080205 Enbart prov

Enbart prov skulle det bli vid läkarbesöket. Men det visste jag ju inte när jag gav mig iväg. Tyckte det var dags att besöka fru doktor efter att ha legat nedbäddad i sängen i tre dygn, bara stigit upp var femte minut för att kissa med fel organ. Lagt mig igen, stigit upp. Sen var det lakansbyte, ny tröja och nytt täcke och ny kudde. Allt blött av svett. Hämta vatten dricka och så gå och kissa med rumpan igen.


Visst är det skönt att ligga och dra sig i sängen men nu hade lusten av denna njutning runnit iväg, bokstavligt talat. Nå, till doktorn må jag styra.

En liten stunds tvekan tillsammans med reklamvärdens sämsta reklam ( .... Den om Vårdguiden.... Ja just det, den dåliga och tillgjorda reklamen.... ) fick mig att fundera på att ringa.
Givetvis inte till Vårdguiden efter den reklamen. Nej direkt till doktorn, till min doktor, min husläkare. Jajjemän, en sådan har jag, en egen doktor... Nja, egen och egen jag delar väll henne med några tusen andra också skulle jag tro. Men hon är ändå min husläkare, min fru doktor.


Svett igen redan av denna tankemöda så knappar jag in numret och får ringa det ytterligare en gång för att uppfatta de siffror jag hänvisas ringa istället. Den vänliga människan i andra ändan som läste in det nya telefonnumret hade förstått att siffrorna skulle upprepas två gånger, hon var tydlig men sen brast det. Hon läste för fort och på två helt olika sätt de bägge gångerna, ena gånger i nummerföljd om tre andra gången varierande i nummerföljd om två och en siffra åt gången. Dvs 123 456 789 eller 12 34 5 6 7 89. Hmmm nå, jag har det rätta numret nu, säkert landstingets samarbete med verbala dyslektiker och Telia.


Glad ringer jag och kommer fram efter 10 minuters väntan, just då kopplas samtalet ner. Jaha, nå, bara att ringa igen, gör det, och för genast plats nummer två i kön. Mozart spelar mig i örat i 26 minuter medan jag fortfarande har plats nummer två i kön, som jag får behålla. Jajjemän, det påtalas, du behåller din plats i kön. Efter totalt 38 minuters väntetid kopplas jag fram, harklar mig och gör mig klar. Fru doktors stämma hörs tydligt i andra ändan men visar sig vara en telefonsvarare. Kunde hon se att det var jag som ringde, ville hon ge mig ett tecken att jag inte är den enda patienten? Eller var det samarbetet med Telia nu igen som ville plocka ytterligare några kronor ut ur min telefon?


Lyfter telefonen på nytt och ringer mottagningen påtalar vad som hänt, lämnar mitt nummer och efter bara några minuter ringer min doktor upp. Det är vad jag kallar service det. Min husläkare, jodå, nu var hon min. Ville inte släppa henne, påtalade mina kroppsliga fel och brister och medan vi pratade tog jag på mig, gick ut. Pratandes satte jag mig på cykeln och trampade till mottagningen.


Smart drag, nu kom jag fram och var helt slut, fick sätta mig direkt, tur att det var kö, efter en kvart så återkom en lite mer normal andhämtning och strax var det min tur. Ja tur och tur vet jag inte, men undersökt blev jag och fick ett papper att lämna till labbet, ett annat till några systrar. Så nu togs det blodtryck, miner höjdes, det konsulterades och jag gick under tiden in till labbet där jag fick veta att min doktor ville att jag skulle bajsa, eller ja, kissa med stjärten i två små behållare och ett långt men mycket litet rör. Varför och hur mycket förklarades noggrant för mig. Doktorn kom in igen tillsammans med en syster och pratade något om högtryck, eller om det var blodtryck. Jag nickade lovande till doktorns ord men blicken var liksom fäst på de saker som jag strax skulle fylla.


Jag tittade på de små rören, de små skedarna i dem och ställde sedan den för mig givna frågan. HUR? Hur ska jag bajsa i dessa? Ska jag fiska upp bajsvatten ur toan, eller ska jag försöka träffa dessa enkronors stora hållen med rätt mängd avföring? Döm om min förvåning när det kom fram en plastpåse och ett par plasthandskar. Jaha, sjukvården är minsann framstående på visa område men när det gäller att fånga upp ren skit då åker plasthandskarna på.

Nåja, lite skit går ju alltid att tvätta bort så in på toa av med brallorna och så sätter jag mig för att sikta i påsen. Men det kändes så töntigt att jag började att skratta, så fnissandes halvstår jag på toa med en blå platspåse i handen och börjar känna mig riktigt skitnödig.


Så ser jag muggarna för urinprov som står på en hylla, jag tar snabbt och fnittrandes tag i en av dessa sätter mig på stolen, sticker in handen och för upp muggen till baken och med ett fnittrande så fyller jag på. Kniper lite, reser mig upp, drar ut muggen sätter mig igen, fnittrar och skiter vidare. Puuhhh. Nu blev jag minsann svett igen. Nå nu återstår enbart förflyttning till de små behållarna och det långa röret. De små skedarna var inte min grej, lite för mycket hink och spade leka geggamoja för att jag skulle klara det utan ett nytt fnittrande anfall. Ett anfall som på nytt tvingat ner mig på stolen. Nej enklaste möjliga, jag hällde på lagom mängd.... Jaja på ett ungefär, satte på locket, tvättade mig och såg glad ut, jävligt glad.


Tänk att det kan vara så kul med prov.


Enbart kul


Peter PC Carlsson

Kommentarer till Enbart

Postat av: Ida

Hahahaha, kan inte låta bli att skratta när jag läser...tårarna rinner.
Ursäkta..
Det är ju hemskt igentligen...
Hoppas du mår bättre!

2008-02-06 @ 09:49:26
URL: http://mobjer.blogg.se

Postat av: Mia

Gud va roligt! Skrattade gott åt din "pinsamma" situation
Kram Mia

2008-02-06 @ 12:03:39

Postat av: Lina

skitsnack - som vanligt ;)

2008-02-06 @ 12:49:06

Postat av: Di

*asg* skrattade så jag kiknade...inte lura gamla tanter att skratta så när dom har sån hosta att dom knappt kan andas ;) ja, jag kan se dej nästan framför mig...haha...ursäkta..men you made my day...
kramen..hoppas du är ok...

2008-02-06 @ 19:40:27
URL: http://diqueen.blogg.se

Kommentera Enbart här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0