Enbart några öl och en Whiskey. Det blev ett tillfälligt avbrott i den vita månaden på festen igår. Den blev ganska kul. God mat som attan. Men är trött idag. Trotts att jag fick den längsta sovmorgonen på evigheter. När några i gänget gick vidare vid strax före tolv så vek jag ner mig och bestämde mig för att nu var det dags att gå hem.

A fick en kul pressent, två mycket duktiga kvinnor kom och dansade Queer-tango. Jag älskar tango, vill verkligen dansa det. Det är så sensuellt och samtidigt så mycket power, så mycket ömhet. Ja jag gillar tango helt enkelt.

Så höll jag ett litet tal, det blev ganska bra tror jag, lite lagom sådär. Hon fick en flaska whiskey, en Gentlemans Jack. Tyckte det kunde passa.

Konstigt nog så har jag alltid svårt att hålla dysterhet borta just när det är kul, så även igår. Måste liksom bestämma mig ordentligt för att inte ge mörkret tillträde till mina tankar. Det gick dock ganska bra igår. Men inte helt utan en inre kamp.

Att gå ut med ett gäng där de flesta är just intresserade av kvinnor är ganska skönt. Där sitter jag som rellativt ensam man med massor av vackra kvinnor och var avspänd. Behövde liksom inte spela något spel, det var liksom kört från början och det var skönt. Avspänt, och med en massa värme.

Livet är trotts allt värt att leva, åtminstonne ibland. Det är just dessa ibland, dessa stunder som jag vill bli bättre på att leva i, att njuta av, att komma ihåg och att kunna se fram emot. Men också att se till att skapa dessa stunder av ibland, ibland är livet värt att leva. Denna ständiga vinterdepp.

Enbart ibland, just nu minns jag ibland.

Peter PC Carlsson