080226 Enbart Smärta

Enbart smärta kan få oss till näst intill vad som helst. Smärtan kan vara själslig, psykisk eller fysisk. I vart fall driver smärtan oss in i plågor. Plågor som skiljer sig beroende på typ av smärta. En fysisk smärta som är så påtaglig att svetten tränger fram. En själslig smärta som lämnar dig ensam med en smärta fylld av sorg. Eller en psykisk smärta där plågorna sitter i mönster av tankar.


Jag varken kan eller vill gradera. Men jag vet hur smärtan känns, och hur vilken bot som helst känns som ett alternativ mot smärtan. Enklare smärtor klarar vi utan såväl Ipren som psykofarmaka eller andra droger. Vi biter ihop och väntar på att det skall läkas ut av sig själv. Att såren skall läka, att smärtan skall avta, klinga ut. Att hjärtats sorg skall finna en tröst, en förhoppning.


Nyligen besökte jag akuten med en fysisk smärta som fick mig att skacka, som gjorde det omöjligt för mig att stå, sitta eller ligga. Kromande fram och tillbaks samtidigt som jag hyperventilerande väntade på medicinens underverk. En smärta så stark att svetten sprutade genom var por i kroppen. Men kläder torkar och smärtan klingar av efter några olidliga timmar. Trött och fysiskt öm i kroppen ger jag mig hem. Efter sömn och med fortsatt medicinering mår jag åter bra. Smärtan är som bortblåst. Svett och tårar har torkat.


Men med en psykisk smärta, är det inte lika lätt, inte lika snabbt försvunnit. Inte ens lika lätt att finna bot, eller ens orsak till smärtan. Långsamt tränger den sig på, likt vårt åldrande kan den först ses som obemärklig. Likt vår skugga en tidig morgon innan solen hinner gry, men så finner vi den där. En psykisk smärta, tankar som fastnat i fel spår, fel banor och de gnaver, de stör. Ibland leder de till smärta, en psykisk smärta.


Vi botar det med flykt, flykt in i jobb, i aktiviteter, i engagemang eller kanske söker vi någon kompensation, ett sätt att tillfredsställa vår oro. Kanske ökar vi vår konsumtion, konsumera oss bort från en obehaglig känsla. Konsumtion bort från gnagande oro, gnavande och skavande tankar.


Kanske söker vi hjälp, men den är inte lätt att finna, vilka tankar är det som skaver är svårare att veta än vilka skor som skall bytas ut. Kanske skaver vårt samvete och hur byter vi det, kanske bär vi på en skuld, en rättmättig eller orättmättig skuld. Skuld som tynger och smärtar oss. Hur finner vi vägar att betala av denna skuld. En skuld som bygger på saker vi anser oss borde ha gjort, skulle ha gjort. Eller kanske något vi inte skulle gjort ger oss skuld.


Kanske skulle vi det, kanske inte, men skulden bär vi med oss. Vi kan själva plockat upp den eller någon har tryckt den på oss. Men skulden bär vi och vi tampas var dag med dess börda. Vi tampas för att den inte skall växa, men hur betalar vi av, hur gör vi oss fria denna skuld? En skuld som fyller oss med stunder av smärta, en smärta vi ej vill ha.


Eller är det en själslig smärta, en smärta till följd av uppgivenhet, tomhet och enslighet. Ett brustet hjärta, förlorad vänskap, eller kärlek. Djupa sår som inte vill läka, som inte med lätthet kan botas och tröstas. Smärtan rinner i form av tårar längs våra kinder. Ibland gråter vi tyst av smärta i vårt inre. Inte en tår som fälls, men smärtan rinner inom och själen vrider sig i plågor och längtan. Boten är inte lätt, ensamhet är svårt. Var finner du en vän när du som bäst behöver den, när det gör som mest ont att känna sig lämnad och övergiven? Var finner du då din tröst, ditt stöd?


Vem har du där som kan smeka din själ, som kan hjälpa den att åter läka, att vara din styrka. Smärtans bot den finns men tar tid att finna, att bygga. Kärlek och vänskap är bot liksom tid att läka.


Smärtan finns även om den ser olika ut, liksom dess bot. Allt kan vi inte bota med piller och vita rockar. Ibland behövs en hand, en famn, ett troget hjärta.


Enbart kom i min famn, lägg din hand på mitt bröst så får du känna slagen av ett troget hjärta. Enbart känn hur en värme växer fram likt vår skugga en tidig morgon medan solen hinner gry.


Peter PC Carlsson

Kommentarer till Enbart

Postat av: Nina på Johangården säger

Just nu har jag huvudvärk... en dum smärta. Den kan man vara utan. Tur att den är lättbotad.

2008-02-26 @ 17:03:44
URL: http://ninajohangarden.blogg.se

Postat av: Di

idag har jag också en kroppslig smärta i axeln...och i själen för min dotters sorg som gör ont...det är livet...som gör sig påmind om sårbarheter..Kram!

2008-02-26 @ 19:06:38
URL: http://diqueen.blogg.se

Postat av: Marydel

Hit kommer jag att återvända.
Dina texter är värda att läsas en i taget.....

Kram, Maria

2008-02-26 @ 20:24:35
URL: http://marydel.bloggagratis.se/

Postat av: Anonym

underbara texter,, tack för inbjudan, jag återkommer, kram jeanette.

2008-03-06 @ 22:23:00

Postat av: Aranom

Mmm, den själsliga smärtan är tung att bära.
Tur att den inte tynger mig varje dag ..

Dina ord berör .. Tack!

2008-03-11 @ 07:16:06

Postat av: Anne

Smärta är svår att ta på för den kan sällan beskrivas i ord, det är en känsla.

Därför är den också så komplicerad.

Det paradoxala i smärta är att ingen enda männsika på jorden slipper undan...

Din sida är intressant och jag kommer att besöka den ofta i fortsättningen!

2008-07-18 @ 01:11:43
URL: http://levaidag.blogg.se/

Postat av: Ida

En hand, en famn, ett troget hjärta är PRECIS vad jag hade behövt nu.Du skriver så vackert.

2008-09-22 @ 21:21:30
URL: http://bluemist.blogg.se/

Postat av: Sophie

Jävligt bra skrivet.



2009-12-17 @ 06:17:05

Kommentera Enbart här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0