Enbart repris, på det som redan skett. Likt kanal 4 som visar Beck och Wallander varje söndag. Repris på reprisernas repriser. Så livet går i repris. Jag föresätter mig att börja om, att starta på nytt. Friska föresatser nya tag. En god vilja och en ambition. Ständigt ger vi oss själva löften, att nu skall vi börja, nu skall vi sluta. Alltid är det något vi vill sluta med och något annat vi anser att vi skall börja med. Vi vill förändra oss själva. Bli något mer, något annat, något bättre. Våra drömmar, vår mål och ambitioner. Så lätt att vilja så svårt att göra.

Sluta snusa, sluta röka, börja springa, träna och plugga. Ständiga mål, mål som vi överger, mål som vi återgår till. Det är synd om människorna, det är synd om oss när vi strängt ser på oss själva och våra misslyckade ambitioner. Men var har dem, ambitionerna, målen och drömmarna. Ibland rimliga ibland är de inte ens våra egna. Vi lever våra liv men kan få för oss att vi skall leva andras. Ideal och mode. "Se så vacker hon är, så sådana muskler han har!" Jag borde, jag måste...så följer andras ideal. Vi lever våra liv, inte andras. Så vår sträva skall vara vår egen, inte en modenyck. Mode det mest populära i bloggvärlden. Yta, yta, puts och fernissa. Jag orkar inte ens bemöda mig om att raljera. Det får vara. Det är synd om människorna.

Vi tappar vår tro, vi orkar inte hålla i och vi ger upp. "Nu när jag tagit denna chokladbit så är det ändå för sent. Nu kan jag lika gärna äta upp hela chokladkakan!". Så vanligt och så dumt. Som om det är för sent så fort vi inte orkar hålla vår linje varje sekund. Om och om igen gör vi samma sak. Samma löfte till oss själva, samma misslyckanden och så börjar vi om igen och igen. Är det dina mål, är det mitt liv jag lever eller är det någon annans?

Förlåt dig själv för dina misstag, för din otillräcklighet och för att än en gång sätta på replay. Låt oss starta om, göra ett nytt försök, var lite snäll, var inte så sträng.

Se dig i spegeln, säg hej! Hej, detta är jag, så här ser jag ut, även om jag längtar efter en annan kropp så är det bara i min kropp jag kan leva. Det är bara min kropp jag kan träna, bara min jag kan fylla med godis, bara min kropp jag kan plåga eller ta hand om.

Ideal, mål och drömmar. Se bara till att de är dina, att det är du som styr, att det är du som har kontroll över ditt liv. Jag kämpar som bäst med att få kontroll över mitt.

Enbart repriser går igen och igen.

Peter PC Carlsson