Enbart rörande och upprörande är det att läsa om den kamp Tim och andra barn för. En kamp i slutstadiet efter år av sjukdom. En kamp de inte längre kan vinna, en kamp som kommer att leda till att de för eller senare släpper taget och låter sig omfamnas av döden och av smärtfrihet.

Som förälder finns det inget som berör mig mer än barn som på olika sätt blir illa behandlade eller sjuka. Varje dag dör ca 30.000 barn i världen, de allra flesta till följd av brist på mat och rent vatten. Många dör i krig och i sjukdomar. I vår del av världen är det svårbehandlade sjukdomar som tvingar föräldrar att begrava sina små barn.

Det finns nog inget jag skulle låta bli att göra för att skydda mina barn. För dem är vi beredda att göra allt. Även att sälja vår själ om det skulle krävas. Ändå ställs dagligen föräldrar inför maktlösheten, det finns inget de kan göra. Deras barn är sedan länge bortom räddning och det enda de kan göra är att finnas till hands den tid som är kvar. Slutligen kan de som föräldrar enbart hoppas att döden kommer snart, att deras älskade barn tar sitt sista andetag och slipper den plåga, den smärta som inte längre går att medicinera bort.

Ändå lever vi med hoppet om en mirakulös vändning, om ett under. Kan vi någonsin som föräldrar förlika oss med tanken på att vårt barn inte längre finns, att hon/han är död? Enbart de som varit med om det kan svara på frågan. För egen del kan jag inte föreställa mig hur det skulle kännas och jag vill aldrig få veta svaret.

Jag kan inte greppa över alla tiotusentals barn som dör var dag men jag kan känna med Tim och hans familj. Hoppas så att du snart slipper ditt lidande, att din kamp går mot sitt slut och att du kan lämna smärta och sorg kvar bakom dig. Du kommer för alltid att finnas och din sång kommer att fortsätta att eka om hur du vill "känna livet inom dig".

Vi fick aldrig träffas, ändå har jag länge följt dig och din kamp. Du har på något vis blivit en del av min vardag. Jag är tacksam för att jag på detta vis fick lära känna dig. Länge trodde jag att du skulle klara din kamp, att du skulle bli bra. Det tror jag inte längre och vill tacka dig för det du givit mig, för det du kommer att fortsätta att ge långt efter att din smärta har upphört. Må din sista kamp bli kort och att det finns ett Nangijala runt hörnet som välkomnar dig med körsbärsträd i ständig blom. Någon gång är det där vi möts, till dess säger jag adjö!

Enbart SMS är en plåga likt mygg. Det surrar och det piper. Men det är klart SMS sticks inte, åtminstone inte än. För tio år sedan så var mobilen mer eller mindre inopererad i mig. Samtal efter samtal och tummarna löpte på de redan då löjligt små tangenterna på telefonen. Så gick jag in i väggen, blev sjuk och lade om mitt liv. Ja faktum är att jag fortfarande håller på att lägga om mitt liv.

Det är ingen tvekan om att vi människor har ett behov av kontakt med andra, sitter vi ensamma någonstans, så som mitt på bussen med 50 andra mobilpratande människor, så söker vi kontakt via vår mobil. Vi sänder korta och felstavade SMS och väntar på lika korta och svårbegripliga svar. SMS efter SMS motionerar vi våra tummar med. Till slut har vi fått fram ett litet meddelande som kunde sagts i telefon på tre sekunder. "Hej älskling jag är hemma om tre minuter".

Jag ställer mig ständigt frågan om meningen med dessa små meddelanden. Det är knappast för att tala om att vi kommer hem om ett par minuter. Kanske för att vi inte har något annat att göra så vi knappar med tummarna istället för att rulla med dem. Eller så vill vi ger vår älskling en chans att gömma undan sin älskare/älskarinna i garderoben innan vi kommer hem.

Kanske är det så att vi har några ören för mycket i plånboken och vill mer än gärna sända några ören till mobiltelefonbolaget. SMS är ett behov vi har skapat oss som sällan fyller en funktion. Själv är det längesedan jag tröttnade, ibland svarar jag ibland inte. Det kan gå många dagar utan att jag ens läser ett SMS jag fått. Är det ett SMS kan det ju i vilket fall inte vara viktigt. Jag menar antingen har jag redan för ett par dagar sedan köpt mjölken eller så är det för sent nu.

Vi måste inte svara, måste inte ringa upp någon som ringt. Tja om det inte ingår i jobbet förståss. Det är länge sedan jag skrotade min telefonsvarare hemma, på jobbet har jag spelat in ett meddelande som ber den som ringer att återkomma. Ändå är jag väldigt tillgänglig, men bara när jag själv vill och jag känner mig inte som en slav under tekniken. Såvida inte datorn slutar fungera förståss, då stiger nog allt i kroppen utom det goda humöret.

Men att bli stressad av att behöva svara på en massa SMS det blir jag inte. Det fina med att inte svara själv utan att ringa tillbaks istället är att jag dels slipper en massa SMS och dels kan föra ett vettigt samtal istället. Tiden som blir över kan jag sätta mig ner och rulla tummarna så att de trotts allt får lite motion.

Peter PC Carlsson

Läs gärna om Tim Ahlgren.
Rösta på månadens blogg i rutan till vänster på första sidan!
För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?

Enbart sömn fyller oss med styrka. En natt utan sömn klarar vi utan större problem, kanske även två och med yttersta ansträngning tre nätter. Därefter klarar vi inte mer, vi somnar oavsett om vi vill eller ej. Utan sömn klappar vi ihop och dör. Ja, det är faktiskt dödligt att inte sova.

Det är i sömnen som kroppen både vilar men också som reparationssystemen jobbar som mest. Att tvinga någon att vara vaken är en form av tortyr som används, det är en form som kan vara dödlig. Som småbarnsförälder får vi ibland en liten försmak av vad det innebär att aldrig få sova ut en hel natt. Men vi får ändå sova även om det inte känns tillräckligt.

En person som under lång tid levt under stress kan få kraftiga sömnrubbningar och trotts att man är trött så går det inte att sova. Hjärnan jobbar febrilt med att försöka förstå och sortera upp saker som är inproppat i skallen. Problem pockar på sin lösning och hjärnan är konstruerad just för att lösa problem. Sömnen blir lidande när hjärnan ständigt söker lösa problem.

Vi lägger oss i sängen och försöker att koppla av, det är då de olika problemen gör sig påminda och pockar på uppmärksamhet. Ofta hör vi att vi skall ha ett anteckningsblock bredvid sängen så att vi kan skriva upp de frågor och problem som håller oss vakna. Detta för att vi skall kunna släppa dem och somna om. Men jag menar att vi skall göra precis tvärt om, vi skall aldrig skriva upp det som sysselsätter vår hjärna och håller oss vakna på natten. Genom att skriva upp saker vi kommer på belönar vi hjärnan som genast börjar leta efter fler saker för oss att komma ihåg till dagen efter. Så här kan vi bli sittande på natten och konstruera "Att göra listor".

Snarare skall vi förvägra och nonchalera de tankar som försöker tvinga oss till problemlösning när vi skall sova. Sängen är till för avkoppling eller för att ha underbar sex. Problemen får vänta på sin lösning till dagen efter. När jag inte kan sova för att hjärnan fortfarande går på högvarv så försöker jag istället att fantisera ihop någon underbar erotisk historia. Kanske är det någon särskild kärleksakt som jag vill sysselsätta mina tankar med eller någon akt som jag gärna skulle vilja vara med i. Märkligt nog fungerar det nästan alltid. Hjärnan byter efter en stund fokus och släpper allt vad problemlösning heter för att ägna sig åt erotiska fantasier.

Att sedan vakna till mitt i natten av att vara kåt är en biverkning som jag lärt mig leva med och njuta av. Det vi fokuserar på får vi mer av så det gäller att fokusera på rätt saker när stressen pressar på.

Peter PC Carlsson

Läs gärna om Tim Ahlgren.
Rösta på månadens blogg i rutan till vänster på första sidan!
För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?

Enbart Tim Ahlgren är en liten kille som ägnat stora delar av sitt unga liv att bekämpa sin cancer. Lite då och då lyssnar jag på Tim. Jag hör hans sång, hopp och bön om att känna "Livet inom sig". Var gång börjar jag gråta. Var gång känner jag en sådan sorg, ett sådant vemod. Ändå har jag aldrig mött Tim, Önskar att jag hade gjort det! Under lång tid har vi kunnat följa honom och hans kamp via bloggen, Aftonbladet och genom hans fantastiska text han själv sjunger i "Livet inom mig"! Hans kamp lider mot sitt slut, eller har nu tagit slut.

"Livet inom mig!
Det var en kväll i november,
jag fick ett besked som ingen vill ha
Känslan inom mig kändes inte bra

Många dagar i korridoren känns som det enda jag fick

Och ljudet av en fågel där jag gick.

Jag skall klara mig här jag är en vinnare det vet ni

Måste kämpa mig fri, jag måste kämpa mig fri till slut.

Jag är stark och jag kan känna livet inom mig

Jag kan allt och allting kommer ordna sig

Känna livet inom mig, hänga fast vid varje grej

Och ta allt, fånga allt för livet vi ger

De fyra åren har gått förbi nu, och allt är inte så bra

Leva växa starkare för var dag

Jag skall klara det här även om det kan se tufft ut

Jag har gjort det förut kommer göra det igen.

Jag är stark och jag kan känna livet inom mig

Jag kan allt och allting kommer ordna sig

Känna livet inom mig, hänga fast vid varje grej

Och ta allt, fånga allt för livet vi ger

Jag är stark och jag kan känna livet inom mig

Jag kan allt och allting kommer ordna sig

Känna livet inom mig, hänga fast vid varje grej

Och ta allt, fånga allt för livet vi ger

Älskade Tim. Jag har aldrig träffat dig, bara lyssnat på dig, läst av och framförallt om dig. Jag hoppas så att din smärta snart är över. Helst att du skulle bli bra, att det plötsligt skulle ske ett under och du kan resa dig upp och vara frisk.

Jag vet att det inte är någon tröst Tim, men ändå hoppas jag så att du vet och på något sätt kan känna att det är få människor som är så omtyckta och som så många tänker på som just dig. Ditt liv har varit kort, ändå vet fler vem du är och bryr sig om dig än de flesta människor får vara med om.

När du går kommer du ändå att finnas kvar.
Önskar att jag fått träffa dig.

Tidigare inlägg idag, Nr 1, Nr 2, Nr 3
Ge ett bidrag till Barncancerfonden!

Peter PC Carlsson

Rösta på månadens blogg i rutan till vänster på första sidan!
För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?

Enbart undrande känner jag mig just nu. Vad är det som gör att våra liv ser ut just så som de gör? Vad är det som gör att just jag lever kvar, att du finns och att andra är döda? "Den saken är ej värd att grubbla på, ty andra komma efter dig och gå (Ruben Nilsson)."

Livet får ett allt starkare värde och en större betydelse ju skörare jag inser det är. Att få leva är ingen självklarhet, inte ens en rättighet i bästa fall är det en möjlighet. En del tar till vara sina möjligheter att leva, andra får inte ens möjlighet att göra det hur mycket de än kämpar och vill.

Just nu sitter jag och undrar om du ännu finns hos oss, om du ännu kämpar för ditt liv eller om du lämnat smärtan här och givit dig iväg. Kanske drar du ännu ett andetag, kanske tänker du ännu en tanke, kanske vill du inte släppa den tråd som håller dig kvar. Men bakom hörnet väntar döden, bak nästa knut finns det okända och för eller senare går vi alla oändligheten till mötes. Några gör det med skräck, med fasa, andra med tillförsikt och kanske rent av längtan och glädje. De flesta av oss gör det med oro och kanske också med ett visst mått av nyfikenhet. Finns det en himmel runt hörnet, finns det ett Nangijala eller vad väntar oss när vi går?

"Säj är du rädd för vägen du ska vandra
Du dör, än sen - det gör ju alla andra
Och allt du grubblar och är ängslig för
Betyder ingenting - du bara dör (Ruben Nilsson)."

Genom mitt fönster ser jag naturen vakna till liv. Slickande varma strålar söker sig ner i tjälen. När våren väl fått grepp lockas löv och småkryp fram. Fåglar kvittrar att nu är det vår. Överallt runt om oss vaknar allt som varit dött. Innanför ett fönster ligger du och kämpar dig dödligt trött. Jag undrar om du får känna känslan igen. Känslan av sand mellan dina tår, doften av nyklippt gräs, känslan av att livet kan vara underbart? Får man det när man släppt taget kring det sista lilla stråt, får man det när man går in och möter evigheten?

Jag hoppas det, att du får känna det, att du får möta en morgondag som inte längre är fylld av smärta. En dag som du äntligen kan känna dig hel, känna dig fri.

Tidigare inlägg idag, Nr 1, Nr 2, Nr 3
Peter PC Carlsson

Rösta på månadens blogg i rutan till vänster på första sidan!
För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?

Enbart vår kan locka fram dessa frihetskänslor. En befrielse sprider sig i såväl kroppen som i samhället i stort. Det är nya tider nu och då tänker jag inte på en ökande arbetslöshet en djupare lågkonjunktur utan på våren. Det är inte de stigande arbetslöshetssiffrorna eller de sjunkande räntorna, inte ens den svängiga börsen som sysselsätter min hjärna så här års. Efterlängtad är den här, saknad kommer den åter och förgyller min tid.

Vart år frågar jag mig hur jag kunnat överleva det mörker och den kyla som har fått råda? Vad är det som gör att jag trotts allt år från år väljer att bo kvar i slask, pinande vind och kyla under var vinter? Svaret är antagligen vana, vanans makt är stor, lika väl som traditionens, lättjans och bekvämlighetens makt. Givetvis är behovet av en försörjning och närheten till släkt och vänner avgörande. Men jag undrar hur många av oss som egentligen skulle flytta även om vi kunde. Även om vi hade försörjningen klar, om vi fick möjlighet att leva tillsammans med släkt och vänner men i ett annat land.

Att bryta upp och likt flyttfåglarna söker sig till bättre klimat är inget vi är vana att göra och något som få av oss omsätter och gör även om vi kan. Synd, jag tror att vi skulle må bättre av att röra på oss lite mer. Det är de mest drivna, de mest entusiastiska som vågar sig på att söka sig ut för ett bättre liv. På samma sätt är det för de som söker sig hit. Det krävs driv, det krävs engagemang och faktiskt också många gånger uppfinningsrikedom för att kunna ta sig till vårt köldslagna land.

Den sociala turismen lyser med sin frånvaro och inte ens Göran Persson lär ha haft en enda social turist på besök i sitt lilla torp. Istället ser vi sjukvårdsturism, men inte till utan från vårt långa land. Det är inte den dåliga sjukvården som driver oss bort utan snarast bristen på tillgång till vård. Istället för år av köande köper vi en flygbiljett och hoppas att försäkringskassan skall betala det den svenska vården inte hinner med. EU är en öppen marknad och vi lär oss att nyttja den. Undra om det var detta som Göran Persson menade med social turism? Knappast va.

Så här års känner vi oss alla mera välvilliga, det är kanske nu man skall fly till Sverige, det kanske är nu som vi svenskar skall se till att laga våra tänder, kanske i annat land så att vi har råd att le. Idag är det varmt, idag är det skönt, kosta på dig ett leende även med olagade tänder. Så sent som för 100 år sedan flydde Fattigsverige för att finna en bättre tillvaro i Amerika. Idag när vi har svårt att ha råd att laga våra tänder reser vi till Baltikum och när vi inte vill stå i långa vårdköer så öppnar vi våra plånböcker och nyttjar den tyska sjukvården. Svenska läkare flyr landet för att tjäna mer i Norge medan Sverigedemokraterna bekymrar sig om människor som lyckas ta sig hit.

Omvänt sa Bull! Har vi vänt om sa Bill?

Tidigare inlägg idag, Nr 1, Nr 2, Nr 3
Peter PC Carlsson

Rösta på månadens blogg i rutan till vänster på första sidan!
För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?

Enbart webben är mer än en spegling av vårt samhälle. Här växer även det vi inte känner till, likt små frö som ligger dolda i vintermörkret och väntar på solens strålar och vårens varma vindar frodas och växer det på webben. Det kan vara både plantor som kommer att bära framtida frukter och ogräs som blir svåra att bekämpa.

Webben, nätet är inte en annan verklighet utan en del av verkligheten, en del av den värld som vi bara delvis känner. En samlingsplats och en informationsbärare, men också en syndabock. Något som få klä skott för det vi inte vill ha och det vi fruktar. Men det är inte broschyren från Sverigedemokraterna jag blir upprörd på, lika lite som jag blir det på webben. Det som skall bekämpas är lika lite pappersblad som webbsidor utan åsikter och handlingar.

I spegeln ser vi inte bara oss själva, vi ser det vi vill se men också de delar vi inte vill se. Webben är mer än en spegel av vår värld. Här ser vi både det vi vill och det vi inte vill se. Att undvika spegeln för att man blivit tjock kan möjligen hjälpa för att undvika den egna bilden och besvikelsen av verkligheten. Men det löser knappast problemet.

Fortfarande hör jag ofta diskussioner om Internets förfärlighet och faran med den nya tekniken. Det kommer alltid att finns de som vill gömma spegeln, de som vill bränna böcker på bål, de som varken vill höra, se eller höja sin röst. Det finns alltid de som vill skylla det onda på annat. Det är då vi skall vara vaksamma.


Peter PC Carlsson

Rösta på månadens blogg i rutan till vänster på första sidan!
För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?

Enbart Xanta är en fiktiv historia. Tidigare inlägg, Xanta Nr 1.

Jag kom hem igen, varför vet jag inte, vet inte vad mamma och pappa gav för förklaring men jag fick åter komma hem. Moster skrev i sin dagbok att hon var orolig men att jag verkade så glad av att få komma hem. Hur kan ett litet barn på ett år vara annat än glad att få komma hem till det enda den känner till?

Det kanske är viktigt att jag direkt berättar att det är inte mina föräldrar som sett till att jag ligger där jag nu ligger. Det är många år sedan jag lämnade dem bakom mig. Men jag vill berätta detta för att ni skall förstå vem jag, Xanta är. Vad som har format mig och fört mig dit jag nu är. Kanske har det ingen relevans, jag vet inte. Men jag vet att det finns en massa i mig som vill komma ut, tankar, funderingar och saker som kunde varit så annorlunda.

I fem år levde jag med mina föräldrar. Fem år då socialen gång på gång fick komma och ta hand om mig, föra mig till sjukhus och ge mig nya kläder. Men mest av allt var min moster där. Hon besökte mig flera gånger i veckan. Ibland bodde jag hos henne. Framförallt när mamma var inlagd. Ja hon var inlagd på psyket ganska mycket under mina första år. Pappa var ute och reste. På jobb brukade han säga, men jag vet nu att han aldrig jobbade. Mest tror jag att han pratade för partiet. Han pratade för de etniskt svenska, de som vårdade och brydde sig om sina barn. Men jag vill inte skriva om honom just nu, kanske senare.

Så ofta bodde jag med min moster. Jag mins än hur jag älskade hennes lilla hus på landet. Hur jag kände mig fri att leka och bara vara, utan att ständigt se mig över axeln i rädsla för vad pappa skulle säga och göra. Moster bara fanns där, med ett varmt leende. Hon behövde inte ens säga något för att jag skulle känna en värme inombords. De gånger mamma hämtade mig kände jag mig oftast trygg, jag brukade bara gråta en liten stund. Men när pappa hämtade mig brukade jag springa och gömma mig och skrek som en stucken gris när han bar mig till bilen.

Jag kan ännu minnas min mosters ögon hur de glänser och hur hennes tårar rinner var gång pappa hämtade mig. Mot slutet av min tid med mina föräldrar så kommer jag mest ihåg hur mycket stryk jag fick för att jag lekt med fel kompisar på dagis. Abdul och Jasmin var två av mina bästa vänner. Ingen av dem fick jag leka med för mina föräldrar. Jag förstod aldrig varför, jag gillade ju bägge. Båda var roliga, glada och tyckte om mig. De brukade säga att jag var söt. Mamma och pappa sa aldrig att jag var söt.

En dag när pappa hämtade mig lekte vi blindbock på dagis. Jose var blindbock och hade fått tag i mig. Jag försökte hålla mig så tyst som möjligt men kunde inte låta bli att fnissa när hans händer försökte känna på mitt ansikte och i mitt hår för att ta reda på vem jag var. Det killades när han följde huvudet ner mot min hals och jag fnittrade just som ett litet barn kan göra. Det var just då pappa kom in. Jag såg genast hur röd han blev i ansiktet och mins än hur ont det gjorde i min arm när han släpade ut mig från dagis. Han sa inte ett ord, han bara drog mig och tryckte på mig mina kläder. Jag grät hela vägen hem, inte så mycket för örfilarna jag fick när han spänt fast mig i bilen, som för att jag inte förstod vad jag gjort för fel. På vägen hem sa han inte ett ord, jag vet bara att jag var rädd för att han körde så fort.

När vi väl kom hem var pappa helt kall. Vi gick in och han pekade bara på min plats vid bordet. Jag satte mig, mamma serverade mat och vi åt utan att någon av dem sa ett ord till mig. Mina tårar rann. Pappa stirrade hela tiden på mamma men jag mins inte vad de sa. Efter maten satte de sig både nära mig och lutade sig framåt. Jag kände mig rädd, ville kräkas och visste inte vad jag skulle göra. Både pappas och mammas ögon var frånvarande, jag mins än hur kallt blå deras ögon såg ut.

Just när jag trodde att pappa skulle explodera började mamma förklara för mig att jag inte skulle leka med "svartingar", de var inte som vi. De var inte rena och de tänkte inte som vi. Så fortsatte mamma en stund och pappa reste sig och gick. Efter en stund vågade jag fråga mamma vad hon menade med "svartingar" och att de inte var som vi. Vilka vi? ville jag veta. Mamma blev röd i ansiktet och såg sig oroligt omkring. De är inte som vi svarade hon bara med en kyla och ilska i rösten.

Den kvällen somnade jag med värk i min arm, sveda på mina kinder och med en stor undran om vilka vi var, varför inte vi fick ha kul, varför inte jag fick leka. Var det fel på mig? Varför hatade pappa mig och vad hade jag gjort för fel som fått mamma så arg?

Xanta
---

Fortsättning i flera delar följer på denna fiktiva historia!

Peter PC Carlsson

Rösta på månadens blogg i rutan till vänster på första sidan!
För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?

Enbart ylle stickat i en tröja kan värma som inget annat. En fuktig dag i april när jag är ute och går kan jag verkligen känna längtan efter en ylletröja. Den pinande kalla vinden som håller minnet av vintern vid liv kan stoppas med en vindjacka men inunder fryser min solfattiga kropp och längtar efter ett stickat lamm. Hur många gånger har jag som barn stått på Valborgsmässoafton och längtat efter värmen från den för tidigt undanstoppade ylletröjan.

April är en månad som verkligen luras. Vissa stunder badar alla som är ute i ljus och en vårvarm sol. Vi sätter oss på bänkar, stubbar och fortfarande vinterkalla stenar, riktar in vårt ansikte mot solen och sluter ögonen. Med njutningsfulla andetag drar vi alla solstrålar till oss som vi kan. Minuterna senare sveper kung Bores minne förbi och den isande vinden tränger in på våra allt för bara kroppar. Huttrande önskar jag mig in i yllets varma ludd.

Det är april och inga kläder är de rätta. Skuggan är kall medan solen förnimmer den tid vi så innerligt längtar efter. Än är det inte dax att packa in våra tröjor, än är det inte daxdax att Enbart vandra i sandaler. Snart, snart. Vi behöver bara bida vår tid och njuta solen när vinden ligger still. Snart har var sten värmts upp, snart har knopparna brustit. Nu är caféernas, grussopningens och parkbänkarnas tid. Vart strå som blir grönt, vart löv som vecklas ut fyller min frusna själv med glädje. Enbart tanken lockar mig att le.

Vad kan jag annat än välkomna det liv som åter väcks?

Peter PC Carlsson

Rösta på månadens blogg i rutan till vänster på första sidan!
För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?

Enbart Zenta hette min farmor född lite innan förra sekelskiftet. 25 år efter att hennes runda mage slutade att hoppa, var gång hon skrattade, saknar jag henne fortfarande starkt. Minnet av de som en gång levt är ändå bara en del av hur de döda lever vidare i och genom oss. Ovetandes har vi plockat upp gester, mimik och visa ord som vi i vår tur för vidare in i framtiden.

Inom oss lever släkt och vänner. Vi plockar fram ett minne då och då, vänder och vrider på det minns och ler. I drömmen kan vi mötas och små episoder spelas åter upp. Det är som att döden inte finns, som att den tid som har gått Enbart är ett ögonblick bort. För alltid minns vi och för alltid finns de kvar så som de var innan livet lämnade deras kroppar. Det liv som lämnade bär vi vidare. Vi alla som träffade, möte och fick lära känna min farmor, din vän, din mor eller vem det nu var.

Så länge det bandet finns kvar, så länge en levande själ, med band till den döde, lever. Så långt är deras liv. Just så långt. Den du inte mött kan du inte minnas. Du kan minnas det som berättats men det är just berättade minnen, något du lånat av någon annan. Men än lever min farmor, än lever min mormor, min morfar hos mina föräldrar och hos mig. Ja min mormor och morfar lever också genom några av mina barn. Lever i oss alla som fått möta, som kan minnas.

Vår tid kan vara lång eller kort, men vi lever alla vidare mer eller mindre länge, mer eller mindre starkt genom alla vi satt ett avtryck i. Lev som varje dag vore den sista eller lev som om varje dag vore den första. Hellre lever jag i nyfikenhet på allt och alla, i nyfikenhet som om det vore min första dag än förnöjt som jag är redo att ta adjö.

När min farmor tog sitt sista andetag hade vi hunnit ta adjö, jag visste att hon var klar, hon var nöjd med sin tid på jorden, hon var klar att lämna. Ändå höll hon nyfikenheten vid liv så länge hon orkade. Det var inte bara gamla minnen hon ältade utan i minst lika stor grad frågor om vad jag ville, vad jag skulle göra.

Med bibehållen nyfikenhet kan vi leva länge och förbli unga. Med bibehållen nyfikenhet tar livet inte slut. Åter växer min lust att veta, min lust att lära att förstå. Ju mer jag vet, ju mer jag lär ju mer förstår jag att mitt liv aldrig kommer att räcka för att släcka min nyfikna törst, min lust och min längtan att förstå.

Eller som en vän svarade mig en gång när jag i positiva ordalag försökte avsluta en lång diskussion: "Men Lars, livet är ju fullt av möjligheter!" Han svarade då med största allvar: "Ja Peter, det är just det som är problemet!".

Närmare kärnan än så går ej att komma.

Peter PC Carlsson

Rösta på månadens blogg i rutan till vänster på första sidan!
För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?

Enbart åska kunde göra mig riktigt rädd när jag var liten. Ett av de första minnen jag har av åska och en blixt som slagit ner var hos en granne som fått elledningarna att smälta och gjort långa svarta sträck längst väggarna. Huset behövde reppareras men ingen blev skadad. Det var på den tiden då man gick ut och satte sig i bilen hela familjen när det åskade. Åtminstone fick man då en känsla av trygghet.

Märkligt nog kunde tydligen åskan på något vis höra om man stimmade och stojade för vi blev påminda om att vara tysta. Så vi var tysta såg blixten och började räkna därefter delade vi med tre och visste hur många kilometer bort åskan var. Jag mins hur jag då brukade tänka var åskan var hos vem den var och blixtrade. Tryggheten växte med vart tal jag räknade fram och snart kunde vi lämna bilen och söka oss in till huset på nytt.

Som 19-åring gjorde jag en resa, det var tågluff som gällde på den tiden och jag kombinerade det med båt till Irland. Där liftade jag mig från söder till norr. Genom Belfast och så ut till kusten till Giant´s Causeway. Här slog jag upp mitt lilla tält på en 100 meter hög klippa 3 meter från stupet ner i havet. Höjdrädd som jag var redan då kunde jag inte förmå mig att tälta närmare. Det var en vacker eftermiddag och jag sökte mig via små stigar ner till havet för att samla vrakved. Några timmar senare var jag tillbaks vid mitt tält och den vackra solen hade förbytts mot de mörkaste moln jag sett.

Efter en liten stunds trixande var elden tänd och jag matade ved in i brasan. Runt om mig omslöts jag av mörker som allt tätare bröts av ljudlösa blixtar långt borta. Men efter en stund vek tystnaden och ett konstant muller av en ständig kanonbeskjutning från molnen låg i bakgrunden. Som en matta till det allt starkare ljusspel blixtarna bildade över himlavalvet. Vinden tilltog och jag stampade ut min lilla eld, kröp in i tältet och tittade ut genom öppningen. Snart piskade regnet ner och det var ett öronbedövande dån av ständiga åskknallar. Trotts de tunga molnen stod mitt lilla tält i ständig belysning av de blixtar som sköljde ner över havet på sin väg in mot mitt berg.

Vinden rev och slet i tältet och jag kröp ut för att verkligen trycka ner tältpinnarna så långt det gick, genomblött och säker på att jag snart skulle dö la jag mig i tältet och skådade de enorma krafter som naturen besitter. Av vind och skyfall pressades tälttaket ner över mig där jag låg på mage och med skräck och fascination tittade ut. Med förvissningen om att vinden skulle blåsa mig över kanten, eller blixten söka traktens högsta topp, mitt lilla tält, så somnade jag slutligen utmattad efter att tagit adjö till mitt liv.

Kanske var det glädje, förvåning eller Enbart förvirring som fanns i mitt huvud då jag nästa morgon slog upp ögonen. Solen strålade åter och jag kunde ägna dagen åt att torka hela min genomblöta packning.

Efter den natten är det inte längre mycket som skrämmer mig, allra minst åska. Jag vet att min tid är utmätt, så som allas vår tid är. Det är länge sedan nu, sommaren 1983, som jag dagen efter ställde mig där vid randen av det som kunde blivit min död. Tittade ut från Giant´s Causeway och såg hur vackert och värdefullt livet är. Trött, blött, hungrig men full av liv sökte jag mig mot kvällen till nya upplevelser.

Det finns stunder vi aldrig glömmer, ibland plockar jag fram dem, tänker på dem och känner. Så när det mullrar i din närhet, när det blixtrar och du är säker på att allt är slut, kanske är det då allt börjar även om du har svårt att tro det just då.

Peter PC Carlsson

Rösta på månadens blogg i rutan till vänster på första sidan!
För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?

Se till att rösta på Enbart månadens blogg. Jag kommer oavsett vem som vinner att själv ge en motivering till den blogg jag funnit mest intressant och tänkvärd under månaden. Är du nominerad så länka hit och uppmana dina vänner att rösta på dig. Livet går inte bara ut på att kämpa väl, ibland också på att vinna. Frågan är dock vad vi vill vinna.

Det är enbart bloggar med ett innehåll som på ett ellar annat sätt manar oss till eftertanke som kan vara med i tävlingen.

De nominerade är:
Daniels värld, Jonvision, Ludmillas Blogg, MirAnna, Skoghuldran, Trollhare, Ulricas box of chocolate, Underbara barn, Vimmelmamman. 

Rösta på månadens blogg i rutan till vänster på första sidan!


Tidigare nominerade, (Vinnare i fetstil).
Mars:
CPmamman, En mammas tankar och funderingar, Gussilago, Jayne, När livglädjen tystnar, Shoegirl, Tindra, ThinLine, Vimmelmamman,

Februari: Ann, Daniels värld, Häxmamman, Ludmillas Blogg, Mamma Melissa, När livsglädjen tystnar, Trollhare, Ulricas box of chocolate.

Januari: Ann, Annarkia, Anne, Cecillia, Fru Sörmlind, GladaKatarina, Gussilago, Hontass, Häxmamman, Josefin, När livsglädjen tystnar, Ludvig Sörmlind, Sabina, Underbara barn,


Peter PC Carlsson

För övrigt anser jag att Sverigedemokraternas åsikter och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?

Enbart ärlig, var alltid ärlig, tala alltid sanning! Det är ord som jag och många i min generation är uppväxta med. Så har vi också försökt att leva, ärligt. Men är ärlighet alltid eftersträvansvärt? Skall vi verkligen alltid tala sanning? Är det inte så att ibland är ärlighet något som skall undvikas?

Ibland tror jag att vi gör mer ont genom att vara allt för ärliga. När jag ser en människa som jag tycker är ful så springer jag knappast genast fram och säger det. Inte heller svarar jag tvunget ja på att jag tycker det om jag skulle få frågan. När någon klippt sig och känner sig nöjd så påpekar jag ju inte att jag tycker att det var mycket bättre tidigare. Åtminstone gör jag inte alltid det.

Smakade det bra frågar värden när jag precis satt i mig en maträtt som jag inte tycker om. Ibland svarar jag ärligt nej, det smakade för jävligt men oftast ljuger jag och nickar låtsat belåtet. Tycker du att jag är tjock? Frågar din partner och svaret beror ju på. Sanning är allt för stark för att kunna hanteras så ovarsamt att man alltid skall vara ärlig.

Det är skillnad på att ljuga och att inte alltid vara ärlig. Vissa delar av en sanning är kanske något som skulle skada mycket mer än de gör nytta och då bör man verkligen ställa sig frågan vad syftet är, vad man vill uppnå med denna sanning och ärlighet. För vems skull säger man denna sanning?

Själv undviker jag alltid att ljuga, men det betyder inte att jag aldrig ljuger. Men långt innan lögnen finns en glidande skala av halvsanningar och delsanningar. Det jag säger, det jag gör, den jag är vill jag kunna leva med, vill jag kunna se i spegeln nästa morgon. Då är det svårt att ljuga. Men jag skulle inte kunna leva med mig själv om jag alltid vore ärlig.

Peter PC Carlsson

Glöm inte att nominera till Månadens blogg April. Sista dag i morgon!

Peter PC Carlsson
För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?

Enbart öl, massor av öl finns. Det är dessa dagar det smakar som bäst. Värme och sol lockar fram alt fler som sitter på uteserveringarna. Sopmaskinerna åker varv efter varv i staden och sten efter sten förpassas till högar utanför staden. Gatorna blir fria från grus och var trottoar i solläge som kan bekläs med några möbler är befolkade av sol- och öltörstande Stockholmare.

Våren har kommit med besked denna helg och ut ur vinterkläderna kläcks puppor som blir till de vackraste fjärilar. Dofter av parfym blandas med grilldofter från uteserveringarna och lätt solbadad hud. Ögonen vänjer sig som bäst vid att det härligt starka ljuset och de allt mer avklädda kropparna. Vad kan vara härligare än våren efter en evighetslång vinter?

Den beska smaken av vinter byts ut mot beska från en pilsner. Bitter smak mot en läskande känsla. Livet är föränderligt. Det gäller att ta tillvara de tillfällen som bjuds, de möjligheter som ges. Att njuta av den sol som strålar, som lyser och värmer Din hud, som värmer din skäl. Det finns anledning att le, att finna glädje och vara nöjd med det som bjuds, som är.

Peter PC Carlsson

Glöm inte att nominera till Månadens blogg April.

Peter PC Carlsson
För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?

Enbart Östberg tycks engagera som få andra dömda brottslingar. Jo, jag skriver brottsling. Annika är inget oskyldigt offer. Redan innan hon dömdes för dubbelmord hade hon varit dömd för diverse andra brott. Att inte hon höll i vapnet under morden spelar naturligtvis roll men det gör henne knappast oskyldig utan medskyldig. Däremot kan man fråga sig hur långt är ett livstidsstraff? Är det livstid utan chans till benådning eller går det att omvandla till ett tidsbestämt straff?

För egen del anser jag att det beror på. I vissa fall så måste vi se att samhällsskyddet väger tyngre än den enskilde individens rätt till rehabilitering. En del personer gör ständiga och upprepade brott. Hur återfall i form av våldtäkter skall behövas för ett permanent frihetsberövande? Hur många bankrån och misshandel skall behövas innan någon permanent frihetsberövas? Hur många gånger skall en person få köra rattfull innan den permanent frihetsberövas?

Det är inte bara mord som är ett hot för samhällets invånare. Jag tror att straff är ett trubbigt medel för att få grova brottslingar att avstå från att begå brott. Men däremot anser jag att vi alla har rätt till att skyddas från dessa återfallsförbrytare genom att visa faktiskt frihetsberövas permanent.

Gäller då det även Annika Östberg? Inte vet jag. Jag vet Enbart att hon de senaste 28 åren varit inlåst för dubbelmord och att hon tidigare dömts för bl.a. dråp, langning, narkotikabrott och jobbat som hallick. Oskyldig, knappast. Frågan är snarast om hon fortfarande är en samhällsfara. Uppenbarligen inte längre för amerikanska medborgare varifrån hon nu är förflyttad till Sverige. Jag utgår också från att hon är utvisad på livstid.

Numera är hon en fråga för den svenska kriminalvården, frågan är bara hur länge.

Peter PC Carlsson

Glöm inte att nominera till Månadens blogg April.

Peter PC Carlsson
För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas!

Sänd ett SMS med texten Besegra 9 till nummer 72900, då skänker du 50 kr till Cancerfonden. Läs mer om insamlingen!

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?

Enbart äntligen är en lång tids jakt till ända. Efter strävan, kamp och kämpande är det äntligen dags att ge upp. Äntligen är stunden här, stunden då jag vet att det inte längre är möjligt, då det inte längre går och jag inser det. Äntligen är det dags. "Det är aldrig för sent att ge upp!" Äntligen gör jag det. Borde gjort det för länge sedan, borde kastat in handuken och erkänt att jag inte längre klarar det själv. Borde gjort det för länge sedan. Äntligen gör jag det.

Efter år av kamp, efter år av envist kämpande så ger jag äntligen upp och erkänner min otillräcklighet, erkänner mitt behov av hjälp, behov av stöd. Så äntligen tar jag emot den hjälp och det stöd som finns att få. Äntligen erkänner jag mitt tillkortakommande och börjar acceptera mitt behov av hjälp. Ibland räcker inte den egna kraften, den egna viljan. Ibland behöver vi hjälp för att läka. Stolthet går före fall och nu har äntligen stoltheten fallit.

Var och en av oss lever så gott vi kan, vi gör det bästa av våra liv, eller försöker att göra det. Allt utifrån vår förmåga. När vi släpper stoltheten kan förmågan växa med stöd av andra. Att ta hjälp, att ta emot stöd är så mycket svårare än vi kan tro, än vi kan tänka oss. En del hjälp är lätt att ta emot, annan sitter långt inne. Jag kapitulerade och tar emot den hjälp jag kan få, Enbart då kan jag vinna. Enbart då får jag en chans att komma tillbaks. Enbart nu när jag äntligen ger upp kan jag återerövra det jag kan vara, den jag kan bli.

Enbart åsikt efterfrågas. Din åsikt om vilekn blogg du anser skall bli månadens blogg för april månad. Fram till den 15 april kan du nominera vilken blogg du vill som du anser manar till eftertanke. Max tio bloggar kan sedan vara med i omröstningen. Du får gärna nominera dig själv om du så vill och även bloggar som tidigare varit med men ännu inte vunnit. Nedan finns de bloggar som tidigare varit med i Månadens blogg. Nominering görs genom att du skriver en kommentar nedan.

Nominerade, (Vinnare i fetstil)
Mars: CPmamman, En mammas tankar och funderingar, Gussilago, Jayne, När livglädjen tystnar, Shoegirl, Tindra, ThinLine, Vimmelmamman

Februari: Ann, Daniels värld, Häxmamman, Ludmillas Blogg, Mamma Melissa, När livsglädjen tystnar, Trollhare, Ulricas box of chocolate

Januari: Ann, Annarkia, Anne, Cecillia, Fru Sörmlind, GladaKatarina, Gussilago, Hontass, Häxmamman, Josefin, När livsglädjen tystnar, Ludvig Sörmlind, Sabina, Underbara barn.

Peter PC Carlsson
För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas!

Gör ENBART som favorit på Nyligen  Intressant?

Enbart ytlig har jag lust att vara, att bara få koppla av, kolla halvtaskiga filmer på TV och inte göra något av vikt. Bläddra i tidningar och strunta i nyheterna. Så jag kollar på Robinsson och slö surfar på nätet. Men under ytan finns ofta ett rörigt intellekt. Ja, rörigt, inte rörligt. Nej jag menade den negativa bemärkelsen, rörigt.

Ytan kan vara putsad, lugn och fin, men inunder kan kaoset råda. Det är då vi bränner, inte fett men väl längden på vårt liv. Utan tid och möjlighet att låta hjärnan sortera det kaos som vi ständigt möts av så har vi svårt att finna ro. Ju mer inre kaos ju mer vill vi skydda oss genom att putsa på ytan. Ju mer vill vi fly och förtränga det kaos som råder. Så vi tittar på TV, tar en grogg och bläddrar i en tidning.

Det är inte fel att söka lugn, avkoppling och försöka bara sitta ner och njuta, tvärt om, det är nödvändigt. Men flykt från ett inre kaos är ingen lösning. Det är just balansen mellan att kunna koppla av och att kunna hantera och sortera kaoset som var och en av oss behöver finna. Själv lägger jag mig nu i sängen och låter sömnen hämta kraft och hjärnan få möjlighet att sortera och strukturera. För som "det sjungs i den kloka slagerlåten", I morgon är en annan dag!

Sänd ett SMS med texten Besegra 9 till nummer 72900, då skänker du 50 kr till Cancerfonden och till insamlingen "För döda mammors barn, till minne av Sabina Najjar". Sabina blev månadens blogg januari 2009. Länka, skriv på din blogg och sänd ett par SMS! Läs gärna mer i Sabinas blogg eller om insamlingen!

---------------------------------------------------------

Enbart winner i mars månads bästa blogg blev en rysare. Samtliga deltagande bloggar är väl värda att läsa. Men det var två bloggar som ganska snabbt stack ut och sida vid sida följde varandra genom hela omröstningen. Totalt avgavs 960 röster och Såväl "CPmamman" som "När livsglädjen tystnar" fick 307 röster vardera. Har ni inte tidigare läst dessa bägge bloggar eller övriga bloggar som deltog i tävlingen så har ni nu intressant läsning framför er.

CPmamman och "När livsglädjen tystnar" är värdiga vinnare till detta pris. Extra intressant med två vinnare som därmed bägge vinner 150 kr till valfri hjälporganisation. Vinnarna av Enbart Månadens blogg kommer automatiskt att kvalificera sig till Enbart Årets blogg. Det blir final mellan alla vinnare under året och vinnaren har en middag att vänta på en bättre restaurang tillsammans med mig. Jag vill nämligen gärna träffa Enbart Årets bloggare. Alternativt betalar jag 1.000 kr till valfri hjälporganisation i vinnarens namn.

Varmt grattis till er bägge och tack för era underbara bloggar! Ni vann i konkurrens med flera läsvärda bloggar som var och en är värda att läsa. Har du som läser detta inte läst dessa bloggar hoppas jag att ni tar er tillfälle att göra det.

CPmamman, En mammas tankar och funderingar, Gussilago, Jayne, När livglädjen tystnar, Shoegirl, Tindra, ThinLine, Vimmelmamman,

Du nominerar i kommentaren till detta inlägg och från och med den 15 april kommer ni att kunna rösta på de nominerade bloggarna. Enbart bloggar med ett mer seriöst innehåll premieras. Man kan nomineras även om man tidigare varit med. Nominering sker i kommentarerna nedan. Max tio bloggar tas med i varje månads tävling.

Peter PC Carlsson

P.S.
Intressant? 
För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas!