Enbart Ullenhag är ännu en beklaglig figur som inte lyckats stå upp för sina ideal. FRA-lagen är ett så mycket större bekymmer för de borgliga partierna än vad de kunnat ana. Att så flagrant bryta mot ideal skapar knappast förtroende och förtjänar det inte heller. Det gäller såväl Ullenhag som samtliga de borgliga partierna (liksom Socialdemokraterna och vänsterpartiet som i grunden är för).

Jag liksom många andra liberaler får svårt att gå till nästa val. Jag har tidigare varit medlem i Folkpartiet och även ställt upp som kandidat för FP i Kronoberg till EU-parlamentet. Att vara liberal är egentligen enkelt, men då kan man inte låta allt för mycket kohandel och kompromissande vara vägledande för sina val. Individens frihet går inte att kompromissa mot på så som gjorts när det gäller FRA-lagen.

Hanne Kjöller skrev häromdagen en underbart avslöjande ledare om Ullenhag. Han skrev 1999 en bok som heter "Myten om det liberala Sverige". Här tar han tillsammans med sin skribentkollega Anders Bergh upp spaning som bedrivs i Kuba.

"På Kuba läser säkerhetstjänsten alla e-postmeddelanden som kommer in eller går ut ur landet. Det låter absurt att det är praktiskt genomförbart, men det beror på att det bara finns en server i landet och på att mängden e-post som sänds från Kuba är tämligen liten. Nu är Kuba som bekant en kommunistdiktatur och Kubas skäl för att läsa folks privata e-postkorrespondens är knappast gångbara i en demokrati som Sverige."

Vidare skriver Hanne Kjöller "Men det gäller att vara på sin vakt, menar Ullenhag vidare, eftersom det nästan alltid går "att hitta goda och behjärtansvärda skäl för att staten ska kunna göra intrång i den personliga sfären"..."De små stegen mot Storebror ser dig-samhället leder faktiskt inte till något trevligt samhälle. Vi måste hela tiden vara vaksamma mot ytterligare steg och det är redan hög tid att ta ett antal steg tillbaka."

Detta skrev han 1999. Antingen har han ändrat uppfattning sedan dess eller också har han inte kunnat stå upp för sina ideal. Jag tror tyvärr att det är det sistnämnda. Han har låtit sin uppfattning stå tillbaks för partilinjen även om han ansett den som felaktig.

Han försvarar givetvis regeringens linje och i Sveriges Radio står han för en helt annan linjen än ovan.

Hans företrädare Johan Jakobsson tvingades till sist att avgå för att misstänkts vara inblandad i att känna till att det begicks avlyssning mot Socialdemokraterna inför valet, han friades i domstol. En piss i Mississippi emot vad FRA har att erbjuda i fel händer.

Själv kryssade jag Maria Carlshamre till Europaparlamentet och Hon avlyssnades av någon i FP enligt Expressen. Är allt detta tillfälligheter eller är det liberala parti som jag stött och trott på i själva verket ett kontrollparti? Jag har svårt att tro det samtidigt finns det i närtid minst tre exempel på då man förespråkat och i två fall även tillämpat det.

För er som inte har en liberal ådra kanske det inte ter sig så märkligt. Ni kanske även tycker att "Den som inte har något att dölja har inget att frukta!". Men individens frihet är oförenlig med att utan misstanke bli avlyssnad. I Maria Carlshamres fall fanns det en misstanke men det var ett fall för Polisen och definitivt inte för ett politiskt parti. Allra minst för ett (tidigare) liberalt parti som Folkpartiet. (Hon blev senare en villkorlig dom för bokföringsbrott). Det ger inte Folkpartiet rätt att avlyssna hennes korrespondens.

Att felaktigheter kommer fram är naturligtvis bra. I Marias fall fanns kanske förmildrande omständigheter (läs om henne så framställs det) men oavsett så rättfärdigas inte ett spioneri.

IB-affären som Jan Guillou och Peter Bratt fick fängelse för att de avslöjade rörde just avlyssning och kartläggning av politiskt oliktänkande. Socialdemokraterna skakades av denna historia och av detta borde politikerna ha lärt sig att inte gå ytterligare några steg längre. Principen bakom FRA-lagen är något som det finns en bred enighet bakom i samtliga de politiska partierna utom Miljöpartiet.

Idag kunde vi också ta del av hur Sverigedemokraterna SD går fram i opinionsmätningarna. Delvis är det missnöjesröster och delvis är det vad SD i grunden står för, nämligen rasism. Givetvis kommer detta parti nu att plocka upp missnöjet och se till att de ställer sig för en individuell frihet och vara emot FRA-lagen. Det har ännu inte skett men det känns givet att det händer.

Björklund, Hägglund, Olofsson och Reinfeldt jag hoppas att NI har övervägt och tänkt på konsekvenserna av att spela SD i händerna på det sätt ni nu gör. Som liberal kan jag inte ens beklaga den oförmåga som våra valda politiker har uppvisats. Jag skäms!

Det är aldrig för sent att ge upp. Inte ens om man sprungit ett Maratonlopp och är 100 meter från mål. Har man gjort fel och röstat igenom en lag som inte är förenlig med en demokrati ja då finns det enbart en väg framåt. Det är ett steg tillbaks. I ett öppet brev till Reinfeldt frågade jag om han var mogen att tänka om och baka nu när han kommit till vägs ände. Det återstår att se men än råder prestigen.

Enbart en enda borglig riksdagspolitiker stod emot och följde sin övertygelse och sin liberala uppfattning, Camilla Lindberg, och röstade nej. Det är heder!!!

Flera andra har yvats och visat brösttoner men när det gällde så vek en ner sin röst, någon blev utkvitterad och andra röstade för. Att flera idag våndas för nästa val och vill göra bot och bättring är

naturligtvis bra, men de stod inte upp när det gällde och det kommer jag att minnas. Liksom många med mig.

Nu har piskorna yrt, Reinfeldt har visat sin regeringsduglighet och fått alla i alliansen att baka upp ett förslag till en lag som man som liberal enbart kan ta avstånd ifrån.

Nu är det dags för partisekreterarna (då tänker jag inte på Ulvskog) som Ullenhag att plocka fram sina ideal och sin nio år gamla bok. Det du Erik Ullenhag förfasade dig över i Kuba är en västanfläkt mot den lag och den övervakning du nu varit med och se till att den kommer till stånd. Framkomsten var på intet sätt självklar, synd bara att förståndet tappade sitt fotfäste.

Även om man kan se behoven, så kan inte alla metoder rättfärdigas, varken FRA-lagen , Guantanamobasen eller den Israeliska muren genom ockuperat land.

Om inte liberaler står upp för individens fri och rättigheter, vilka ska då göra det?

Själv har jag vid några tillfällen yttrat mig om FRA-lagen, bl.a. Enbart Reflektion.

Peter PC Carlsson

Läs gärna Intressant.se

P.S. Av Sveriges 349 ledamöter (i vår repressentativa demokrati) röstade 143 ledamöter för och 138 emot lagen. En handfull personer har avgjort att vi skall kunna bli än mer kontrollerade. Allt i frihetens och skyddets namn!!!