080415 Enbart Hat

Enbart hat är lätt att känna, lätt att ropa ut och kräva. En liten flicka som dessutom har det änglalika namnet Engla blir bortförd och mördad. Det värsta en förälder kan tänka sig har hänt. Bortrövad och kanske utnyttjad. Frågor om hennes sista timmar snurrar i bakhuvudet. Enbart en man har svaret. En 42-årig man som dödat henne, som låtit sin lust och sina fantasier få fritt spelrum medan Engla dör. Visst är det lätt att känna hat, att känna avsmak och avsky. Lätt att hata och ropa på svar på omöjliga frågor. Hur kunde det ske, hur kunde det hända, varför tog inte polisen DNA-prov tidigare? Lätt att känna hat, att ställa frågor. Men finns det svar som är lätta eller ens möjliga att ge?


Visst blir vi berörda, upprörda och med rätta förbannade. Utan att veta skulle jag tro att han begått fler brott, kanske betydligt fler sexual och våldsbrott än vad som framkommit. En seriemördare och en serievåldtäktsman. En man som nu rimligen kommer att dömas till ett långt (livslångt) fängelsestraff eller till psykiatrisk vård. Jag bryr mig inte om vilket, det viktiga är att samhället skyddas. Att vi kan återfå en liten trygghet, ett hopp om det okränkbara.


Jag är en 42 årig vit man. Precis som Englas mördare ändå känner jag mig inte anklagad. Ingen varken Sverigedemokrat eller hembygdsfascist jämför oss övriga 42-åriga vita män med Englas mördare. Inte heller sitter folk hemma i stugorna och enas över frukostbordet om att vi vita halvfeta 42-åringar borde kastas ut eller låsas in. Ingen drar oss alla över en kam.


Enbart hat är lätt att känna, och den kan vara rättmätig. Men det hjälper oss inte. Det skulle däremot diskussion vid frukostbordet göra. Inte diskussioner som handlar om att kasta ut alla 42-åriga vita män, men diskussioner om kön och könsroller. De allra flesta brott av det slag som Engla blivit utsatt för begås av pappan eller annan manlig släkting i familjen. Vi kallar det inte hedersmord. Det finns ingen heder i att mörda sina barn. Men det är i den vanliga svenska familjen de flesta mord begås. Det är här de flesta våldtäkter begås. Det är mot detta vi bör rikta vår ilska, vårt hat. Det är detta vi som individer kan påverka. Vi kan fostra till ett samhälle och till individer som ser varandra med respekt och acceptans, oavsett kön och hudfärg.


Dagens barn kommer att vara morgondagens samhälle. Sjuka individer som 42-åringen kommer tyvärr alltid att finnas. Men samhällets syn på och acceptans för diskriminering och jämställdhet kan förändras. Att skrika jävla fitta, hora är naturligtvis oacceptabelt. Lika oacceptabelt som att det är männens norm som skall styra. Hedersmord är såväl vanhedrande som ett uttryck för en kultur som är förlorad.


Mord, förtryck och förnedring har ingenting att göra med heder. Ingenting som är mindre urskuldande för att man är drogpåverkad, för att man är psykiskt sjuk, för att man är förbannad. Det är förklaring, inte förmildring.


Det är hemma vid frukostbordet diskussionen om norm och värderingar skall föras. Människors lika och okränkbara värde är inte bara en diskussion som skall föras med Kina och i skolan. Det är en diskussion du och jag skall ha så fort vi se att den kränks. Diskriminering och mobbing på arbetsplatsen, taskigt beteende på krogen, könsord som kastas efter någon i skolan, på stan, eller i hemmet. Vi, du och jag, var och en av oss formar det samhälle vi lever i. Vi väljer gemensamt vad som är acceptabelt, vad vi tolererar. Vi kan inte förhindra andra sjuka människor att bli en 42-årig seriemördare men vi kan minska det våld som förekommer i de svenska hemmen. Vi måste visa att det inte är ok. Det är inget vi bara i ord skall säga att det är väll självklart att det inte är ok. Vi ska i handling agera. Agera, säga stopp och visa för såväl barn som vuxna vad vi tolererar och vad det innebär att varje människans värde är lika och okränkbart. Oavsett kön, oavsett ålder, oavsett tro, oavsett funktionshinder, sexuell läggning, hudfärg, längd eller tjocklek. Oavsett.


Det är lätt att känna hat, svårt att se och erkänna sin roll, att finna sin väg.


Enbart svårt att acceptera att ondskan finns, om så i en sjuk människa eller i vår egen kultur.


Enbart svårt


Peter PC Carlsson

Kommentarer till Enbart

Postat av: Di

kikar in och sänder en hälsning i natten..Kram..visst är det ofattbart..

2008-04-15 @ 23:05:32
URL: http://diqueen.blogg.se

Postat av: Nina på Johangården

Som vanligt har du så rätt! Tänk om fler tänkte på samma sätt.

2008-04-16 @ 10:46:41
URL: http://ninajohangarden.blogg.se

Kommentera Enbart här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0