Enbart ansvarig är jag ständigt och jämt för mina handlingar och för mitt agerande. I det ansvaret finns inga undantag.

Som svar på en fråga jag fick så skriver jag detta inlägg. Frågan var: "I vilken mån kan han hållas ansvarig för sina handlingar?"

Mitt grundsvar är att alla är vi alltid i alla lägen utan undantag ansvariga för våra handlingar. Däremot så finns det tillfällen, lägen då en del personer inte kan anses som straffbara för det man gör. Det är dock en annan fråga, en juridisk fråga. Ansvariga är vi alltid, oavsett om vi är medvetna om vårt agerande eller inte.

Förmildrande omständigheter kan det ha funnits i massor. Det är också en annan fråga. Ansvariga är vi alltid för våra handlingar.

Ibland kanske vi gör saker som blir fel, vi ber om ursäkt och det är ok, men skadan är skedd och ansvariga är vi alltid, utan undantag.

Vi kan inte göra oss fria från vårt ansvar när vi agera. För om vi gör det betyder det att någon annan är ansvarig istället. Vem är det?

Jag vet inte vad han skall hållas ansvarig inför, eller vilka dina vanliga principer är. Men min mening (och den håller inte juridiskt) är att alla alltid utan undantag är ansvariga för sina handlingar. Däremot finns det ibland olika förklaringsmodeller som till och med ibland är förmildrande för handlingarna.

Om jag mördar en man som systematiskt våldtar små barn efter att ha har våldtagit min minsta gosse. Ja då är jag naturligtvis fullt ut ansvarig för mina handlingar. Jag skulle dessutom stå för dem och säga att jag må ha gjort fel, men jag har också gjort rätt, jag har skyddat mitt barn från en våldsvärkare.
Givetvis måste jag ta mitt straff, det straff samhället mäter ut för att jag tagit bort den person som gång på gång våldtagit och kanske även mördat små barn. Det är mitt pris. Förmildrande. Ja, möjligen. Men jag är fullt ut ansvarig för min handling. Precis som den person som hur sinnessjuk hon än är har våldtagit småbarn, så är hon ansvarig för sina handlingar.

Vi ska, och kan inte blanda ihop vårt ansvar för vårt agerande med hur vi mår, vad vi känner eller vad vi tycker. Ansvar är något vi har, ett ansvar för våra liv, våra agerande.
Psykologiskt och juridiskt kan vi anses otillräckliga och då ska vi inte dömas. Möjligt, men jag pratar inte om juridik, jag pratar inte om psykologi. Jag pratar om att var och en av oss i vart läge i vårt liv fult ut är ansvariga för våra liv, för våra ord, för våra handlingar. Oavsett om vi är sjuka i feber, fulla av sprit, eller fyllda av droger. Ja även om vi är psykotiska. Vi är ansvariga för våra liv. Vem skulle annars vara det? Kan det anses förmildrande. Knappast. Är det förmildrande att supa sig full och slå sin partner? Nej, det är en försvårande omständighet. Försvårande. Men lagstiftningen säger idag dess motsatts.

Jag uppfattar att det idag är lite lätt att slippa ifrån vårt ansvar, att kunna smita undan. Att inte göra rätt för sig, att inte stå för det vi har gjort. Detta har inget med eventuella sjukdomar att göra. Det är en fråga om etik, om moral. Människa, stå för det du gör. Ibland gör vi fel, ibland har vi fel. Ibland tänkte vi inte innan vi agerade och det blev fel. Men vi är lika väl ansvariga för det vi gör, det vi säger. Mina handlingar ska jag stå för, oavsett om jag är full, drogad, eller psykotisk.

Är jag mindre ansvarig för att slå en person efter en ordväxling där jag är full, kanske knallfull? .... Även om personen dör? ....

Är jag mindre ansvarig om jag slår mitt barn när jag är full? Min fru när jag är full? Knäcker revbenen på min far när jag är full?..... ja, ursäkta jag var ju full!

Mindre ansvarig om jag kör ihjäl någon om jag är full??? ... Knappast.... Det är snarast graverande inte förmildrande.

Vårt ansvar kommer vi aldrig ifrån, vi är och skall vara ansvariga för vårt agerande.

Enbart ansvarig, enbart mitt, enbart ditt ansvar. Ett ansvar att ta, att leva upp till.

Peter PC Carlsson