Enbart sömn är läkande, helande och renande. När kroppen är trött så märker vi det, när hjärnan är trött har vi svårare att märka. I dagens snabba värld av krav, måsten och själförverkligande tror vi oss kunna hinna med allt och lite till på en ena gång. Väntans tider är för bi allt är just "just in time". Vi hinner precis till deadline, vi hinner precis till tåget, till dagis, till jobbet, till träningen, till affären innan det är för sent. Kanske hinner vi precis i säng innan det är dags att stupa, för vi stupar i säng, vi rasar, vi faller utom ibland, ibland när vi är lediga när vi har lov då kryper vi till kojs, vi ligger och drar oss, vi ligger och läser vi njuter av att vara lediga. Men det vi egentligen njuter av är inte ledigheten utan av vilan, av att få ligga ner och vila. Här ligger jag och duger.

Ständigt har vi något att göra, något vi tror att vi måste, så vi ilar på i våra ekorrhjul, runt, runt och runt igen. Om och om igen. Barn skall hit, de skall dit, det är möte här och det är träffar där, det är löpning dit och det är handlande där. Frejdigt fejande, heja, heja friskt humör, det är det som susen gör, heja. Ja, heja, eller snarare hu vilka hejare vi skall vara. Vad händer om vi inte gör allt? Vad händer om skjortan används två eller tre dagar istället för en, vad händer om den inte ens när den är ren blir strykt, vad händer då? Vad händer om jag bara stryker skjortan där fram, den del som syns under kavajen.

Vad händer om inget händer när vi tar det lite lugnare, hjälp vad händer då? Betyder det att det jag tidigare gjort varit oviktigt? Har jag varit oviktig? Bäst att stryka en skjorta till och en till, viktigt, viktigt. Även det som inte syns skall vara strikt och strykt, av med kallingarna och stryk. Ja stryk skulle jag ha, ostrykta underkläder.

Så många bilder av hur det måste vara, att det skall vara på ett visst sätt, så vi fejar och ligger i. Så ska vi förverkliga oss själva, studera och motionera, göra karriär och fostra barn byta blöjor och sjunga i kör. Men det är bäst att vi skyndar oss om vi skall hinna. Hinna vad? Vad är det vi skall skynda oss att hinna? Dö? Eller varför har vi så bråttom?

Jag blir trött av bara tanken, tror jag sover lite till, det är läkande, helande och renande. Kanske är det självförverkligande, en piggare kropp vaknar, en klarare skalle ser sig omkring. Återhämtning, tänk att vi ständigt missar just det, återhämtning. Påfyllning av energi det är att vila, att ta det lugnt att ärligt kunna säga Här ligger jag och duger.

När någon säger "Och där ligger du och skräpar" så svarar du "nej, jag ligger här och duger" eller är någon säger "Och där ligger du och gör ingenting" så svarar du "jodå, jag ligger här och duger!"

Vi måste vila, måste fylla på energi, vårda och ta hand om. Det är att duga, det är att prestera. Just nu presterar jag vila. Jag är ännu trött så än är inte målet uppfyllt trotts att jag vilat flera dagar. Lyssna på din kropp, jobba och prestera och sedan vila, lugn, ro och stillhet. Att finna just den fina balansen mellan vår förmåga att göra och att hämta ny kraft är svårt men nödvändigt. Det är i balans som vi mår bra, som vi både presterar och är glada. Det är där vi kan njuta av våra liv, i balans. Har du din balans, vet du vart den finns, var den är? Är du där?

Ledsen men nu ska jag inte skriva mer, nu är det dags att vila, koppla av, lägga mig ner och känna att jag duger, enbart duger för den jag är. Även om jag skulle sova.

Enbart duglig

Peter PC Carlsson