150421 Enbart halvvägs

Enbart halvvägs genom livet och så börjar klockan förbereda sig för att ringa in både ett nytt år, nytt decennium och nästa halvsekel. Kanske är det just för att jag känner mig ung som jag har svårt att förstå de siffror som dansar förbi, kanske är det tankarna på vad äldre personer jag mött har sagt om hur fort livet går.

Jag har alltid känt mig ung och fylld av driv och även om ett halvt sekel nu har gått så känner jag likadant. Att fylla 50 är en så bra anledning att stanna upp och reflektera över vem man har blivit och hur man vill fortsätta att leva sitt liv. Inte i misströstan utan i förtröstan att jag väljer, inte vad som varit utan i vad som komma skall. Åtminstone kan jag inbilla mig att jag väljer och att det inte är mina ickeval som styr vartåt jag är på väg.

Livet är ingen gåva av någon gudomlig kraft, om man inte med det menar den sexakt under vilka vi alla blivit till. Våra liv är en gåva från våra föräldrar och jag har fått det att vårda och bära med mig så länge jag kan. Hur och vad jag gör med mitt liv beror förstås på mängder av saker men i slutänden är det bara jag själv som kan förvalta min tid på jorden min stund under solen.

Under fem decennium har jag levt och så fantastiskt mycket har hänt, så mycket har jag upplevt, längtat och strävat efter. På ryggen av min livscykel kan jag spana ut och se min barndoms uppväxttid, mitt sökande tonårsliv, min tidiga roll som far och försörjare, min jakt efter bekräftelse att vara någon, att betyda något. Här på toppen av dit jag nått ser jag de steg jag tog eller inte tog som ledde till separation och en ny familj. Det fanns en tid då karriär var viktigt och vad andra tyckte om mig spelade avgörande roll. Idag är tryggheten fast förankrad i min kropp där jag bor och jakten på att vara tillfreds för andra är över.

Med en något försämrad syn kan jag se ut över mitt liv och konstatera att det finns så mycket jag fortfarande vill och så väldigt lite jag måste.

Vi som föddes på 60-talet växte upp med drömmar om vad vi ville bli, hur vi skulle bo och teknikens framsteg klev in i våra liv med lockande rop om nya saker vi ville ha. Men de drömmar vi är uppvuxna med har vi lärt oss att man strävar emot och sparar till. I takt med att åren går uppfyller vi våra drömmar och kan spara till och se fram emot nya drömmar. Många av de som fötts senare tycks ha en syn på att drömmar är som behov som omedelbart skall uppfyllas och tillfredsställas. Därför skaffar de sig lån och skulder för att under resten av sitt liv betala av skulden på sina drömmar.

Tanken skrämmer och förfärar mig. Det är en avgrunds skillnad i att sträva och spara till sina drömmar för att sedan äntligen uppnå möjligheten att de skall infrias mot att ha en dröm man genast förverkliga utan all tid av längtan och strävan. Att resultatet sedan blir en avbetalning till följd av att man tagit lån till sin bil, TV eller resa gör att drömmen blev till en skuld.

Idag dagen innan jag fyller 50 år är det väldigt få saker jag önskar mig men massor som jag vill göra. I mitt hem finns de prylar och saker jag vill ha, visst skulle en del kunnat vara bättre, en hel del nyare men det är inget jag behöver eller ens känner en önskan om. Det är skönt att växa upp och mogna och att känna att jag är tillfreds med mitt liv och att accepterar den jag är.

Solen lyser, jag är glad och runt om mig är kvinnorna vackrare än någonsin, dagen ler och klockan värmer upp och nedräkningen har startat.

Idag är en dag i mitt liv, en dag som alla andra, det är den första och den sista dagen av sitt slag och det är just så som resterande av mitt liv kommer att vara. Var dag är bara ytterligare en snabbt gående dag men den enda i sitt slag i mitt liv, en dag jag kan förslösa eller förlösa.

Imorgon är en ny dag, livsryggens topp är nådd och jag lämnar 40-talet bakom mig för att träda in i ett nytt årtionde men fortsätter mitt strävande och sparande till de drömmar jag när.

Peter PC Carlsson
För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter skall bemötas och cancern bekämpas.


Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

150216 Enbart nyanser av grått

Enbart nyanser av grått kan få mig att stå ut. En platta med klassisk musik kan plocka fram dessa stämningar som finns inom mig. Små nyanser av grått, oändliga nyanser av grått. En vind som smeker eller en vind som pinar, allt däremellan är gradvisa skillnader innan det övergår i njutning eller i smärta.

 

Vintern biter sig fortfarande fast och jag omges av små, små nyanser av grått. Det gäller att finna de ljusare nyanserna, att ta fasta på dem att se dem och att lyckas finna njutning i att det idag är en aning ljusare än vad det var igår. Men det är i nyanserna som jag kan gå ner mig eller som jag kan förlösas i glädje och hopp.

 

Känslorna ligger nära och jag kan plocka upp dem eller stuva dem åt sidan, gömma dem och förhoppningsvis glömma dem. Jag gömmer och jag glömmer, eller försöker. Undviker vacker finstämd musik, undviker det sköra och ömma. Istället söker jag sprickorna i de grå nyanserna, sprickor där ljusnaden börjat synas, där livet snart åter kommer att gro.

 

Det är dagar som skall gå, dagar då livet bäst går vidare i vardagliga rutiner i vardagligt slit och en ständig sysselsättning med det som är för mina händer. Jag låter livet rulla på, minuter blir till timmar, blir dagar och jag vet att det kommer en morgondag, en dag som är något närmare det värmande livet än idag. Det är dessa små nyanser av grått som får min dag att söka sig en mening.

 

Nyanser av liv börjar skymta om än bara i fantasin. Jag vet att det finns där, jag vet att det åter kan blomma ut och jag vet att jag snart åter står i en grönskande, livssprudlande slutning fylld av vitt. Men inte av gråvit snö, fantasin för mig till tiden jag står där med bara fötter omgiven av blommande sippor i vitt.

 

Än söker jag nyanserna av grått, nyanser som visar att dagen förlängs, kylan kryper tillbaks, vintern går i ide och bäcken åter kommer att porla. Nyanserna talar för mig, dag efter dag kan livet åter träda fram och vemodet tillbaka. Enbart i nyanserna av grått går det att läsa och förstå den mening som finns, den återkomst som väntar och snart står livet åter öppet att levas. Dag för dag vinner livet terräng och det spritter redan i mina fötter av längtan att känna gräsets kittlande lekfulla påminnelse om hur härligt livet kan vara.

 

I väntan på det och på Godot kan jag enbart läsa nyanser av grått och söka vägar att stå ut.

 

Peter PC Carlsson
För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bemötas

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?


140512 Enbart Viljan

Enbart viljan skiljer mig från frestelsen. Var dag möter jag den lockande och stundom ljuvliga frestelsen. Enbart min vilja håller frestelsen under kontroll. Runt omkring mig, runt omkring oss alla finns våra frestelser. Tillsammans med längtan är frestelsen en farlig varelse för min kropp och min själ. Formerna är olika, ibland kommer frestelsen i form av en bakelse, en choklad bit, en öl, en kvinna eller en dröm om en resa. Alltid förenas den med längtan och lusten.

 

Visst vill jag hänge mig åt alla lustar jag känner, visst vill jag kunna njuta allt som finns just i denna stund. Enbart min vilja avhåller mig från alla lustar, från all längtan och från den frestelse jag ständigt möter i min dag.

 

Det finns dagar jag skulle vilja frossa i choklad, dagar jag skulle vilja släcka min längtan med öl, dagar jag skulle vilja flirta och älska med en annan kvinna, det finns dagar jag skulle vilja sätta mig på ett flyg och bara resa bort för att leva ett annat liv. Allt är en längtan till något skulle vara bättre. En dröm om njutning utan konsekvenser. Allt detta är fint, det är vackert och inget att förneka bara det inte får för stort spelrum i våra liv. Längtan grundar sig inte på brister i livet utan bara på alla möjligheter som finns att välja eller inte välja. Enbart viljan att avstå allt som är möjligt sätter mina gränser.

 

Utan vilja är jag inget annat än ett hungrigt djur som genast söker stilla min hunger. Jag lever i en värld där möjligheterna saknar gränser och ständigt möts jag ändå av nya. Min lust, min längtan består och min vilja kontrollerar vad jag tillåter mig själv att göra, vad jag kontrollerar mig själv att vara och bli. Ibland kontrollerar vi människor oss för mycket, blir hämmade och bittra, ibland släpper vi på kontrollen och när viljan är för svag kastar vi oss ut i all vår längtan, lust och bejakar frestelsen som kommer i vår väg.

 

Visst kan jag tillåta mig att ge vika för frestelser, visst låter jag det ske. Men viljan håller mig inom rimligheternas gränser, viljan följer de gränser jag satt. Gränserna är olika för oss alla, vad var och en av oss anser ok. Mina gränser är det som är min moral, min etik att följa. Den följer inte lagar och regler, den följer vad jag anser rätt och rimligt för mig. Varje gräns bygger på en konsekvens. I värsta fall är vi inte ens medvetna om konsekvensen av vårt handlande, av våra val. I bästa fall är vi medvetna och lyckas kompensera våra överträdelser. En del överträdelser går att kompensera med tid, annat inte.  Det är viljan som håller mig inom gränsernas ramar, det är mitt intellekt som kalkylerar och bedömer möjligheter att kompensera och väga risker mot frestelsernas kortsiktiga fördelar.

 

När jag, när vi alla, stannar upp och lever en stund utan alla frestelser är det lätt att riktigt bedöma dess konsekvenser, men när jag, när vi möter dem så tar lusten gärna över. Utan min vilja finns frestelsen ständigt där som manar mig var dag till att flyga bort, till att älska med en annan kvinna, till att dricka mig full, till att fylla min kropp med chokladens balsamerande välsignelser.  Enbart viljan avhåller mig och enbart genom att stärka min vilja att göda den med tankar om gränsernas rimlighet och överträdelsernas konsekvenser kan jag hålla mig till den jag är. Enbart viljan kan förändra den jag låtit mig själv bli. Vill jag flytta mina gränser är det enbart min vilja som kan leda mig dit. Enbart viljan kan styra mig rätt!

 
Peter PC Carlsson
För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas
Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?

121231 Enbart slut

Enbart slut
Ja det är slut, timmarna, dagarna och hela året. Allt är slut, tiden har gått, dagarna är passerade, Slut, allt är över. Nu står vi här timmar innan ett nytt år och funderar över liv och löften. Tänker på det som varit, det kunde blivit och det som väntar. Allt är en väntan och allt är en stund av väntan, en stund av eftertanke. Vi väntar och förväntar oss något mer och något bättre. Vi vill alltid att livet skall bli bättre, det är det som är ett mått på framgång, eller på att livet faktiskt går framåt.
 

Peter PC Carlsson
För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas! 

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?


110531 Enbart väntan

110531 Enbart väntan
Enbart en väntan kan vara så lång. En timme är en timme, en dag en dag liksom en vecka är en vecka. Men väntar och längtan tycks förlänga var sekund och dra ut dem till evinnerliga trådar av segaste kåda. I längtans och väntans tider segar sig sekunderna fram. Kanske är det just därför som vi har en till synes oändlig vinter. Mitt i längtans ögonblick rusar tiden desto snabbare och snart är det redan midsommar.
Det är just i dessa sekunder, just nu när vi kan känna vårens ljumma smekningar som det gäller att stanna upp, som det gäller att ta sig tid att bara vara. Nu är inte tiden att se till att allt som inte är gjort äntligen blir klart, nu är inte tiden att skynda. Ändå tycks det vara just det vi gör. Nu när väntan äntligen är över, nu när längtan kan få uppfylla oss. Just nu just i denna stund vill jag införa akutsemester. Bara lägga ner allt, låta saker få stanna upp för att bara få njuta av att vara.
För oss som har det extra jobbigt under det dryga halvår i mörker så är det kanske extra viktigt att kunna stanna upp just nu, att kunna ta sig tid och lägga sig på gräset för att bara låta sig smekas av solen.
Dags att ta på sig sandalerna, ta fram shortsen och sätta på en T-shirt. Perfekt för vilket möte som helst. För inte skulle bankdirektören bli varken bättre eller sämre i ett par kortbyxor. Säkerligen skulle även polisen och vår kära statsminister kunna göra sitt jobb på samma sätt iförd ett par sandaler. Men visst, vi har lärt oss att en del av respekten sitter i kläderna. Själv har jag lärt mig att det är inte vad du säger som räknas utan vad du faktiskt gör.
Så nu skall jag göra rätt saker och se till att klä mig i sommarens uniform, sandaler, T-shirt och ett par skjorts.
Enbart väntan

Enbart en väntan kan vara så lång. En timme är en timme, en dag en dag liksom en vecka är en vecka. Men väntar och längtan tycks förlänga var sekund och dra ut dem till evinnerliga trådar av segaste kåda. I längtans och väntans tider segar sig sekunderna fram. Kanske är det just därför som vi har en till synes oändlig vinter. Mitt i längtans ögonblick rusar tiden desto snabbare och snart är det redan midsommar.

Det är just i dessa sekunder, just nu när vi kan känna vårens ljumma smekningar som det gäller att stanna upp, som det gäller att ta sig tid att bara vara. Nu är inte tiden att se till att allt som inte är gjort äntligen blir klart, nu är inte tiden att skynda. Ändå tycks det vara just det vi gör. Nu när väntan äntligen är över, nu när längtan kan få uppfylla oss. Just nu just i denna stund vill jag införa akutsemester. Bara lägga ner allt, låta saker få stanna upp för att bara få njuta av att vara.

För oss som har det extra jobbigt under det dryga halvår i mörker så är det kanske extra viktigt att kunna stanna upp just nu, att kunna ta sig tid och lägga sig på gräset för att bara låta sig smekas av solen.

Dags att ta på sig sandalerna, ta fram shortsen och sätta på en T-shirt. Perfekt för vilket möte som helst. För inte skulle bankdirektören bli varken bättre eller sämre i ett par kortbyxor. Säkerligen skulle även polisen och vår kära statsminister kunna göra sitt jobb på samma sätt iförd ett par sandaler. Men visst, vi har lärt oss att en del av respekten sitter i kläderna. Själv har jag lärt mig att det är inte vad du säger som räknas utan vad du faktiskt gör.

Så nu skall jag göra rätt saker och se till att klä mig i sommarens uniform, sandaler, T-shirt och ett par skjorts.

Peter PC Carlsson


För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?


110401 Enbart City by night

110401 Enbart City by night
Enbart en City by night kan fängsla och fånga den mest vilsna själ. Få saker som människan har gjort är så vackra som en stad i natten. Ljuset och ljuden som pulserar, som visar på liv, på lust och glädje. Musik som pumpar ut sina vågor och bilar som tutar och sprider sin doft av just stad i natten. En och annan polisbil hörs då och då liksom larmet från de närmsta pubbarna.
llt blandas med färger av neon och den festsugne kan för en kväll glömma allt och smörja sitt inre med glas efter glas. Staden pulserar och på dansställen söker kroppar kontakt. Ömsint eller vildsint men kontakt sökes av själar som söker stöd för sin existens.
Kanske är jag gammal, men jag orkade inte ens gå ut. Sitter på ett hotell i dess restaurang och det mest festliga jag kan tänka denna fredagskväll i en ny stad i ett annat land, är att ta en öl och skriva i min blogg. Inte för att min själ inte känns ensam, inte för att jag inte som alla andra har sår att slicka, inte för att jag inte behöver finna lust och glädje. Ibland är jag bara trött, trött på att upptäcka, att utforska och lära mig, trött på att sprudla av glädje. Ibland vill jag bara vara om så i en annan stad.
Utanför pulserar trafiken, utanför finns neon och en doft av vår. Men inne finns min säng, inne finns det lugn och ro, inne finns hissen till mitt rum och jag behöver inte ens ta upp pengar för att betala min mat. Allt kan sättas på rummet. Valet blir inte lätt, ännu en öl eller  timme i hotellets Jakuzy. Kanske behöver jag inte välja utan kan bara ta av mig och lägga mig och njuta. Varm och vatten masserad kan jag sedan tillfredsställa min törst med kylan och beskan av kvällens sista öl. Allt i vetskap om att utanför dörren, i vårnatten pulserar livet, där rör sig kroppar i takt. Men min kropp ska inte röra sig annat än mot en tidig kväll av vila
Enbart en City by night kan fängsla och fånga den mest vilsna själ. Få saker som människan har gjort är så vackra som en stad i natten. Ljuset och ljuden som pulserar, som visar på liv, på lust och glädje. Musik som pumpar ut sina vågor och bilar som tutar och sprider sin doft av just stad i natten. En och annan polisbil hörs då och då liksom larmet från de närmsta pubbarna.

Allt blandas med färger av neon och den festsugne kan för en kväll glömma allt och smörja sitt inre med glas efter glas. Staden pulserar och på dansställen söker kroppar kontakt. Ömsint eller vildsint men kontakt sökes av själar som söker stöd för sin existens.

Kanske är jag gammal, men jag orkade inte ens gå ut. Sitter på ett hotell i dess restaurang och det mest festliga jag kan tänka denna fredagskväll i en ny stad i ett annat land, är att ta en öl och skriva i min blogg. Inte för att min själ inte känns ensam, inte för att jag inte som alla andra har sår att slicka, inte för att jag inte behöver finna lust och glädje. Ibland är jag bara trött, trött på att upptäcka, att utforska och lära mig, trött på att sprudla av glädje. Ibland vill jag bara vara om så i en annan stad.

Utanför pulserar trafiken, utanför finns neon och en doft av vår. Men inne finns min säng, inne finns det lugn och ro, inne finns hissen till mitt rum och jag behöver inte ens ta upp pengar för att betala min mat. Allt kan sättas på rummet. Valet blir inte lätt, ännu en öl eller en timme i hotellets Jakuzy. Kanske behöver jag inte ens välja utan kan bara ta av mig och lägga mig och njuta. Varm och vattenmasserad kan jag sedan tillfredsställa min törst med kylan och beskan av kvällens sista öl. Allt i vetskap om att utanför dörren, i vårnatten pulserar livet, där rör sig kroppar i takt. Men min kropp ska inte röra sig annat än mot en tidig kväll av vila.


Peter PC Carlsson


För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen Intressant?


100204 Enbart En dag

Enbart en dag, en dag bland alla andra. Helt lik var dag och ändå den enda i sitt slag. En dag som alla andra så unik och så förvillande lik de dagar som just har varit. Morgon, middag och kväll som följs av natt och morgon middag kväll och natt på nytt. Frukost lunch och middag, sova, jobba, jobba sova. Lämna och hämta, hämta och lämna. Alltid något som inte hunnits med, något som inte blivit gjort. Så allt är sig likt, ändå är var dag helt unik.

Var dag jag öppnar mina ögon så börjar jag göra mina val, de första av tusentals jag skall komma att göra just idag. Ska jag gå upp eller snoza en stund? Ska jag äta frukost och i såfall vad, hemma eller på väg till jobbet. I vart litet val har jag möjlighet att ändra mitt liv. Att göra något annat än jag brukar, än vad jag tänkt. Kanske något jag verkligen vill men inte vågat.

Tänk om jag slutar ställa mig frågan “Vad gör jag här?” och istället enbart ta mitt pass och min plånbok och reser till Arlanda för att ta första flyg till en varm och snöfri plats. Det är ett val jag kan göra men som jag var dag väljer bort. När som helst skulle jag kunna välja just detta, skulle du kunna välja just detta. Men jag avstår, du avstår för att allt har ett pris, så även friheten.

Ändå är vi fria att välja, men ej beredda att ta konsekvenserna. Våra val blir därför allt som oftast ickeval. Vi väljer att inget göra. I värsta fall ropar vi på andra att agera för just vår del, för vår skull. Tänk om jag kunde bli tvingad att resa bort, att få ta första plan till en varm och snöfri plats. Tänk så mycket enklare det skulle vara att välja att inte göra motstånd. Att välja att ge efter för min längtan. Ändå är det samma vilja, samma längtan men så mycket enklare val då jag skulle kunna skylla ifrån mig, slippa ta ansvar. För friheten har ett pris.

Kanske en dag kan jag vara beredd att betala priset för min längtan och en dag vakna och somna någon helt, helt annan stans. Till dess väljer jag att fortsätta att inte välja. Det är det som är vårt vanligaste val. Att inte välja. För varje val har sitt pris såsom friheten har sitt.

Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?


090504 Enbart Närvaro

Enbart närvaro just här och just nu brukar jag eftersträva. Vanligt är att vi hör uttrycket "Fånga dagen". Faktum är att jag har blivit innerligt trött på den frasen. Vd menas när vi säger att vi skall fånga dagen? Hur gör du då? Är det inte i själva verket enbart ett uttryck, kanske också en önskan av att vi skall ta vara på just denna dag?


Själv brukar jag inte fånga dagen, tror att det är ganska svårt att göra. Fånga en hel dag, ta tillvara den i sin helhet. Nej det är nog snarast ögonblicken som vi kan fånga, det är de korta stunderna som vi kan leva, det är stunder som jag kan fånga men knappast hela dagar.


Att vara närvarande är just här och just nu låter så självklart men är något vi sällan är. Hur ofta låter vi inte våra tankar flaxa iväg, hur lätt har vi inte att distraheras och tappa koncentrationen. Att vara närvarande med hela vårt jag är vi sällan. De gånger vi är det kan intensiteten kännas, ja närvaron både syns och går att ta på. Det är en stund att fånga.


Ibland kan närvaron till och med blir för intensiv. När vi verkligen ger någon vår fulla uppmärksamhet så kan det vara svårt att hantera. Hur möter vi en sådan närvaro och lär oss att bara vara i den fulla uppmärksamheten? Är det för att den är så svår att ta emot som vi bara ger lite av oss själv åt gången? Kanske är det så att vi inte klarar att leva i någons fulla uppmärksamhet. Det blir mer än vad vi både kan ge och ta emot. Kanske är det så, kanske är det just så.


Nominera gärna till Månadens blogg
Peter PC Carlsson

Läs om Tim Ahlgren.
För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?

090309 Enbart Katolik

Enbart katolik och gravid i fjärde månaden, samt Enbart nio år och våldtagen under flera år av sin styvfar. Flickan hade "ont i magen" och när hon kom in till sjukhus visade det sig att den nioåriga flickan var gravid med tvillingar i fjärde månaden. Läkarna bedömde att hon skulle ha svårt att klara graviditeten och samtidigt kunna överleva. De rekommenderade abort. Mamman samtyckte. Den katolska kyrkan i Brasilien bannlyste såväl mamman som läkarna och fick sitt samtycke av den Katolska kyrkan.


Jag vet inte hur man tänker och fungerar om man av religiösa skäl anser att en nioårig våldtagen flicka skall riskera livet för att föda barn? Jag kan inte förstå det! Lika lite som jag kan förstå Al Quaida och deras agerande, eller Talibanernas agerande att förvägra kvinnor att studera. Jag kan inte förstå. Detta är fundamentalism och skall bekämpas. Det är o humant och strider mot allt sunt förnuft.


Ofta fokuserar vi på andra religioner och dess avarter. Det finns all anledning att göra det. Men jag vill lyfta fram och peka på fundamentalismens problem, oavsett om det är kristna katoliker eller sharialagarnas Talibaner som står för de människofientliga idéerna. Att förvägra kvinnor rätt att studera som Talibanerna gör eller att förvägra en våldtagen nioårig flicka som riskerar att dö av sin graviditet att göra abort. Ja det är allt annat än civiliserat och humant.


Tyvärr är det inte en Brasiliansk företeelse med en galen dogmatisk Katolsk kyrka just där. Vatikanen har backat upp och anslutit sig till banlysningen av den nioåriga flickans mamma och läkarna som gjorde det eda rimliga. Nämligen räddade livet på flickan och tog bort de foster som med våld tvingats in i det lilla nioåriga barnet. Däremot har våldtäcktsmannen fått förlåtelse! Är det en kyrka värd namnet kyrka?


Jag har känner inte, har aldrig träffat eller mött Jesus. Ändå känner jag mig säker på att han skulle stå på den lilla flickans sida mot de falska profeterna. Jag hoppas att du liksom jag kommer att göra kommer att skriva och uttrycka min åsikt till den katolska biskopen i Sverige. Samtidigt passar jag på att tacka Jonas Gardell för tipset om vad som hänt i det för mig avlägsna landet Brasilien.


Katolska kyrkans biskop i Stockholm heter Anders Arborelius.
08-462 66 00
[email protected]
Katolska Biskopsämbetet
Götgatan 68
Box 4114
102 62 Stockholm.

Ring och skriv och ställ dem mot väggen! Det ska jag göra!
Länka gärna till det här inlägget eller kopiera det till era egna bloggar!

GUD ÄR KÄRLEK! VAR INTE RÄDD!

Peter PC Carlsson

Nominera gärna en eftertänksam blogg till Enbart Månadens för Mars. Nominering sker till 15 mars. Därefter kan man dagligen rösta på sin favorit, månaden ut.

Intressant?  För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas


090215 Enbart Acceptera

Enbart acceptera är vad jag gör med den ganska roliga utmaning jag fick tidigare idag av Angelicious.
- Gå in där du har dina bilder
- Gå till sjätte mappen
- Välj den sjätte bilden
- Visa bilden på bloggen och skriv någonting om den
- Invitera sex nya att vara med på utmaningen (jag väljer att utmana var och en som läser detta istället)
- Länka till dem och låt dom veta att dom är utmanade (Du har just blivit utmanad av mig!)



Detta råkade vara den bild som efterfrågades och det passar bra.
Detta är en bild på när min äldsta vän gifter sig med Irina. I morgon vid denna tid har de blivit föräldrar. De skall göra kejsarsnitt imorgon förmiddag. Jag ser så fram emot att ni blir föräldrar. Lycka till imorgon Roger och Irina! Jag kommer att ha blå tummar i morgon innan jag hör från dig.


Rösta på månadens blogg i rutan till vänster på första sidan!


Peter PC Carlsson

Ursäkta jag orkar ej svara er just nu!

För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?
bloggkoll
Kram min vän.

081109 Enbart Pilsk

Enbart pilsk och pigg brukar jag bli när solen lyser, när jag känner hur strålarna smeker min hy och värmer din frusna skandinaviska själen i min kropp. Pilskheten ökar när jag ser kvinnor som visar sin hud för att förgyllas av sol. Det jag inte visste var att samtidigt blir mina spermier mer allerta när min kropp får mera sol.

Det kanske inte alls är de mer lättklädda kropparna på våren som ökar erotiken, det kanske är piggare spermier som vill ut helt enkelt. Och nog är det så att lite sol gör oss piggare, själv går jag alltid in i ett inre ide under denna långa grå period som kallas november. Vi rekommenderas 10 minuters sol för att få pigga spermier, något som ofta inte ens är möjligt att få om man så är ute dygnet runt. Inte ens 10 minuter per dag kan solen lysa genom det grå molntäcke som kväver landet.

Inte konstigt att de stackars små spermierna blir trötta, själv kan jag knappt hålla mig vaken.

Peter PC Carlsson

Inlägget är pingat på Intressant.

080919 Enbart Tröga

Enbart tröga anses män bli av att sova med sin partner. Ja åtminstone om man skall tro Expressen. De hänvisar till en Österrikisk sömforskare, Neil Stanley. Jag kan inte annat än att le åt detta, visst är det humor på ganska hög nivå, tröga män. Det har vi hört tidigare eller hur.

Jag får flimrande bilder framför mig där följande utspelas.
"Hej PC hur är det med dig?"
"Öhhhh?"
"Ja, du verkar liksom lite trög idag"
"Öhhhh vadå?"
"Det är som om du tänker på annat"
"Öhhh annat?"
"Ja inte vet jag, du har kanske inte sovit så bra"
"Öhhh jo, nja det vet jag inte jag låg bredvid min partner inatt"

Visst är forskning fantastisk, framförallt när den speglas genom ögonen på en journalist och rubriksättare på kvällspressen. Det är väll klart att man kanske sover bättre rent kvalitativt om man sover själv i ett lagom svalt och luftigt rum under ett ekologiskt fluffigt duntäcke. Men vad säger forskningen om det rent emotionella? Hur skönt är det inte att ligga ner i sängen tillsammans. Att få krypa samman, ligga sked, känna sin partners lite för kalla fötter men varma stjärt. En arm under huvudet och den andra runt midjan, ansiktet inborrat vid nacken. Några djupa andetag och känslan av närhet.

Ja vad kan jag säga om priset för detta är att vi män blir tröga så köper jag det. Hellre ligger jag och njuter med min partner, tar till mig av hennes värme, hennes dofter och låter min lust kittla mig, än att tvingas att ligga i ett väl ljudisolerat och tempererat rum helt ensam.

Men att jag skriver det är väll egentligen bara ett bevis på att jag är trög, vilket skulle bevisas. Shit, nu bidrog jag ju till denna forskning ändå.

Peter PC Carlsson
Inlägget är pingat på Intressant.

Gå in och läs om Maddes kamp mot cancern, hennes mammas beskrivning när hon lämnade jorden och hennes pojkväns varma ord. Ge sen ditt stöd till cancerforskningen. Länk Enbart gästblogg av Anne.


080826 Enbart Ljus

Enbart ljus kan få mina ögon att öppnas, enbart ljus kan få dem att vidgas. Idag är jag så fylld av sömn, trötthet, fylld av ett stilla vemod. Ännu håller ljuset, ännu håller sommaren sitt grepp om min själ. Även om det som idag finns dagar då ögonlocken är tunga så är det ljust. Solens strålar lyser upp mitt inre. Det mörker som sprider sig i nordens eviga novemberdunkel har fortfarande inte en chans att nå fram.


Än lekar livet, än lyser solen och än leker gäddor bakom Sjöbloms dass. Vi skålar i dricka och sörplar en kräfta. Fukten lägger sig allt mer och finns kvar allt längre var morgon. Men än lyser solen och ännu är människorna vackra. Det är nu jag bunkrar, det är nu jag samlar allt ljus jag kan finna, var sekund, var minut. Allt vill jag ha, allt.


När ljuset om en månad ebbar ut, när värmen kryper ner under täcken av löv, när solen gömmer sig på andra sidan klotet, när alla vackra döljer sig i lager av kläder. Det är då, då som fukten tränger på, det är då som längtan är som starkast och väntan som längst. Men än är det sol, än är det varmt och än finns det lek omkring oss.


I år tror jag åter att jag har väl laddade batterier, som kan driva mig genom höstfukten, guida mig genom vintermörkret, som kan leda mig till våren. För säkerhets skull söker jag var stråle, för att ladda allt vad jag kan, söker ljuset, söker värmen, söker den energi som skall ladda mig, hålla mig igång.


Och just nu är jag stark, just nu mår jag bra. Ikväll är det fest, ikväll mår vi bra. Det är dags att fira en vän som strålar. Mer om det en annan dag.


Peter PC Carlsson

Inlägget är pingat på Intressant.

Läs gärna ett kul inlägg Enbart noshörningspartiet
Ytterligare ett kul inlägg, Enbart Pingvin

080814 Enbart Vind

Enbart vind som sveper förbi, vind som ruskar om ditt hår. En vind kan vara varm, eller kal. Den kan komma med dofter, med värme eller med regn. Vinden kan bära med sig förhoppningar eller vi kan bäva för dess kraft.


Det blåser en vind. Någonstans kommer den ifrån, någonstans är den på väg. En vind som är ljum men stark. Jag sätter mig ner ser ut över vattnet och ser några vågor med vita gäss. Vinden rycker i träden runt om men mina tankar är stilla. De vandrar långsamt från minne till minne. Vid varje minne stannar de kvar, dröjer sig där och låter minnet spelas upp, låter det vissa sig än en gång.


Det är en ljummen dag och vinden rycker i träden, tankarna går långsamt runt i minnesbanken. Ibland lyser en sol och ibland fäller jag en tår. Tyst sitter jag kvar på bänken och se gässen sköljas runt i sjön. Blicken är fäst långt, långt bort. Långt där i fjärran där, där borta. Som om det vore lättare att minnas, lättare att se det som en gång varit. Så blundar jag på nytt, pressar undan en droppe saltdränkt vatten.


Det rycker i träden men vinden är ljum, jag sitter stilla på en bänk, sitter stilla kvar.


Peter PC Carlsson

Pingat på Intressant.


080605 Enbart Utspring

Enbart utspring är så mycket mer än att bara sluta gymnasiet. Framtiden ligger redo och väntar och idag möter staden med sin bästa sida och badas i värme och ljus. Det är enbart en dag som idag när studenterna springer ut som man kan se alla vuxna stå och le åt sjungande, skrålande och skålandes ungdomar klockan 8 på morgonen.


Vi ser dem halsa bubbelvin tidigt en skoldag, känner solen värma och vi ler. Inom oss så rullar minnen från vår egen student, från vår ungdom då allt fortfarande var möjligt, de den gyllene framtiden var vår.


Vita mössor och tunna vita klänningar vajar senare i takt till högt spelande musik från lastbilsflak. I Stockholm har man nämligen den traditionen att hyra stora lastbilar, sätta upp en riktigt stor ljudanläggning på flaket och sedan fylla lastbilen med vitklädda studenter. Studenter som glada sjunger och ropar ut sin glädje åt att få springa ut. Varv efter varv dundrar lastbilarna genom staden och studenterna sköljer sina strupar.


Längs Kungsgatan står trafiken i princip stilla. Mellan husen dunkar musiken och marken är fuktig av utsprutad öl och cider. En stark doft av malt ångar upp i värmen. Leende vuxna ser på när de vita klänningarna nu är blöta av öl och inte längre svalt svajar i vinden utan sitter som klistrade på unga kropparna.


De på morgonen så vackra frisyrerna och noggrant sminkade ansiktena är uppblötta av kringsprutande öl. Hoppande och gungande i takt ropar de ut sin glädje. Förra året var det någon som skadades, som föll av. Men än rullar lastbilarna, än sköljs struparna och håren av öl.  


Vi vuxna ler, står och drömmer, minns och gläds med de sista 80-talister som nu springer ut. Några av oss har våra drömmar kvar, andra har förverkligat sina. Ytterligare några har skaffat nya och ve och fasa det finns också krossade och tappade drömmar.


Jag tillät mig att stå en stund, att se och höra deras glädje, känna dunket från musiken, känna lusten i luften. Jag stod en stund och tillät mig att drömma, att fundera på min tid kring studenten, på mina drömmar. Många har jag kvar, en del har jag förverkligat, nya och tillkommit och andra har jag tappat.


Nu är det helg och det är kanske åter dags att sätta sig ner för att drömma.


Enbart drömmar.


Peter PC Carlsson


(Intressant)

080526 Enbart Pippi

Enbart Pippi som rullar på Tv. En fantastisk liten unge som är så obstinat. Precis så som var och en av oss kan känna även i vuxen ålder. Skillnaden är att vi inte lever ut vår Pippi. Hon som tillåter sig att vara en hel människa, att göra det hon känner för, samtidigt som hon alltid tar hänsyn till andra och är snäll. Ibland undrar jag om det över huvudtaget kan finnas en bättre förebild än just Pippi.

Mina söner har matats med Pippi. De säger gång på gång "vad tokigt". Visst Pippi gör en mängd tokiga saker, men alltid med ett varmt hjärta. Och mycket av det hon gör ifråga sätter våra normer, det vi anser vara rätt. Men är allt så självklart, måste vi verkligen leva precis så som vi gör, så som vi lärt att vi skall? Pippi är öppen för det mesta som hon möter, hon bejakar det som livet ger, de möjligheter som finns runt om henne.

Mer och mer tänker jag att det är just så som vi skall leva. Bejaka, säga ja till nycker och infall. Ge oss tilåtelse att vara mer än den vi begränsat oss till att vara. Pippi lever, hon låter livet vara en lek. En lek där det går ut på att ha kul och att må bra. Precis det var och en av oss vill. Att må bra, att ha kul, att njuta av det som livet har att ge.

Det är så lätt att vi låter dagarna gå, att vi lever våra liv utan en daglig mening. Stiger upp, duscha, borsta tänderna, frukost, barn till skola och dagis, jobba, hem, laga mat, städar, se på tv och somnar. Sen börjar det om. Allt börjar om. Igen och igen. Allt vi ser fram emot är helg och ledighet. Allting är sen. Pippi hon lever nu. Det finns ingen annan tid än just nu. Det är nu vi ska leva. Det är nu jag lever!

Efter min resa i USA, framförallt i New York så vet jag åter hur jag kan leva. Hur jag kan leva i just denna stund. Att välja att bejaka, att vara i just denna stund, att leva ut, leva ut, att leva mina drömmar, mina önskningar.

Livet är nu, det är inget som kommer sedan. Bara nu kan vi leva, bara nu. Så vi lever nu. Enbart nu.

Men det är inte lätt att leva om var stund är viktig. Ändå är det just det den är, viktig. Varje stund, vart möte. Vi lever och antingen blir världen lite bättre eller lite sämre till följd av att just vi har levt. Hur vi lever och hur vi möter andra spelar roll.

Jag vill spela roll, jag vill göra en skillnad för dem jag möter. Just så vill jag leva. Jag vill bli ihågkommen för mina möten med andra, för att jag bejakade andra människor. För att jag lät livet leka. Så kom, kom kära liv. Kom och lek med mig. Lek, lek och lek!

Enbart ett liv i lek.

Peter PC Carlsson

080422 Enbart År

Enbart år som går. Ännu ett är lagt till de tidigare. Några siffror som blandas och släkt och vänner som sjunger. Ytterligare ett år. Ett år av vaddå? Kanske skulle jag sätta mig ner, fundera och tänka vad jag vill med den tid som är kvar! Vad vill jag med de stunder som kommer att kanta mitt liv? Vad vill jag med den tid jag ännu kan uppleva? Har jag drömmar kvar, har jag mål jag inte har nått? Har jag alls nått några mål, har jag levt några drömmar? Det är så lätt att fastna i vardagens rutnät, i dagarnas slentrian. Så lätt att slippa konfronteras med sina drömmar, sina mål.

Så går en dag och kommer aldrig åter. Så passerar en stund och finns inte mer. Vår tid är begränsad och ändå slår vi ihjäl den. Stund efter stund dövar vi oss med saker för att tiden skall gå. I väntan på vadå? Gordo? Han kommer inte, inte än, inte sen. Det är denna tid jag har, denna stund. Just nu är mitt liv inte sen, inte om, inte efter. Bara nu, bara nu kan jag leva, bara nu.

Ett år lägs till handlingarna och finns bara i de minnen som är kvar. Är detta vad jag blev, är detta den jag är ämnad att vara? Var stund kan jag välja att ge upp, att släppa taget, att finna nya vägar vandra i nya spår. Var dag jag vaknar kan jag välja att detta är första dagen på resten av mitt liv. Var dag kan jag ta kontroll. Ställa mig utanför det rutiga mönster som formar mitt liv, som fångar min tid, som håller mig innom rammarna. Var dag. Enbart så, enbart så enkelt. Jag kan skaffa nya rutor, göra linjer, rita cirklar, eller leva efter en maindmap. Livet måste inte vara linjärt, måste inte vara i rutor. Jag kan välja, men väljer att inte göra det.

Mitt val är att vara kvar, att låta mig vara fångad, låta mig sitta fast i rutor, i mönster som är lätta att se.

Ännu ett år, ännu en cirkel är sluten. Men livet är nu, enbart nu. Tänk att kunna leva det så, nu. Så som ett barn, ett litet barn där allting ännu är möjligt, där begränsningarna ännu inte har tryckts in. Pappa, pappa titta jag kan flyga, jag kan!

Och se vi kan flyga. Nu breder jag ut mina vingar sluter mina ögon och springer mot kanten. Springer fram mot det okända. Dags att kasta mig ut, att känna marken gunga, om så bara för en stund. Må vingarna bära, må de få mig att lyfta, att stiga högt, högt upp i skyn.

Enbart år som går och vingar som aldrig få prövas.

Peter PC Carlsson

080325 Enbart Stunder

Enbart stunder av stillhet, stunder av lycka. Små stunder då stillheten kan få råda. Stunder då lugnet ligger still. Små, små stunder av lättnad, av lek och lust. Stunder, ständigt dessa stunder. Korta, som ögonblick, som tillfälligheter i våra liv. Kort och förgängligt. Stunder av leende, av skratt, av grått. Stunder som läggs efter varandra, stunder som är just mitt liv. Som är just ditt liv.


Alla dessa stunder, det är just de som är våra liv. Just denna stund, just nu, är den enda vi har. Denna stund och mina drömmar, det är där och i minerna vi lever. Så mins denna stund i morgon då du drömde.


Peter PC Carlsson


080312 Enbart Ensam

Enbart ensam, enbart ensamhet, enslighet känner jag. Mitt i livet, bland släkt och vänner. Livet rusar, barn som busar och jag känner mig ensam. Ensam mitt i vimlet av allt folk, av alla människor. Älskad men ensam. Är det en lyxkänsla? Är det något jag inte borde få känna? Men ensam känner jag mig. Ensam bland mina vänner. Ser dem sällan och när vi ses, när vi hörs står jag bredvid när vi pratar.


Jag hör era ord, jag hör vad ni säger. Men jag drömmer mig bort, orkar inte lyssna. Så blir jag ensam kvar. Ni pratar er bort, jag blir kvar, står där i dimman av mina drömmar. Luften är het, natten är kall och vi vädrar nya dagar. Ensam kvar, ensam med en famn av udda blommor. En bukett, en samling, en gemenskap. Inte en solitär, inte en ensam ros. En samling, en gemenskap så udda och vacker.


Kvar står jag. Ensam. Jag har liftar i natten, liftat i regn, stigit av på en ödslig väg. Känslan sitter kvar, jag är ensam här. Jag har varit med i skolans idrottslag, ett litet och alltför runt barn. I val efter val, tas lagen ut, några blir kvar, tills någon ropar du får slabbet. Ensam kvar med slabbet, en del av slabbet. Att lämnas kvar att bli över. Den som ingen ville ha. Känslan är tung och vi kämpar, vi gör vad vi kan för att bli accepterade, för att få vara med, vara en del av, vara delaktiga.


Jag har alltid haft lätt att få kontakt, lätt att träffa nya och gamla vänner och bekanta. Men samtidigt har jag haft lätt att känna att jag inte hör till, att jag inte är en del av. Ensam, ensam med mina tankar och känslor. Ensam och trött.


Det är lätt att få känslan att jag blev ensam kvar, jag är inte en av er. Inte med, inte jag. Vill vara en del, en del av er gemenskap. Vill så gärna vara med, höra till, vara tillhörig, anhörig vad som helst, ett tillbehör, bara jag är med, bara jag känner mig delaktig.


Ensamma lever vi våra liv, ensamma tillsammans med andra, ensamma utan andra, ensamma.


Det är trotts allt ensamma vi vandrar, ibland går vi ensamma tillsammans med andra, men ensamma traskar vi fram. Ensamheten söker sin partner, ensligheten sin samvaro. Så vandrar vi, sökandes, efter gemenskap och samsyn. Efter värme och närhet. Sökandes efter en själ som vill dela sitt liv med just mig. En själv som är mer än en kropp.


Vi vandrar och söker en hand att hålla, en blick att fånga och en doft att hålla kvar. Så kom, och vandra med mig. Låt oss var och en ensamma vandra, ensamma söka och ensamma sträva. Kanske kan vi tillsammans finna våra svar, finna vår gemenskap, tillsammans eller var för sig. Men kom, kom och låt oss vandra, och söka.


Peter PC Carlsson


080302 Enbart Distans

Enbart distans kan jag lätt hålla. Distans till andra, till mig och till det jag känner. Distanserad är lättare att hantera att vara. Men det är inte så jag vill leva. Jag vill vara nära, vara just här och just nu. Fullt ut närvarande i nuet. Distanserad långt bort från min distans. Här och nu.

Att vika undan, att hålla ett avstånd aldrig riktigt släppa någon nära är tryggt. Men jag vill inte leva tryggt jag vill leva skönt, nära och varmt i din famn. Ändå har jag så lätt att skydda mig med min distans. Med att hålla avstånd. Hur skall du kunna komma in till mig om jag håller dig på avstånd. Hur skall du kunna nå mig om jag inte låter dig komma in, om jag håller dörrarna stängda?

Men distanserad är så tryggt, så lugnt och skönt. Jag kan leva utan att det gör ont, utan att ta in mer än just det jag vill. Ett sådant skydd, en fassad och ett liv som en fars. Långt från att leva sant, att vara sann mot mig själv, mot dig, mot er.

Det är dags att riva mina murar, att montera ner mina stängsel att sluta putsa på min fassad. Låt den sakta vittra, sakta falla ner gå sönder så att du kan komma in. Kanske följer även solen med, även ljuset och stunder av lycka. Ett skydd som inte kan vara något annat än ett falsarium, en skimär en kjesares värld utan kläder.

Så jag slår nu upp mina portar öppna mina fönster och låter vårens vindar vädra min boning. Nära vill jag leva och enbart närhet kan nära mig. Enbart i din famn vill jag kunna vila, vill jag finna ro, känna mig trygg. Just nu är jag öppen. Vinterns unkna mörker vädras ut, fläktas bort. I dag lyser åter solen och sakta skingras molnen. Klarare och klarare blir min dag, din dag, vår dag, underbar vårdag. Med närhet och värme kommer solen och här kommer nu jag.

Enbart jag.

Peter PC Carlsson

Tidigare inlägg
RSS 2.0