Ingen som har mött dig kan glömma dig, ingen som har mött dig har gått oberörd förbi. Dina spår min vän är för evigt kvar. Ditt intryck har lämnat spår som består. Ingen som mötte dig kan glömma vem du var, den du nu för evigt är.

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

Enbart far är vad jag huvudsakligen är. Mer än halva mitt liv har jag varit pappa. En pappa som långt ifrån räckt till det som jag anser att jag borde. Inte blev det bättre av en skilsmässa. Det man aldrig kan skiljas från är sina barn. Jag varken kan och än mindre vill.

Hur lycklig och bra en skilsmässa än är så innebär den att relationerna kräver mer för att kunna upprätthållas. Visst har det funnits dagar då jag inte tänkt på mitt tillkortakommande men de har inte hindrat min känsla av skuld. Älskade barn, jag lämnade aldrig er!

Men det är ju inte sant, jag lämnade familjen, er och er mamma. Hur skall jag då kunna säga att det inte var er jag lämnade? Många år har gott, ni har vuxit upp och blivit stora, självständiga och kloka. Jag skulle så gärna vilja vara med och ta åt mig äran för de ni blivit. Men det kan jag inte.

Ni är och har blivit så bra trotts att jag inte funnits var dag i er vardag. Ni har blivit så trygga och säkra trotts bristen på en närvarande pappa. Mina tårar av saknad har på inget vis varit en hjälp i ert läsande av läxor. Min kramp i bröstet, för att inte var kväll kunna ge er den kram jag så innerligt gärna vill ge er, har på inget sätt kunnat ersättas av den tomhet jag alltid bär med mig i mitt bröst.

Att skiljas är svårt, det är jobbigt och det blir allt mer tungt ju längre man varit tillsammans. Men att lämna sina barn är och förblir ett öppet sår som aldrig kan läka. Mer än halva mitt liv har ni funnits i mitt hjärta och i min dagliga tanke. Hela ert liv har jag funnits, även fast ni inte sett mig. Men jag vakar ständigt över er och det ni gör. Jag längtar och önskar så att jag får finnas i era tankar även om det är så försvinnande kort. 

Att vara far, att vara pappa är mer än något annat. Inget jag gjort, inget av det jag är eller kan bli kan jämställas med att få vara far. Jag är inte bara far, jag är en stolt far över min barn. Men betydligt mindre stolt över mitt eget faderskap. En evig kamp med att finnas, att vara tillhands och att kunna leva sitt liv, är något som alla fäder, alla mödrar får brottas med. Men jag som lever på distans jag önskar så att jag kunde vara närmare än vad tanken kan erbjuda.

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

Enbart Requiem av Mozart är musik som passar just nu. Vad jag förstått så skrev han detta requiem som ett av det sista han gjorde. Musik som är så vacker, så smärtsam och samtidigt fängslande. Ett requiem skrivs till någon som lämnat jorden, som inte längre finns kvar. En hyllning för att vi skall kunna minnas, för att förstå personens storhet.

Aldrig är du så stor som då du dör, då du lämnar livet och ord skall sägas vid gravens rand. Hur ofta det är sant eller starkt utvalda delar av sanningen vet jag inte. Men jag vet att jag bara kommer att ha gott att säga om just dig min vän. Din död kom allt för tidig, långt tidigare än vad som borde varit. Små barn, en fru, en gård och en hel skock av människor som saknar, som kommer att se sig om efter dig. Söka ditt skatt, söka ditt allvar och dina kloka ord.

Tomhet är ett ord som på inget sätt kan fylla den plats du lämnar. Hålet efter dig är svart och täckt av tårar. Sakta rinner tiden i livets flod. Utan att vi riktigt anar står vi så där och möter döden, slutet på ett allt för kort liv.

Så många tankar, så många som brottas och vill ut, ändå har jag svårt att forma ett endaste ord, en endaste tanke. Men ständigt ser jag dig framför mig. Leende, strålande och just så levande som jag önskar att du vore. Vi sitter i varsin kanot, paddlar och skrattar. Ännu är vi unga ännu leker livet. Inte kunde vi ana att det så snart skulle ta slut.

Ännu är dagen ung, så låt oss driva våra kanoter lite till, låt oss se hur de glider över vattnet, låt oss se vart strömmarna för oss.

Kommer alltid att sakna dig!

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?

Enbart en tölp som jag kan se till att organisera fester där man dricker sprit med hjälm. Jo det är sant. För många år sedan ordnade jag fester långt ut på landet. Festerna var nästan alltid vid stora högtider som midsommar och nyårsafton.

Vi hade en timmerkåk och i den var det fest. Den sociala kontrollen var hård och ingen serverades om den onyktre eller fulla bartendern bedömde att det var nog. Men här kunde man få drycker som ingen annan stans.

Visst, alla känner till Tequila slammer. Det är hälften av Tequila i glaset, hälften fruktsoda eller Trocadero. Sedan bankades det hårt i bordet varpå allt sveptes innan det slutade skumma. Det brukade killa gott i näsan. En vanlig dryck på många barer. Men vi gjorde varianter.

Tequila headbanger var en lite mer rå variant. Där fick man en hockeyhjälm på huvudet. Sedan fick man en snapps med Tequila, en med Fruktsoda/Trocadero. När bägge dryckerna var i munnen så tog bartendern den stackars oskylldige drickaren bakom nacken med sin ena hand och drog huvudet ner i bänken så att det smällde. Hjälmen var ett skydd för hjärnskakning, men det var näst intill säkert att man fick drycken i näsan...

Galet, ja helt klart. Barnsligt, absolut. Men det var så vi gjorde och det lockade massor av skratt. Samt en del ofrivilliga nässköljningar.

Men den mest idiotiska iden var ändå Tequila layback. Här kom vi på att på att det gick att få en slammer även genom att iförd hjälm luta sig bak över bardisken och gapa med slutna ögon. Därefter tog bartendern en flaska Tequila och en flaska Fruktsoda/Trocadero och hälde till den tidigare så glade beställaren slöt sin mun. Om det var en van Tequiladrickare kunde man göra en slammer genom att banka dennes hjälmförsedda bakhuvud i bardisken.

Ofta resulterade just denna slammer i en helt ofrivillig nässköljning. Just kombinationen av Teguila och Trocadero som far genom näsan i väldig fart är kanske inte det man önskar sig mest vare sig man är på krogen eller drömmer en mardröm. Ändå var det ett vanligt resultat.

Så vad kan man säga, vi är töntar. Åtminstonne är jag det. Nog är det bra med åtminstonne en dag om året då det är kvinnodag. För faktum var att det var nog färre kvinnor än det är i bolagsstryelserna som ville pröva våra galna drinkar. Och vet ni vad, det fanns inte en jävel som ropade efter kvotering. Galenskaper skall man behålla för sig själv, varken delta i eller dela på Facebook eller en blogg.

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?

Enbart en tanke återkommer lite då och då. En tanke som blir till en fråga, som blir till ett krav och slutligen till ett ifrågasättande. ”Är jag tillräcklig, gör jag tillräckligt, är jag bra nog? Är jag värd den lön jag får, är jag värd den familj jag har?” Kanske är det självklarheter för dig, men det är det inte för mig. Vad jag än gör, hur jag än gör så ser jag att jag skulle kunnat göra det lite bättre. Kunnat vara lite bättre, kunnat vara mera närvarande. Funnits mer till hands. Gjort lite bättre ifrån mig.

Antagligen är det en omöjlighet att känna att man räcker till, att finna sin egen tillräcklighet. Snarare är det en fråga om att acceptera att man har gjort så gott man har kunnat. Frågan är snarast om vi själva anser att det är tillräckligt. Om vi inte gör det kan vi då acceptera att vi har gjort det bästa vi kunnat efter våra förutsättningar och efter vår förmåga?

Det låter så enkelt, ändå är det så svårt. Jag vill så gärna vara tillräcklig, jag vill så gärna göra bra ifrån mig och jag vill räcka till allt som jag ställer upp som inre krav. Ekvationen har så svårt att gå ihop men blir lättare om jag accepterar att jag inte är bäst i klassen i allt. Kanske är jag inte ens bäst i något område.

Skillnaden är enorm. Att vara bäst kräver så otroligt mycket mer än att bara vara bra. Ändå är det oftast inte ens bäst vi siktar på. Nej vårt mål är högre än så. Vi siktar på att vara perfekta. I vår brist på fulländning så dövar vi vårt samvete och vi köper oss fria från skuld.

Självklart säger vi ja till nya kläder, mera leksaker och särskillda maträtter. Vi säger ja, inte för att vi tror att det är det bästa, utan för att det köper oss fria från vår tänkta skuld. Ständigt ställer vi oss själva i skuld. Vi skuldsätter vårt samvete med tankar om hur det skulle kunna vara om allt vore perfekt. Var och en av oss släpar därför med oss ett skuldberg som vi inte ens vill erkänna att vi har. Istället riskerar vi att skapa en verklig skuld när vi med pengar och kravlöshet köper oss fria. Risken är stor att vi varken gränssätter oss själva eller våra barn just till följd av att vi känner skuld.

Vore skulden verklig kanske det kunde vara rimligt att kompensera, men oftast gör vi det utifrån en föreställning om hur det borde vara. På samma sätt som vi ser i en modetidning och ser hur vi borde se ut. En självpåtagen skuld som vi försöker att köpa oss fria ifrån. Ett försök som från början är dömt att misslyckas. Svaret är knappast kravlöshet eller flera saker som skall köpas. Snarare mer tid, mera tid vi bestämmer oss för att tillbringa tillsammans med våra barn. Eller att vi accepterar att det vi gör på jobbet är tillräckligt bra.

Visst är det märkligt att vi inte kan se det vi gör, att vi brister i realism och invecklar oss i en tidsödande och helt onödig jakt på perfektion. Därefter går vi dödströtta hem, avfärdar familjen, sätter på TV:n och säger att vi inte har tid.

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

Enbart vacker fann jag människan denna morgon. Så fort jag stigit på bussen och funnet en liten plats i trängseln stod jag liksom alla andra tyst och stirrade på ingenting. Vi är noga med att inte få ögonkontakt, att inte visa att vi tittar på någon annan när vi reser. Konstigt egentligen, att vi så tydligt försöker att undvika kontakt. Ändå är vi lite nyfikna och tittar oss runt om i smyg.

Själv funderade jag på vilka personer jag skulle kunna tänka mig att ha sex med. Sen ställde jag mig frågan om de skulle vilja ha sex med mig. Nedslående tanke! Vi står där i bussarna, på spårvagnar och i tunnelbanevagnar och sneglar oss runt omkring, men vi vågar sällan oss på att prata med okända. Konstigt! Jag brukar göra det ganska ofta och märkligt nog så har personerna alltid förmåga att svara. Det tysta läget förbyts i en hemlig gemenskap. Vi som vågar prata med varandra och de som inte vågar utan bara snegla.

Idag stod jag och funderade på hur vacker människan egentligen är. Trotts alla kläder, alla luvor, lovikavantar och halsdukar så framträder den skönhet som finns i var och en av oss. Jag slutade att snegla och började att stirra på folk runt omkring mig. Där stod de, tysta och var och en unik och vacker i sig själv. Skönhet är inte bara något som finns i modemagasin och i träningstidningar. Skönhet finns i fårade ansikten som visar på liv.

Skönheten finns i en djupt rynkad panna där bekymren hopat sig. Skönheten finns i ett otvättat hår, bleka kinder och en allt för snabb sminkning på morgonen. Bakom varje mask vi tar på oss döljer vi vår skönhet. Ofta det enkla, det rena och det som visar på livets hårda erfarenheter.

Där stod jag och lät blicken vandra från man till kvinna, från kvinna till man. Överallt stod de där tysta och undvek allas blickar. Jag tittade och såg den skönhet som fanns rakt framför mig. Vackra kvinnor, vackra män. Nog är människan fantastisk. Tänk om vi bara kunde acceptera oss så som vi är, om vi kunde älska oss själva inte trotts utan just för alla våra brister och fel.

Är det inte just det som är det vackra, människor som accepterar sig själva för det de är? Människor som tillåter sig att vara just människor, inte en levande retuscherad Hollywood figur. Konsten är snarare att acceptera sig själv och att se det vackra hos var och en vi möter. Alla har en skönhet och det är min brist om jag inte lyckas upptäcka den.

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

Enbart tejp kan engagera ett barn som fylt fyra. Det tycks inte finnas något stopp på hur mycket tid man kan lägga ner på att tejpa ihop saker. Som förälder så finner man diverse olika saker sammantejpade och ibland får man hålla tungan rätt i mun för att inte snubbla.

Jag kan inte annat än att le, att smälta likt snö i solen när jag ser hur tejprullen sysselsätter de små flitiga fingrarna. Som vuxna blir vi allt svårare att tillfredsställa. Vi blir allt mer kräsna och förväntar oss mer av livet än en rulle med tejp. Ändå är det bara det som behövs för att skapa glädje och engagemang. Alla barn är bevis på det.

Själv kan jag stundom känna mig trött, sliten och trasig. Undra om det går att laga med tejp? När sorgen gör sig påmind och det känns som att något har brustit och gått sönder är det dags att plocka fram tejpen. Dra några varv runt hjärtat och så är vi klara för ännu en rond med livet.

För barn är livet så självklart, så underbart enkelt och de vet hur man lever det. Konstigt nog glömmer vi det i takt med att åren går, vi blir ofta sämre och sämre på att leva och att njuta av att vi gör det. När det enda vi egentligen behöver är en rulle med tejp.

Någonstans på vägen från vaggan till graven så förlorar vi förmågan att ta tillvara det självklara, det enkla och det njutningsfulla. Var dag borde vi alla sätta oss ner en stund, sätta oss i vår favoritfåtölj och enbart sitta där. Inte göra något, inte tänka något, bara vara. Om så bara en kvart. Sitta där för att vår själ skall hinna ifatt vår kropp som jagat jäktat hela dagen. Någon gång behöver vi hinna ifatt oss själva.

Den tiden ger vi oss inte. Sätter vi oss ner utan annat mål än att bara sitta helt stilla och inget göra i en kvart så blir vi stressade, vi känner oss jagade av att inget göra. När vi koppla av vill vi ha ljud runtomkring oss, vi vill ha TV:n som brusar och vi vill tänka på saker som skall göras. Ändå vet vi att det har inget med avkoppling att göra.

Trasiga vandrar vi runt utan att ge oss möjlighet att koppla av fyller vi vårt liv med aktiviteter och underhållning.

Själv tror jag att det är dags att jag sätter mig ner, inget gör, bara är. Om så bara för en kvart. Sen ska jag ta fram rullen med tejp, dra den några varv runt hjärta, mage och runt min själ. Det känns som om det skulle behövas.

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?

Enbart kemiske Ali har fyra dödsdomar emot sig, i vart fall vad jag vet. Fyra gånger har han dömts i domstol och har de senaste åren väntat på sin första dödsdoms verkställande. Nu har det skett. Han är avrättad och enbart tre avrättningar återstår. Undra när och hur de skall ske.

Om de nu hängde honom först så finns ju möjligheten att även halshugga honom. Då är enbart två avrättningar kvar. Men förhoppningsvis gav de honom gift första gången, då kan de först hänga honom sedan skjuta honom när han redan ligger och avslutningsvis kan de halshugga honom. Simsalabim, fyra avrättningar.

Själv är jag emot avrättningar, även om det är på personer så som kemiske Ali. Det har inget med att förtjäna eller inte förtjäna att leva eller dö. Nej, i grunden är det en fråga om rättssäkerhet. En enda oskyldigt avrättad är inte värt priset. Dessutom är det ju en märklig förebild av staten att avrätta någon för det man anser som felaktigt.

För den som tror på straff och dess betydelse för grova brott så är det ju också ett märkligt sätt att komma undan. Pang så var ditt straff över.

Att hans brott är vidrigt och ger all anledning att frihetsberöva honom, ja det är det nog inte många mer än en tidigare hängd Sadam Hussein som kan tycka. Men det är faktiskt en stor skillnad mellan att fängsla och att avrätta någon.

Vi har lämnat medeltiden och så borde också våra straffsatser ha gjort, framförallt när det gäller internationell rätt och internationellt uppmärksammande förbrytare.

Tortyr och dödsstraff kan möjligen fungera i TV-serier som 24 men knappast något att förespråka och eftersträva i verkliga livet. Åtminstone inte om vi vill eftersträva en rättsstat.

Så för min del kan jag inte annat än att konstatera att jag är nöjd med att kemiske Ali dömts till det hårdaste straffet. Men jag beklagar och anser att det är fel att det straffet är döden genom avrättning. Jag hade mycket väl kunnat förespråka ett hårdare straff, döden genom att sitta i fängelse tills hjärtat slutar att slå.

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?

Enbart korset är tillräckligt för att visa att man är kristen. Ibland kan jag inte låta bli att tänka på att en del saker är verkligt märkliga. Ja, som att vi har korset som en symbol för kristendom. Det är ju minst sagt makabert egentligen. Korset var det verktyg som dödade Jesus. Det var korsfästning som var avrättningsmetoden under romartiden.

Men nog är det makabert att just mordvapnet har blivit alla kristnas symbol. Tänk om Jesus dödats med ett svärd, en yxa, en pil, eller en kniv. Under denna tid skulle han ju också ha kunnat stenas till döds. Hade han levt senare så kanske mordvapnet varit ett armborst, en pistol eller kanske en Giljotin.

Bibeln är fylld av symboler. Jesus död är onekligen central i kristendomen liksom hans uppståndelse. För oss är det också självklart att det är just korset som är symbolen för kristendomen, eftersom vi har lärt oss att det är så.

Symboler är viktiga både för religioner och för våra vardagsliv. Kristendomen har velat påminna om Jesus död och lidande för vår skull på korset. Så längst fram bakom altaret hänger han ofta avbildad med en törnekrona på huvudet och diverse sår över kroppen. Hans smärta är påtaglig. Korset blir en symbol för oss att minnas. Men det gör den inte mindre makaber. Som om Socialdemokraterna skulle lämna sin ros och istället anta en Magnum 45 som sin symbol. Det var ju med en sådan som Palme blev skjuten.

 
Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?

Enbart gråa hår som spricker fram är en dag vad du ser när imman på spegeln lättar efter morgonens dusch. Förutom att barnen blivit stora och självständigt bestämt hur de klär sig och lever så är detta ytterligare ett bevis på att dagar lagts på rad. Månen har snurrat sig yr runt vår jord. Solen har år efter år töat den fallande snö. Så står du där framför din morgonspegel och vågar inte längre rabbla ramsan ”Spegel, spegel på väggen där. Säg mig vem som vackrast i landet är?”

Det räcker inte längre att lätt gnugga sig under ögonen för att små veck och allt större påsar skall fyllas av blod och åter ge huden sin spänst och lyster. Hur mycket vi än rakar och pudrar så tar tiden ut sin rätt, ålderns rätt.

Vår stund på jorden är nu och sakta har vi insett att den har ett slut, att tiden är utmätt och har likt vår sprudlande ungdom en ände.

Kanske sätter du dig ner och sörjer, kanske skakar du ännu ett år från dina axlar och rycker ännu ett grånande hår från din allt kalare hjässa? Var och en av oss möter vi vår spegelbild, var och en av oss har vi att acceptera det vi ser och det vi valt att bli.

En del av oss finner nöje i att åldras, nöje i att läggar dagar till år. Andra förnekar och lever än som om vi vore odödliga tonåringar. Men var och en möter vi vår spegelbild. Nöjda som missnöjda! Var och en.
Alltid finns det något som kunde varit bättre, som kunde varit annorlunda. Alltid finns det något annat vi kunde önskat, något annat än ännu ett grånande hår.

Spegel, spegel på väggen där. Säg mig ej vem som vackrast i landet är! Spegel, spegel på väggen där. Låt mig kunna möta min blick för den jag är, för vad jag är!

Vad är ett grånande hår, vad är ännu ett år? Hur jag möter min spegelblick beror mer på hur jag lever, på vem jag valt att bli, än på hur jag ser ut. Sakta, sakta, dag för dag, ser jag glansen komma åter. Ser jag livet som blänker genom min allt mer klarblå iris. Dagar läggs till dagar och jag bygger åter upp min stolthet för den jag valt att bli. Den jag väljer att vara.

För vad är ett grånande hår, vad är ännu ett år? Min ryggrad är rak, även när den smärtar och värker. Min blick är ännu skarp om så jag får allt svårare att se. Åldern tar ut sin rätt och kroppar blir för eller senare till stoft. Men med ålderns rätt kan vi se tillbaks på det liv vi levt, ett liv vi stolt kan visa upp, eller ett liv vi helst vill glömma innan vi går.

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?