Enbart idag har jag fått två underbara komplimanger. Ska jag bli generad eller ska jag skippa den falska blygheten och tacka? Självklart ska jag tacka. Tack för era värmande ord.
Sedan förra inlägget har jag varit ute med min lilla grabb. Försökt att trötta ut honom så att han skall vara vaken så länge som möjligt idag innan han sover sin skönhetssömn. Kanske kan även jag klara mig till efter tolvslaget. Nåja. Nu kommer här mitt svar som jag skrev till Helena (förra inlägget hade hon en kommentar och där svarade jag).

"Att följa med en liten ut är alltid ett äventyr. Det blir inte alltid som man själv har tänkt sig. Den mysiga lilla utflykten för att grilla kan med barnens hjälp förvandlas till vad som helst. Jag och Leon gick ut för att slänga en del skräp och i sopsorteringen hade någon kastat en jättebil, den körde Leon runt med ett tag, var tvungen att putta runt honom i den innan han släppte den. Det hade jag inte räknat med. Inte heller att han skulle åka kana genom en vattenpöl landa på marken och slå i huvudet. Men efter ett par sekunders ajaj så kände jag igenom honom igen. Nästa backe att bestiga. Det går att smutsa ner en overall på mindre än en minut. Leon har bevisat det flera gånger. Ett grälande par på en parkbänk försökte tala ut om livets eländigheter, det satte Leon P för. Hej, gör du? Ja det kan man ju undra tänkte jag när de slutade att skälla på varandra. Vante sa Leon och visade sin hand. Hur kan man vara sur då? Inte lätt. Så hopp och skutt så kommer nästa utmaning. Livet ligger där framför fötterna och det är bara att erövra det. Låt oss lära av barnen hur man lever sina liv, öppna och villiga till allt."

Som jag tidigare nämnt så gillar jag Gardell. Följande text har jag hämtat från honom. Förlåt Jonas det är inte en stöld bara en olaglig kopia... hmm vad nu skillnaden är.

Jonas Gardell 070212

"Försoning är enligt min definition att acceptera att något som har hänt har hänt och att jag måste ha en relation till det.
Att släppa taget om själva händelsen.
Förlåtelse är något helt annat, mycket svårare, men tyvärr höll jag på att säga, också helt nödvändigt.
Om försoning är att släppa taget om själva händelsen är förlåtelse att släppa taget om förövaren.
Att finna kraft och ork någonstans inom sig att säga också till förövaren: "Ta din säng, res dig upp och gå.
För det är först när vi gjort det som vi själva är fullständigt fria att själva gå vidare.
Så länge vi inte förlåtit är vi fastbundna vid, länkade samman med förövaren, honom eller henne vi vill bli fria ifrån.
Vi måste själva släppa taget.
Det är skillnaden mellan försoning och förlåtelse."

Du har så rätt, att släppa taget är ju att förlora fotfästet för ett litet tag, men precis det vi behöver för att byta bana, föra att träda an på en ny stig. Ge upp! Släppa oförrätter bakom oss och gå vidare. Vad annat kan vi göra om vi inte vill vältra oss i vedemödorna. Så låt oss släppa taget, det är aldrig för sent att ge upp. Jag har det numera som mitt ordspråk. De flesta brukar skratta åt mig, men jag menar allvar. Det är aldrig för sent att ge upp. Hur nära man än är mållinjen är det aldrig för sent att ge upp. Ibland är det just det som behövs, att ge upp för att kunna komma vidare. Och det bästa är att det aldrig är för sent att ge upp. När som helst kan vi sluta kasta pengar in i Hallandsåsen och ge upp. Detta var fel, detta var ett misslyckande och det är bättre att sluta nu än om ytterligare tre miljarder.

Du kan när du vill ge upp, släppa taget och börja om, gå vidare, ta tag i ditt liv och gå vidare. Frågan är bara vart vi skall gå. Men det viktigaste är att bli fri. Så låt oss förlåta denna dag av löften.

Enbart plagiat.

Peter PC Carlsson