Enbart lång och skön ser jag fram emot att den skall vara, ledigheten. Få år har jag känt mig så trött, så välförtjänt trött som i år. Trotts att det bara är timmar kvar till ledigheten så har jag ännu obearbetade berg av saker som skall klaras av. Det som hållit mig uppe senaste tiden har varit just känslan av att få en lång skön ledighet. Bara att hålla ut och jobba på, fredag sedan är det dags att stänga av, eller åtminstone nästan.

Ibland tänker jag på vilken skillnad det är på arbetslivet idag och för bara ett antal år sedan. Att tempot är högre och att arbetsuppgifterna blir allt mer krävande är klart. Det blir också allt större inslag i de flesta yrken av att kunna vara social, av att kunna samverka och interagera med andra. Ofta skall man dessutom göra det utan exakta mål. Komplexiteten har ökat men frågan är hur det är med vår kapacitet. Har vi verkligen större kapacitet idag än förr, eller har vi bara stillatigande svalt att den förändring som har skett den är något vi skall vänja oss vid och acceptera?

Numera när jag ringer till min bror, så ringer jag alltid på hans arbetstelefon, den fasta på jobbet. Det är där han svarar. Skulle han inte vara kvar på jobbet klockan nio på kvällen ja då är den vidarekopplad och han svarar alltid. Är det verkligen meningen? Nå, jag skall inte kasta sten i glashus, jag svara också nästan alltid till min telefon som är vidarekopplad till min mobil. Att vara tillgänglig, att vara där för "kunden" är viktigare än någonsin. Vi har helt enkelt inte råd att missa några möjligheter att stå till tjänst.

Är vi verkligen så viktiga? Ja ibland, ibland finns inte möjligheten att göra det som hela tiden sägs, delegera. En del saker är det bara jag som kan göra på mitt jobb. Eftersom jag vet det så har jag att välja att göra dem eller att låta saker falla. Ibland låter jag saker falla. Jag tror att det är dags att vi pratar lite om vilka saker vi tycker skall få falla. Allt är ju inte lika viktigt, åtminstone inte hela tiden.

Mer tid behöver riktas på att prioritera det som är viktigast, inte på det som är mest bråttom. Framförallt inte på något som andra tycker är mest bråttom. Att ta kontroll över sin arbetssituation och för att klara av den behöver vi kunna välja vad vi själva set är det mest strategiska och viktiga att lägga vår tid på. Det är så lätt att låta sig styras av det som är mest bråttom, det som skriker högst på vår uppmärksamhet.

En del har jag lärt mig genom åren och jag mår inte dåligt när saker faller för att jag inte hinner med. Men jag mår dåligt om jag inte hinner det jag anser viktigt, ofta det jag inte själv kan delegera. Nu skall de sista sakerna göras och skrivas sedan får resten falla. Trotts att några ropat högt på min uppmärksamhet.

Lång ledighet och en vecka utan att jag tänker ha telefonen på, sedan finns jag åter tillhands, service framförallt, tillgänglig och här för din skull. Men jag jobbar inte, det är tid som ingår, tid jag bjuder på. Lika väl som just detta får vara tid som arbetsgivaren bjuder på (när jag skriver detta inlägg).

Ledig, enbart ledig, gud, vad jag längtat och gud vad jag skall sova, sova och sova.

Peter PC Carlsson

Intressant?
Sprid på alla sätt du kan för att nå målet för Sveriges största blogginsamling för barncancerfonden.
För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas! 

http://nyligen.se/blogg/n8qka1