080429 Enbart Yrsel

Enbart yrsel saknas. Massor av symptom men inte yrsel. Kroppen mins och reagerar. Men ännu har jag inte blivit yr, inte känt mig som att jag precis stigit ur en båt efter att åkt i en gropig sjö. Mer och mer blir jag övertygad om att min kropp åter lever i stress. Den är åter stressad, åter reagerar den på alla vis den kan för att få mig att lugna ner mig, att ta det lugnt. Få mig att vila och koppla av.

Vad ska jag göra nu? Vad kan jag göra för att tala om för min kropp att jag mår bra, att jag inte är stressad? Jo visst, den senaste veckan har jag varit lite stressad haft mycket att göra och faktiskt känt mig stressad, men det är en kort tid, inte något bestående. Enbart tillfälligt och det är över från och med i morgon. Det är inte det som gör att min kropp reagerar, det har den gjort långt tidigare.

Att leva i stress, med stress är inget som går att vänja sig vid. Det vi kan göra är att undvika att försätta vår kropp i den. Alternativet är för mig att undvika att nyttja min kapacitet i livet, på jobbet. Eller att lära min kropp att det inte är farligt, att jag inte utsätter mig för stress. Detta trotts att kroppen slår bakut. Steg för steg måste jag visa den att jag mår bra. Frågan är bara hur. Hade jag vetat så skulle kroppen må bra.

Mycket av det vi upplever är styrt av våra tankar, av tidigare mönster. Mönster  som lever kvar i vårt undermedvetna, som ett minne i vår kropp. Min kropp mins hur det var, vad som var farligt. Den gör rätt i att minnas, att reagera och att påminna mig. Nu måste jag bara lära den att lita på mig, att lita till mig, att förlita sig på att jag åter har kontroll, att jag behåller balansen.

Kanske måste jag söka, kanske måste jag leta hela livet efter denna balans. Kanske måste jag jobba hela livet för att återskapa ett förtroende från min kropp att jag inte åter skall utsätta  mig för en skadlig stress. Faktum är att jag inte vet. Jag vet enbart att reaktionerna har en grund, även om de inte är reella. Att lära om är svårt, men även om jag nu har gjort det så återstår det för mig att bevisa för min närmaste bundsförvant -kroppen- att jag har lärt mig. Att jag är annorlunda, att jag lever på ett nytt vis.

Gamla hundar kan lära sig att sitta, även om det inte är lätt. Träningen fortsätter och jag tänker fortsätta den hela livet eller tills dess att kroppen accepterar att jag inte är det jag en gång var.

Enbart tillit
Peter PC Carlsson

Kommentarer till Enbart

Postat av: Nina på Johangården

Ibland är det nog lättare att lära gamla hundar att sitta... men så sjutton att man ska ge upp. Till sist kommer kroppen att lära sig. Så tror jag.

Trevlig Valborg!

2008-04-29 @ 22:22:34
URL: http://ninajohangarden.blogg.se

Postat av: vindensmelodi

Jag har haft yrsel till och från, och ibland flera dagar i sträck. Men nu är det mest "hjärtinfarkten" som slår till då och då - oftast när jag har gått och lagt mig.
Ja, stress är inget som vi är gjorda för att vara i mer än små stunder. ett tag, en liten stund fixar kroppen det,,,men inte jämt. det är till att försöka övertala kroppen att man mår bra de små stunder man utsätts för stress - precis som du skriver.
Jag kör mycket meditation, mindfullness och försöker mig på yoga emellanåt.
Men det ÄR så som du säger att man får nog försöka övertala kroppen kanske resten av livet - det är bara att gilla läget, att acceptera, och försöka hitta ett bra förhållningssätt till det. Och ta "symtomen" som de är när de kommer.
Inte lätt - men nödvändigt.
Har du testat mindfullmess? Om inte så slår jag ett slag för den. Är faktiskt jättebra mot stress och alla dess effekter på kroppen och psyket. Handlar om kroppskännedom/acceptans/andningsövningar mm
jag kommer just från mitt meditationspass ;-)

Du är i alla fall underbar att läsa :-) med eller utan stress ;-)

Ha en härlig stressfri dag i vårsolen.
Cyberkramar till dig.

2008-04-30 @ 10:12:34
URL: http://vindensmelodi.blogg.se

Postat av: Sök och du ska finna

Du har min sympati!

Läste för ett tag sen om forskning som det redogjordes för i Läkartidningen. De hade försökt hitta en förklaring till hjärntrötthet (som de kallade det) på cellnivå.

Om en en person t.ex haft hjärnhinneinflammation, eller/och utsatts för våld mot huvudet (t.ex trafikolycka eller nån annan typ av olyckshändelse)så kunde det bli en rubbning i hjärnan, som skulle kunna förklara varför vissa mår som de mår.

Tyvärr fanns det väl inget botemedel (ännu) men denna forskning kunde i alla fall vara en möjlig förklaring för vissa av dem med diagnoser som utbränd, utmattad osv.

Hjärntrötthet ett osynligt handikapp, som man då inte kan tillfriskna ifrån, utan får lära sig leva med. Att hela tiden leva inom gränsen för sin kvarstående lilla förmåga. Då kan man/vi alltså inte lära kroppen att inte bli trött. Vi kan inte "träna bort" ett kroniskt handikapp.

Kanske inte så uppmuntrande information, men det skulle ju kunna innebära att man slutar att "slåss" mot sin egen kropp, till slut lär sig acceptera läget och förhoppningsvis kan ha ett något sånär bra liv - men inte yrkesliv.

Varma hälsningar!

2008-04-30 @ 18:43:49
URL: http://2bloggen.blogspot.com

Kommentera Enbart här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0