090430 Enbart Rörande

Enbart rörande och upprörande är det att läsa om den kamp Tim och andra barn för. En kamp i slutstadiet efter år av sjukdom. En kamp de inte längre kan vinna, en kamp som kommer att leda till att de för eller senare släpper taget och låter sig omfamnas av döden och av smärtfrihet.


Som förälder finns det inget som berör mig mer än barn som på olika sätt blir illa behandlade eller sjuka. Varje dag dör ca 30.000 barn i världen, de allra flesta till följd av brist på mat och rent vatten. Många dör i krig och i sjukdomar. I vår del av världen är det svårbehandlade sjukdomar som tvingar föräldrar att begrava sina små barn.


Det finns nog inget jag skulle låta bli att göra för att skydda mina barn. För dem är vi beredda att göra allt. Även att sälja vår själ om det skulle krävas. Ändå ställs dagligen föräldrar inför maktlösheten, det finns inget de kan göra. Deras barn är sedan länge bortom räddning och det enda de kan göra är att finnas till hands den tid som är kvar. Slutligen kan de som föräldrar enbart hoppas att döden kommer snart, att deras älskade barn tar sitt sista andetag och slipper den plåga, den smärta som inte längre går att medicinera bort.


Ändå lever vi med hoppet om en mirakulös vändning, om ett under. Kan vi någonsin som föräldrar förlika oss med tanken på att vårt barn inte längre finns, att hon/han är död? Enbart de som varit med om det kan svara på frågan. För egen del kan jag inte föreställa mig hur det skulle kännas och jag vill aldrig få veta svaret.


Jag kan inte greppa över alla tiotusentals barn som dör var dag men jag kan känna med Tim och hans familj. Hoppas så att du snart slipper ditt lidande, att din kamp går mot sitt slut och att du kan lämna smärta och sorg kvar bakom dig. Du kommer för alltid att finnas och din sång kommer att fortsätta att eka om hur du vill "känna livet inom dig".


Vi fick aldrig träffas, ändå har jag länge följt dig och din kamp. Du har på något vis blivit en del av min vardag. Jag är tacksam för att jag på detta vis fick lära känna dig. Länge trodde jag att du skulle klara din kamp, att du skulle bli bra. Det tror jag inte längre och vill tacka dig för det du givit mig, för det du kommer att fortsätta att ge långt efter att din smärta har upphört. Må din sista kamp bli kort och att det finns ett Nangijala runt hörnet som välkomnar dig med körsbärsträd i ständig blom. Någon gång är det där vi möts, till dess säger jag adjö!


Peter PC Carlsson

Läs gärna om Tim Ahlgren.
Rösta på månadens blogg i rutan
till vänster på första sidan!
För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?

090122 Enbart Yta

Enbart yta är ett av det viktigaste i dagens samhälle. Att visa upp en schysst fasad. Vi tränar för att vara snygga, shoppar för att vara snygga och vi gör det vi skall för att synas och ses som bra. Inget fel i det, tvärt om faktiskt. Det är bra att träna, att klä och föra sig snyggt. Men frågan är vad gränsen går för att vårt yttre blir viktigare än vårt inre. Eller om du så vill hur vi ser ut och för oss istället för vad vi är och vad vi gör.


"Du är vad du äter" påstås lite då och då i reklamen. Är jag en kyckling om jag äter det? Eller menas det kanske att vi skall bli kannibaler hela gänget för att kunna vara just människor? Jag förstår naturligtvis vad de syftar till och det är att vi skall äta sunt och just denna produkt de gör reklam för. Men detta kan bli så missriktat. Unga tjejer som redan har problem med sin identitet och håller på att utveckla en kvinnlig kropp har med reklamens hjälp fått en skräck för fet. Vi har snygga och smala ideal. För att modellerna skall bli bättre än verkligheten retuscheras de dessutom innan de publiceras.


Vi borde ta oss själva på ett större allvar och inte låta oss förledas till några skönhetsideal. Inget fel att ha dessa ideal, men alla kan vi inte se ut som varken Roger Pontare, Fredrik Ljungberg, Barbara Bush, Izabella Scurupco eller vilka vi nu har som just våra ideal. För att skapa en vackrare värld finns det till och med en sajt som ger bort skönhetsoperationer. Män uppmanas att skänka pengar och i gengäld kan de få vinna en middag med den kvinna som de hjälpt att få lite större bröst, fylligare läppar, mindre fet kring mager eller vad det nu är. Ibland blir jag bara trött, just nu blev jag det, trött.


I mitt förra inlägg sa jag att Gardell väcker känslor och att alla inte gillar honom. Efter det inlägget har mina prenumeranter sjunkit från 21 till 18. Som sagt ibland blir jag bara trött, nu blev jag det igen.

Rösta på månadens blogg i rutan till vänster på första sidan! Läs mer!

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas! Skänk till Sveriges största blogginsamling för barncancerfonden.

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?
bloggkoll


090108 Enbart Evig

Enbart evig är kärleken! Det är vad vi intalar oss, evig. Som om den kom till oss, som om vi fanns där för den, väntandes för att ta emot den. Evig, är det vad den är? Är den oss då också given, kan vi vara säkra på att få den? Vad vore våra liv utan kärlek, utan någon att hålla om, hålla av, någon att oroa sig för? Vad vore livet då?


Ensamma kan vi leva, men vi kan inte Leva. Vårt liv, våra liv är beroende av att vi är och känner oss älskade. Är det vårt mål, att bli älskade? Är det vad vi hela tiden strävar efter, kärlek? På något sätt, tror, vill jag tro det! Vi! Var och en av oss vill bli och känna oss älskade! Vad vore vi annars? Vad vore vi om vi inte kunde känna att vi omsluts av kärlek, att vi, att jag, är bra som vi, som jag är? Att bli accepterade, att bli bekräftade?


Oavsett vilka vi är, vem vi är, så har vi i grunden samma behov. Att känna oss älskade, att känna oss bekräftade. Hur någon känner kan jag inte styra, men jag kan avgöra hur jag själv agera. Jag kan bestämma hur jag visar att jag älskar, att jag tycker om, att jag gillar någon. Det är upp till mig att visa det, inte upp till någon annan.


Min uppskattning, min uppmärksamhet, min kärlek och min bekräftelse är det enbart jag som bestämmer hur jag delar ut. Enbart jag som bestämmer om och hur den skall fördelas. Jag, ingen annan! Du, ingen annan bestämmer hur du fördelar det du har att fördela. Vilka du håller nära, vilka du kontakta.


Våra liv är just vad vi gör dem till. Inte för att vi har samma förutsättningar. Det har vi inte! Utan för att trotts förutsättningar bestämmer vi vad vi gör av våra liv! Trotts förutsättningar. Det finns alltid förklaringar till varför vi gör som vi gör. Men det är hur vi är, hur vi agerar som avgör hur vi bedöms och bemöts! Vårt agerande, våra handlingar bedöms. En del tror på yttersta dagen. Men oavsett den yttersta dommen, så dömer vi oss själva. Gjorde, jag, eller gjorde jag inte rätt? Vår egen dom är ofta hård. Vår dom straffar oss, men det är aldrig för sent att ge upp! Aldrig för sent att ändra sig.


Var stund, var minut kan vi ge upp. Vårt agerande, våra handlingar är inte för evigt nödvändiga. Vi kan i var stund, i var minut bestämma oss för att agera annorlunda. Vi har alltid en chans att leva på ett annat vis. Det som är gjort är gjort och kan inte göras annorlunda. Men det är aldrig för sent att ge upp, att välja en ny väg, ett nytt sätt att leva. Att välja ett nytt liv! Att välja att leva.


Vi lever inte för evigt, men hur vi lever, lever för evigt!


Peter PC Carlsson



För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas
Skänk till Sveriges största blogginsamling för barncancerfonden.

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?
bloggkoll 

090107 Enbart David

Enbart David och hans kamp mot Goliat är en historia som vi gillar. Den lille som slåss mot den store och osannolikt vinner genom att döda Goliat med en sten från sin stenslunga. Den lille pojken dödade den store jätten Goliat. Redan som liten lärde vi oss att man skulle inte slå någon som var svagare. Konstigt egentligen för om alla följde detta så kan ju vilken liten plutt som ge sig på den store och lugnt räkna med att han inte slår tillbaks utan vänder andra kinden till.


De senaste dagarna har vi sett hur det åter är en kamp i Israel/Gaza mellan David och Goliat. Frågan är vem som är vem och om det ens går att vinna. Israel är naturligtvis mycket starkare rent militärt än vad Palestinierna i Gaza är, men kan de vinna? Hur ser en sådan seger ut? Vad kommer den att föra med sig?


Men jag kan också se att det är Israel som är David, inte bara att det är Davids folk utan att de faktiskt är den mindre, den lille pojken som slåss emot en växande jätte, Goliat. Omgivna som de är av motståndare, omgivna av de som önskar att Israel upphör att existera.


Våldet talar och blodet flyter. Var droppe som spills kommer att tas till intäkt för hur rätt man har att hata varandra, fanatismen får fortsätta att råda och Hamas lär oavsett fortsättning på kriget gå stärkta ur kampen. Några fanatiska ledare färre men med dess fler som vill gå med i kampen mot Sionisterna och västvärlden.


Konflikten är gammal och kommer att överleva även denna strid. Inte bara överleva utan var droppe blod ger näring och energi till nya våldsdåd. Ibland blir jag så evinnerligt trött på människans dumhet. Även om man bortser från allt lidande (hur det nu skulle kunna vara möjligt) så kvarstår ju ändå konsekvenserna efter kriget. Vilka krafter vill man stödja? På vilket sätt kommer den muslimska världen att bli mer vänligt sinnad till Israel efter detta?


Givetvis kan inte raketattacker tolereras, accepteras eller försvaras, lika lite som byggandet av en ny mur som stänger befolkning inne, lika lite som bombande och skjutande.


Det finns en väg att gå, en smal väg, knappt ens en stig. Den är lång, krokig och med många faror. Den vägen har målet samexistens som slutmål. Det är inte den vägen som Hamas för sitt folk på, det är inte den väg som Israel kör sina tanks på.


Men det finns en väg att gå, en helt annan väg, dit blir det nu allt längre.

Peter PC Carlsson



Varje månad kommer jag att ge er möjlighet att nominera kvalitativa bloggar till månadens blogg. Nominering görs här!

Gör ENBART som favorit på Nyligen 
bloggkoll 

Intressant?
För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas
Skänk några tior på Sveriges största blogginsamling för barncancerfonden.


081216 Enbart Blick

Enbart blick som är framåtriktad, eller är den riktad mot himlen? Jag och en kollega blev nyligen intervjuade utifrån hur vi i våra arbeten kan vara en hjälp för Svenska Kyrkan och dess anställda. Det var Kyrkans akademikerförbund som intervjuade oss. Givetvis hade vi svar på tal och här står vi och blickar in i framtiden.




Jag har arbetat gentemot Svenska Kyrkan under ett par år med att genomföra och arrangera utbildningar och kompetensutveckling för anställda. En av de saker som förvånar mig är hur svårt man har att hantera konflikter och motsättningar. Att en organisation har konflikter och motsättningar är i sig inget konstigt, tvärt om, det är helt normalt. Det som är avgörande är hur man väljer att hantera en konflikt, en motsättning. Väljer man att dölja den, bagatellisera och förringa den så kommer avståndet enbart att öka.

Vid varje tillfälle jag varit med och ens anat en uns av konflikt så jag "kastat mig" över och nyfiket försökt kartlägga vad man anser är problemet. Gissa om många blir förvånade att det ofta underlätta att enbart prata om och definiera vad det är som man är oense om. Många frågor behöver inte leda till problem bara man väljer att lyfta upp dem och prata om dem. Antingen kan man lösa dem eller också får man finna ett sätt att förhålla sig till de motsättningar som finns.

Kyrkan är en god konflikthanterare och samtalspartner för andra, men tyvärr inte alltid i sin egna organisation. Inte heller detta är konstigt. Så ser det ut i andra organisationer också. Sällan är vi så unika som vi tror i våra jobb, våra situationer och i våra organisationer. Det fina är att det går att lära sig hur vi blir bättre.

Peter PC Carlsson

Intressant?
Sprid på alla sätt du kan för att nå målet för Sveriges största blogginsamling för barncancerfonden.
För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas! 

081209 Enbart Tjat

Enbart tjat är något som kan löna sig eller som inte alls lyckas. Det är svårt att alltid vara konsekvent mot sina barn. "Pappa, får jag läsk? Får jag det?" frågar sonen "Nej, du vet vad jag sa, efter maten". "Men maten är inte klar än ju! Pappa, snälla". Det är svårt att stå emot då, ändå är det vid dessa artigheter som det gäller att hålla emot. Om jag släpper nu, när jag vill kommer det att bli tjat vid nästa läge.


Jag brukar komma överens med barnen vad som skall gälla. Det viktiga är att de känner att de kan vara med och påverka. Deras mening spelar roll. Men visst är det lätt att ge efter. När man står i affären och det börjar tjatas om godis då är det viktigt att hålla fast. Barnen uttrycker tydligt och klart sina känslor och det är ju inte helt ovanligt att vi ser skrikande barn i affärerna. Sen när de plötsligt tystnar så har de vunnit och går där med en klubba, chockladbit eller vad det nu är i sin hand. Nästa gång blir det än svårare för föräldern att stå emot.


Klart att jag också tycker det är jobbigt när mitt barn skriker i affären, men jag ger inte efter och köper av den anledningen. Nej då står jag ut med både skrik och onda blickar från omgivningen. Ett visst mått av obehag och ogillande från andra vuxna kan vi väll stå ut med. Det hjälper ju barnet att förstå att ett nej är ett nej, inget man förhandlar om.


Dessutom har jag aldrig gillat tjat, oavsett vem det är som tjatar. Samtidigt är det många gånger allt för lätt att säga nej. Ibland säger vi det utan att hinna tänka, reflexmässigt. Det är inget fel i att ändra sig.

Peter PC Carlsson

Hoppas att du antagit utmaningen Länk till Lucia, om inte gör det nu!

Inlägget är pingat på Intressant.

För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas. 
Skänk en gåva till
Barncancerfonden. Läs gärna inlägget om Tim som kämpar och om Madde som inspirerar.


081018 Enbart Förlöjligande

Enbart förlöjligande är vad Katrin Zytomierska håller på med. Att hon får sparken från TV400 tycker jag egentlign är konstigt. De visste väll ändå vad de anställde. Hon har gjort sig känd för att slänga skit på allt och alla. Det var helt enkelt en elak programledare som TV400 ville ha, någon som kunde stå upp och vara lite tuffare en den alltid lika snälle Peter Jihde. Så kära TV kanal, ni fick ju precis det ni letade efter, ni fick det ni anställde. Svårt att anklaga Katrin för det.

Däremot tycker jag att hon är ganska hemsk och jag anser också att det var direkt olämpligt att kontraktera henne till kanalen. Men förvånade kan ni knappast blivit. Nu frossar kvällstidningarna i sitt eget hyckleri, inlägg efter inlägg om Katrin. Marcus Biro rasar, bloggvärlden rasar och hennes blogg lär fortsätta att vara en av de mer lästa och välbesökta. För i hycklarnas värld så drar man nytta av alla tillfällen som ges att slå när det passar och ställa sig in så fort det går.

Vi får det vi vill ha och kvällstidningarna fyller sina sidor med onödigt vetande. Katrin sitter hemma och slickar sina sår och fundera väll som bäst på om hela världen är judehatare, för uppenbart är man det när man går emot henne. Det är inte alltid lätt att vara Katrin Zytomierska skriver hon själv i sin blogg. Jag håller med, det är inte alltid lätt, framförallt om man inte tål kritik, och framförallt om man inte tål kritik till följd av att man förolämpar andra.

Nåja, för egen del har jag alltid en tröst jag brukar plocka fram när jag tycker att något är riktigt dumt. "Den siste idioten är ännu inte född". Så är det, det kommer att komma mer dumheter såväl från henne, TV400 som från Aftonbladet och Expressen. Symbios var ordet sa Bill Symbios var det sa Bull.

Peter PC Carlsson

Inlägget är pingat på Intressant.


Gå in och läs om Maddes kamp mot cancern, hennes mammas beskrivning när hon lämnade jorden och hennes pojkväns varma ord. Ge sen ditt stöd till cancerforskningen. Länk Enbart gästblogg av Anne.

081002 Enbart vän

Enbart vän kan göra mig så lättad och tillfreds. Vi träffas allt för sällan, men med tanke på att han bor i ett annat land så träffas vi ändå relativt ofta. Igår var det åter dags, först åt vi en ordentlig lunch på Gondolen medan vi pratade om livets väsentligheter. Kvinnor, barn och jobb. Med en del känner man sig alltid så avslappnad, jag kan berätta vad jag vill och så kan han. Bägge vet vi att det finns inget vi inte kan berätta, inget vi inte skulle göra för varandra. Det är vänskap. Att känna en full tillit och framförallt vetskap om att vi alltid finns för varandra. Ja det känns stort när jag ger mig själv tid att tänka på det.


Nu väntar han barn, han har väntat länge, väldigt länge. Redan ser jag den stolte fadern. Jag ser hur han på sin väldiga arm bär fram sitt lilla barn. Men ännu är inte väntan över, ännu är tid för oro om hur det skall gå. Ännu är tid för sömnfyllda nätter innan barnskrik tar vid. Ännu vilar det tunga ansvaret lätt.


Senare på kvällen mötes vi igen på Hörnans bar och Kök, en middag med öl och samtal. Ett par timmar är en allt för kort tid för bästa vänner. Veckor av väntan tills vi åter möts är en allt för lång tid för samma vänner. Ändå kanske det är just detta som svetsar oss så starkt samman, kanske är det just avståndet och begränsningar av möten som gör att jag när jag vill kan känna hans närhet?


Det jag vet är att våra band är starka och långa.


Enbart vän


Peter PC Carlsson

Peter PC Carlsson
Inlägget är pingat på Intressant.

Gå in och läs om Maddes kamp mot cancern, hennes mammas beskrivning när hon lämnade jorden och hennes pojkväns varma ord. Ge sen ditt stöd till cancerforskningen. Länk Enbart gästblogg av Anne.

Jag har placerat min blogg i
Södermalm på bloggkartan.se


080928 Enbart Kändis

Enbart kändis och en av världens största skådespelare. Ja trotts att Jean Connery får anses vara det så hindrade det inte min vän från att undra vem han var. Det är sant min gode vän vet sällan någonting om kändisar. Så när vi var ute i förra veckan så satte vi oss i baren precis bredvid Michael Nykvist och en vän till honom. Så jag böjer mig fram till min kompis och säger med lagom låg röst "Bara så att du vet så sitter vi bredvid en av Sveriges bästa skådespelare, Michael Nykvist!"

Nu var det min tur att bli förvånad för det visade sig att de kände varandra. Här har jag känt min vän i tjugoår och han har aldrig sagt att han kände Michael Nykvist. Nå klart att det alltid skall finnas tillfällen att bli förvånad. Min vän har ingen aning om några kändisar inom filmen, men han är kompis med Michael Nykvist.

Så där satt vi fyra grabbar och drack öl och vin. Eftersom min vän och Micheal kom igång och prata så bekantade jag och Michaels kompis oss med varandra. Det visade sig att killen tidigare under dagen gjort sitt livs affär. Han hade sålt konceptet Ladies Night. Så han var nu både rik och full.

En liten stund senare sa vi hejdå till Michael Nykvist, men först hann jag fråga om han sett Jonas Gardell stå på balkongen och vinka? Jonas skrev om filminspelningen av Lisbeth Sallander där Michael spelar Mikael Blomkvist. Han skrev att han skulle stå på balkongen och vinka. Jag fick inget svar bara ett leende.

Jag ser fram emot filmen och är säker på att jag inte kommer att se den med min vän. Han kan nämligen konsten att prata ner vilken film som helst.


Peter PC Carlsson
Inlägget är pingat på Intressant.

Gå in och läs om Maddes kamp mot cancern, hennes mammas beskrivning när hon lämnade jorden och hennes pojkväns varma ord. Ge sen ditt stöd till cancerforskningen. Länk Enbart gästblogg av Anne.

080821 Enbart Prat

Enbart prat med en tidigare arbetskompis. En vän från den tid då jag brände ut mig. Vi hade bestämt att vi skulle träffas för att åka en tur i en båt. En tur genom staden. Stockholm ser så annorlunda ut från vattnet. Allt det som är stressigt och hektiskt försvinner. Båten tuffar på i stilla mak och längst kajen rör sig människor. Svanar doppar sina långa halsar i vattnet, turister står med sina objektiv riktade mot Stockholmsmotiv.


Det är stillsamt och skönt. Men inte om det regnar. Kvällen till ära piskade regnet ner och vi satte oss i mitt rum på jobbet istället för att åka båt. Tog en pilsner och delade minnen. Efter ytterligare en pilsner så sken solen igen även om den inte gjorde det ute. Vi skrattade och berättade hemligheter för varandra.


Det är skönt att ha någon att dela saker med, att lita till och känna förtroende för. Ofta går livet allt för snabbt, allt för ofta står jag kvar med tankar som jag inte vet vart jag skall göra av. Mycket kan jag skriva men allt ryms inte här. Vänner med öron och förmåga att tänka och bemöta är viktiga.


Efter ett par timmar lämnade regnet staden och vi gick ut i Stockholms kvällen. Trampade iväg några kvarter på våra cyklar och gick in och beställde öl och biff. Mat och prat var vad det var. Det skulle också vara ett bra namn på en restaurang. Välkommen till mat och prat. Mest blev det prat. Det var så länge sedan vi sågs. Ett uppdämt behov av ord fick flöda, fick spelrum och vi tillät det.


Tänk vad skönt att bara få sitta med en vän och dela. Allt från tankar till nota. Det är de små sakernas ting som är värda att leva för.


Peter PC Carlsson

Inlägget är pingat på Intressant.

080810 Enbart Minister

Enbart minister och alltid i tjänst. Det är lätt för oss vanliga medborgare att klaga över våra politiker. Lätt att anse att de har fel, gör fel och lätt att ifrågasätta deras politik. Jag funderade lite på det under gårdagen när jag på en privatfest träffade och umgicks med en av våra ministrar. Vi har träffats tidigare vid några tillfällen men då har det varit lite mer i officiella sammanhang. Tidigare har vi gång på gång hamnat i diskussioner om olika politiska frågor.


Denna gång var det så uppenbart en privat och ledigt klädd minister som dök upp och jag lovade mig att inte diskutera politik. De första timmarna gick det bra men till sist så var det ändå politik som diskuterades.


Aldrig ledig, åtminstone inte om du är minister. Då är man alltid i tjänst, även om du går på en privat fest. Idag funderar jag på om jag skulle vilja ha det så för egen del? Det var lätt att svara på, nej jag vill kunna vara ledig, vill kunna slappna av. Vill inte alltid behöva vara skärpt och genomtänkt. Vill kunna gå på en privatfest och tillåta mig att bli lite salongsberusad och slippa bli citerad och bloggad om.


Jag under dagen funderat lite på våra samtal och inser hur mycket mer komplex en politisk fråga är vad de flesta av oss tror. Så många nyanser och hänsyn att ta ställning till, att väga in i bedömningarna.


Flera gånger ursäktade vi oss för att vi pratade politik med ministern, men försäkrades att det verkligen var ok. Ska man tycka det även när man är på en privatfest, ja då gillar man verkligen sitt jobb.


Så under ett antal trevliga timmar diskuterades än det ena och än det andra. Så mellan skratt och skål fördes samtalet framåt. Men vad vi sa och vad ministern sa får vara denna kvällens hemlighet. Även en minister har rätt att få vara privat.


Peter PC Carlsson

Pingat på Intressant.

Läs och ta ställning mot FRA-lagen. Kontakta din riksdagsledamot.


080606 Enbart Nationaldag

Enbart nationaldag är något vi svenskar har svårt med. Varför ska vi fira den, varför skall vi vifta med vår flaga? Vi har svårt att känna stolthet över att vi är svenska. I de flesta andras ögon är det märkligt. Än mer märkligt blir det när vi pratar illa om vårt land och om svenskheten. Samtidigt anser vi att vi är bäst en massa saker. Det går inte ihop.


Vi har problem med vår identitet. Med att stolt kalla oss för svenska!

Det är inte helt fint att kalla sig för nationalist, för att kalla sig stolt över sitt land. Ständigt brottas vi med vår "jävla" jantelag. Ständigt skall vi nedvärdera oss själva. Vad är det som gör att vi har så svårt att känna stolthet, av att känna oss nöjda med att vara just svenskar? Pröva själv att bara tänka och känna att du känner dig stolt över att vara svensk." Jag tror att det är först då vi kan känna oss stolta över att vara svenska som vi har lättare att acceptera olikheter.


I USA är man stolt över sitt land. 4 juli är i sanning en nationaldag och man är stolt över sitt land och över att vara amerikan. Tänk om vi kunde känna samma stolthet. Känna samma tillhörighet till vårt land. För en amerikan är det inte en fråga var man kommer ifrån, Bara om man känner sig som amerikan. Du kan vara afroamerikan, italiensk amerikan eller svenk amerikan. Det spelar ingen roll så långe du är just amerikan.


Men för oss är det ett problem. Vem är en riktig svensk?

Den som känner sig som svensk? Nej vi tycks anse att det skall krävas generationer av infödda vita svenska för att vi skall kunna kalla oss för just svenskar. Jag är Stockholmare som har flyttat hit från småland och jag kommer för alltid i mina egna ögon att vara både Stockholmare och smålänning. Men min Stockholmsfödde son kommer i allas ögon att vara just en Stockholmare. Varför ser vi det annorlunda med invandrare?


Det är hög tid att vi ger upp vår trångsynta rasism och samtidigt erkänner oss stolta över att vara just svenska. Jag är svensk och jag är stolt över det. Sverige är på många sätt ett fantastiskt land. Massor av saker är bra i Sverige även om det finns saker som jag vill förbättra. Men från och med nu har jag bestämt mig för att likt amerikanarna vara stolt översmitt land.


Det finns massor jag vill förändra, men det hindrar inte att jag känner mig stolt över att vara svensk. I USA ansågs min dialekt vara gullig, exotisk. Det fick mig att tänka till. Jag exotisk??? På samma sätt som jag och andra svenskar anser att det är exotiskt med personer från tex Jamaica. Skillnaden är att i USA är man nyfiken på det annorlunda medan de flesta av oss inte har en tillräckligt stark svensk identitet för att kunna vara det.


Hög tid att vi mognar, att vi blir stolta över vår nation, att vi erkänner vår svenskhet och att vi blir nyfikna på och välkomna det som är främmande. Inskränkthet, protektionism och häxjakter leder oss inte framåt. Så jag öppnar mina armar och säger välkomna. Kom, ni har rätt att komma. Kom och skaffa er egen försörjning. Sverige är ett underbart land, ett land som jag är stolt över. Ett land som har en egen identitet, som är stolt och som välkomnar fler som vill tillhöra vår nation, vår identitet!


Det är vår identitet som vi behöver jobba med, det är den som behöver stärkas. Då kommer flyktingfientlighet att minska och vi kommer att kunna känna oss stolta över att vara svenska.


Enbart välkomna alla ni som vill känna er stolta över att vara svenska, av att höra till Sverige. Jag är svensk och jag är stolt.


Peter PC Carlsson

Läs också  SVD och (intressant)


080228 Enbart Sann

Enbart sann kan jag leva, vill jag leva. Det är lätt att leva i en lögn, att leva utan balans. Det fanns en tid då jag ljög för mig själv, levde i lögn med mina känslor. En lögn som smärtade både mig och andra. Enbart sann ville jag leva och sanningen la jag fram, den smärtade än mer, både för mig och andra. Så kan livet vara, att oavsett våra val finns en smärta med i bagaget. Ändå är det enbart sann jag vill leva med mig själv.


Det handlar inte om att tala sanning, det handlar om att leva sant. Att vara sann mot mig själv i den jag vill vara, den jag vill bli. Sann i hur jag vill leva. Kanske är motsatsen till att leva sant att leva i förnekelse. Förneka min lust och min lust, min längtan vore inte att leva sant.


Som liten fick jag lära mig att alltid tala sanning, sanning lönar sig och att jag skulle få en svart tunga om jag ljög. Visst har jag ljugit och nog har det lönat sig bättre ibland och inte är min tunga svart för det. Men ändå kan jag idag konstatera att det finns så mycket sanning i just dessa uppmaningar. Inte för att jag inte skall ljuga, nej det är inte det viktiga. Det viktiga är att leva sant. Kanske ska budskapet vara. "Lev sant, att leva sant lönar sig, så var sann mot dig själv så du slipper en svart själ!"


Hur lätt har vi inte att leva i en förnekelse, vi ilar och driver, jagar och shoppar. Allt gör vi för att fly den tyngd som förnekelsen lägger på våra axlar. Ständigt brottas vi med vårt inre när vi inte lever sant. Det gnaver och skaver. Vi vill leva sant, i balans med vårt inre, med våra drömmar, med våra mål. Den vi kunde bli, den vi aldrig blivit skall få sin chans att bli, att vara. Sant lever vi när vi bejakar våra drömmar. När vi bejakar våra mål, när vi ger vår längtan näring och tillfredställer dess lust.


Sann vill jag vara, sann mot mig, mot det jag känner. Så jag vill bejaka mina känslor, förstå dem, fundera över dem och lära mig att hantera dem. Ibland är det glädje, ibland är det sorg, alltid finns det kärlek som bubblar. Allt har sin tid, allt har sin stund och jag vill ge det sin plats. Vill vara sann.


En stillsam frid, ett lugn och en glädje kan fylla mig. Beslutsamhet och fasthet omger mig. Värme och kärlek omsluter mig. Så underbart att vara sann, att leva sant.


Enbart sann vill jag leva, enbart sann vill jag vara.


Peter PC Carlsson


080224 Enbart Strindberg

Enbart Strindberg kan röra upp, uppröra och förfasa oss så. "Det är synd om människorna". Ja visst är det August. Visst är det synd om oss. Om det arv du och andra lämnat efter sig. Synd, nej, men synd om, ja! Det är synd om oss. Vad August menade vet jag inte med säkerhet, kanske att det är våra möjligheter att välja, att vi ständigt måste välja, att vi ständigt står inför val. Det är synd om oss. Kanske är det för att vi känner, för att vi har känslor och inte kan göra oss kvitt dem. Det är synd om oss människor.


Kanske är det vår kamp, vår ständiga kamp att finna en balans. Att finna njutning tillsammans, gemensamt. Att möta dagen och ta ansvar för det vi gör under den är ju ett skäl att säga "Det är synd om människorna". För det är inte alltid lätt att ta sitt ansvar, att hålla sig själv ansvarig för sitt agerade. Vi vill leva våra liv så att vi känner välbehag, känner oss tillfreds med de vi blivit. Här ligger jag och duger!


Gjorde du det någon gång August, la dig ner och kände att du dög? Var det då du tyckte det var synd om människorna som inte kunde göra sig fria från alla plikter, allt slit och strävan. Att vi så sällan lägger oss ner och duger. Nog är det synd om oss. Eller var det för att vi har svårt att följa en etisk linje, att vi har svårt att ta ansvar? Vad det än var så nog hade du rätt, visst är det synd om oss människor.


Tänkande varelser som tvingas att brottas med oss själva, att ständigt tänka, ständigt fundera. Kan det då vara annat än synd om oss. Vad det vad du menade August?


Själva repliken är så bra, "Det är synd om människorna". Vad säger den, mer än att det är synd om oss, rasen människa. Stackars Homo sapiens. Lite överlägsen kommentar Strindberg men det kanske var din avsikt, du tyckte synd om oss. Stackars oss. Stackars oss.


Enbart synd om oss.


Peter PC Carlsson



080122 Enbart sorg

Enbart sorg var det jag fann i ett samtal. En hel del förvåning fann jag också. Förvåning över att jag öppnade mig och berättade. Hur jag mår och varför, vad jag tror ligger bakom. Jag har nästan alltid ett skratt nära till hands, skratt som en strategi att klara av.


Sorgen finns alltid där, närvarande och nära. För att inte fastna i alla sorgens fällor söker jag glädje i det som finns. Söker humor, söker lust. Om inte annat så kan jag använda mig av självironi. Driva med och skratta åt mig själv. Det jag tycker är jobbigt kan jag ofta hantera med humor, med ironi, självironi.


I samtalet idag blev jag avbruten. Han sa att han märkte att jag skrattade mycket och undrade varför. Jag svalde klumpen i halsen och svarade som det var. Att när jag berättar om saker som berör, som är jobbiga för mig, så har jag lätt till tårar. Men jag kan också hantera klumpen i halsen med tysthet eller med humor och självironi. Humorn gör att jag kan titta på mig själv utifrån, beskriva mina egenheter med värme, med självdistans. Finna det komiska i det jag gör. I den jag är.


Svaret jag fick var både bra och ytterst allvarligt. "Det låter som en stor sorg". Vad kunde jag säga annat än -Ja, det är det! Det är det.


En stor sorg finns alltid närvarande, bär jag alltid med mig. Bakom mina ofta tindrande ögon vilar tårarna, vilar sorgen, finns det en ytterst ledsen människa. Vad annat kan jag säga än att han har rätt. Jag är sorgsen, även om få märker det, ser det eller känner det. För det jag ger, det du ser är glädje, energi och självdistans. Men det jag känner är sorg.


Hur skulle jag klara mig utan humor, utan självironi, utan självdistans? Antagligen inte.


Jag orkar inte vara fyndig, orkar inte leka med orden idag. Idag är sorgen närvarande. Idag tillåter jag mig att känna efter hur jag mår.


Min strategi är klar, den är bra, jag ger den en chans. Men idag är jag sårbar, idag är jag skör, idag tillåter jag mig en spricka, låta fasaden rämna. Så jag lämnar humor, lämnar ironin, kvar blir sorgen och jag. Klumpen i halsen, det salta vattnet på min kind. Kvar är det som är jag. En sorgsen man.


Varför, är det så? Varför känner och bär jag, en sådan sorg? Sorgen är en drivkraft, är en källa till omvänd energi, men varför bär jag den med mig, varför? Skulle så gärna slippa mödan, skulle så gärna vilja vara fri, fri från sorgen, fri från de tårar som ständigt rinner längst min väg. Som förföljer mig, dag som natt. Sorgen som väntar och vakar, väntar på sin chans. Väntar på en spricka i min mur. Så genast är den där. Obönhörligt, obarmhärtigt och tycks det oundvikligt slår den till. Sorgen, min ständiga följeslagare. Mer närvarande än min egen skugga. Den syns ju bara i ljus och ljus saknas i min värld.


Sorgen, som ständigt följer, ständigt jagar mig. Jagar mig att nå fram, att nå framgång, att vara glad. Ständigt finns den där och jag flyr för att bibehålla min glädje, för att vara den som också är jag. Glad, lycklig, stark och trygg.

Sorgen, jagar, lurar och väntar. Ständigt måste jag vara på min vakt. Men så slår den till. Idag är jag sårbar, idag har jag lagt mig ner, blottat min strupe och genast hugs jag där. Klumpen växer och enbart tårar saknas. Men just nu är det torrt, inte ett öga vått.


Enbart tyngden av min sorg kan få mig att gå på knä, kanske därför jag har så starka ben, så fyllda av muskler.... Se där... ständigt finns försvaret här, självironin som sätter på autopiloten och utan att jag ens är med, slår tillbaks.


Så kom då, du sorgsna följeslagare, kom så kommer du att få motstånd. Autopiloten är ständigt på, slår sändigt tillbaks, alltid finns det moteld, alltid finns det ett nät som skydd.

Så går min dag, så går min tid, så går jag. Vid min sida följs jag åt, aldrig ensam, alltid ensam! Sorgen är ständigt där så som ensamheten, ensligheten. Känslan av att vara själv, att vara övergiven, lämnad kvar. Var?


Sorg för det som är, för det jag är, för att jag är. Sorgsen! Enbart sorgsen.


Det blir inte mer än så idag. Vi människor är så komplexa, så fulla av möjligheter och motsägelser. Idag är jag sårbar, idag gör det ont, sorgen värker i mitt bröst. Hjärtat slår fel och det värker, klumpen finns där och jag sväljer. Salt och rinnande vatten nedför min kind. Salta spår i min hud.

Idag orkar jag inte kämpa, idag lämnar jag in. En dag som sorgen segrar, en dag. Det är allt! En enda dag.


Ständigt denna kamp, denna sorg.


Enbart sorg, enbart sorg.


Peter PC Carlsson


080109 Enbart Vänner

Enbart vänner finns där när det blåser. Enbart de bästa och starkaste står kvar när vinden tar i, när orken tryter.

När jag isolerar mig, drar mig undan. Knackar du på min dörr då? Lämna du en lapp i lådan, ett brev en ros i en bukett. Vem står fast när jag sviker, vem står kvar när jag faller? Vem reser mig upp, vem rättar mina fel? Jag har vänner som alltid finns för mig. Som ger mig motstånd när jag minst vill ha det och som mest behöver det.


Enbart vänner finns där när det blåser. Enbart de bästa och starkaste står kvar när vinden tar i, när orken tryter.

Vänner som finns, som möter och bemöter oss. Vänner som ger utan krav på att få. Vänner lever sina liv och bereder en plats för mig däri. I deras liv ligger jag och duger. I mitt söker jag mening med min dag. Det finns och det är hos vänner vi lever kvar. Enbart den som lever kan dö, så vänskapen måste vårdas hur stark och stolt den än må vara.


Enbart vänner finns där när det blåser. Enbart de bästa och starkaste står kvar när vinden tar i, när orken tryter.

Vi lever våra liv var för sig, nära eller långt, långt bort. Men varken närhet eller distans spelar roll i denna vänskapskarusell. Vi blandar och vi ger. Enbart de trogna blir kvar. Med några länkas vi samman, sitter ihop med starka band. "Vart du dig i världen vänder villar lyckan i vännens händer". Alltid nära om än så långt borta. Vänner som ger mig kärlek när jag inte förtjäna det.


Enbart vänner finns där när det blåser. Enbart de bästa och starkaste står kvar när vinden tar i, när orken tryter.

En helig plats där vi kan vila, en stund av stillhet och av ro. Du ger till mig jag ger tillbaka, förtrolighet och ett troget hjärta som slår för dig, som slår för mig. Enbart sår som du kan läka. Enbart liv som vi kan leva. Din hand i mitt hjärta, ditt öra vid min mun så binds vi samman, så förs vi fram. Längtar så starkt och känner så väl din röst som vaggar, som vyssar mig fram


Enbart vänner finns där när det blåser. Enbart de bästa och starkaste står kvar när vinden tar i, när orken tryter.


Peter PC Carlsson


080107 Enbart Liv

Enbart den som lever kan dö. Det är just nu, just idag jag lever. Det är just nu, just idag som du lever. Så låt oss leva, leva, leva. För utan liv kan vi inte dö. Vem vill leva för evigt när det är idag som livet pågår. Tänk att leva i nuet, att vara närvarande just i denna stund. Det är just nu, nu när du läser detta som du lever. Nu, inte sen, bara nu. Att drömma om ett bättre liv är bra, men att leva våra liv så som de är, oavsett drömmar, är större.


Var dag vi stiger upp, var dag vi går till sängs är värd att vårda, var dag. Oavsett hur vi mår, oavsett att drömmarna inte uppfyllts är just denna dag vårt liv. Är just denna dag ditt liv. Oavsett om vi är bekräftade eller inte, oavsett. Det är idag jag lever, det är nu. Och här ligger jag och duger.


Vi har så lätt att leva på någon helt annan plats än där vi är. Vi lever i och för våra drömmar, vi lever i minnen av en tid som varit eller vi lever i en förväntad framtid. Under tiden rinner livet iväg. Livet är nu och enbart den som lever kan dö. Enbart den som varit levande kan bli odödlig. Så låt oss leva, låt mig leva, var dag och låt var dag vara just idag. Just idag när livet är.


Vad gör vi av vår tid. Hur vet du att du lever just idag? Allt för ofta flyr vi från dagen utan att ta tillvara just den stund som är. Leva livet så som det är. Enbart den levande kan dö, enbart den som lever blir odödlig.


Jag menar inte att vi ska vara nöjda med det vi har utan att sträva efter att få det bättre, men jag menar att oavsett hur du mår oavsett hur ditt liv är så är ditt liv just nu. Det kan bli bättre, det kan det alltid men det är nu du lever. Det är nu jag lever. Jag är inte nöjd, men jag lever.


Det är inte alltid jag inser det. Att mitt liv är just nu, att det är just idag. Att det är genom att vara levande när jag lever som jag kommer att leva för alltid. Själva livet gör mig odödlig. Livet gör mig levande, så jag lever. Lever just nu, just idag.


"Inte visste jag att alla dessa dagar som gick var livet". Tänk att vakna upp på en bädd av vita lakan, en bädd där det står ett bord med vit duk, ett levande ljus och en enda röd ros. Bredvid på en stol sitter någon jag känner igen och gråter. Håller min hand och försöker att le. Alla dessa dagar som gick var mina, denna dagen tillhör någon annan. Alla dessa dagar då jag ännu levde var just mitt liv. Vem tillhör livet nu? Vem tillhör ditt liv, just nu?


Livet är mitt att leva, livet är ditt att leva. Enbart den som lever kan dö, enbart den levande kan leva för alltid, så lev min vän, lev och gör det nu, enbart nu.


Enbart nu.


Peter PC Carlsson


080105 Enbart Mening

Enbart mening söker vi. En ständig livslång jakt efter mening. Meningen med livet, med vår tillvaro. Vad är just min roll, vad är min uppgift, varför finns jag? Vi kan välja att ta frågan på allvar eller skaka den av oss men vi kommer inte ifrån att oavsett om vi gör det medvetet eller omedvetet så söker vi mening. En mening att falla tillbaks på, att lita till att stödja oss på.


För de djupt troende kan svarat vara givet. Det finns en Gud, en Allah, en Jehova, en Shiva eller vem det nu är. Tron kan försätta berg och meningen kan vara given. Frågan har funnit sitt svar. Men alla andra, alla vi som inte har denna djupa övertygelse vi, vi söker också. Samma fråga men helt andra svar.


Karriär, konsumtion och kroppsfixering kan blir vårt svar, kan bli vår mening. Drömmen om en resa om en familj kan ge oss tillfälliga svar, ge oss en mening. Att lyckas i sitt jobb att älska sina barn. Allt detta har naturligtvis mening. Men ändå är vi människor sökare. Vi söker svar på frågor vi inte ens vet att vi ställt oss. Rastlöshet och behovet av att känna oss älskade, omtyckte för just de vi är. Ständigt följer det oss. Vi vill något mer, vi söker ett svar.


Jag söker ett svar, jag söker en mening. I brist på det kommer tungsinthet, kommer mörker. Meingsfullhet med min tillvaro. Att vara nyttig, att göra nytta, att tas i bruk, att tas tillvara. Att känna mening med att vara att bara finnas. Här ligger jag och duger. Här sitter jag och är älskad för just den jag är. Här sitter jag och älskar mig själv. "Jesus älskar alla barnen, röd, gul, vit och svart gör det samma har han sagt!" En sång från min barndom, men vetskapen om att vara älskad är inte alltid nog. Är inte alltid tillräcklig.


Eller är det så att den mening vi kan finna är just att få känna känslan av att vara älskade, älskade för just de vi är? Vad kan vara större? Vad kan vara starkare än just känslan av att varav älskad, känslan av att själv kunna älska. Älska någon för just det den är. Inte trotts, utan just för sina fel, just för sina brister.


"Älska din nästa så som dig själv". Älska din nästa såsom mig själv. Men jag älskar ju inte mig själv. Inte för den jag är. Kan jag då älska min nästa och ska jag älska honom/henne så som jag älskar mig själv? Att söka meningen, att söka svar är kanske att söka möjligheten till att känna och kunna ge en sann och villkorslös kärlek. Sen må kärleken vara till en högre makt, till vår nästa eller till oss själva.

Hur svårt är det inte att just älska villkorslöst. Är det den mening jag söker, att kunna villkorslöst älska mig själv för den jag är, för den jag blivit. Inte för den jag vill vara, inte för den jag kunde blivit?


Att försonas med den jag är och älska mig för just det. Här ligger jag och duger. Tänk hur härligt att ärligt kunna säga: "Jag älskar mig själv så därför kan jag älska just dig."


Jag är trygg, jag står fast. Jag heter Peter som kommer från Petrus (som betyder klippa) så jag står fast, jag ska icke förneka tre gånger innan tuppen gal. För jag älskar dig, så som jag älskar mig. Kanske vore då min mening uppfylld. Kanske kunde jag då förlåta mig själv för att jag är den jag är. Kanske älska mig för den jag är.


Enbart att älska har en mening, så kom, kom och kom med mig, älska att älska med mig såsom jag älskar att älska med dig när jag känner att du njuter av att älska med mig just för att du älskar mig.


Peter PC Carlsson


080203 Enbart Sår

Enbart sår kan läka. Men vi måste se dom, sköta om dem och vårda dem. Så slicka dina sår så att de kan läka. Alltid finns ärren kvar, alltid kommer du att veta att de finns där. Såren, slagen, huggen. Allt det som sårar, allt det som smärtar och gör ont. Det finns där, kommer alltid att finnas. Men det måste inte alltid kännas. Efter såren får vi ärr, ärr som är läkta sår men som finns kvar som en påminnelse om det som skedde, det som hände. Men också en påminnelse om att vi lever vidare. Utan dessa ärr skulle du inte levt. Det är läkta sår, sår som inte längre blöder.


Det finns saker som inte borde få hända, saker som är för onda för att ens platsa i sagor av bröderna Grimm. Ändå händer det, ändå finns de som vill såra, de som gör sår, de som dödar. Små och obetydliga människor som enbart kan leva genom att göra andra illa.


Ständigt brottas jag med att försöka förstå, förstå hur en del människor, oftast män, kan begå de mest bestialiska handlingar. Men jag kan inte förstå, jag kan inte. Jag vet att det sker, men jag kan inte förstå.


För ett tag sedan var jag på en fest där en journalist berättade om en sajt där man kunde se riktiga mord. Några dagar senare fanns artikeln i DN. Människor som filmas medan de blir mördade. Hur ska jag kunna förstå detta?


Hur kan vi förstå. Små obetydliga människor som våldtar, misshandlar och dödar. Ibland är verkligheten för tung att ta in. Ibland ser andra på och gör inget för att stoppa, inget för att hindra. Att se på utan att agera. Hur ska jag kunna förstå det?


Det finns de som ingriper som själva blir offer, som själva blir slagna till döds. Ändå är det just det vi måste göra, ingripa, agera och reagera. Annars är vi inga människor. Vi har alla ett val, ett val att såra eller att läka och att läkas. Så vårda dina sår, låt de läkas. Försonas med det som skett, med det onda som hänt. Lämna det bakom dig, låt det förpassas till något som varit och dinna sår kan läkas till ärr. Ärr som enbart blir en påminnelse om något som varit, inte om något som är.


Vi har alla sår, mer eller mindre djupa som blöder som vi behöver slicka och plåstra om för att de ska läka. Ibland behöver vi hjälp för att de ska läka. Hjälpen kan vara ett plåster men ofta är det samtal för att kunna försonas med det som skett. En försoning för att kunna lämna, för att kunna bli hel igen.


Aldrig ska du skämmas för sår och ärr som andra givit dig, enbart för dem vi givit andra. Skulden och skammen tillhör förövaren även om han ofta är allt för skadad för att känna den. Försoning med det som skett ger oss kraften att inte vara ett offer för det förflutna, för det som sker. Försoning ger oss möjlighet att ställa oss upp med våra ärr och våga vara de vi verkligen är. Fullkomliga människor som har rätt att leva just våra liv, rätt att vara, rätt att finnas, rätt att bli älskade för de just vi är.


Älskade prinsessa du har rätt att bli älskad för den du är. Jag älskar dig för den du är fast jag inte vet vem du är. Jag älskar dig för att du är den du är, för att du finns. Mer behövs inte för att älska dig. Så slå tillbaks, slicka dina sår låt dem läka till ärr. Jag tycker inte synd om dig. Varför skulle jag göra det? Nej jag tycker om dig, för att du finns!


Detta inlägg skriver jag efter att ha läst en av de mer gripande berättelser som bloggvärlden hittills gett oss. "The Fucking princess"


Enbart sår kan läka


Peter PC Carlsson


080102 Enbart Gud

Enbart svårt att förstå ibland hur allt hänger ihop. Jag menar när nu Gud har skapat världen, gjort oss till sin avbild och gett oss en fri vilja. Ja sen tar han, eller om det nu är en hon, sin hand ifrån oss. "På sjunde dagen vilade han." En otroligt lång dag. För den måste ju pågå fortfarande, eller vad gör Gud nu. Gud vad gör du nu? Lyssnar på våra böner, titta på hur vi lever våra liv. Se oss synda, se oss göra det bästa vi kan? Vad gör du?

Du ska inte se det som kritik. Antingen gör du saker som jag inte ser, eller så har du en välförtjänst vila. Men igår när jag slappade hela dagen efter nyårsnattens fest så tänkte jag på dig. På hur många miljarder år du ska vila. Din hand skulle behövas här och nu.


Kanske har du inte sett det men din avbild håller som bäst på att förstöra förutsättningarna för liv på din planet. Det vore väll synd, när du lagt ner så mycket jobb att du måste vila i miljarder år. Tänk om du får börja om igen. Skapa allt på nytt. Då kanske du ska modifiera din avbild. Fixa till oss lite.

Vi håller ju på som bäst själva, genmodifiering, har du hört om det? Vi kan till och med klona får och kalvar. Inte illa för en avbild. Nu pysslar vi lite med stamceller också. Ja det kallar vi de celler som är själva grunden till att utveckla ett liv. Ja så snart ska vi nog kunna plocka fram nya människor och kunna leva helt i avskildhet. Visst det kan tyckas lite konstigt med tanke på vår dyrkan till sex. Men så är det i vart fall. Påven blir säkert glad.

Sex behöver ju inte ha något med avkomma att göra. Nej vi kommer säkert att kunna programmera vår egen avbild snart, sen ska vi vila. Vila och vila, vi ska ligga i sängen och ha sex. För det gillar din avkomma. Bara så att du vet det. Du vet Gud vi är inte mycket för det där med jungfrufödsel, nej tillverkningen pysslar vi gärna med. Ja det har till och med bildats religiösa sekter som påstår sig stå extra nära dig. Där har finns pastorer som får SMS från dig och en egen brud som är redo att möta Jesus när helst hans lust faller på. Kristi-brud kallas hon. Fast egentligen heter hon Åsa Waldau och det är nog en riktig knäppgök som inte fått plats inom psykvården. Så om du bryter din vila en stund så kan du ju se till att hon börjar ta sin medicin.


Pastorn, ja han sitter inne. Han lät mörda sin fru så att han fritt kunde ha sex med barnflickan. Jajjemän. Men det var ett tag sedan. Nu väntar vi som bäst på nästa sekt. Du mins väll Hans Schejke. Det var en kille det. Han hade ett antal kvinnor som tyckte om en gammal gubbe i långt skägg..... (du vet så som du ofta framställs) och de vill få sig en liten uppstjärtning då och då. Vad uppstjärtning är, jo på vanlig svenska så är det pisk på bara baken. Det gjorde den gubben glad.

Nå, jag får erkänna, det är nästan att jag kan sakna Hans och hans uppstjärtningar. Men sen kom ju teknikutvecklingen och du började sända SMS. Fast jag tillåter mig att tvivla på att det verkligen var du. Lika väl som jag tvivlar på att den helige ande formligen väller ut över Livets ords församlingsmedlemmar. Som de talar i tungor. Konstigt nog är det totalt obegripliga språk de vräker ur sig. De förstår inte ens sig själva och än mindre varandra. De måste på något vis missuppfattat att tungotalet var ju för att få ett nytt och begripligt språk. Men jag ska ju inte vara för säker, det kan ju finnas några Alien någonstans som pratar just så som de. Så Livets ord och UFO-jägarna kan göra gemensam sak, ställa sig med en skyllt och på obegripligt språk skriva välkomna.


Nå Gud, jag tänkte bara att om du nu är ledig så kanske du slappar på samma vis som jag och surfar runt lite i cyberrymden. Då hamnar du ju förr eller senare på min blogg så här har du några av mina funderingar. Skriv gärna en kommentar om du har någon. Skicka inte SMS, jag är inte bra på det, tycker att det är så tråkigt.


Vi hörs


Enbart jag


Peter PC Carlsson


Tidigare inlägg
RSS 2.0