081229 Enbart Rund
Enbart rund har jag alltid varit och är det fortfarande. Kanske mer än någon sedan. Alltid har jag känt mig stor. Häromdagen blev jag petad i magen och fick kommentaren att jag blivit stor. Svårt att invända mot detta, jag har gått upp en hel del det senaste året. Som om jag inte vet det.
När jag var liten var jag också lite för stor, lite tjock. För det blev jag alltid retad. Barn är underbara men inte tusan är de snälla inte. De ger sig på det som är avvikande, det som är annorlunda. Har du glasögon får du höra det, har du en stor näsa så kommenteras det liksom om du är tjock, har dialekt eller brytning. Ibland är dommen så hård att du blir förföljd av kommentarer, ibland blir du bara petad i magen då och då.
Jag vet att det inte var illa menat, det var dessutom helt sant. Men ibland behöver jag inte höra sanningen, ibland behöver vi höra att vi är på rätt väg. Men att vara så som man själv vill är inte det enklaste, att vara så som andra vill kan vara enklare. Ernst Günther sa att han blev glad när han fyllde trettio och sedan blev tjock. Han ratade också sin läkare som sa att han måste leva mer hälsosamt om han skulle leva länge. Han undrade då varför han skulle leva länge?
Inte finns det ett egenvärde i att leva länge? Däremot att leva väl, att både må bra och att ta hand om sig. Så visst borde jag se till att hålla min kropp i bättre form. Kanske trotts allt dax för ett nyårslöfte.
Vi väljer ständigt hur vi vill leva våra liv och oftast utan att tänka på det. Så nu är det dax att tänka, att ta lite extra promenader. Kanske slipper jag då att känna mig rund och att bli petad i magen och få kommentarer. Så visst kan en kommentar och ett litet petande vara en sporre, i vart fall om jag väljer att göra det till det.
Peter PC Carlsson
Intressant?
Sprid på alla sätt du kan för att nå målet för Sveriges största blogginsamling för barncancerfonden.
För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna och cancern skall bekämpas!
Postat av: Cecilia
Här är en rundis till, men det har du kanske redan sett...? :)
Postat av: helen
Jag vet vad du menar :-) min dotter brukar peta mig i magen och fråga "är det säkert att det inte ligger en liten bäbis därinne" eller så knådar hon min mage och säger "åh vilken gosig degmage du har mamma"
Ska man bli glad?
Jag vet inte.....men jag har i alla fall börjat göra lite situps på kvällarna.
kram
Postat av: Hontass
På sista tiden har många frågat om det är en bebismage jag har lagt till med. Och visst svider det att få höra, även om jag vet att kilona är för många.
Postat av: Bitte
Jag var smal som liten men efter mina graviditeter har jag bara blivet större o större. Kan inte säga att jag äter mycket mat,är kräsen men det jobbiga är att jag har artros i knäna. Jag saknar de långa skogspromenaderna och att vara i farten. Nu sitter jag här och vet inte vilken motionsform som passar mig. Vem vill träna bland snygga, smala 15-20 åringar? Cykla går bra men inte kul på vintern. Nä det får väl bli en cambridgekur med början i januari.
Postat av: Di
på mitt sängbord ligger en bok av IngMarie Dickens din smala lycka-vägen ur bantarlivet...den har jag haft länge länge, men har inte läst den..fick en ingivelse före jul och tog och började läsa den..den handlar om att leva som en smal person, inte att banta eller annat, den handlar om att ta hand om sig, äta och njuta, fundera och filosofera, bli vän med känslorna som gör att vi äter lite för mycket många gånger...den tar jag inte som ett nyårslöfte, den tar jag och läser för att jag vill förändra mitt sätt att hantera mitt ätande, mitt egenvärde och mitt liv...så...vad vill jag säga till dig då? Jo, att du ska absolut ta dina promenader, för jag har genom några inlägg tolkat dig som att du inte bara i viktsyfte behöver dem..utan för att hinna andas och njuta av ditt liv också..jag tycker du är värd att må bra..och att njuta..av dig själv..stora människor gör stora under :) du vet...varmaste kramar och sköt om dig!
Postat av: Häxmamman
Ja du, för det första så kom jag på att jag har inte lyckats vara inne på din blogg på jättelänge, haft datakrångel och den dator jag lånade har jag inte kunnat gå in på din sida, nog om det...
Jag tänker tillbaka om det där att bli retad för något när man var liten, jag var glasögonorm och smaltarm, någon blev retad för att likna en groda osv...
Så det är nog får som inte fått en elak kommentar som barn...
Jag bara funderade vart går gränsen till mobbing? Då jag var yngre så fanns det inga gränser i den skolan jag gick i men idag så finns det mobbinggrupper och ena med det andra och det är jättebra, men som sagt var går gränsen, hur många upprepningar ska det få bli innan man kallar det mobbing...
De har en polici där det är mobbing vid upprepning 3 ggr, vad säger ni andra?
Jag vet inte, men säger mina barn något om någon annan en gång så reagerar jag och anser att man ber om ursäkt i alla fall, det är min mening i alla fall...
Jag har ett tips om du nu vill göra en viktnedgång på ett sätt där man mår bra och kan äta gott, GI-metoden, jag kallar inte det bantning utan det är mera kostomställning, om du vill så kans jag skicka ett 3 veckors schema med mat till dig som jag gjort om och är GI vänligt hör bara av dig, naturligtvis är det riktig mat...
Ja, klart att man väljer själv hur man vill leva som vuxen, men vägen kan vara lång dit...
Jag vet hur jag vill leva men kampen är svår och det är så svängigt och många vägskäl, men jag vet vad jag vill och dit ska jag nå...
Många många nyårskramar från mig som ser fram emot ett nytt år
Postat av: Toffs
Det läskiga är att man duger så bra oavsett hur man ser ut. Jag klarade mig genom skolan utan mobbing, fastän jag var tjock. Det berodde på att min bästa vän var blind på ena ögat och hade konstig röst. De mobbade henne istället och jag kämpade för hennes skull.
Folk som tycker något om någon annan borde lära sig när det är okej att tycka och när det inte är okej...
URL: http://cilla-cecilia.blogspot.com/