080215 Enbart Dance

Enbart dance. Ja, så är det. Fredag och tröttheten slår till. Att vara klok, fyndig och spirituell är det jag vill men kraften är liksom inte här. Dock väntar jag med en pilsner i handen att det skall bli kväll. Kväll då dumburken underhåller mig, ger mig kraft att slappna av, le och skratta. Just nu heter underhållningen "Let´s dance". Jag tittar och ler, låtsas att jag förstår, att jag är med, att jag är social och är en del av den kultur som TV förmedlar... Verkligheten är att jag sover med öppna ögon, skrattar med tomma lungor och hoppas att ingen ser att jag inte är här.


Let´s dance, jag är med.... Ge mig tango! Det dansas och snackas och tiden går. Det är fredag, tröttheten regerar. Så låt oss titta på dans, men för tusan, låt mig slippa att dansa. Låt mig bara vara sensuell, vara nära, vara här, vara vacker så som jag är!

Nå, det var en dröm, enbart en dröm. Mer kommer jag inte att begära. Att få vara med i en dröm, din dröm, så som du är med i min.


Jag går ut, bjuder upp och dansar. Kan du bugga? Tango? Kanske en foxtrott, eller bara dra en vals. Jo det kan vi alla, att valsa, att ljuga. Men jag vill dansa, känna rytmen, med dig, känna dina slag. Ditt hjärtas puls i min hand. Dunk, dunk, vi lever, vi rör oss i takt. Dra en vals med mig och jag valsar runt med dig!


Neeeejjjj.... Stoooooopppp. Jag vill inte, orkar inte. Är trött lite ledsen. Vill inte mer... om jag släpper fram.... De känslor jag känner... då är det åter sorg... inte glädje, inte humor inte lätthet i skrivande. Vill inte. Vill inte, så enkelt är det.


Jag har dagar då jag bara inte orkar vara social, inte orkar leva ut, inte orkar leva så att jag ger dig energi. Jag orkar inte. Ledsen för det, men så är det. Jag orkar inte. Bryr mig inte om dina behov, dina begär, din längtan och din lust. Jag orkar inte. Orkar inte. Jag vill bara inte. Även om jag inte vet vad det är jag inte vill. Men vill, det vill jag inte. Det vet jag, orkar inte.


Så är det. Jag vill inte mer. Att bara få sluta dansa, att bara få sluta ta ännu ett steg. Jag vill inte det. Vill bara sluta gå, bara sluta valsa, bara sluta röra mig av tvång. Vill inte. Det är det jag vill, att inte vilja. Vill inte.

Nu kom den, känsla... kunde inte stå emot... den kommer ständigt, var dag och jag står emot, ingen märker något men just nu kom den, just nu när jag skrev och jag orkade inte så emot. Jag vill inte mer. Vill inte, inte mer.


Så ta mig bort, ge mig ro! För jag vill inte mer. Inte ett steg vill jag ta, inte en sväng, inte just nu, kanske sen, men inte nu. Jag vill inte, orkar inte. Just ni vill jag inte mer.


Vill sluta mina ögon, vill somna in, vill lägga mig ner, le och låta förledas. Det är vad jag vill, att ledas bort, ledas någon annanstans, bort, dit jag inte känner. Led mig, förled mig ge mig en chans att leva där, långt, långt bort från här. Jag vill ledas, avledas och förledas bort.


Har så svårt att orka leva här, att orka leva just idag.


Jag ger, ger och jag ger. Men den finns en gräns för min givmildhet. En gräns för det jag kan, det jag orkar. Jag är inte där, men jag är nära. Orkar inte mer. Vill inte mer! Vill inte. Vill inte sprudla, vill inte bjuda på mina tankar, min energi, min lust och min längtan. Vill inte. Orkar inte. Så let´s dance. Låt mig va, låt mig sakta vaga, sakta gunga fram. Jag vill inte, orkar inte dansa fram.


Ibland är livet lätt, ibland är det tungt. Idag är det åter tungt. Orkar inte leka, leka med orden. Vill inte leka alls, vill inte.


Det har varit en bra dag. Jag har ett nytt erbjudande, något jag vill ha. Jag är glad... hurra! ... Hurra. Men jag orkar inte, inte just nu, inte vara glad, inte vara så som jag vill. Just nu är jag svag, just nu....Snart är det åter bra. Snart. Men inte nu.


Vi lever så. Vi lever. Oftast förnekas allt som är tungt, allt som gör ont. Det är ont, det är fult. Kanske är det så. Just nu har jag ont,  just nu känner jag mig ful och jag gör vad jag kan för att leva. Leva nu, leva fullt även om jag är ful. Så jag lever och jag skriker av smärta. Men kom, kom och låt oss dansa. För jag vill dansa, jag vill leva, och jag vill göra det nu, just nu... när jag inte orkar, just nu då jag gråter. Så kom, kom och gråt med mig, kom, kom och valsa runt med mig. Kom.


Enbart kom.


Peter PC Carlsson

Kommentarer till Enbart

Postat av: Nina på Johangården

Man orkar inte alltid vara den glada och goda människa man är. Ibland måste man få bara vara och slappna av och leva bland sina känslor.

Har ibland funderat på att ha en totalt anonym blogg där jag kan skriva precis exakt hur det är. Att vissa dagar är underbara och andra bara... inte alls underbara. Men orka.

Ha en skön kväll!

2008-02-15 @ 20:16:02
URL: http://ninajohangarden.blogg.se

Postat av: Di

ja..känslan av att inte orka..den känner jag så väl igen..en dag tänkte jag hoppa..gjorde det inte, och har aldrig ångrat beslutet, även om det är tuffa dagar där emellan så blir det bättre, ljuset finns faktiskt där i tunneln på denhär sidan livet..att vara god och glad är inte alltid så lätt, men vem har sagt att man måste vara det alltid? Kom låt mig hålla dig en stund, låt mig låta dig vila här hos mig, hämta kraft..för att orka en ny morgon..
STOR kram...styrkekram...1000 fallt..

2008-02-15 @ 21:50:03
URL: http://diqueen.blogg.se

Postat av: Piacere

mmm visst är det så. Ibland ofta ibland mer sällan, men hur skulle allt bli om jag bara lade mig ner och inte orkade? Orkar inte tänka på det nu...
En uppmuntrande KRAM från mig

2008-02-16 @ 12:37:13

Postat av: Ida

Ditt inlägg är skrämande likt mina tänkar ibland...

2008-02-16 @ 15:07:13
URL: http://mobjer.blogg.se

Kommentera Enbart här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0