Enbart hemligheter som ej kommer fram förblir hemliga. Hur mycket hemligheter bär just du på? Har du saker du gjort som du vill ska förbli hemliga, drömmar du drömt och drömmer som du enbart vill ska vara dina. Brott du begått som du inte vill skall komma fram. Hemligheter. Bedragit din partner, eller velat göra det, saker du vill skall förbli din hemlighet.

Enbart det som inte kommer fram kan vara hemligt. Ibland avundas jag katolikerna. Till den katolska prästen kan man gå med sina hemligheter och både veta att det förblir hemligt och att man också får syndernas förlåtelse. För oss som har hemligheter finns det också någon typ av förlåtelse om det skulle komma fram. Den Lutherska kyrkan kan visst erbjuda en tröst och en samtalspartner som inte kommer att röja vem vi är. Liksom en journalist är bunden till tystnadsplikten. Men skillnaden är att den katolske prästen kan ge dig syndernas förlåtelse.

Vissa klarar att leva med hemligheter andra gör det inte. Själv vet jag inte vilka hemligheter jag skulle kunna leva med utan att det märks? Medan andra går i graven med sina.

Kan man ha hemligheter i ett förhållande? Vilka i så fall? Eller ger man upp sitt egna privatliv när man blir ett par? Jag tror dels att det är svårt att ha en del hemligheter över tiden för sin partner och dels tror jag att det är nödvändigt att bibehålla ett eget privat liv. Även om man lever tillsammans med någon. Frågan är bara vilka hemligheter som är ok att behålla för sig själv. Kanske finns det hemligheter som är nödvändiga att hålla inom sig själv.

Ibland funderar jag på detta och kan aldrig riktigt bestämma mig för vad jag anser rent generellt. Tror inte att det går. Åtminstone inte för mig.

Om den ena i ett par varit otrogen ett antal gånger, med några personer, varav en ett flertal gånger. Ska man då berätta detta? Spelar det någon roll om personen i fråga har gjort ett val och bestämt sig för att vilja gå tillbaks till sin partner? Spelar det någon roll hur personen ser på den fortsatta framtiden? Jag tror det. Visst är det skillnad om otroheten, och det svek det uppfattas som, fortsätter. För mig är det en väsentlig skillnad. Misstag kan vi alla göra, att upprepa dem är värre, att göra dem om och om igen kräver egentligen att vi funderar på om vår egen moral är förenliga med den vi lever tillsammans med.

Jag har inga invändningar mot de par som sagt sig vilja leva tillsammans men i ett fritt förhållande. Ett förhållande som ger dem tillåtelse att vara tillsammans med andra. Var och en må göra vad den vill så länge det inte skadar någon annan. Betyder det då att det är fritt fram att göra vad vi vill så länge det inte skadar någon annan? I många fall gäller det då att det inte kommer fram, att det ej blir känt. Kan vi utgå från att en liten affär vid sidan inte blir känd? Ja om det är så och vi skyddar oss har då inte vår partner kommit till skada? Beror det inte också på hur vi själva uppfattar oss och vårt förhållande?

Att leva tillsammans är svårt, men att leva tillsammans och samtidigt leva med andra tror jag för egen del är än svårare. Åtminstone om vi inte skall riskera att skada och såra någon, framförallt dem vi älskar.

Att älska är lätt, att känna sig älskad och uppskattad är svårare. Svårast av allt är nog ändå att leva och vara så att både vi själva och våra kära mår bra.

Peter PC Carlsson

Läs också (intressant.se)